Själv ser jag det fruktansvärt stressande för nästan alla katter att vara på utställning. Många katter lider sig igenom dagen, sittandes i bur bland maaassor av andra katter där många är fertila, och till råga på allt ska de hunsas med, vridas och vändas på, av en massa okända människor i en mycket annorlunda miljö!

Sist jag gick assistent på utställning så var det en ungkatt som satt i mattes famn och var vääldigt upprörd. H*n morrade, skrek och fräste om vartannat, och matte bara stod där och småskrattade lite åt att hennes katt var grinig. Till slut fick katten nog och attackerade mattes ansikte, men matte fortsatte ändå att bortförklara! Fattar hon inte att den katten INTE ska vara på utställning, för den fullkomligt HATAR det?! Det är många katter som beter sig så, och det är inte för att de är trumpna till vardags, utan för att de lider av att vara på utställningen!

För mig är detta inte bra kattägare - de verkar se djuren som objekt som ska visas upp och avbildas (göra kattungar), och ser inte till kattens behov! Om jag skulle ställa ut en katt så ska det i såna fall vara en katt som tycker att det är okej, alltså är glad och go, nyfiken - och inte stressad. Märkte jag att det var väldigt jobbigt för min katt så skulle jag försöka komma undan för att underlätta, eller åka hem, och inte åka på uställning igen! Men gång på gång utsätts dessa katter för all stress som är, och gång på gång blir de stressade, rädda och i och med det arga. Det ignoreras för att folk SKA visa upp sin katt för att samla poäng och priser. SUCK!!

Håller med. Katter som verkligen inte vill ska inte vara där.

Våran skogis älskar folk och nya ställen och älskar uppmärksamhet. Honom går det jättebra med. Han älskar när folk tittar på honom och han vill gärna ut ur buren och kika.

Jag tycker inte man ska tvinga en katt att vara på en utställning. Visst, är det första gången så brukar det ju vara läskigt, men är det lika läskigt nästa gång för katten så ska den få vara hemma.
Alla katter klarar inte av utställningar helt enkelt.

Jag håller med dig om att katter som uppenbart inte vill vara på utställningar inte heller ska ställas ut. Det finns ju en regel om att katten får "smälla" 3 gånger, vet inte exakt vad detta innebär mer än att den inte går att visa upp och är aggressiv. Om katten visar detta beteende tre gånger får den inte ställas ut mer. Men detta går ju att smita undan eftersom man på utställningen kan välja att inte visa upp katten om man tror att den ska "smälla".

Jag tycker ju att om man tror att katten ska beté sig på det sättet borde man tänka om en gång till. Ska den verkligen följa med på nästa utställning?

Själv har jag två skogisar som jag ställer ut. Den ena är en bitch som "muttrar" när domaren ska titta, iallafall om någon annan katt tittar. Hon är inte svår att hantera eller aggressiv på nåt sätt, hon bara muttrar och mumlar lite. Vi har funderat på om hon inte gillar utställningar men eftersom hon älskar att vara i buren och gillar att visa upp sig så fortsätter vi för tillfället att ställa ut henne.

Den andra katten.. oj.. Hon gillar nästan allt :P
Hon blir lite uttråkad om hon måste sitta i buren bakom domaren länge, hon vill vara med där det händer saker. Otroligt lätthanterlig och gillar att vara både i buren och visa upp sig på domarbordet, gärna om hon får gnaga på domarens penna när h*n skriver ;)
Med henne är det ingen tvekan att hon inte ogillar utställningar.

Om det skulle visa sig att våra katter helt plötsligt skulle hata utställningar skulle vi ta en paus och sedan försöka senare, skulle det inte funka så är det färdigt med utställningar för deras del :)

/Sara

#2 Precis. Men många tvingar dem ändå, för "det är ju inte så farligt, de får allt vänja sig.".

#3 Det är ändå en rätt konstig regel… Att det får smälla max 3 gånger. För hos de allra flesta katter ska det gå riiiktigt långt innan det "smäller"! Har det smällt en gång visar ju det på att den katten INTE bör utsättas för stressen, men ändå får det gå 2 gånger till - och det kanske dröjer om katten är snäll trots den oerhörda stressen den utsätts för.

#5 Ja, det är en konstig regel tycker jag med.. Borde kunna vara två gånger eller nåt. En del säger att en hankatt som just blivit fertil kan smälla lättare bara för att det blir lite konstigt med alla hormoner och sånt.. men då borde katten sen bara behöva smälla en annan gång till så vet man ju att den inte gillar det och att det inte bara beror på hormoner..

Jag förstår poängen när det gäller katter som ska gå i avel. För att få någon slags bedömning osv. 

Men den enda utställningen jag har varit och kollat på så var det tydligt att en av katterna absolut inte trivdes att vara där och ägaren gick runt och bara log ändå.

En sån katt som visar tydligt att den blir stressad ska få vara hemma. Det är inte värt att utsätta katten för den stressen bara för att få en titel.

Sen är jag väl lite så att jag inte tycker katter ska ställas ut bara för att ställas ut. Jag förstår som sagt målet när katten ska gå i avel. Men annar ser jag inte poängen med att dra med katter på sånt.

Jag förstår inte riktigt varför TS går ass när utställningar generellt är så illa för katterna?

#8 Hur menar du?

Att så många katter lider på utställningarna håller inte jag med, för de flesta går utställningen mycket bra och de visar inte några tendenser till aggressivitet. Hade det varit så många aggressiva katter på utställningar (som man får känslan av i denna tråd) så skulle jag aldrig våga ställa ut mina egna.

