Till er som ska börja skälla om att det är olagligt att ta hem en för ung katt - försök hjälpa kattungen först nu och ta uppläxningen efteråt…

Lillen har ju förlorat sin trygghet i och med att han blev tagen ifrån sin mamma för tidigt :/ Gör inga hastiga rörelser utan sätt er ner på golvet och prata med han så han blir trygg i er närvaro, stressa inte fram något. Ni kan även testa med Mjau/Bozita blötmat att locka med eller ta lite på fingret. För mig låter de bara som att han är väldigt osäker och inte funnit trygghet än helt enkelt (jobbade själv på ett katthem och där funkade det utmärkt att prata till sig trygghet med skygga/osäkra katter), hoppas ni får fler råd. Ni kan ju även ta fram en leksaksvippa och försöka få igång lite lek, på så sett bygger ni ju även upp en relation :) Lycka till!

Kunde ni inte ta resterande syskon och mamma också? De har faktiskt en trygghet i varandra.

Det första ni ska göra är att sluta försöka lyfta/plocka upp katten och sträck inte fram handen. Det bästa är att ignorera katten och låta den själv ta kontakt när den är mogen. Har den eget rum eller tillgång till alla rum?

Sitt och läs i de rummet katten befinner sig i utan hastiga rörelser så den får vänja sig vid din närvaro. Men rör inte katten inte ens om den själv nosar på dig. När den börjar bli lite modigare lek med katten med en leksak på en pinne…

Små kattungar behöver väl andra katter runt sig för att lära sig att vara en normal katt? Jag vet tyvärr inte så mycket om det så därför skrev jag inget om det i mitt förra inlägg, men det kanske är bra om du kan hitta en vuxen kattkompis, iallafall tills katten är lite äldre. Kanske någon du känner har en katt som kan ställa upp? :)

kattungen behöver en uppfostran därför kan det vara  bra att skaffa en vuxen snäll katt så den lär sig katt-språk också

#3 han är bara i vårt lilla sovrum, han har ätit och gått på toa.och jag märker att han börjat utforska rummet lite ensam men när jag går in och lägger mig på golvet en bit bort och pratar med han så är han fortfarande helt stel av skräck, slutade prata med han och bara låg, så slappnade han av något och vilade lite

Ha tålamod bara så kommer det bli bättre snart.

Hej igen! Ville bara berätta att det har gått jättebra, han har accepterat oss och vi kan både leka och klappa och bära på honom nu! Vi är så himla glada att han mår bra och trivs! Tack för alla bra svar

Och som svar till att det är olagligt att ta hem kattungen för tidigt, vi är mycket väl medvetna om detta och hade självklart sett att han kunde stanna hos sin mamma men hon dog och detta är anledningen till att vi blev tvungna att ta hand om honom.

Det har gått bra i alla fall :)

#8 Var kattungen ensam i kullen?

hur gick de med systern till katten ni tog, hämtade ni henne också?, läste de på ett annat forun

nej hon är kvar hos tjejen som räddade henne, om du är intresserad har vi kvar nummret :)

#11 Om man "räddar" en kattunge som är yngre än 12 veckor ska man låta syskonen hålla ihop, åtminstone tills de är gamla nog att omplaceras till permanenta hem. De behöver inte bara sin mamma under de första 12 veckorna.

Okej, men borde inte tjejen som tog hand om syskonen tänkt på det då? Eller är det vi som är dåliga som tog hand om en av dem?

#14 Jo, det borde hon ha tänkt på, men jag antar att varken hon eller ni hade kunskapen om hur viktigt det är för kattungars hela utveckling att inte dela på dem för tidigt.