eummm… tror du behöver ändra inställning till katthemskatter. Hälsa på och se att de inte är skygga "psykfall" i kattform. Hur har du fått för dig att hem katthemskatt behöver mer omvårdnad än en bondkatt? Det är mer oroväckande att du har de åsikterna.

Av det jag hört från dem som köpt just katthemskatter, så har de haft svårt att socialisera sig, så jag håller med till viss del.

#2 Visst kan en fd hemlösing vara svårare att socialisera om den tappat förtroendet för människor, men det finns fd hemlösingar som är otroligt gosiga. Likväl kan en huskatt, raskatt vara osociala om man inte har socialiserat kattungarna mellan 2-7 veckor som ska vara perioden som socialisering av människor ger mest effekt.

Det beror väl på hur katten hamnat på katthemmet. Visst om det är en skyggis kommer det att krävas lite extra.

Men i övrigt är det väl samma sak med alla huskatter, man vet inte exakt vad man får. Om man inte skaffar en vuxen där man kanske kan se lite tydligare hur den är.

Så annars spelar det ju ingen större roll om man skaffar från katthem eller från någon gård förutom att de på katthemmen oftast fått mer veterinärvård och vaccinering osv.

#4  Har man följt huskattens uppväxt, då vet man vad man får vad gäller temperament. Hur katten sedan är i vuxen ålder, det kan vara en annan sak. Men det är samma med raskatter. De kan vara på ett sätt som ungkatter, men som vuxna på ett annat sätt.

Men jag tycker inte att TS är ute och cyklar, utan har rätt i en del.

#5 Mycket ändras innan katten är vuxen, men med raskatter vet man på ett ungefär om man skaffat en aktiv eller lugn ras t.ex. Sen är ju alla individer också förstås.

Alla katter kräver mycket omvårdnad och ingen katt är slit och slängdockor. Och sen beror det som sagt mycket på hur katten hamnat på katthem och det går att få hjälp att välja en katt som passar in på det man söker.

Alla är inte gjorda för att ta hand om en skyggis och det är knappast något katthemmen säljer till första bästa som faller för t.ex färgen på katten.

Så personligen ser jag inte att man kan döma att alla katter från katthem kräver mer än "vanliga" bondkatter från en gård.
Och att det är minst lika viktigt att träffa katter man ska skaffa minst 1 gång och gärna en längre stund ändå.

Och det är inte någon garanti att en katt som är seriöst uppfödd kommer att bli social mot alla heller.

Man får vara redo för allt helt enkelt när man skaffar katt.

Köper man en vuxen katt från ett katthem  vet man väl alldeles precis vad man får, eller? Just därför brukar jag rekommendera vuxna omplaceringar öht.

Sedan ser jag ingen motsättning mellan huskatter och raskatter. Med raskatter har du lite större sannolikhet att veta lite om vad för slags katt kattungen kommer bli som vuxen. Det är rätt osannolikt att du kommer få en katt i aktivitetsgrad extrem om du köper en perserkattunge och man har som sagt möjlighet att kolla upp eventuell sjukdomshistorik i släkten.

Dock behöver katterna på katthemmen också hem och de flesta av dem blir nog helt normala katter också, men man får kanske vara beredd på att vara lite mer flexibel och inte riktigt veta hur tex. pälsvård eller aktivtetsgrad kommer vara i vuxen ålder.

Det spelar ingen roll för mig vad ni gör, men jag köper hällre någonting jag vet vad det är. Att man kan kolla kattens föreldrar, se vad förelrdrarna har för hällsa och skade risker, hur deras personligheter och temperament. Därför kommer jag nog alltid köpa raskatter eller bondkatter där jag får träffa föreldrarna. Det kan hända att jag kommer att köpa en katt på ett katthem men då ska det vara en äldre katt som de har haft inne ett tag och lärt känna den.Skrev T.S.

Ursäkta, men hur kan du veta vem som är förälder till en katt på en gård? Mamman OK men pappan, knappast. Att du får veta det när du köper en raskatt förstår jag för det följer  med en stamtavla.

Sedan är det inte så att Sveriges katthem är "befolkade" med skygga katter. I de flesta fall så är det undantag. Det är helt vanliga katter som vem som helst. De kan ha hamnat där pga matte eller husse har dött exemplevis eller så har de gått vilse och hittar inte hem.

Jag och min pojkvän hjälper till på ett katthem, jag kan säga att majoriteten av de katter som är där är otroligt sociala och fina katter. De som jobbar där är mycket aktiva med att socialisera de katter som kommer in och är skygga eller rent av livrädda. Jag vet en katt där vars bur man inte kunde gå in till, katten i fråga låg alltid inne i huset som fanns längst in i buren men ändå kunde man inte gå in dit - hon flög på dig när tillfället kom.
Jag minns att jag skulle städa hennes låda och hon både hugger efter mig och hade jag inte gått ut när jag gick ut utan väntat en sekund så skulle hon ha hoppat på mig - pojkvännen stod utanför och såg hur satsen fällde ut klorna och tog satsa för att flyga på men drog sig tillbaka när jag bärjade röra på mig lite.
Denna katt låg, som sagt, alltid inne i huset och kom aldrig ut men just då var hon ute.
Idag sitter hon ute och tillåter att man går in i buren, hon sitter och iakttar en och vad man gör.

Jag kan säga med egan erfarenheter att katterna på katthemmen är allt annat än psykfall och skygga, katthemmen jobbar aktivt med att socialisera och bara det att man är där socialiserar katterna ifråga men sen går de ju också in till katterna flera gånger varje dag.

Jag kan säga att de flesta katterna på detta katthem behöver inte mer omvårdnad än en "vanlig" katt.
På detta hem är det kring 60 katter och av de 60 katterna är det max 5st som är så pass skygga att de inte går att få tag på eller att de fräser åt en. De övriga 55 katterna är helt vanliga katter som råkat hamna i fel händer och därefter blivit utslängda för att sedan komma hit.

Om en ensamstående person som har en raskatt med stamtavla avlider,vänner och släktingar kan inte ta hand om den och katten tas omhand av katthemmet, blir då katten förvandlad till en "katthemskatt" som inte går att få social?

Oj, vilka fördomar!