Jag åker bara på utställning ibland medan det finns de som åker nästan varje helg och då är det klart att det till slut kan bli för mycket för katterna. Ställer jag någon katt som verkar bli stressad av det så ställer jag inte den katten mer. Hade tänkt ta Signe till Premier efter att hon kastrerats, men det visade sig att när hon hade blivit kastrerad så tyckte hon inte längre att det var roligt att visa sig på utställning, så då slipper hon det.

Aggressiva katter är inte tillåtna på utställningar och det står tydligt och klart på alla utställningsinbjudningar att man inte ska anmäla aggressiva katter.

Har ställt flera av mina katter men de ligger och sover bort hela dagen eller suger i sig all uppmärksamhet de får av besökarna ;)

En katt som inte trivs skulle jag inte heller tvinga med på utställning eftersom det inte är livsviktigt.

#10 Nej tackolov så funkar de flesta på utställningar. Men jag tycker att det inte ska behöva vara några stressade katter alls där, så att det inte finns jättemånga är ändå flera för mycket i mina ögon. Och med stressade menar jag de som lider av att vara där.

Jag har gått assistent några gånger och alla gånger har det varit flera, rätt många, gruffiga och stressade katter, och alltid har det varit ägare som viftat bort katternas stress som om det enda som har betydelse är att katten får utmärkelser.

En annan grej jag verkligen ogillar är när folk ser sina katter som saker, som konstföremål som de har skapat. De perserägare jag stött på på utställningar har varit mycket otrevliga, och högljutt suckat och klagat på katten för att den suttit ner och plattat till pälsen, tvättat bort puder, eller annat. Djur som inte får röra sig, det enda de är till för är att visas upp och se bäst ut. Det är en ras som är skapad för utställning i stort sett - en pälsbomb utan nos för att se så extrem ut som möjligt… Det verkar så iaf.

Men sen ska man ju inte glömma att utställningar är en bra mötesplats för en gemensam hobby, där kattspekulanter kan prata med uppfödare av alla möjliga raser för att hitta en ras man tycker passar en.

#12 Ha ha är perserägarna såna? Jag brukar inte ha koll på dem så jag vet inte. Senaste jag ställde ut var det två kattungar från kull 4 jag hade med mig och de röjde ordentligt i buren så nästan gardintygen åkte ner, och det är inga problem för mig.

Men det finns ju många som tar utställningar på dödligt allvar och verkar också som att vissa blir beroende av det (människorna då alltså).

#14 Förhoppningsvis inte alla, men de jag träffade var såna! Om jag nånsin går assistent igen så kommer jag direkt säga ifrån - jag tänkar aldrig bära fram perser igen! Första persern jag skulle bära hade en skitförbannad utställare som verkligen skällde på mig för att jag plattade till katten(!!!) när den sprattlade och jag fick hålla den lite närmre mig för att lugna den. Hon var skitarg, och tog katten ifrån mig och bar den till slutet av burraderna så jag fick ta över den där. Usch för såna människor säger jag bara.

Synd bara att de ofta döms av samma domare som dömer birmor och britter - de utställarna jag träffat och burit åt har varit underbara. Brittuställarna var lugna och trevliga, och birmauställarna var puttinuttiga och rent av gulliga :)

#15 Ja det är nog lite olika typer av folk som har de olika raserna, det intrycket har jag också fått.

#15 Jag håller faktiskt med dig lite där. Har träffat några perserfolk som är såna sura människor. Vissa är så stolta över sina katter som de lagt ner massor med timmar på och blir nästan otrevliga om man frågar något.Men det finns trevliga perserfolk också.

#17 Hehe ja precis. Som jag skrev i annan tråd så kan perserägare se ut som frågetecken när man frågar nåt om katten personlighet, och det slutar med att denne lite surt säger att pälsen nästan är perket. Hah, en sån person skulle man vilja ta katten ifrån och ge en långhårig kattoffla istället, de skulle väl inte se nån skillnad!

#18   utställning är ju en skönhetstävling och då är det inte kul om en assistent "fumlar" till frisyren 

OBS jag är inte ägare av långhårskatt men skulle jag har lagt ner massor av tid på varje hårstrå på katten så önskade jag oxå att den kunde visas upp på ett perfekt sätt fast den va lite sprallig.

Det är inte lätt att vara den perfekta assistenten.

Tycker att utställning är helt meningslöst. Jag har värdens finaste katter och jag behöver ingen som ska säga något annat :). Jag ser ingen mening med att utsätta sin katt för stressen, helt onödigt. Precis lika onödigt som ALLA skönhets tävlingar, vi är alla olika och det bör inte finnas rätt och fel. Det är insidan som räknas!

#19 Verkligen inte! Att vara perfekt assistent alltså!

Det är en anledning till att jag avskyr vad persern blivit - en pälsbomb som ska vara en perfekt och fluffig prydnad.

#20

Nu tror jag nog att alla som åker på utställning anser att sin egen katt är finast i världen, och avsett dagens resultat så är katten lika fin när man åker hem.

Men man ställer ju ut efter rasstandarden och att katten ska få så många poäng som möjligt, inte kattens insida ;)

#22 Människans behov av bekräftelse som vanligt!

Däremot tycker jag klart bättre om huskattsutställning, eftersom det är personlighet och hur välvårdad katten är som räknas - inte hur perfekt den stämmer in på något som någon skrivit ner på papper en gång för länge sen. Det är rätt kul att många utställningshuskatter är f.d. hittekatter :) Man blir lite stolt som katthemsarbetare när en f.d. katthemskatt syns på utställning och klarar det galant :)

#23

Och hur bekräftar det mig själv av att veta om katten jag har följer standarden eller ej?

#24

Och hur tror du poängen räknas för en huskatt då? ;) Även om de inte har en exakt standard på samma sätt som en raskatt de måste uppnå, så nog tusan är det en skönhetstävling även där ;)

#25 Det är ju ens egen katt som ska få poängen, så att man kan vara stolt matte och "ha något att komma med" i rasaveln, som också bedrivs för människan skull.

