Vore jag dej skulle jag låta få katten hälsoundersökt så sjukdom kan uteslutas.  Mycket kan påvisas genom ett blodprov på kissen.

Sen kan hon som du är inne på, allt det övriga

Stress

undersimulerad

 märker av flytten

Men är katten i olag pga. sjukdom gör dom även på detta sätt.

Okej, ja det var nog så som jag tänkte också. Hon verkar dock väldigt pigg och glad i övrigt så det är ju svårt liksom att avgöra.

Nu får de springa på balkongen så här under sommaren och det gör ju att de är jättenöjda, de ligger här ute hela dagarna förutom när det är jättevarmt. Hon gillar kartongerna den här bruttan och leker gärna i de men det är klart att hon kanske behöver mer stimulans. Jag får köpa in lite nya leksaker som jag vet att hon gillar. Tack och lov så är flytten snart över. Vi flyttar nu i veckan eller nästa vecka så beror det på att vi vänder upp och ner på allt så går det förhoppningsvis över när vi kommit på plats eller ja när pälsen tar slut… Får hoppas att hon inte börjar slita av de andra katterna pälsen också.

Jag ska ringa veterinären och kolla om det kan bero på nå sånt. Hon är ju som sagt väldigt pigg och som vanligt annars. Märkte bara igår när jag tittade på henne att hon såg konstig ut på magen.

De gör inte så för att det är så varmt ute? De kommer undan hettan på dagarna men det är fortfarande ganska varmt inne…

Av värmen ska dom inte slita pälsen.

Du har inte börjat med någon ny kost ?

Katter är duktiga på att dölja sjukdom, så därför är det ju bra att utesluta att något är galet.

B-vitaminer är bra för pälsen men det gör ju inget bättre åt päls slitning. 

  Ser den pälsen som är kvar bra ut ?

Pälsen som är kvar ser ut som vanligt. Blank och svart. Hon är duktig på att tvätta sig och allt annat som rör sig.

Ingen ny kost, fortfarande Iams mat som vi haft i flera år.

Även om hon skulle dölja sjukdom så kan man ju tycka att man borde märka något. Vi hade alla katterna förkylda här för några månader sen och då nös de hejvilt och hanen var trött och hängig innan han blev bra igen. Men visst, det är klart att andra sjukdomar skulle ju kanske vara lättare att maskera. Att dölja att man är förkyld är ju ganska svårt, våra fönster är fortfarande alldeles flammiga efter den kuren..

Jag ska som sagt ringa och rådfråga veterinären så vi får se vad som händer. Det skulle ju vara trist om hon skulle vara sjuk. Man vill ju inte att det ska vara något allvarligt.

smärta eller klåda yttrar sig gärna i den här typen av beteende, ofta tillsammans med (men inte alltid) överdrivet slickande på området.

Nu när jag tittade på henne så har hon tuggat bort päls på ena bakbenet och ena ljumsken i fram och frambenet också. Det var värre än jag trodde faktiskt.. Ska ringa veterinären nu. Hon verkar inte ha ont när man tar i henne eller klämmer på henne och hon är precis som vanligt men det skadar inte att kolla med veterinären ändå känner jag.

Det kan finnas många anledningar till varför en katt börjar slicka av sig pälsen. Det kan bland annat bero på klåda, smärta, obehag eller hormonell sjukdom. Ibland kan katter slicka av sig päls av stress.

Om det är stress kan det hjälpa med feliway och mera mys. :)

Hoppas du har en seriös veterinär som är villig att leta ordentligt efter osaken till problemet. Det är lite utav ett dektetivarbete att leta efter orsaker till hudproblem hos katter.

Nu blir jag ju riktigt orolig. Det känns ju inte alls kul om det är något allvarligt. Hon är ju min lilla gumma… Jag har haft henne i fem år nu.

Allra helst så hoppas jag ju att det går över men eftersom hon börjat få bort hår på benen också så blir man ju lite hispig. Hoppas verkligen att vi får flytta snart och att hennes beteende slutar i och med det.

Är katter såpass känsliga att de kan känna av vår stress? Jag mår inte tipptopp och är ganska rejält stressad just nu. Kan det påverka henne?

