Vad konstigt att den äldre skriker men inte gör något, är den mindre i storlek än den yngre? Svag/sjuk?

Det är annars så min stora katt "uppfostrat" kattungen och visat vem som bestämmer, genom att bita honom i nacken så den lille skriker och inte kommer loss (han gör det inte ofta. I början var det ofta men då var det ren mobbing). Nu börjar kattungen bli för stor för att ta sådana fasoner och de lekbråkar rätt ömsesidigt. Lillkatten kommer undan nu också, när han inte gjorde det så skrek han jätteeeemycket vid denna behandling. Då fick vi ibland sära på dem, ibland aktivera storkatten som blivit på dåligt humör.

Om birman inte reagerar alls så kan det däremot vara att den faktiskt inte bryr sig, eller att den står högre upp i rang och säger att "jaja, försök du leka, här är det jag som bestämmer när vi leker och det är inte nu." Men om den ligger stilla OCH skriker.. ja då verkar det snarare som att den känner sig väldigt "ranglåg", som en kattunge som förtjänar att uppfostras av dominanta hanen..

Ps. Det kan vara att bondkatten lärt sig att han får er uppmärksamhet genom detta beteende. Försök aktivera honom själva om han börjar hålla på, så kanske ni slipper schasa bort honom och bli på dåligt humör etc.

Den yngre katten är mindre än birman, han är faktiskt väldigt liten över lag.
Och ja, han ligger både stilla och skriker -man vill bara att han ska bli förbannad och klappa till den lille en gång så att han blir överraskad. Det är så konstigt för som sagt, de är liksom inte ovänner (i skrivande stund leker de tillsammans i vardagsrummet), men birman är väldigt "tam" och bara tar emot när den lille håller på.

#2 Hur gör de när de leker tillsammans? Turas de om att ta initiativ till lek?

Visar de samhörighet vid andra tillfällen genom att stryka sig mot varandra eller tvätta varandra? Om de tvättar varandra, brukar någon av dem tvätta eller låta sig tvättas mer än den andre?

Är det lek eller annan närhet (tvättning t.ex.) som spårat ur när birman börjar skrika eller kan han bli anfallen utan att ens ha varit med i någon lek eller annan närkontakt?

#3

När de leker så jagar de varandra runt i lägenheten -jagandet har inget "mål", alltså när den som jagar kommer ikapp den andre så stannar båda och inget händer -möjligtvis byter de varv. Oftast är det den lille som jagar birman och drar igång leken, men det händer då och då att det är tvärtom. Och under leken så låter de gärna, båda två har ett ljud som kommer när de är väldigt leksugna, ett kurrande maju liksom.
Och de kan leka genom att sitta på fönsterbrädan, gärna på varsin sida om en blomkruka och "fäktas" med en tass över blomman.
De kan stryka sig mot varandra och den lille tvättar birman ganska ofta, sällan det är tvärtom. När birman skriker så har den lille hoppat rakt på honom -han hoppar rätt upp i luften, landar på birman, sätter sig på honom och biter i nacken. Birman kan ligga och sova nånstans när detta händer.
Om det händer när vi är i närheten, tex i vardagsrummet så kan man se när den lille sitter i tex fönstret/på soffan och birman kommer promenerande helt ovetande, då blir den lille superfokuserad och stirrar ut birman -då säger vi till honom direkt eftersom vi vet vad han tänker göra, och han slutar, men släpper det inte utan så fort vi tittar bort så tar han vid där han var när vi sa till -fokuserar, och sen gör sitt lilla utfall.
Vissa gånger nöjer han sig med att hoppa från hög höjd och landa precis intill birman så den blir rädd, eller så kan han gå förbi birman och bara bestämma sig för att NU hoppar jag på dig.

Det finns en anledning att den lilla katten går under titeln "den lille jäveln" vissa dagar..

Men som sagt, de bråkar inte -eftersom den som utsätts inte svarar. Och de kan som sagt umgås länge och sen bara den lille bestämmer sig för att det skulle vara fint med en birmakudde.

Birman har ju ett annat temperament och min erfarenhet e att de inte e så bra på att skydda sig el e så "streetsmarta" . de är ju avlade för att vara inne och lugna. Kanske inte en ideal kombination, får hoppas för Birmans skull att det lugnar sig. Den lille är ju klart ranghög, med mkt aktivitetsbehov, så försök se till att han har mkt annat att pyssla med, så den blir trött…lek, lek,.