Och visst är det skönhetstävling även för huskatter, oja! Det som är kul är när det går så bra för huskatter som liksom "blev som de blev". Det blir lite "huskatter kan också!" över det hela :)

Jag är inte emot utställning om katterna tycker om det :)

Jag ställer ut ganska ofta och jag ställer ut både Norska Skogkatter och min Långhåriga huskatt. Mest min huskatt för hon älskar det och är alltid i päls. Mina skogisar däremot går in o ur sin päls så de ställs i perioder.

Klart att det är skönhets och charmhets tävling på huskatterna. Men två gånger har min katt varit för fin för att vara huskatt…knepigt nog, hon är inte lik någon ras som finns även om man kan tänka sig en massa raser bakom. Hon är född i ett stall o sjuttsingen vet vem pappa katt är. Hon står ut från andra genom att vara svartsköldpadds harlekin då det är få av huskatterna som har såpass mycket vitt. Sedan att hon är söt som socker hjälper ju till, till hennes framgångar. =)

Min unga skogis hane har varit lite hormonisk på de senaste utställningarna, han är runt ett år och försöker hävda sig lite mot de andra katterna. Men nu har han fått en spruta så får vi se om det hjälper lite eller om jag får kastrera honom. Han ligger på golvet brevid buren o leker kan jag tillägga o i buren men framme vid domaren ser han de andra katterna mer o morrar, han har dock inte smällt men en gång när han var extra ororlig, han hade fått sitta i buren bakom domaren i en halvtimma så var han på gränsen kändes det så jag drog honom. För hans bästa. Efter den har det gått bättre med.

Så det gäller som ägare att ha koll på sin katt o känna den. Har slutat ställa två katter genom åren för att de inte gillade utställningar trots att det gick bra. =)

Ja, katterna ligger alldeles säkert hellre hemma och slöar i soffan eller leker med sina polare men visst är utställningar helt OK förutsatt att man lämnar nervvraken hemma.

En katt som inte pallar med utställningar ska inte ställas ut och man märker bra tidigt hur katten mår. Jag har dragit en katt från bedömning eftersom han helt uppenbart var rädd. Han behövde aldrig ställas ut igen. Jag bjöd hem två domare för hembedömning istället.

Men visst är utställningar bra för oss som föder upp katter. Vi får tillfälle att knyta kontakter och se en massa katter live. Katter som vi aldrig hade sett annars. Bedömningarna i sig är självklart bra att få, men jag ser dem inte som nödvändiga för min uppfödning.

Jag ställer hemskt sällan ut numera, men det var himla kul och nyttigt i början av min "uppfödarkarriär". Nu går jag mest dit och tittar och pratar med andra människor.

Bra att de flesta stryker sina katter som inte pallar utställning. Dock finns det ju de som inte gör det har jag märkt :(

#28 Smart med bedömning hemma!

Att man ställer ut är för ens egen skull och inte för katten. Om man är nöjd med sin katt, varför behöver man bekräftelse från någon annan om katten "ser ut som den ska". En av mina katter är en raskatt och jag kan som köpare säga att jag inte bryr mig om att hans föräldrar är champions, det viktiga för mig att veta som köpare var att mamman och pappan hade ett trevligt temperament. Det kan knappast en domare se på den korta stund de får med katten.

För mig är alla slags skönhetstävlingar helt galna, speciellt när den som bedöms inte väljer att vara där själv. Vill man försöka sig på att bli fröken Sverige, så är det ett val man gör. Ett djur eller ett barn har inte det valet, det är ägaren eller föräldern som anser att det är nödvändigt. Förstår det inte.

#1 Varför går du assisten om du nu ogillar utställningar så mycket?

Jag ser utställningar som ett redskap i aveln, för att veta hur mina katter står sig mot standarden, att träffa andra uppfödare och diskutera avel standard osv, att träffa blivande kattungeköpare och göra reklam för sin ras. Ser katter som faktiskt verkar gilla utställning som visar upp sig och verkar helt tillfreds. De flesta katter accepterar läget, tycker kanske inte att det är jättekul men tillbringar den mesta tiden i sin bur sovandes i en puff.

Mer sällan ser jag katter som smäller och har hitills inte sett någon katt ur min egen kategori smälla.

Utställningar är givetvis till för människor och inte för katter, vem trodde något annat? Utställningar är alltid en risk med tanke på smittor osv, men några utställningar då och då om man sysslar med avel tycker jag kan vara bra, i alla fall om man är ny.

#31 Jag har gjort det 3 gånger och det är därför jag har så mycket att kommentera. Hade jag inte gått assistent hade jag inte haft nåt att säga här öht ;)

Men det ska mycket till innan jag går igen, jag vill inte stödja sådan verksamhet där många av katterna är otroligt stressade och ses som visninsexemplar av nån himla möbel.

Självklart tvingar man inte en katt att vara på utställning om det inte fungerar, och katten "smäller" gång på gång, men man måste ju prova för att veta! Det finns inget som säjer att bara för att katten är glad och gosig hemma är de även på en utställning, som ju är en hel annan miljö än hemmiljön! Min långhåriga husishona Colleen tex… henne lät jag prova på utställning tre ggr, första gången var hon bara lite orolig, anda gången fräste hon både i buren och på domarbordet, tredje gången fick jag dra henne… då insåg jag att det var ingen idé att envisas längre, eftersom hon vart värre för varje gång, och jag absolut inte vill att det ska behöva gå såpass långt att hon "smäller" och skadar någon domare eller assistent. Jag kan absolut inte förså dem som envisas med att ställa ut sina katter trots att dom VET att risken är stor att katten smäller!