 Katter känner verkligen av människans stress, allt ska vara som det har varit.

Okej, ja då kan jag ju misstänka att det beror på flytt och på mig. Jag får ta och lugna mig lite för kattens skull och så får vi hoppas att flytten går snabbt. Jag ska ändå ringa veterinären imorgon dock. Man blir ju orolig när katten har fått bort päls snart på benen också. En dag kommer hon enbart ha päls på huvudet om jag inte får stopp på det här… Hon lär ju se ganska roande ut men jag tycker synd om henne.

Jag tror att det beror på flyttstressen. Alla är uppjagade, saker förändras och försvinner, nåt är på gång men hon har ingen aning om vad… En mycket jobbig och förvirrande situation för en katt med känsligt psyke som behöver ha ordning i tillvaron!

Om ni tror att det är stress så skulle jag testa Feliway om jag var ni.

Jag ska åka till Apoteket och kolla efter Feliway för hon är annars en fruktansvärt pigg dam. Jag ringde veterinären och fick som förslag att vi skulle avvakta ett tag. De trodde också att det berodde på flytten och att vi håller på med alla lådor och kastar saker och packar ner och möblerar mest hela tiden just nu. Blir hon inte bättre efter flytten så skulle vi höra av oss för de trodde inte att det var något allvarligt i alla fall i och med att hon är precis sån som hon brukar vara och väldigt alert.

Min honkatt slickade av sig pälsen när jag flyttade hemifrån för 2 månader. Så fort jag kom tillbaka så slutade hon.

Katter är jättekänsliga för stress och förändringar.

De andra katterna märker man ju inte alls av att de har reagerat på att det händer saker men jag kan tänka mig att hon är den som är känsligast. Märkte idag också när sonen ville gå ut med henne en sväng i koppel att hon bara ville in hela tiden. Det är inte likt henne. Hon älskar att vara ute och springer gärna runt så mycket som möjligt.

Hon är vår äldsta katt och den som har kontrollen över situationen. Det är hon som bestämmer och hon som skyddar oss om något hotar har jag märkt. Exempelvis så ställer hon sig mellan sonen och en bekants hund som ibland kommer på besök om hon märker att sonen är rädd för hunden. Hon är stenhård där.

Vad som cirkulerar i hennes huvud är ju svårt att veta och det är svårt att förklara för en katt att vi flyttar tillsammans och ingen försvinner på vägen vare sig katt eller människa. Jag hoppas att hon ska märka när vi flyttat att det inte är någon fara på taket. Just nu inväntar vi bara flyttdatum och sen kommer det gå undan.

Det är vanligtvis hon som har kontrollen skriver du… Men nu har hon ingen kontroll längre, allt stök och all obalans i hemmet för väl med sig ett psykiskt kaos för henne som hon inte kan kontrollera och därför är väldigt stressad, även om hon är cool och behåller lugnet och humöret. Utomhus har hon väl inte tid att vara, för hon måste vara med inne och se så att allt går bra. Lämnar hon hemmet mister hon kontrollen ännu mer.

Det är vad jag misstänker rör sig i damens huvud!

Jag börjar misstänka det också. Hon är den som bestämmer, hon är den äldsta, hon är den som vaktar oss andra om det händer något och det är hon som uppenbarligen inte mår bra just nu…. Jag förstår henne för vi tycker ju alla att det är jobbigt att hålla på och packa och inte veta exakt när vi ska flytta in. Som det ser ut nu så sker det nästa vecka men vi försöker se till att allt är klart så tidigt som möjligt så att själva flytten ska gå så smidigt som möjligt. Så här hemma ser det ju lite galet ut just nu med saker överallt och tomt i hyllor och lite sånt.

Jag hoppas verkligen att det är det här som rör till det för henne och att hon får lugna ner sig när vi har flyttat för jag är orolig för henne…

Nu verkar det som att hon går ner i vikt min lilla Svea. Jag har en kompis som också har katter, är det vettigt att hon får bo tillsammans med de till flytten är över eller tror ni att det kan göra saken värre? Tänkte att då kanske hon kan få en chans att varva ner. Hon har träffat båda katterna innan varav den ena har varit här ganska ofta under en period innan han fick en kompis. Han bodde här en period dessutom innan han flyttade till sin nuvarande ägare så det är inga okända katter och tjejen som bor där känner hon också men det är klart att omgivningen är en annan.

