Jag mår så hemskt illa just nu, min lilla kattdam Sisko har gått bort. Skulle ju snart få ta hem henne till min lägenhet, så jag skulle få rå om henne den sista tiden .

Pratade med min mor på telefonen idag om pälstrimmer, då hon pausar och säger att min katt är borta… Jag dog nästan på fläcken och fick ge mobilen till min pojkvän.

Jag har haft henne sedan jag var 13 år, hon var min stora stolthet. Min surgumma ( som inte var sur, bara såg sur ut ), min 'gustav wannabe ' ( sov som gustav med huvudet neråt… ) Hon älskade at få sina tassar kliade, sin nos kliad, hon hade en speciellt ställe vid halsen som om man kliade där så var hon tvungen att klia där. Jag kunde varenda hårstrå på den katten!

Jag döpte henne till sisko, vilket betyder 'syster' på finska. Var så himla glad och stolt…

Jag vet inte vad jag ska göra, kan varken ut eller in. Detta var ju verkligen min katt, inget 'nedärvt djur' som jag så många gånger hade fått. Detta var min lilla dam, som funnits för mig så länge.

Här är jag och min katt då jag kanske var 14? eller yngre. Sisko vann 3dje pris i en kattutställning för bondkatter. tyvärr såg hon för mycket ut som en perser för att bli 1a. Men jag var så stolt den dagen. Min kisse :c Jag vet inte alls vad jag ska göra, känns som om jag sprängts innuti. hon var ju så viktig för mig, ville ju ha henne den sista tiden. Vila i frid kissen min, min  lilla 'syster' :c