Mina husisar jag ställer nu, Stephanie och Damian, älskar utställningar, att visa upp sej och gosa på domarbordet, mina "pensionärer" Olle Och Jaffa likaså! Så dom har inga som helst problem med det! Jag skulle aldrig tvinga dom om jag märkte att dom for illa av det!

#30

Du kan inte se en poäng för uppfödare att få sina avelsdjur bedömda. Få andra, specialisters, omdömen. Deras åsikter om katternas styrkor och svagheter. Att det kan hjälpa en att göra lämpliga kombinationer i framtiden. Att få de katter man fött upp bedömda och få feedback på hur man har lyckas med den exteriöra delen av sin uppfödning.

Du ser inte poängen?

#34 Jag ser inte poängen med detta då jag ofta tycker att rasstandarden kan leda till att katten blir "ohälsosam". Rasstandard ser inget till hälsa och vissa djur med bra rasstandard ser mer sjuka än friska ut och är det ibland också. Nu är det ju mest hundar detta gäller, men katterna är då på god väg inom vissa raser också. Det är skrämmande när man ser bilder på hur vissa raser såg ut på 60-talet och hur de ser ut nu :( De är alltid finare på 60-talet.

Själv har jag bara varit på marsvinsutställning, men kan inte tänka mig att det är så stor skillnad. Många marsvin (de långhåriga) skrek när de blev borstade och ingen som helst medkänsla från ägarna. Långhåriga raser får också vara ensamma i buren hemma under utställningskarriären (trots att det är olagligt) för att ingen burkompis ska tugga på deras hår eller de ska springa omkring och trassla till sig. Uppfödare kan beklaga sig över hur marsvinet kliat sig mot vattenflaskan så pälsen blivit helt tovig. Sedan ska de ju också förberedas, borsta och rulla pälsen med jämna mellanrum eftersom den aldrig slutar växa och inte får klippas. Rulas den inte upp så kliver ju marsvinet på den. De korthåriga ska noppas med pincett, hur skönt är det!? Nej, jag är helt emot alla utställningar! Strunta i rasstandard och få ändå fram vackra katter och satsa mer på hälsan. Det anser jag.

Det bästa är väl ändå om hälsan och rasstandarden går hand i hand?

Raser utvecklas hela tiden, det gör allt även vi människor.

Däremot kan jag inte se vitsen med raser som schotich fold (jag vet att jag stavade fel men ni fattar) munckin och andra raser som är lidande för katterna bara för att det är coolt och avvikande från andra raser. Många klankar ner på persern men de är bra mycket friskare idag tack vare aveln för bättre hälsa. Dagens skogis ser inte heller ut som den gjorde från början och den utvecklas hela tiden med. Men inte är de sjukare idag än vad de var från början.

Det finns uppfödare som föder upp klassika persrar och siameser så det finns ju om man vill ha det, men inte är de friskare än deras vältypade kusiner.

Även huskatter har sjukdomar som är ärftliga och större utstäckning idag då folk korsar in olika raser UTAN att testa dem för diverse sjukdomar. Så det är en av få raser som faktiskt blir sjukare och sjukare men folk säger att de skall vara så friska så.

Samma tycker jag med Siameser - öronen avlas till att sitta bredare och bredare, och detta har jag läst leder till att skallbenet liksom dras isär så att säga, "sömmen" uppe på skallbenet dras isär och skallen blir inte lika hållbar. Svårt att förklara utan bild :P

men i sverige är det ju tack och lov bättre än i många andra länder. Här skulle det väl börja ett stort arbete för att formulera om rasstandarden. Som jag fattade skulle det gälla katter och hundar, men först och främst hundar där läget fortfarande är värre. 

Det skulle ju även bli hårdare regler kring utställning. Om det t.ex skulle visa sig att en domare låtit en katt gå vidare trots något problem så kommer den antagligen aldrig få döma igen.

Jag har inte haft någon koll på hur långt det här har kommit än, men att tanken finns tycker jag är riktigt bra. Då märks det att i alla fall att det kommer kämpas att raserna ska vara friska också.

#38 Det låter ju väldigt bra!

 Här har ni den vinnande siamesen WW -09

Jag kan inte tro att nå sömmar i skallen går upp på henne

#40 Det är ju inget som syns på utsidan, utan det har med skallens utveckling genom åren att göra - den vidgar sig så att "sömmen" (mitten, där skallsidorna möts) blir mer och mer skör, och därmed blir hjärnan sämre skyddad.

Det är ju omöjligt att se på utsidan, såklart!

 Då behövs det en Rtg på skallen då innan man fortsätter att ta en kull på henne ?  Något du tycker ska ingå i hälsoprogrammet för siames ?

 det är ju öronen som ska vara breda i basen, inte lägre ansatta, du ska även ha en bra topp på skallen.  

 Då får då hjärnan plats och skallbenet en bra söm, säkert hållbart för stötar

#42 haha  

#41 Är det något du har källor på? Det är nämligen inget jag hört talas om.

Tja, såklart vore det bra, annat kan jag ju inte säga.

Detta är något jag läst eller sett på ett vetenskapsprogram på TV (det var nog nåt år sen, kommer inte ihåg). Jag tror nästan det var på TV jag såg det eftersom jag har ett svagt minne av att ha sett bilder över hur skelettet förändras. Men tyvärr har jag inte mycket till källa. Jag vet ju inte om detta stämmer, men det låter ändå rimligt eftersom skelettet såklart förändras allt eftersom aveln fortsätter i en viss riktning, och förändringar sker ju alltid på gott och ont.

