Kanske inget jättelätt svar varför :P

Men jag har alltid tyckt om katter, sen jag var liten. Medans jag bodde hemma fanns det inte en chans i världen att få skaffa katt men när jag flyttade hemifrån började såklart tankarna om det dyka upp.

Det blev av när jag träffade min sambo och han också älskade katter.

Vet inte vad det är med katter som är så härligt. Att man faktiskt måste jobba för att få deras förtroende är en del av charmen tycker jag. Att dom är självständiga samtidigt som väldigt sociala.
Det går att lämna dom ensamma en stund, även om jag personligen inte vill vara borta för länge.

Katter är bara härliga helt enkelt. Sen tycker jag ju allmänt om dom flesta djuren och har mer än katter hemma. Men skulle jag bli tvingad till en sorts djur skulle jag inte tveka och säga katt! :)

Jag ville ha ett mysdjur som även hjälpte till att jaga möss ute och inne. Numera får katterna inte längre gå ut så de fyller inte den funktionen längre, men inte kan man vara utan dem för det nu när man blivit van att vara med katt. Fast hade jag stått inför att skaffa idag hade beslutet inte varit lika självklart.

För att ett hem utan katt är bara ett hus;) Jag har alltid gillat katter, jag har hundar, höns och fiskar också. Så jag har inte direkt behövt välja ett djurslag, det hade varit svårt. Att ha både katt och hund är den perfekta kombon tycker jag:)

Tja.. när jag och killen flyttade ihop så hade vi planer på att nångång i framtiden skaffa katt (flera år framåt). Men så vart det som så att ett år efterinflytt kom min bästis stor gråtandes och sa att hennes katt som blev kvar hos hennes mor när hon flytta skulle bli avlivad om min kompis inte hittade ett annat hem åt katten. Då sa vi att vi kunde såklart ställa upp tills hon hittat ett bra säker hem åt lill tjejen!

Ytterligare ett år har gått nu och allting klickade så härligt mellar oss och katten så hon får stanna med oss resten av livet <3

Stackarn va mager som en sticka och vägrade bli klappad när vi fick henne. Nu är en go ,rund och super mysig tjej! <3

Jag är uppvuxen med katt och andra djur. Älskar djur, de flesta arter och kan inte tänka mig att leva utan. Jag är dock lite lat och skulle troligtvis gynnas av att ha en hund men är för bekväm. Även om katter behöver sin beskärda del skötsel så är det på en bra nivå för en latkorv som jag. Sen gillar jag deras självständighet, det gosiga, pratiga och busiga. :-)

Ja vad säger man… Vuxna barn - ny "bebis"…. tre katter och en hund har det blivit hittills

Efter att jag hade flyttat hemifrån så trodde jag inte att jag skulle ha katt igen men efter mindre än ett halvår var det dags igen. Jag ville bara ha någon att älska igen, någon att ta hand om och gosa med. De ger en så mycket glädje. Jag får skratta flera gånger om dagen då jag har katt och mitt hjärta svämmar över varje gång jag ser på min kissekatt. :)

Jag skaffade inte katt utan min äldsta katt puma skaffade mig :) jag hade precis flyttat hemifrån när puma förföljde mina kompisar de kallade på mig för de kunde inte ta hand om henne o kallt var det ute o jag hade inte hjärta att inte ta hand om henne o jag blev kattmänniska efter det :)

Kort version: För att jag älskar djur och vi inte vågade oss på att köpa en hund.

Sen har sambon varit kattmänniska hela sitt liv så för honom var det självklart att det var en katt vi skulle köpa. Efter ett tag var jag frälst och så fick kattan en kattkompis. =)

Varför inte? Är en människa som haft katt i hela mitt liv, vilket inte min man har.

Trodde att jag var mer hundmänniska men när min kompis skaffade katt från ett katthem så dök tanken upp hos mig med! Köpte mina kissar, är som en hund förutom promenader hela tiden :) mina får minst 3-4 st i veckan.

Har nästan alltid haft katt när ja växte upp å när ja flyttade hemmifrån va de inte en fråga om ja skulle ha katt, utan när ;) sen blev de lite tidigare än först planerat för ja märkte att ett liv utan katt e inget liv alls.

Har haft katt hos farmor sen jag var pytte liten och skaffade min första katt när jag var åtta år min kära Missan, hon var mitt allt under uppväxten då jag var väldigt mobbad i skolan, hon förgyllde mitt liv, när hon var 9år lämnade hon oss med stor sorg och då hade en av mina kusiner en kattunge av henne som då var ett par år gammal och hon i sin tur hade fått ungar så jag fick hem en av min första katts barnbarn!

Den katten lämnade oss i februari i år med stor sorg hon blev nästan 14år så vi hade samma familjeband i 23år!