Jag ska väga henne sen och se hur mycket hon har gått ner i vikt men det är ingen stor katt så hon rasar fort. Har sett att hon äter och har gett henne blötmat bara för att det ska locka lite extra annars brukar de äta torrfoder, Iams.

Nu när till och med sambon ser att det är något så blir jag ännu mer orolig..

 Om du tror att det går bra katterna mellan så flytta på henne, det kan göra att hon glömmer bort att slita päls. Ta med en gossebädd som hon känner igen, det kan väl vara värt ett försök med ett miljöombyte.

Jag skulle nog göra ett veterinär besök för att kolla om det är något annat som inte orsakar problemen, viktminskningen är ju inte bra. Det finns preparat som veterinären kan skriva ut som du kan ge en tid så kissen slipper känna denna enorma stress.

Ja jag får kolla igen nu på Måndag sen ska jag ringa min kompis och fråga ifall hon kan ta katten tills vi är färdigflyttade.

Jag tror inte att det är något problem katterna emellan. Svea är väldigt tolerant mot andra katter, älskar kompisar och hon känner ju i alla fall den ena redan. Ska kolla om det går.

Liknar någon sorts allergi…

Kolla upp hos vet…

Jag tycker det är konstigt att man hela tiden ska psykologisera allting! Se till att få en ordentlig utredning hos veterinär innan man börjar fundera kring stress! Det är inte normalt att helt plötsligt börja slita av sig pälsen och samtidigt gå ner i vikt, tyder med största sannolikhet på fysisk sjukdom! Boka tid!

Jag har ringt och pratat med veterinären som inte tyckte att det var värt att ta in henne än. Hon ville att jag skulle avvakta. Då hade jag dock inte vägt henne så viktaspekten fanns inte med.

Hon kliar sig inte mer än vanligt. Ser henne inte klia sig ovanligt mycket och jag har kollat i pälsen så ohyra har hon inte i alla fall. Hade hon haft ohyra så tror jag nog att de andra katterna skulle ha reagerat på det. Hon har inte ätit något utöver det vanliga men det är klart att hon kanke kan ha börjat att reagera på den mat hon äter nu. Annars skulle det väl vara om hon fått tag i något som hamnat på golvet men då tycker jag att reaktionen borde ha försvunnit efter ett tag.

Nu under helgen så har hon tvättat upp fläckar på baktassarna också. Jag vägde henne nyss och hon har gått ner 0,4 kilo. Det är ganska mycket på den lilla katten som normalt väger kring 3,5 kilo. Då är hon väldigt smal men det verkar vara hennes normalvikt ungefär. Det är där hon ligger.

Jag ska såklart ringa veterinär igen, det har jag skrivit redan. Däremot så ansåg jag det inte vara så akut att jag skulle behöva ringa under helgen för hon verkar trots allt rent fysiskt må ungefär som vanligt. Hon busar som vanligt, sover som vanligt, gosar som vanligt och har inte ont när man tar i henne. Det jag har märkt är att hon reagerar när vi städar och packar. Märker hon att vi städar och packar så kommer hon rusande. Hon tycker om att gå ut och röra på sig i koppel men nu när vi har provat så rusar hon mot dörren.

Visst tror jag att det kan finnas möjlighet att hon är sjuk trots att vi inte märker något och visst kan det vara så att hon döljer det väldigt bra men hon är verkligen som vanligt förutom när det gäller pälsen och att hon verkar vilja ha ovanligt mycket koll på saker och ting.

Kompisen hade ingen möjlighet att ta in henne eftersom det visade sig att hennes katter har blivit förkylda och det vill vi inte ha. Det har vi fått innan och det tog flera veckor innan de blev bra igen och den äldsta hanen blev ganska dålig dessutom. Så hon blir kvar här hemma. Det här är sista veckan vi bor här så förhoppningsvis så löser det här sig. Och ja jag ska ringa veterinären igen.