#34

Nej jag ser inte poängen, dessa utställningar och rasstandarsnack är något som för mig är sorgligt. Jag vet att av någon anledning så ändras rasstandarden hela tiden, så standarden är de som vi människor föredrar för stunden. I min åsikt helt sjukt och oacceptabelt. Det är väl kännt att just jakten på rasstandarden kan leda till sjuka djur. Är det värt det? NEJ. Man ska avla på friska trevliga djur, det är det som räknas. Är allt för påläst för att se något positivt i utställningar. Tycker att alla som erkänner att de gör det för sin egen skull och inte för katten är starka och jag respekterar det.

#46 Bra sagt!

Om jag tittar på min ras, devon rex…

Det är en extrem ras, visst, men ändå tycker jag inte det hänt så jäkla mycket. Tittar jag på ursprungskatten, Kirlee, så är han lik dagens devons. Lite högre öron än vad jag föredrar idag, huvudet lite längre…

Dock finns det lite "hype" om att nosen ska vara så jäkla kort. Standarden säger "very short". JAG vill inte ha för kort nos. Formen med panna, stop, nos, haka är för mig viktigare än längden. Uppfödarens ansvar etc.

En "amerikansk" look har kommit rätt hårt senaste åren. Även där tar jag avstånd (har en halvamerikanska, men hon ser inte amerikansk ut). Devon för mig har inte stora, ledsna ögon. De har en grym look.

Klassisk devon rex nästa? ;)

#46   Jag ställer ut endast för att få många olika dommares bedömning av den som jag tänkt använt till avel.

Enligt dej skulle jag kunna använda mej av grannes katt bara de är av samma sort, trevlig och frisk

#40 finns värre endå. Katter vars öron står rätt ut. Vad är det för djur?? inte är det en katt allafall. Sedan har vissa öronflikar som fallit framåt för att örat inte kan hållas upp. Tycker de börjar se hemskt ut.

#46

Ja, varför inte? Är katten av samma ras, fin i temperamentet och frisk så skulle det väl vara en utmärkt kandidat? Nu förstår jag att man som uppfödare vill fokusera mer på just den typ som tilltalar en och självklart ska det få väga in. Tycker bara det är onödigt med just utställningar. Vill du para din katt, så har du ju all möjlighet att välja den katt som tilltalar DIG. Vad spelar det för roll om katten varit BIS??? Så länge katten tilltalar DIG som ska använda katten i parning (då menar jag katten i helhet), vad spelar det för roll vad en domare har för åsikt.

Dessa uställningar har alldeles för stor påverkan på aveln, ingen kan påstå annat. Det är viktigaste är att djuret ser ut på ett visst sätt, men att utseendet vi som människor avlar fram leder till sjukdomar i rasen glöms bort. Vi avlar SÖNDER djur och detta för att de ska se ut som VI vill. Detta är FAKTA. Har läst om detta och sett själv hur djur lider pga människans syn på "rätt och fel".

#50 Det har aldrig jag sett. Har du någon länk?

Detta är i mina ögon en urläcker siames!

Denna katt har öron som bra nära står rätt ut! :(

Jag ville se "sedan har vissa öronflikar som fallit framåt för att örat inte kan hållas upp". Jag vet hur "öronen rätt ut" ser ut ;)

För övrigt ser den i # 53 ut mer som en maskad huskatt. Apple-head siames kanske?

#51   Jag måste komma så nära rasstandarden som möjligt, kanske jag inte då kan använda mej av grannens katt för att den SER frisk ut och stryker sej kring mina ben.  Så lätt är det inte att komma rätt i avelsarbetet, man kanske får åka 100 tals mil efter en lämplig kandidat      

 Tack vare utställningar får man hjälp att hålla den standarden vi har på våra kattraser.

#53   jag reagerarde på en gång att den såg inte orientalisk ut,

 en riktig fläskkorv till svans 

 Den ska vara lång smal och piskliknande.

Kanske har den något att ta tillvara på, sin fina blå ögonfärg men de är i min smak för dominanta på en sia/osh.

#54  Där börjar de se mera orientaliska ut men för dominanta ögon för att vara rätt typade i min smak då.

Varför är det så viktigt att komma så nära rasstandarden? Det är VI människor som leker Gudar och ändrar denna rasstandard ständigt. Rasstandarden ändras hela tiden och utställningarna är stor orsak till detta. Ibland tar vi människor det till en extrem nivå och djuren blir sönderavlade. Jag tycker det är fel och sjäviskt, det är min åsikt och jag står för den.

Jag sa aldrig att du skulle avla med grannens katt för att sen SER frisk ut. Självklart så ska man göra de testen som seriös avel kräver oavsett om katten råkar vara grannens. Säger heller inte att man nödvändigtvis ska para med vilken katt som helst, men att det inte vore något fel i det så länge man håller rasen ren, frisk och med ett bra temperament. Väljer man att resa långt, visst, men det betyder inte att katten blir "bättre".

Att man parar med en som fått titeln Champion ett ex antal ggr, vad betyder egentligen det? Att några få människor har sin åsikt om vad som är "inne" just nu. Det viktiga är att hålla rasen REN och FRISK. Standarden säger inget, då den ändras precis som vi människor ändrar mode.

#58

Visst är det viktigt att hålla aveln ren och frisk. Men jag förstår inte detta med att "alla" tycker att man ska "strunta" i rasstandarden och gå på hälsa och beteende. Varför ska det ena utesluta det andra?

#58 "Att man parar med en som fått titeln Champion ett ex antal ggr, vad betyder egentligen det?"

- Att något konstigt pågår.