När min kära Samba lämnade oss i februari så var tanken att jag kan inte leva ett liv utan katter så då köpte vi två och så har vi skaffat en till efteråt!

Håller med om ett tidigare inlägg om att ett hus utan katt är bara ett hus inte ett hem, älskar att katterna strosar runt fötterna på en, kurrar brevid en, kommer och går som dom vill, att dom är egena av sig, sen är det ju possitivt att man inte behöver rasta dom som hundar och man kan lämna dom ensamma ett tag!

Katter är ju dom finaste djuren som finns, finns massa jätte fina djur men ett kattansikte slår allt, har chillor också men måsta jag välja så stannar katterna, tur jag slipper välja

har egentligen aldrig varit en kattmänniska men när vi flyttade ihop jag och gubben ville vi ha lite sällskap och skaffade våran första huskatt.

sedan skaffade jag rex för att min syster hade det och jag blev helt kär.

Nu skulle jag inte kunna leva utan katterna. De är så roliga med sina knasiga påhitt.

Växte upp ute på landet och där hade vi alltid katt, när jag sen flyttade in till stan så hade jag inga tankar på att jag kunde ha katt eftersom jag då delade lägenhet med mamma.
 När jag sen blev vuxen och skaffade egen lägenhet blev det ju så ensamt och jag  tyckte det var tomt. Hade en kompis som hade innekatter, så då kom jag på idén att skaffa en kattunge.
Hade vid den tiden 1986 en brevvän som tog hand om katter, och en hona hade fått ungar så hon frågade mig om jag ville ha en av dem.  Vilket jag naturligtvis ville! Ett år senare hade jag skaffat en katt till från ett katthem.
Sen har katterna "trillat" in en efter en, nu har jag tre.
Jag har sällskap och så har de om jag är borta några timmar.

Har alltid haft katt, och familjen hadde katt i hemmet när jag födes. :) Så jag kan inte svara på det. Vet att mina föräldrar är uppvuxena med katt/er, och dom är kattmänniskor ut i fingerspetsena. Ett underbart djur som jag inte skulle kunna vara utan.

Om jag ska vara sådär naket ärlig så insåg jag att jag faktiskt var en "kattmänniska" för sisådär 4 år sedan.
4 år senare har jag förvandlats till en komplett kattgalning och kan inte tänka mig ett liv utan katt!

Själva anledningen att jag först skaffade katt, var att min brors katt hade fått ungar och han kunde ju inte ha 6 virvelvindar i sin lägenhet, så jag adopterade en. Dock råkade den fina kissen ut för en olycka och rycktes bort.

Nu har jag en annan hjärtevän, Kiro.

Jag är uppväxt med djur och var nog en katt i nåt tidigare liv ;)

Har en katt och jag köpte honom för att han bara hörde hemma hos mig! Har varit och är ett stort stöd och ett fantastiskt sällskap ♥

Jag aaalskar katter och har alltid gjort men aldrig haft chansen att ha katt da familjens hund hade grov jaktinstinkt. Jag ar igentligen en hundmanniska och mina foraldrar ar hundmanniskor men katter ar underbara och faschinerande djur som ar saaa vackra och mysiga. Hur kan man leva utan katt igentligen?

Sen blev jag kar i ragdollen da de ar ganska hundlika men fortfarande kattiga och katter, en perfekt blandning for mig som tycker om bade hundar och katter!

Mamma o pappa köpte en katt till mig när jag var 8 månader. Morran (katten) lärde mig krypa på noll tid! ;)'

Sen fick hon ungar vid tre årsåldern 3 stycken ungar.

En av dem sparade vi Matros.

Sen fick Morran en kattunge. Jag o min bror tjatade på att ha kvar kattungen. pappa gick sen med på det.

Vi döpte henne till Lisa. Då hade vi 3 katter i ett hus.

sen fick Lisa en unge (Bus/Busan)

Hon flyttade till en hästgård som vi åker till ganska ofta.

Nu har jag o min bror en katt hos mamma "Hubba-Bubba" oxo kallad "Hubbe"…

Han e bästis med våran labrador Sally o dem älskar varandra. :) <3

så nu har jag 2 katter hos pappa efetersom att matros gick bort efter 8 år :(… o en katt hos mamma! ;)

Ett liv utan katt är… pja… tomt!

Som längst i mitt 43-åriga liv har jag varit utan katt i drygt 1½ år, och det var under tiden vi sörjde klart gammelkatta som gick bort i januari 2008…

Jag kan inte tänka mej ett liv utan katter, något fattas mej då, och som tur är har husse blivit omvänd från hund- till kattmänniska, så trots att han kallar mej för crazy cat lady mellan varven älskar han katterna lika mycket han….

