känns lite som om du frågar oss om du gör rätt? Det kan vi aldrig egentligen veta, vi känner inte er, nya familjen eller katten. Min första tanke är att det är ett problem med era gnagare som hon vägrar lämnna ifred. Har ni testat allt? hur tänkte ni innan ni skaffa katt?
Jag vet bara hur jag känner för mina katter och hur noga jag är med att dom har det bra och att jag gör allt jag kan. Jag skulle inte ge upp så lätt (vet inte om ni gör det eller ej så ta inte åt dig om det inte känns befogat) Utifrån den information du ger oss så skulle jag säga att det låter som om ni vill ha kvar er katt. Ge då inte upp och fortsätt, det är inte försent att lära. Mina katter, en cornish rex är som att leva med ett överenerigiskt barn som ska testa än hela tiden! testar och testar hundratals gånger som om inget gått in och när det väl gått in så testar dom igen om dom hittar en lucke tex min omplaceringskatt jag tog emot klöste på soffan, jag fick henne tillslut att sluta klösa på dagen, eeftersom jag sov och märkte inte att hon klöste på natten tills jag vakna en natt…

Känner du/ni att ni gjort allt? kan ni göra mer?

#1# Jag vill oerhört gärna ha kvar vår lilla tjej, men det är lite komplicerat, det handlar inte om att träna henne utan om att vi p.g.a privata tråkigheter måste omplacera henne. Så egentligen handlar det inte om ifall vi bör omplacera eller inte, utan om hur ni tror att en liten katt tänker och känner, hur komplicerade är de?

Men du skriver först att det är pga eran hamster och marsvin?? Och jag är helt övertygad om att hon kommer att sakna er, varför skulle inte katter kunna känna saknad?

#3# Måste jag skriva hela komplicerade livshistorien för att få ett svar på den faktiska frågan?

Men glöm att jag frågade, jag provar någon annanstans.

#1# Tack för att iallafall du tog dig tid att tänka igenom frågan och ge ett bra och vettigt svar.

Bara du vet vad som är rätt för din familj, ni kan ju inte behålla en katt för att "göra det rätta" om det inte fungerar med er livssituation. Låter toppen att ni hittat ett bra hem

#5# Tack, det hela känns jättejobbigt, jag har sovit ungefär en timme inatt totalt. Jag tänker lite att hon är "bara" sex månader och extremt social och nyfiken av sig, kanske vänjer hon sig fort vid det nya.

Vi har också sagt att vi har en prövo vecka där både vi, den nya familjen och främst Alice får känna på hur det fungerar och hur vi trivs med omplaceringen.

Men jag undrar om man alltid kommer att fundera över hur hon kände och tänkte kring det, om hon kände sig sviken, det är det som är värst.

Ja katter är ju inte dumma, så hon kan ju inte fråga så visst kommer hon undra vad som händer och undra om ni kommer ses igen. Jag tog hand om en 4årig omplacering. Men hon hade ett barn som terroriserade henne och en familj som inte hade tid med hennes mysstunder och nyligen förlorat sin bror i en annan omplacering. Jag upplevde snabbt ett lugn hos henne när hon gjort sig till rätta i nått dygn men hon ville inte göra sig hemma till 100% och var väldigt försiktig första veckorna som om hon fundera på när hon skulle åka hem igen.
Men eftersom tiden gick och vi var ett bra hem för henne. jag pluggar distans så jag är nästan alltid hemma så blev jag hennes trygghet och än i dag är jag hennes främsta trygghet + att hon fått en kattkompis hon trivs med. Flera stressymtom hon haft har helt försvunnit nu under sommaren då vi skaffat henne en kattkompis :)

#7# Men efter de första veckorna så kändes det som hon var helt nöjd med sitt nya hem och idag känns det inte som att hon funderar längre?