#59

Har aldrig sagt att ALLA tycker att man ska "strunta" i ras standarden. Tycker det inte ska väga så mycket på detta, då det bevisligen har lett till sönderavlade djur i allmänhet. Standarden ändras och det är vi människor som ändrar efter vårt tycke. Ett djur som följer ras standarden ett år, kan gå dåligt på utställning ett par år senare. Det kan skilja från en domare till nästa, vem har då "rätt"??? Har sett detta och vet vad jag pratar om. Det handlar om en smaksak och kan vi då inte själva avgöra vad det är vi vill avla vidare på, behöver vi en domare för att avgöra vad som tilltalar oss? Är det då inte bäst att lägga fokus på friska rasrena djur med ett bra temperament?

#58  Champion titeln är faktiskt den lättaste och första titeln du kan få på en katt, det låter så stort och häftigt.  

 Man behöver bara få 3 certifikat så har man den vackra titeln,

Det är inte det aveln går ut på.

#51

Jag tror att du har tittat för mycket på Insider och liknande extremt vinklade "dokumentärer" om raskattavel. Du beskriver en extrem linje som förs av en liten del uppfödare. De utgör ingalunda normaliteten inom uppfödarskaran. De som avlar på "extrema" djur förekommer även bland huskattuppfödarna, de som inte har någon rasstandard att följa. De avlar också på coola defekter som kan vara skadliga för katterna (svanslöshet, polydaktyli osv.).

Det handar om en viss typ av människor som saknar kunskap. Sådana människor ska aldrig någonsin hålla på med någon avel.

Att föda upp friska, rasrena katter med bra temperament är majoriteten av uppfödarnas mål. Sedan föredrar vi olika typer. Det är faktiskt väldigt ovanligt att en rasstandard ändras, det är tolkningarna som förändras och det är möjligt för att standarden ger en väldigt lös ram. När det stor "kort nos" i en rasstandard, vad betyder det? Persern ska enligt sin standard ha "kort nos". Devon rex ska ha "mycket kort nos". Ändå ser vi i verkligheten att persern är platt i ansiktet och devon har i allra högsta grad en nos och v ihar ingen generell strävan efter att göra devons platta i ansiktet.

Därför vore det önskvärt att de olika rasernas standard blir mer specifika. Anger exteriöra proportioner där man bla. tar hänsyn till funktion.

Om man inte tänker avla efter rasstandarden kan man ju lika gärna skita i att avla rasrent, är min spontana reaktion. Avlar man raskatter är det trots allt ett visst utseende man eftersträvar och det utseendet beskrivs av standarden.

#63

Jättebra inlägg! :)

Nä, jag har inte tittat på Insider, har dock sett allt för mycket inom utställningar under åren, då mest med hundar.

Självklart så förstår jag att det finns seriösa uppfödare som lägger mest vikt på friska, trevliga djur och självklart är det ok att man har rasstandard med också. Full respekt till er alla!

Att jag är så et utställnigar är helt enkelt för att det finns de extrema uppfödarna, som avlar fram allt för många stackars djur och ras standarden är det som kommer först. De vill komma åt titeln, de vill tjäna pengar och djuren får lida. Utställningar är ju skönhetstävlingar och jag anser att det är helt meningslöst. Jag tror att man som seriös uppfödare besitter kunskapen man behöver för att hålla sig till ras standarden på ett vettigt och bra sätt.

Jag tänker uställning för alla djur… Här är ett exempel:

Var på utställning då jag och min sambo var i schäfer köpar tagen :). Vi ville helt enkelt titta på hundarna och tänkte att vi ev. skulle få lite kunskap. Usch! Vi ser en stackars Schäfer som går så pass lutande, att han nästan släpar ändan i backen. Såg bedrövligt ut och hunden såg lidande ut. Enligt ras standarden ska en schäfer vara låg bak och denna var verkligen låg, så pass låg att man mådde dåligt av att se honom och han vinner! Som domare uppmuntrar man detta, jag fattar ingenting. Inte konstigt att schäfern har så mycket problem, armbågar, höfter, exsem.

#60 och #62

*Skratt* Menade BIS, som jag skrev i ett tidigare inlägg , skrev champion av bara farten.

#64  Har varit schäferägare i ca 40 år och måste säja att rasen har blivit friskare med bättre höft och armbågs status.   vad gäller exem och allergier så har det ökat både bland djur och människa , va det nu beror på.

#66

Det låter ju lovande att du upplever det så, har tyvärr en helt annan bild sorgligt nog. Vad gäller exem och allergier, så tror jag att vi helt enkelt lever i för ren miljö inomhus och för skitig utomhus.

Enligt det tv programmet som gick så hade ju domarna ett stort ansvar då

 självklart den hane som är väldigt meriterad används i aveln. Vem annars,

 den som får super dåligt. Nej tror inte det. Om den perser som har nosen

i jämnhöjd med  ögonen går bäst gång på gång  så talar det ju om för alla

 att så ska en perser se ut. Alltså avlar alla så deras också ser ut så.

Gillar inte när allt blir mer extremt då det kanske innebär osunda katter då

 det iaf är viktigast. Vem har gläjde av en fantstiskt" fin "katt om den

 konstant

 ska till veterinären, behandlas, medicineras o all oro  när man vet att den ej

 lever så länge. Detta är dålig avel.

#68

Självklart har domare ett stort ansvar, inget snack om saken men ansvaret vilar först och främst på den enskilde uppfödaren. Vad gäller att det är de vinstrikaste hanarna som används flitigast i avel. På hundsidan vet jag att det ofta är så men jag har inte alls sett det i kattaveln. En av de mest flitigt använda hanarna i min ras de senaste åren lyckades med nöd och näppe bli champion. Han fick flera MB ("mycket bra" vilket namnet till trots alltså är en usel bedömning).

Jag ser ett mönster på de som skapar matadorer i kattaveln och det mönstret har absolut ingenting att göra med hur många titlar hanarna lyckas ta utan enbart med vilken uppfödare det är som äger katten.

