Nu är vår lilltjej tingad på pappret också så nu kan man nog säga att det är officiellt! Om några veckor kan vi hämta hem vår minsting, charmtrollet S*Tebasiles Diamina.

Jag längtar redan, går lite onödiga rundor till djuraffären och kattungesäkrar här hemma för att roa mig. Jobbigt att vänta men nu dröjer det ju bara en månad till, sedan är hon här.

Har kommit på mig själv med att gå runt och tänka på hur det kommer att bli när hon väl är här och föreställer mig henne tillsammans med de äldre katterna. Det var ju ett tag sedan jag hade en kattunge hemma och nu är vi ju två som kan dela lite på ansvaret, känns nästan lite lyxigt. 

Jag försöker att pyssla om de två jag har hemma lite extra nu innan de måste börja "dela med sig" men då blir det bara extra tydligt att de faktiskt är väldigt kravlösa. De behöver ju faktiskt inte all min tid, inte ens en bråkdel om man tänker "aktiv tid". De är nöjda så länge jag är hemma och så länge de får min uppmärksamhet när de ber om det och när det finns tid. Känner mig så glad och tacksam över att ha två katter som blivit så lugna och harmoniska. 

Kan inte låta bli att tänka på varje gång någon sagt att jag lagt ner för mycket kraft/tid/pengar på mina katter och undra om de blivit såhär underbara om jag istället bara gett dem så mycket uppmärksamhet och omtanke som en del mindre kattvänliga människor verkar anse som lämpligt (det är ju "bara katter").