Är det bara hamstrarna och marsvinet som katten är för intresserad av är det ett ättlöst problem. Dvs ha dem så att kattn inte kommer åt dem, fr dessa sitter väl i bur?
Är det andra saker som är det största problemet som du inte räknar upp tex kissar utanför lådan, att nån i familjen uppvisar kattallergi mm Så går även vissa saker att åtgärda om ni vill ha kvar katten.

Jag har hört katter som rymt från de nya hemmet och leta upp de gamla hemmet om de trivdes i. Det viktigaste är väl också att de nya hemmet inte låter hon gå ut utan håller henne inne 1 månad eller så för att lära känna sig hemmastad. Sedan är det viktigt att katten är kastrerad och id-märkt innan fri tillgång till utevistelse ges.

Idag ser jag inga tecken på att hon skulle fundera över det, vilja tillbaka. Det är inget man kan veta, hon kanske längtar jätte mycket? Dom kan ju inte prata dom små. Men tanke på vart ifrån hon kom och hur hon intre trivdes och visade det med att skrika på nätter och vara allmänt dryg mot familjen och ingetning vi sett här hemma alls så tror jag hon tycker om oss och att bo här. Hon har en väldigt berikande miljö med katträd, leksaker som byts ut för att det inte ska bli trist, god och varrierad kost och otroligt mycket uppmärksamhet från mig och min sambo. Jag tror att så länge inte katten för det sämre än hon får det hos er om man ser det ur kattens ögon så är det nog inga bekymmer, Tänk på alla katter som hamnar i jourhem runt om i landet innan det flyttar till nya hem.
Visst det är inte det otimala att flytta runt katter men det går om det behövs och då ska man tänka på katten och inte sig själv. Kommer katten få ut något av detta?

#10# Du anar inte hur skönt det känns att läsa det du skriver, bara bolla det med någon som faktiskt förstår. Jag tror med hela hjärtat att Alice kommer få det bättre än vad vi kan erbjuda henne. Vi har två pojkar som är helt underbara men som kräver oerhört mycket tid, vi har ju sju marsvin och en hamster och hon är väldigt intresserad av dem vilket gör att vi antingen får ha stängt in till dem eller passa på Alice ständigt, de har också börjat bygga om vägen utanför oss med mycket tung trafik och Alice lider verkligen om hon behöver hållas inne.

Familjen som vill ha henne har inga barn, bara en kattkompis och de bor mycket lantligt i slutet på en liten grusväg. De är hemma hela dagarna så hon kommer få massor av odelad uppmärksamhet och en näst intill riskfri utemiljö. Hon kommer få det jättegott, men jag är egoistisk och skulle vilja ha henne kvar för min egen skull.

Men jag tror och hoppas att det blir till det bästa för henne.

Det du kan göra är ju att skaffa en katt som innekatt i framtiden när du inte har de problem som får er att överväga omplacering. Jag tycker inte en innekattlider, snrare tvärtom om man ger rätt inomhus miljö. Efter att mina föräldrar vile ha våra katter som utekatter när jag bode hemma så vill jag aldrig ha ute katter igen när jag ser hur bra mina katter som jag har nu har det. slipper allt katterna råker ut för ute, skrämda, ohyra, grannar som inte vill veta av dom m.m

Så det kan du ju tänka på om du väljer att skaffa katt igen. att ha den som innekatt och har du något t.ex gnagare så börja i tidig ålder att lära dom. låt dom lukta o.s.v men minsta tecken på att vilja ta på buren o.s.v så blir det en konsekvens. sett många katter som är kompis med gnagare o.s.v

Lycka till med allt och hoppas på det bästa med missen

#12# Precis, det är olika katter också hur intreserade de är. Vår stora katt på nio år har aldrig varit intresserad av gnagarna på minsta vis, inte de två katter vi har haft tidigare heller utan det är bara lilla Alice som är så enormt intresserad av dem.

Vi kommer nog inte skaffa katt igen på många många år, vi planerar att flytta och då till en miljö där det går att ha katter ute om vi någon gång skulle vilja skaffa igen. Jag vill att mina katter ska ha möjlighet till både inne och utemiljö och själva kunna gå in och ut som de vill.