#64

Det är synd att du ser utställningar som enbart negativa. De flesta domare är mycket bra på att ge saklig kritik och även säga ifrån när de tycker att en katt är "over the top" dvs. när det börjar bli för mycket. Den kritik jag kan ge domarkåren när det gäller min ras är att de tolkar standarden alldeles för olika vilket innebär att en katt som inte ens får certifikat ena dagen blir BIS dagen efter. Jag har dock aldrig sett dem premiera en osund katt.

De är gnällpipiga på skelande ögon, svansknickar, rinnande ögon osv. (i min ras, inom perser tror jag tyvärr att rinnande ögon och tung andning har normaliserats).

Och om vi lägger exteriörbedömningen åt sidan, utställningar är en helt fantastiskt mötespunkt uppfödare emellan och den nyfikna allmänheten och uppfödare emellan. Första gången jag såg en raskatt IRL var på just en utställning. På utställningar får vi uppfödare möjlighet att uppleva varandras katter live. Vi träffar utställare från kanske inte hela världen men iaf från hela Europa. Inte en chans att vi hade haft den möjligheten utan utställningar. Det hjälper självklart oss när vi letar efter obesläktade avelskatter att köpa in nu eller i framtiden.

Heja Erina, gillar dina tankar, men orkar inte fortsätta argumentera pga folks åsikter, ex att perser är en hälsosam ras nu för tiden, liksom Siames :/ Stackars katter.

#53 Ja, den var urläcker och den i #54 ser hemsk ut :( Har också sett siameser i Thailand, orginalen liksom ;) Och de ser ut som den i #52, fast lite ljusare och lite smalare i kroppen liksom, men inte i ansiktet som den avlas med. Jag undrar verkligen VARFÖR har "vi" människor bestämt att Siamesen ska se ut som den gör idag. Varför?

#70 Håller tyvärr inte med om att domarna "bryr sig om" rinniga ögon på devon. För mig känns det helt fel när matte/husse springer och torkar ögonen flera gånger under en bedömning, men domarna har aldrig tyckts bry sig.

#72 Har Devons rinniga ögon? Är det något nytt? Har aldrig hört talas om det.

#50 (Mona22) Vill fortfarande se exempel på de öron du pratar om

#73 Nej, devon generellt har inte problem med det, men enstaka exemplar kan ju ha ögondefekter som medför rinniga ögon, vilket är vad jag syftade på här.

#71 Oavsett om du gillar siamesens utseende eller inte så är slank kropp och stora öron inget som påverkar hälsan i negativ riktning.

Man kanske inte gillar utseendet på alla raser, men det betyder inte att de är osunda, bara för att de har ett utseende som du inte gillar. Jag gillar rastypiska, korrekta siameser och balineser, jag tycker att de är snygga, katten som någon visade på bilden ovan ser inte ens ut som en siames i mina ögon utan som någon slags maskad huskatt.

#72

Ja, jag har väl först och främst ställt i Skåne och de klubbarna brukar bjuda in lite samma domare (Louis Coste är storfavorit även hos mig) så det är inte säkert att min bild är representativ för hela Sverige.

#74 jag har jobbat ,därför inte svarat.
De med flikar som hänger ner har jag sett på utställningar och har tyvärr ingen bild på dem.

men detta är en "öronen står rakt ut katt".

hittade en sådan med flikar. men det är nog copyright på den.

#77 Det där är en kattunge, och en jäkligt snygg sådan. Att öronen är större på an kattunge är helt naturligt, de växer i dem sedan. En katt med "lagom" öron som kattunge får oftast för små öron som vuxen.

#77 mycket vackert ungdjur den växer i sina öron,

huvudet vackert med fin topp

ögonen vackra, gröna

Fin haka

Hoppas den har lovande längder

Fin rak profil

fin kort silkeslen päls

och en jättelång pisksvans.

#55 Nej det är en klassisk siames. Det finns några uppfödare världen över som avlar på siameserna som de såg ut i första halvan av detta århundrade.

79-80. jo jag vet att det är en kattunge och vet att de växer i dem sedan men det var ju inte det det handlade om väl?

Öronen står rakt ut. varför går aveln åt det hållet för? Alla raser blir mer och mer extrema. Jag tror inte jag är den enda som reagerar på det.

#82 Onej du är inte den enda, jag är helt inne på samma spår.

#75 Att hålla på att avla så långt ifrån ursprunget kommer att få konsekvenser, om inte nu så om några år. Det är ju just det vi sett med många hundraser redan och enligt mig också vissa kattraser. Det ser ju snart inte ut som en katt längre. Dessutom har väl siamesen en del hälsoproblem ex är väl cancer vanligt vad jag förstått. Det visar ju också på en osund avel.

#81 Skönt att det också finns sådana :)

#82 Nej, det är du inte ensam om! :)

#82 Öronen blir mer markant utställda för att man håller den så. Mina katter stället ut öronen på utställningar när man sträcker ut dem, hemma, när de springer runt och leker har de inte öronen i samma position.

Att man inte gillar utseendet på den moderna siamesen/orientalen är en sak, men stora öron är inte per defenition ohälsosamt.

Siamesen är en extremras, utseendemässigt sett, gillar man inte det kan man alltid köpa en mer otypad siames eller en katt av en annan ras. Personligen gillar jag typade siameser och framförallt så har de ett temperament som är outstanding.

Som allt annat när det gäller djur så tycker jag det är ok så länge djuren är ok med det.

Att det är lite läskigt första gångerna må så vara, det finns mycket som är läskigt i början men som kan vara riktigt skoj annars. Men djuret skall absolut lugna sig och känna sig ok med det efter någon gång om man ska hålla på med det.

