*gäsp*

Måndag: tåget till Lund gick 09:14 från Stockholm och med en ankomsttid på 13:35.. Var en hyfsat långdragen resa där det mest gick ut på att fördriva tiden i form av att lyssna musik och titta ut genom fönstret… 

När jag kom fram så möttes jag upp av uppfödare och lilla Milo som skulle följa med mig hem.

Hemresan började 14:25 och jag hade räknat med en väldigt pratig katt som inte alls uppskatta resan (med tanke på hur Kenai betedde sig)… Väl på tåget undrade jag om det verkligen var ett levande djur jag fått med mig eller helt enkelt ett gosedjur. Det visade sig vara världens coolaste lilla bengal som gärna låg tyst och bara njöt av resan som beräknades ta enda till 18:50..

Eftersom han skötte sig så exemplariskt fick han lämna transportburen och mysa i knät och han visade uppskattning genom att slicka och spinna  I djurvagnen på tåget satt en tjej med chihuahua mitt emot mig och hon föll genast för lilla Milo som inte alls visade obehag med andra djur runtomkring sig och även en liten pojke med sin mamma fick ta sig fram för att klappa lite 

Väl hemma i Stockholm och hemma i lägenheten hos Kenai så blev det fräs och morrande, främst från Kenais sida som inte alls fatta vad husse och matte släpat innanför dörren  Dom höll sig på långt avstånd och Milo ville helst mysa med oss, gick vi så långst som någon meter ifrån så var det höga jamanden som ekade i lägenheten…

Kenai var mest sur och höll sig för sig själv i könet och jamade till och från, nedrans surpuppa tänkte jag och tog vara på första tiden med milo 

Väl på natten sen kunde inte Milo hålla tyst utan jamade utan stopp hela natten lång (stackars grannar) och Kenai höll sig någon meter ifrån och fräste… Jippie tänkte jag, men som arbetslös har man ju all tid i världen att ta igen sömn, värre för husse som skulle upp och jobba 

Tisdag: Nu sitter jag dock här med Milo i knät vid datorn och Kenai ligger på sin mammafilt i soffan och myser *sover*..

Båda har börjat komma mer och mer överens och idag har dom även börjat brottas en hel del och det är inte alls lika mycket fräsande utan mer nyfikenhet (dom lämnar inte varandra med blicken)..

Till er som skaffar katt nummer 2,3,4,5 osv, SLÄPP IHOP DOM…. Det löser sig oftast på bästa möjliga sett, självklart får man hålla ögonen öppna så det inte blir allt för hårda brottningslekar eller att det går överstyr till slagsmål.. Men av egen erfarenhet så har jag enbart sett att det går fort framåt och båda går på samma toalåda, äter ur samma matskål och leker med samma blomma 

Bifogar en liten bild på herrarna när dom leker tillsammans vid blomman