Min sambo har aldrig varit nån kattmänniska. Vi har sovrumsdörren stängd pga min allergi o mina katter har faktiskt inte fördärvat nåt sen han flyttade in . Min äldsta katt avgudar sambon o han kelar rätt ofta med henne så han säger inte så mycket om det merän att han vill ha en hund

Var nära bli sambo för ca 2 år senMen hon krävde av mej jag skulle göra av med/avliva min Olivia !! ……. Olivia ligger här och gosar med sin kompis Signe…Kvinnan?? Hon åkte ut på direkten ….Varit själv sedan dess

#2 bra att du "gjorde dig av" med henne. Djuren är lätt värt mer!Jag köpte mina två första 18 januari i år. sambon ville inte ha katt först men sen gick han med på det för att efter köpet hävda att han inte alls ville ha dem.. Han stör sig på sanden,maten,springet på natten (även fast de sover i vardagsrummet på nedre våningen nu) osv osv. Men jag kämpar på!!

Vi har skaffat katterna tillsammans. Vad gäller det som förstörs och mängden päls så blir vi lika putta båda två eller bryr oss inte alls. :-)

Det är mina katter och försör det något som är min mans så ersätter jag det på samma sätt som jag skulle ha ersatt det om det vore jag som försört dem.

Han är väl inte heöt förtjust i att ha så många katter som vi periodvis har.Men jag tycker att han är bra eftersom att han inte förbjuder mig att ha dem.

Min sambo e väl inte heller överförtjust i min katt just eftersom att hon har förstört så mkt.. men ja håller på å försöker ersätta allt, men han vet oxa att hon betyder allt för mig så han skulle aldrig säga nått om att ja inte "får ha" katt för katter e mitt liv ;) han önskade väl bara att ja hade haft en mer "lydig" kisse som inte klöste på allt hon ser ;)

Å just nu sover vi alltid me sovrumsdörren stängd men de e för att vi har en inneboende.. men innan så hade vi den öppen, väckte hon oss åkte hon ut från sovrummet bara inte mer me de :)

Å sopar Kattsand gör ja minst 1g/dag å har nyss införskaffat kattsandsmattor som tar upp det mesta av sanden :)

Han e underbar för han älskar mig å vet att ja kommer med katt ;)

Vi valde att skaffa katter tillsammans. Visst kan tålamodet ta slut ibland som när katterna kraffsar på glaset till terrariet. :P Men dom har faktiskt inte förstört så mycket och vi trivs båda bra med våra katter. Och sambon blir aldrig störd på natten för han sover så tungt.

Jag ersätter förstörda saker, förebygger och åtgärdar eventuella problem. Sedan är det klart att övriga familjen måste acceptera att ett liv med djur kan innebära en del störningar, någon kraschad blomkruka osv. annars funkar det ju inte.

Har suttit och lappat ihop två av sonens gosedjur som fått agera bytesdjur till ungkatten. Har även fått se till att hon inte kommer åt dem igen.

Vi har båda vela ha katter och båda tycker lika mycket om dom och att soffan har fått lite skador är väl sådär men den var inte så dyr så det är ingen större skada!

Sambon sover som en stock på nätterna så han bryr sig inte att dom springer gärnet och leker då inte jag heller för jag vet att dom kommer och lägger sig brevid mig sen när dom blir trötta hihi.

Min sambo är världens underbaraste, hjälper med kattlådan, ge dom mat, gosa, leka med dom och så hjälper han mig med våra chillor också snart 13st hihi!

Han är bäst 

Det var ett gemensamt beslut att skaffa katt tillsammans så han har ingenting emot att saker och ting går sönder ibland.

Jag har alltid varit en kattmänniska men han blev det först för fem år sedan då vi skaffade katt. Jag är dock nu av den åsikten att jag inte vill ha flera katter efter vår Bastian men han vill gärna ha flera…. Vad har jag gjort? :)

Min karl är en "redig" karl som utan knotande tar hand om alla råttliken som släpas in mitt i natten och som lillkatten ska lägga under sängen!!

Jag sköter allt med sopning osv men ibland ger han frivilligt mat ;) Han tycker att det är pinsamt att gå ut med dem men han gosar med de och kallar sig själv pappa ;)så s¨farligt är det nog inte men det är kul att se hur ni andra har det! Nya soffor har jag inte råd med nu men jag ska slänga deras små möss som dem leker med och får plats under soffan och ersätta med större som inte kommer under. Ska bli bättre på att klippa klor med. Dem har även försört nya garderoben och sängborden med klös men jag är inte lika petig som sambon över sånt…

Vi skaffade katt tillsammans, och vi hjälps åt med mat, kattlådor osv. Det är perfekt!

Jag skaffade katt nar jag bodde med familjen och de klagade en del men eftersom de ar vana vid hundar och jag forklarade att lika val som en hundvalp kan tugga sonder saker, kan en kattunge forstora saker sa gick det bra.

Jag blev sambo med min pojkvan och han bryr sig inte direkt…vi tar hand om alla djuren ihop och vet vad djur kan gora men eftersom vi delar varat boende med en iller klagar vi inte direkt sa mycket over katterna och vad dom forstor…

Mina katter förstör inte särskilt mycket. Nån blomkruka och enstaka prydnadssaker har åkt i golvet. Möblerna har lite märken efter min äldsta som har svårt att hoppa upp på tex köksstolarna så hon häver sig upp med frambenen och gör en del rivmärken. Min gubbe klipper klor, borstar, rensar bajslådan, matar, diskar vattenskålen, står ut med håriga kläder, ja till och med när dom klöser på hans skor blir han inte särskilt brydd. Det är jag som har huvudansvaret och fixar inköp av mat, veterinär, försäkring och tandstensskrapning men resten gör han helt frivilligt när han ser att det behövs. Han plockar till och med ut råttorna och gosegrisar med dem ibland och han följde med mig på råttutställning i lördags.

Enda gubben här som är "kattägd" ??

Sambon fick mig och katterna på köpet. Exmaken ville/kunde inte ta hand om dem så det var ett måste att jag tog dem.

Han gullar med dem, ger dem mat. Tömmer kattlådan om han verkligen, verkligen måste. Vi har även gått ut med dem tillsammans och då har han haft lillflickan på axeln. Dom två har blivit ett fint team i soffan.

Bråkar dom på nätterna kan han bli arg och kasta ut dem från sovrummet och har dom sönder något så blir han grinig ett tag men det går över. Det är ju ändå jag som städar upp efter dem 

Men han är garanterat mera nöjd än missnöjd. Fast mina försök att bli jourhem för skyggisar slår tyvärr för döva öron, ännu