Det är heller inte bra när det blir dödligt allvar för ägaren, inte heller när domarna får för stort inflytande. Det gäller att ta det hela med en nypa salt.

Och definitivt inte falla för trycket att avla på tillfälliga modetrender inom utställnings-världen.

Om alla vill ha superlånga nospartier, tro mig, när du väl lyckats avla fram dem så vill alla istället ha bra profiler något du troligen glömt bort och tappat på vägen i strävan efter att snabbt få långa nospartier osv osv osv osv.

#86 Håller med. Att snabbt avla efter någon modetrend hos domarna är inte hållbart i längden. Därför är det bättre att välja korrekta avelsdjur som följer rasstandarden än att stirra sig blind på stora öron ex. vis, i jakten på en egenskap förlorar man snabbt en annan.

Jag väljer hellere en korrekt katt som kanske inte vinner allt före en extremflashig katt med stora öron, men med dålig profil, ögonfärg etc.

#84

Tyvärr finns det ofta en romantiserad bild av katterna "från den gamla goda tiden". Ja, katterna kanske ser lite annorlunda ut idag men de behöver inte vara osundare. Tex. skelade många (de flesta?) av de tidiga siameserna, många hade även svansknick. Detta var något man då, på 1800-talet, eftersträvade.

Devon rex ser mer extrem ut idag än de tidiga men rasen är idag sundare än någonsin. Den är idag inte inavlad. Patella luxation och myopati är inga problem idag.

Abyn är också mer extrem i sitt utseende idag men har å andra sidan inte längre några problem med varken PK-brist eller PRA.

Osv.

Visst är det så att vissa anlag och en viss typ av anatomi orsakar hälsoproblem (brachycephali hos perser, svanslöshet hos manx, hängöron hos scottish fold) men manxen och scotten är öht. inte vanliga så huruvida de raserna ens kommer fortleva i Sverige är svårt att sia om. Persern har gått från nästan 4800 st reggade katter på ett år (1991) till dagens drygt 1200 reggade/år så nog kan vi tro att de rent anatomiskt osunda raserna faktiskt inte är så himla populära. Det är inte de som utgör normen för hur dagens kattavel ser ut.

(Jag ställer inte ut)

JAG tycker det är töntigt att man ska "klä upp" buren..

#89

Fast det är ju katten man ställer ut, inte buren ;)

Jag tror alla vet vem jag är på utställning. Kanske inte till namn, utan mer som hon-med-det-skitfula-burskynket ;) Att spexa upp buren är ju inget tvång. Vilket jag tror alla förstår när de ser min bur :P Men katten bör ju få det lite ombonat och bekvämt under en sådan lång dag.

Men sen är det ju även för kattens skull man ska ha burskynket eller?Utan det blir det insyn från alla håll t.ex.

#89 Jag tycker jättesynd om de katter som sitter i en kal bur. Kallt och full insyn.

#92

Inte tror jag katterna fryser mer på utställning än hemma faktiskt, trots att utställningar ofta hålls i ishallar ;)

Och full insyn, ja du kan ju inte klä in burluckan, men jag tycker mig se de flesta katter hitta ett mysigt krypin i buren. Där ligger de och sover och verkar sk**a fullständigt i folket som vill titta på dem ;)

#93

Jag  tror att Jina tycker synd om katter som sitter i en bur som är oklädd inte att det är synd om katter som sitter i en klädd bur på en utställning.

Ja så här "lidande" ser min Stella ut på utställning.

en bild till

#94

hahaha, läser jag dessa rader igen så tror jag nog att du har rätt :P

Mitt morgonkaffe har inte hunnit haft verkan än. Är alltid efterbliven de luxe innan morgonkaffet ;D

#97 Precis som Monica sa :) Tyvärr finns det ju fall på utställningar då katten verkligen har en kal bur.

 De burar som inte är klädda är väl de som katterna sitter i när de blivit nominerade, bakom dommarbordet. Brukligt är att man tar med sej en liten bädd dit.

#99

Och de burarna är ju oklädda av hygieniska skäl. De ska gå att rengöra snabbt och enkelt eftersom flera katter sitter i de burarna under en och samma dag.

#99 Jag tar aldrig med mig bädd till domarburen/panelburen och det är givetvis inte dessa burar jag syftar på.

#99  Ser att dom tar en bädda med sej de i min kat.   De är så frysna å tunnpälsade

Var iväg till Gothia arena idag och Såg alltså senast idag en massa goa kissar.

Kan ju för de som tycker att utställning är en plåga för katterna upplysa om att den Maine Coon jag såg som medan domaren pratade med publiken och samtidigt stod och strök på katten helt sonika låg ner och slöt sina ögon och somnade… h*n såg defintivit inte plågad ut.

Blev lite sur över att bli väckt och klagade lite när h*n blev upplyft men nöjde sig snart. Så nej alla katter lider inte av att vara på utställning!

#103  Synd att man inte får den riktiga tiden att följa med i andra raser bedömningar, när man har egna att ställa och hålla rätt på. Har två st på arenan i dag, igår gick det bra,( fertilhanen BIS) 

 De är så vana med jippot och tar det som en utflykt.

Här ligger min lille gosse som tyckte utställning var helt ok.För mig betyder den sociala biten mycket.Men en katt som klart och tydligt visar efter två till tre utställningar att han lider ska självklart få slippa det hela.Men man måste få prova för att veta.

//Sylvia

Var oxå i GBG i helgen och jag var burgranne med ett bedårande gäng nakisar =)

Min sessa blev BIS båda dagarna och låg o sussade mest hela tiden, på söndagen var hon extra nöjd när hon vann en egen stol (snodde den hon fick på lördagen då jag hade glömt min =)) Den låg hon o gosade i en bra stund =) Hon är så söt min lilla Feztiz =)