Jag tränar mina kattungar från de att de är riktigt små att när de hålls så får de inte gå förens de är lugna.

Jag brukar låta de gå men en kompis till mig fick en katt av min mamma som jag hade hemma tills hon hade bestämt sig för om hon ville ha katt eller inte och hon tvågsgosade katten som idag inte har något problem alls om man håller fast han. Dessutom blev han nog gosigare och kom självman mer när hon började göra så.

Monica… Ska börja tillämpa det direkt på tösen… alltså det var så tydligt att jag blev lite paff nästan. Tillfällighet eller vad ?

Men det är kanske inte så kattkonstigt som man vill göra det till. Tjejen är förmodligen lite av en trygghetsnarkoman som inte vill uppleva för oväntade saker. Ska man ligga någonstans så ska man ha ryggen fri iaf…

Var nog från början väl osäker som ny kattägare och väl försiktig tror jag… men man lär sig !

Nu kan jag konstatera att det inte var någon tillfällighet iaf…

Underbart när man kan ha den i famnen och gulla på… från att ha varit nervös är hon nu lugn och jag kan hålla henne väldigt löst, närmast symboliskt !

Satt med henne nu i säkert 10min och det var faktiskt jag som satte ner henne… vilket halleluja moment

Tack Monica

Intressant för jag har också funderat på hur man gör bäst för att kattungar

 ska lära sig att bli vuxna som gillar att typ sitta i knäet/bli hållna. Släppa när

de vill  iväg så de ej känner sig tvingade. El hålla tills de lugnar sig o släppa

direkt när de lugnar sig, som belöning.

Monika du anser att det funkar alltså, på alla? Ingen som har blivit en obstinat vuxen:)

Sen en sak, som jag märkt är, att oavsett hur fort man sätter ner dem, så måste man göra det med lugn och så att de inte dunsar ner i golvet. Om man lugnt och försiktigt sätter ner dem helt på golvet, så  fattar de, att det inte är farligt att hamna i famnen, för man kommer ner tryggt. Tappar man dem däremot, eller släpper ner dem från förhållandevis hög höjd, så de dunsar i golvet, så uppfattas det som obehagligt och kan förorska rädsla nästa gång.

Jag måste fråga, gäller detta även på vuxna katter? Att man likosm ska träna dom på att bli lyftna/fasthållna, om de inte är så förtjusta i det?

så fick vi göra när vi tog in vår lilla sista katt, Mee. Hon hatade att bli hållen. MEn efter att vi tagit upp henne och satt ner henne försiktigt på golvet, så börjar det komma mer och mer att hon kan komma upp i famnen på en och sitter kvar i famnen om man tar upp henne. Tog en tre-fyra månader att få resultat. Det är därför jag aldrig tillåter småbarn att ta  upp katter i famnen. De blir ju rädda och släpper katten om den skulle rivas. Och skäller ut vuxna efter noter om de gör det med mina katter här och säger att "det gör väl inget, katter kommer alltid ner på benen"…

#8 Jag gillar inte heller när de släpps ifrån hög höjd. Jag som föder

 upp hästar har fått lära mig att varje häst har en viss många hopp den tål

 utan att gå sönder(alltså när man hoppar hinder med hästen). Vissa

människor hoppar o hoppar o hoppar med sina hästar men är ju mycket

 belastning på hästen. Tror det var typ något  ton el så på

 det benet de landar på. Till saken,  så det där sitter i mig o borde väl slita på

katter att hoppa också även om de är mjuka.  Min katt är ju 15år så är lite

 rädd om honom. Ser jag att han ska hoppa någonstans så lyfter jag honom

 så ibland säger han till att han vill till ett visst ställe:)

Mina föräldrar har en 7 årig hittekatt som inte gillar att bli buren.. Så det gör vi inte helt enkelt. Det beror väl mest på vad man som ägare tycker är viktigt. I tex veterinärssamanhang är han ändå väldigt lugn i famnen då han blir innesluten när han blir väldigt rädd eller stressad så vi ser ingen anledning till att träna honom.

#10 det är väl upp till var o en. Sedan är det ju givetvis svårare på en äldre katt . Min älskar att vara med o kan vara i knäet men är ingen knäkatt.  Lyfter man upp honom så verkar han sitta där en stund för att göra oss glada.

#11… Precis som jag skrev- "det beror väl mest på vad man som ägare tycker är viktigt"….