#5 precis, det är min tanke med -att Birman är en "tam" ras liksom. Det var inte riktigt meningen att jag skulle ha det såhär, utan jag skulle ha en birma till men så kom den här lille in hos oss av en slump (hittekatt).
Kan ju hoppas på att den lille lugnar sig lite när han blir äldre.

#6..kanske kan hjälpa om den lille får möjlighet att gå ut, jaga äkta villebråd ;) Han kommer ju säkert från en lång rad fantastiska musjägare ..hah

#7 Bor tyvärr på tredje våningen så isåfall får det bli koppelpromenader + att det går en stor väg här i närheten. Den stora planen är att flytta till hus på landet när jag är färdig med studier och sånt men tills dess är de ju innekatter.
Hu, oroar mig faktiskt för den lille om de ska gå ute senare för han har väldigt dåligt flyktbeteende -han är inte rädd för något, och han reaktion på saker som närmar sig är att lägga sig på sidan… = dålig idé om det kommer en bil.

#8. Ja, då bör de inte vara utekatter. Inget fel med selpromenader och innätad balkong.

Jag har en katt som är streetsmart (huskatt/perser), en som inte är det (hittekatt). Finns ingen chans i livet att jag skulle låta den andra gå utomhus utan uppsikt. Han flyr i panik när han ser minsta lilla läskiga, vilket lätt hade lett till att han blivit överkörd eller sprungit i väg hemifrån och inte fattar var han tagit vägen. Huskatter kan alltså vara helt missanpassade till uteliv precis som raskatter. Katters förmåga att jaga är inte bortavlad i någon ras, däremot kan vissa katter rent kroppsligt vara sämre jägare och vissa har mindre vilja att jaga/mindre jaktinstinkt. Så bondkatter behöver inte vara mer fenomenala råttjägare än bengaler eller skogkatter… kanske mer än perser dock :).

Bara för att han är en bondkatt tycker inte jag att man ska säga att han bör släppas ut… :(. Däremot är selpromenader en bra aktivering om katterna väl lär sig att gå ordentligt i den - oavsett ras.

#9 Jag tror att birman skulle klara sig bättre utomhus än bondkatten trots att birman aldrig varit ute (och bondkatten har varit utomhus när han var riktigt liten), han aktar sig om nåt kommer men det gör inte den lille. Men den lille är garanterat en bättre jägare, det är bara att se på dem, stilen när de leker tex. Birman är klumpig och vi brukar skämta om att han aldrig skulle kunna fånga nåt ute för hans skugga skulle liksom torna upp sig över bytesdjuret och avslöja honom långt innan han skulle hinna fram :p

Men hursomhelst, de har innätad balkong som används friskt när det är fint väder, på sommaren är det öppet hela dagen men det är det inte nu när det är -15 grader (av naturliga skäl).

#10. Kanske finns det någon annan aktivering som bondkatten kan syssla med, aktiveringsboll eller dylikt? Har det blivt värrre på senaste, dvs ger han sig på birman oftare nu? Så kan det kanske bero på att de tidigare hängde på balkongen och tittade på fåglar eller vad de nu gjorde, men att han har lite för tråkgit i dagsläget.

Som jag skrev i #1 (haha, ville testa hur det såg ut när man var anonym sen gick det inte att ändra) så kan den ha "lärt sig" att den får uppmärksamhet genom beteendet och därmed gör det när den är uttråkad. Har själv en sådan katt nämligen. De är för smarta ibland :P.

Jag har liknande problem med min huskatt och ragdoll men for min del loste det sig for det mesta nar jag skaffade iller som har liknande lek och aktivitetsbehov som huskatten.

Kanske leta efter en tredje katt?

#11 Hans favorit är en liten pälsmus som han bär runt på, kastar i luften och jagar runt. Inte blivit värre utan det är på den här nivån jämt.

#12 vill inte ha en tredje katt, bor i lägenhet och jag känner att det blir för många katter på ytan då (ca 65kvm).

Får helt enkelt hoppas på att lillen lugnar sig eller att birman tuffar till sig. Har övervägt att ta hit min systers katt -som är som en jäkla tiger, hade lillen hoppat på henne hade han fått ångra sig :p