Jag tycker snarare att det är konstigt att stressbeteenden "alltid" ska bero på någon fysisk sjukdom! När allt tyder på att katten är mentalt stressad och förvirrad när dess familj stökar som bara den mitt i en flytt, och att katten inte verkar må fysiskt dåligt eller ha ont, så tycker jag det är konstigt när det är sååå många som verkar blunda för att det kan vara stressen som får henne att må dåligt. Som om stress inte är något att må dåligt över.

Om detta är sista veckan så borde hon ju kunna stanna hemma… Om ni inte känner någon annan som kan ha henne under tiden, under ett par veckor bara tills det mesta är iordning.

Men bjud på extra mat, sysselsätt henne extra mycket, och kanske kan det vara läge att stänga in sig med henne och nån kattkompis i ett eget rum medans din sambo packar, och sedan tvärt om, att ni turas om så att hon inte behöver märka av att ni packar.

#24, Visst kan det bara bero på stress men du kanske ska åka till vet. för att utesluta ev sjukdom. Min hona slickade sig på mage, rumpa och ben när hon hade en livmodersinflamation. Hon var helt pigg i övrigt, och vi tyckte inte att hon betedde sig onormalt men det kändes väl irriterat  och kliigt innuti.

Som #26 skriver kan det vara något inuti som gör ont på henne, behöver inte vara synbart och behöver inte ha med huden att göra. Vad jag reagerade på var viktnedgången som jag uppfattar skulle ha kommit samtidigt och hastigt och du hade ju inte nämnt det för vet.  

#25 Vad är stress egentligen? Allt möjligt skylls på stress, men vid lite större ansträngning visar det sig ofta att det kan vara något helt annat än stress. Så himla enkelt och dessutom billigt att psykologisera allting och skylla på "stress"! Vad många inte tänker på är att fysiska sjukdomar kan ge stressymtom eftersom en fysisk sjukdom är stressande. Så tycker jag!

#27 Självklart kan det bero på sjukdom! Det bör absolut inte uteslutas! Men jag upplever det som att många inte tänker på att katten kan vara orolig och just stressad pga någonting om pågår i hemmet. Det finns många ting som kan "stressa" en katt, alltså göra den psykiskt orolig pga omgivningens instabilitet, till exempel flytt, ny familjemedlem, nytt djur i familjen, stökiga/"opålitliga" barn, många resor m.m. Vissa katter klarar ju sånt galant, vissa rent av älskar när sånt spännande händer, men andra katter klarar inte förändringar på alls samma sätt och mår dåligt av det.

Jag upplever det som sagt att många verkar blunda för att det kan vara något sådant som ligger bakom en katts nedsatta hälsa. Det kan diskuteras hej vilt om olika sjukdomar hit och dit, men sedan kan "sjukdomen" helt plötsligt försvinna när hunden man är hundvakt åt har flyttat hem igen, eller när pojkvännen som inte tycker om katten äntligen har flyttat ut.

Vi kommer flytta imorgon som det ser ut nu. Fick nycklarna idag och sambons pappa och bror åker långväga idag för att hjälpa till. Katterna kommer tillfälligt att flytta till en kompis nu. En annan kompis utan sjuka katter. De får vara där tills vi är installerade. Att packa upp och se till att få ordning på saker och ting.'

Hon har ingen livmoder så en inflammation där kan jag ju ganska snabbt utesluta däremot så innebär ju inte det att hon inte kan vara sjuk. Jag har klämt lite på henne här och var och hon reagerar inte alls så öm verkar hon inte vara i magen.

Veterinären tror fortfarande att det kan bero på stress så jag ska avvakta tills vi är installerade i lägenheten och se hur det blir med henne. Hon mår som sagt prima. Äter, dricker, busar, gosar och är med på ett sätt som är normalt för henne. Hon tvättar sig lite mycket bara men annars så är hon som vanligt. Jag fick dock rådet att om hon skulle börja må dåligt att jag ringer omedelbart. I värsta fall sticker jag in med henne till Strömsholm om det blir akut men det verkar det inte vara. Nu sitter hon i fönstret som vi putsat för någon dag sedan och putsar det en gång till… Speciell dam det där.