Jag blir fysiskt sjuk om jag inte har djur, har alltid haft olika djur sedan jag var 6 år. Provade en period utan djur när jag var 14, det var ohållbart efter 6 månader då jag hade ont i hela kroppen, mådde konstant illa, och hade huvudvärk som kom och gick jämt. Allt försvann när Gert och Ernst flyttade in.

Egentligen var jag mer av en hundmänniska då, och uppfostrade även katterna som hundar (egentligen var det hund jag ville ha men det gick inte päronen med på), men har definitivt konverterat till crazy cat lady i dagsläget!

Jag har inte skaffat katten ännu, han/hon föds i November!

Men anledningen att jag ville skaffa katt var att jag alltid har älskat katter, men när jag hälsade på mina kusiner i deras stuga så smälte jag verkligen för deras 2 söta siameser. Jag smsade Mamma som var hemma och frågade om vi kunde skaffa katt, hon ville prata om det när jag kom hem. När jag väl var hemma så pratade vi och pratade och kom fram till att vi ska skaffa en Abessinier, vi har ringt flera uppfödare och hälsat på en. I Stockholm ska vi också hälsa på en till kattuppfödare, men hon har Somalis :)

Jag har alltid haft djur, och alla från min mammas sida har växt upp med djur, första gången jag såg ett djur var dagen jag kom hem från BB. Sedan blev jag äldre, och när jag var två år så adopterade vi en collie på två år, vi växte upp tillsammans och när vi båda var 9 år så vandrade han vidare, han var det första djuret jag någonsin mist, och min bästa vän under alla åren vi hade tillsammans. När jag var 4 år skaffade vi oss en katt, och familjen fortsatte att utökas. När jag var 11 år flyttade vi till USA, och hade då för tillfället 3 katter, men eftersom att vi flyttade dit på kontrakt och bara skulle bo där i två år så fick min mormor och morfar ta hand om kissarna. Tiden gick och låt mig bara säga att efter att ha flyttat tillbaks till sverige igen tänker jag aldrig ha en utekatt igen. Mitt hjärta gick i bitar när jag fick reda på att alla tre katterna hade försvunnit, och min mormor och morfar var helt förtvivlade och gjorde allt i deras makt för att få tillbaks katterna, jag har fortfarade inte gett upp, utan jag hoppas på att iaf någon av dem kommer att komma tillbaks en dag. Vem vet? det har ju inträffat att katter har varit borta i flera år och hittat hem tillslut, så mitt hopp finns fortfarande kvar. Men som sagt, efter det var utekatt ett stort nej för mig. I USA skaffade vi en Shetland Sheepdog, som nu är 6 år och bor med oss hr i Sverige, han har varit med med genom det allra svåraste tiderna i mitt liv, och är den trognaste vännen jag har tillsammans med Sheldon och Nala. Jag har aldrig varit utan djur förutom den korta perioden i Sverige i väntan på att min styvpappa skulle flyga hem med min lilla Wilson. Under tiden han var i USA och jag var i Sverige insåg jag hur otroligt deprimerad jag blev av att inte ha några djur, jag gick verkligen varje dag utan att se något som helst ljus i mitt liv, jag ville bara ha min lilla pojk hemma. Hundar och katter ligger mig lika nära hjärtat, jag kan inte säga att jag är hund eller kattmänniska, jag är båda, och jag kan inte tänka mig att leva utan varken eller. Katter är underbara på deras sätt och hundar på deras, och dem är helt annorlunda. Jag mår som bäst när jag är omgiven av både och, och jag tror verkligen inte att jag skulle klara av att leva en längre tid utan djur, djur är mitt liv, dem har alltid varit och kommer alltid att vara. Jag kan inte vara vän med någon som inte gillar djur, det går inte, för djur är som sagt det bästa jag vet.

Inget svårt val alls!:)

Haft katt sedan jag föddes. Fick min första egna katt när jag var 3 år ;)
Sedan när min katt dog vid 12-13 års ålder (troligen hjärnblödning) så skaffade inte jag någon ny men familjen hade katt hemma.
Sedan närpojkvännen skaffade hus på landet,så fick jag en kattunge av honom :) Och det är lilla Findus som vi har nu lite mer än 3 år gammal redan :P
Och sedan Fia, 14 år gammal omplaceringskatt som vi haft i snart 2 år :D

Katt är en självklarhet för mig :D

Mammas jobbar kompis hade kattungar så mamma frågade om vi skulle åka och kolla och då gjorde vi det och sen blev vi förälskade i Elvis och så köpte vi hann, En lite kort verition kanske menmen..

Glömde skriva VARFÖR, Men vi köpte Elvis för jag ville så gärna ha ett husdjur och resten av familjen tyckte det var okej! :)

för att katter är helt underbara djur. vi har inte tid med en hund och det var så fruktansvärt tomt här, så när vår granne fick kattungar visade vi vårt intresse och nu finns 2 helt underbara och vackra bröder här och gör livet så otroligt mycket roligare! :)