Oj om du visste hur många frusna katter som är i desperat behov av ett jourhem! Gå in på hittekatter.ifokus.se och skriv var du bor och vad du kan ta emot, så har du snart en stödis!

Att vara jourhem är bland det mest underbara som finns. Att se kissen göra framsteg och lära sig lita på människor/ att man får äta sig mätt varje dag är fantastiskt!

Min stödis Ester gjorde alldeles för en stund sen ett genombrott; hon kröp upp i sängen och la sig tätt intill mig för att bli klappad. Mitt hjärta bultar fortfarande hårt av glädjeruset!

Det viktigaste är att du har tålamod, resten kommer av sig självt. Och hittekatter-sajten är översvämmad av likasinnade som ger massor av goda tips och stöd!

Lycka till!!!

Tack! Ska kika in där direkt :D

Att jag inte kom att tänka på detta tidigare!

Vid min mammas jobb Stenungsögården rör sig en hemlös katthane som är i desperat behov av värme, mat och veterinärbesök. Ingen har kunnat ta sig an honom än, men har du plats och möjlighet så får du gärna säga till. Pengarna för veterinären kan vi skramla ihop!

Kattkedjan finns i närheten, i Strömstad. De är i akut behov av stödhem.

Kattkedjan (ansvarig är hawknestgrove)

Det enda jag funderar på är hur det funkar om man har andra katter i hushållet?

Vi har en hona på 1 år och 7  månader (kastrat) Och en herre på 6 månader som ska bli kastrat imorgon.

Om jag nu snackar lite med sambon, ser vad han tycker om att hjälpa en kisse. Och om vi nu tar hem killen på stenungsön, och om det verkligen inte funkar, vad gör man då? O.o

#6 Det man gör först är att ta kontakt via telefon med ex. kattorganisationen man vill stödja. Man går igenom alla förutsättningar och tar besluten gemensamt. Det måste naturligtvis kännas rätt från båda hållen. Många vill också göra ett besök i det tänkta jourhemmet för att bilda sig en uppfattning om hur situationen ser ut och för att allt skall bli så bra som möjligt.

Det är många som har jourhemskatter tillsammans med sina egna. Det fungerar oftast väldigt bra. Många fd. utelevande katter klarar gemenskap med andra katter bra då de ofta är vana vid kolonilivet.

Viktigt om man har egna katter är att ta sig an en katt som har alla förutsättningar att passa i hemmet.

Om man bara tar hem en katt som man inte vet passar är risken faktiskt stor att det blir kaos och katastrof. Självklart vore det kalas om ni kunde ta er an en kisse urifrån kylan, men jag måste även puscha på för att det finns måååååånga redan omhändertagna katter som sitter på övertid i sina akuthem - dessa vet man ju oftast hur de funkar med olika katter, så en sådan vore kanske 10 gånger lämpligare..

#8 Lite grand av det jag syftade på när jag sa att man tar kontakt och går igenom förutsättningarna för att det skall stämma till det bästa.

Tack så mycket för informationen :D

ja vad fint om du kan hjälpa en kisse… just nu så har vi tack och lov ingen kisse som behöver hem, så ta du dig an någon  som är akut.

Får tipsa om mina kattungar som behöver komma till kattvänliga  jourhem, om de snart inte blir placerade i kärleksfulla hem.

Kika gärna in på deras hemsida: www.kattfamilj.webs.com

Vi finns i Vänersborg.

Mvh Tessan

Även i Göteborg finns massor av hemlösingar. Flera kattorganisationer och privata eldsjälar som jobbar i motvind.

Kika in på hittekatter.ifokus så hittar du säkert flera tänkbara "objekt". Transporter brukar ordna sig även om det är några mil att åka.

Dags att bearbeta sambon ;)

ja Tessa är ju nära och bra!!!!!

Det hade ju vart klockrent om en av kissarna från vbg kunde flytta in, just för att Tetris är sex månader, och det oftast är lättast att introducera en kattunge ..

Men fasen, min sambo är otroligt negativ. Tycker att det blir "för mycket" och bla bla bla bla ..

Jag resonerar som så, att om man har två kissar, så blir det inte så mycket mer med en tredje, kanske dock i mat, men herre gud, det är ju för en bra sak liksom!

Får se .. Jag ska inviga honom i kullen nu, han kanske blir kär ;)

#16: Ja, kattungarna vet jag ju fungerar bra med Charlie, som är drygt ett halvår gammal. De har jättekul tillsammans, även om jag håller ett öga på att storasyster är snäll mot småttingarna. Kattungarna är också vana vid hund.

Det där med negativ sambo känner jag (alltför) väl igen. Det är en stor orsak till att jag inte kan ha kattungarna hemma i stan, han tycker att det blir för mycket djur. Det har jag i och för sig förståelse för, jag har gjort för många "rövare" med att ta mig an djur som "bara" ska vara tillfälligt, men som sedan har blivit kvar. Han känner mig alltför väl och har blivit en riktig bromskloss. Ändå måste man respektera den man lever och bor tillsammans med, annars mår varken vi eller djuren bra. Om din sambo inte delar din syn på det hela, så kan det ju bli så fel - men visa du honom hemsidan och promota kattungarna lite =) Kattmat och toasand går det ju inte åt så mycket mer av, för att en kattunge kommer till, men man får ju förstås ägna mycket tid och omtanke till nykomlingen. I synnerhet då dessa grabbar har haft en så tuff start i livet..

Jag kan tyvärr inte erbjuda jourhem någon ekonomisk ersättning men ordnar med vaccination och även kastrering, om det blir aktuellt. Jag vill ju förstås också ha tät kontakt med jourhemmet och gör vad jag kan för att finna ett gott hem. - om katten inte blir kvar förstås =)

Hehe så kan man göra som jag gjort 7 gånger (till mina päron alltså)… Bara kommit hem med jourkatten och fått stå mitt kast då.

Vissa gånger har det varit riktigt missnöje, andra gånger "Jaha, nu igen?", och sista gången satt farsan (är alltid är mest skeptisk) framför buren med leverpastej och mutade, hehe.

Risken är dock att det blir riktigt bråk naturligtvis så det är väl ingen metod jag rekomenderar, trots att jag själv kört med den :P

ja, det är ju aldrig bra om man som jourhem inte har 100% uppslutning av alla i familjen, icke att förglömma  även de andra katterna….. Säger väl så här:

Uddevalla är ju 10 mil från oss och vi hade nog inte vågat ha dig som stödhem under såna omständigheter. Hur kul är det, att ge sig iväg med bil och behöva hämta en kattunge igen, exempelvis en helg? Det är sånt man aldrig vet. Så nummer ett är nog att du får din sambo att gilla läget på allvar och se det som att man gör en jättestor insats för en liten parvel. Sen kommer man till dina andra två kissar, vilket också kan gå bra till en början, men rätt vad det är, så kanske det inte funkar. Det har vi också sett bevis på och då är det ju väldigt jobbigt. Protestkisseri, slagsmål och massa saker och då  brinner det i knutarna att hämta katt, för kedjereaktionen kanske blir att sambon blir sk*tsur för att det är som det är….

Det är även viktigt att man ansluter sig till en förening som man får bra kontakt med och att man vet vad som gäller när man är jourhem, så att det inte blir några allvarliga missförstånd.

Det är även lämpligt att bli jourhem åt en förening som finns på någorlunda nära håll, för att få bästa möjliga stöd.