Jag utesluter inte att hon skulle vara sjuk på något vis men vet hur hon är när hon inte mår bra. När hon var förkyld och nös hela tiden så var hon påtagligt medtagen det är hon inte nu.

Men jag måste säga att det är skönt att jag får så mycket råd. Alla råd tas självfallet tacksamt emot. Hon är min lilla prinsessa och jag är mån om henne. Nu hoppas jag bara att jag gör rätt som avvaktar…

 Ett synligt fel för ögat tror jag inte det är, jag har misstanken om sköldkörtelns produktion skulle vara i olag

Det visar sej nu när hon får lite ombyte om katten glömmer bort att bita päls.  Hoppasa att allt reder ut sej bara ni kommer på plats.

Jag har en orientaldam som är van att styra och ställa och vara mamma flicka. När jag plötsligt började vara borta 11 timmar per dag iom skola så började hon slita av sig päls på bröstet. Det gick över när hon fick en ny kompis, men då började hon vara dum emot honom istället.

Vi bytte ut rexen mot hans kastrerade lugnare bror och det gick bättre. men nu hamnade hon lite i underläge istället. Han äter all mat och tar för sig. Pälsslitning och viktnedgång pga att hon inte har ro att äta kom som ett brev på posten. Denne herre är hon nyfiken på, men han är också extremt mammig.

Så jag jobbar på det. Hon har inte heller någon livmoder, dock astma som medicineras. Men det har hon alltid haft.

Speciellt "kvinnliga damkatter" upplever jag blir på detta sätt när de puffas av sin piedestal på något sätt. Självklart ska man vara uppmärksam på sjukdomar, men ofta känner man sin katt.

jag kanske  kan tipsa om detta? det använder vårt akut-läkehem sig av till våra eventuellt blivande TNR-katter… De är ju tillfälligt inne nu efter kastreringen, i väntan på att adopteras/alternativt släppas till kolonin igen… Fungerar väldigt bra. Alltså DTR bachs blomsterterapi

http://www.aromacreative.se/blomessenser-i-73.aspx

Tack, har provat allergi och är lite tveksam till fisk. Hon blev bättre ganska snart men julen 2011 så tog det fart igen. Blir hon sämre igen utan att ha ätit fisk så åker jag in med henne. Under julen var jag hos min pappa med alla katterna och kaninen. Nu mår hon bra nu i alla fall. Jag får hålla koll på andra faktorer runt henne om det dyker upp igen.

Ja skippa foder med fisk i till att börja med. Finns många bra foder som fiskallergiker tål.

Sen hon började slita av sig pälsen -10 har jag gett mat utan fisk. Problemet var dock hos pappa att han har en katt och ger mat med fisk i. Trots att jag sa att min troligen inte tål fisk så gav hans fru henne sån mat ändå. Jag försökte förklara men hon är ifrån Thailand och förstår mig inte… Så där fick hon i sig lite fisk men annars får hon inte det tack och lov.

Ok, nu kanske hon förstår bättre… Talar hon inte engelska?

Hon är nog inte ens medveten om att katten blev dålig. Hon pratar både svenska och engelska, fast dåligt båda två tyvärr. Jag åker dock inte dit med katterna nå mer.. Hon gillar inte katter så jag blev hemskickad när hon insåg att jag vägrade stänga in fem katter och en belgisk jätte i ett rum i cirka en vecka…

Applåder till dig……

Ja, vad gör man? Hemma har de 110 kvm att röra sig på. De skulle ju bli lite arga om man säger så på den lilla ytan. Jag åkte hem istället efter några dagar och då fick de äta enbart den vanliga maten utan fisk i. Det tog nästan tre månader för henne att bli normal igen efter det. Kan ha varit maten, kan ha varit att vi åkte bort som gjorde henne osäker och började tugga päls… Svårt att veta, tycker hon kliar sig mycket när jag testar fisk och vill gärna att man ska klia henne mycket över ryggen och magen, det gör hon inte på samma sätt när hon inte får fisk.