Kan man inte hitta någon som kan ta hand om katten medans man är borta sp får man ta dem med sig.

Problemet är oftast inte att ta sig ut ur Sverige utan problemet är när man ska hem igen.Det finns väldigt bra info på http://www.sjv.se/

Reglerna för införsel av hundar och katter till Sverige ändras dels den 3 juli 2011, dels den 1 januari 2012. Ändringen den 3 juli gäller endast metoden för id-märkning.

Ändring den 1 januari 2012 - antikroppskontroll och karantän

Införsel från EU-länder och från listade länder utanför EU

• Kravet på antikroppskontroll slopas. Du kan därmed tidigast resa med djuret då det är cirka fyra månader gammalt. Djuret får tidigast vaccineras mot rabies då det är tre månader och får resa först när det gått 21 dagar efter den första vaccinationen.
• Nuvarande regler för avmaskning görs om, men detaljerna är inte klara än.

Kanske kan det vara den nya bostaden i nya landet som också ställer till problem?

Hade en brevkompis i Norge för många år sedan, och hon berättade att när man bor i lägenhet så är det ingen självklarhet att man får ha katt. För hon skulle flytta med sina egna katter och hade jättestora problem.

Jag kommer flytta permanent till utlandet inom en snar framtid men just nu pendlar jag bara lite fram och tillbaka mellan länderna och jag hittar någon som kan hålla koll på mina husdjur - till sommaren ska jag åka till Nederländerna igen och då tar jag med mig min iller som inte behöver antikroppskontroll vid in- och utförsel och för att jag vet ingen som kan ta hand om honom.

Vid flytt ska jag och min sambo hitta en bostad där djur är tillåtna. Om inte mina djur är tillåtna i mitt hem är inte jag det heller anser jag och jag överger inte mina djur - även om jag hittar den perfekta lägenheten skulle jag försöka diskutera med hyresvärden och om jag måste bo där utan mina djur tillfälligt får jag se till att hitta någon som de kan bo hos tills jag hittar ett passande ställe för oss.

Rabiesvaccinationer är inte speciellt dyrt - det är antikroppskontrollen som är dyr och om man enligt min veterinär fortsätter att regelbuntet vaccinera mot rabies behövs endast antikroppskontrollen en gång så länge man vaccinerar regelbundet så vaccinet aldrig slutar verka.

Djurhållning utomlands är ju annorluna än här i sverige och i många länder är djuren vildare än här dvs ouppfostrade och det gör oftast att hyresvärdar fasar för att ha djur typ katter och hundar i lägenheter och då det oftast är dyrare att fixa till det som djuret förstört jämfört med här i Sverige så fasar hyresvärdar för det och en förstörd och illaluktande lägenhet är svår att få uthyrd
- förklaring från en hyresvärd i utlandet

Och sen tänker inte många människor på att man kan ta med sig djuren från land till land och en katt? de är ju gratis så man kan ju bara skaffa sig en ny

OBS! Sista meddelandet är endast ett exempel på hur en del folk tänker.

Jag själv lever för mina katter

Då är min fundering: Om man har chans till ett toppenjobb, utbildning mm utomlands ett par år, ska man strunta i det för sina katter skull? (i mitt exempel kan de inte följa med)

Jag var förutseende när jag skaffade katter, jag har en som tar hand om dem, om jag inte skulle kunna ha dem kvar. Så gör jag alltid när jag skaffar djur. Men för dem som inte har det, ska hela livet falla på katterna? Är man ute i god tid, så finns det säkert någon som kan ta hand om dem så länge utlandsvistelsen pågår, eller en omplacering för gott.

Visst ska man älska sina katter, men att hänga upp sig på dem, att inte ta livets chanser? Inte tänker jag sitta på ålderdomshemmet och tänka: Varför åkte jag inte till USA och studerade då jag hade chansen osv..

Livet är kort, man ska ta vara på de chanser man får.

Men det är ju bara min åsikt, jag sätter mig inte över de som inte gör som jag vill!

#3

Visste inte att husdjur utomlands var med vilda och ouppfostrade. Det kan ju förklara en del ja.

# 5

Nej förstår hur du menar Maine och du har en klar poäng. Har bara sett så många sådana annonser så jag funderade kring om många ens försökte ta djuren med sig överhuvudtaget. Är omplaceringen verkligen sista utvägen? Klart behöver man ta steget för det är ett viktigt beslut i livet så behöver man ju det. Men jag hade verkligen utömt alla möjligheter först, eller som vosjes sa hittat någon som kan ha dem så länge och under tiden även leta lämpligt boende där de också kan bo.

Jag har själv min far eller syskon som hade ställt upp om det behövts. Känns skönt att ha en trygghet för mina djur, man vet ju aldrig vad som kan hända en själv.

Nog finns det kulturkrockar mellan vår syn på husdjur och på andra ställen i världen. Men det finns också andra saker att tänka på. Kommer man längre söderut finns det mer sjukdomar och annat otyg som bl a loppor.

I England tycker man om djur ungefär som här men det räcker att komma till Tyskland och Frankrike så blir det helt annorlunda. I USA tycker man att det är helt i sin ordning att operera bort klorna på sina katter och åtminstone i Sydstaterna finns det hemska loppor som går på åtminstone honkatter och kvinnor. Man kan inte ha kattmat framme för då flyttar kackerlackorna in i huset och de är inte trevliga. Kackerlackor är nog rätt vanliga överallt där det är ett varmare klimat.

Innan man tar katten med sig utomlands ska man tänka på vad finns för sjukdomar och parasiter där man tänker bo.

Själv hade jag tur när jag flyttade utomlands och hade katt för mina föräldrar tog hand om den. Vis av detta anser jag att man inte ska skaffa sig katt förrän man stadgat sig ganska väl. Många gånger har jag blivit uppringd av unga flickor som ska flytta för de ska gå i skolan eller fått arbete på annan ort och katten kan inte följa med.

Men har man katt och kommer på att man vill flytta utomlands så är det nog säkrast att hitta ett hem åt katten i Sverige.

#5 Samma här. Jag älskar mina katter men de styr inte mitt liv.