han saknar kanske sin kompis? Vill inte vara ensam.

Jag tänker som #1 här. Din katt låter precis som min Knytte, hon var med mig överallt och hela tiden och var olycklig när hon blev ensam. När hon fick en liten vän lugnade hon sig och blev mycket mer harmonisk. Även om hon fortfarande är en sällskaplig goskisse så är det inte med samma desperata underton.

Katter är väldigt sociala djur och han kanske saknar sig kompis. Har du funderat på att skaffa någon mer katt?

Jag är också inne på samma bana. Om han är så pass sällskapssjuk som du beskriver honom så kan det mycket väl vara så att han lider av tristess när du inte är hemma, går runt och är olycklig.

Det kan kännas taskigt att skaffa ny katt så fort en annan försvunnit ur ens liv, för en familjemedlem går inte att ersätta. Men ur kisses synvinkel så vore det nog på sin plats att låta en ny kompis till honom flytta in.

Jag hade en till katt förut men jag fick lämna bort han för han klarade inte av att vara inomhus tyvärr :( Med Håkan går det jättebra, han verkar trivas som fisken i vattnet! Förutom att han är så sällskapssjuk. Så det kan mycket väl vara som ni säger! Det svåra är att jag är rädd för att skaffa en till igen, eftersom den förra kissade på ALLT, rev ner allting, lyssnade aldrig och försökte rymma..

Men jag får ta mig en tankeställare (Igen -.-)

#5 Var han kastrerad förresten?

#5 Hade den katten varit ute tidigare, själv eller i sele eller så? Och som #6 skrev: Var han kastrerad?

Kontakta gärna ett katthem och berätta vad för slags misse du söker. En van innekatt som aldrg varit utomhus, och som vill ha en en kattkompis i stil med din Håkan. Du kan kanske få prova att vara jourhem första veckorna för att se om det fungerar, för att sen adoptera om det går bra.

han är inte kastrerad, född 11 juni så jag ska fixa det snart

Ingen utav katterna har varit ute, inte ens i sele. Där har jag också en fundering, om det är en vanlig huskatt, är det smart att ta ut han i sele då? Tänker på om det är som ett hålla en stor chokladkaka framför näsan på ett barn och sen inte låta det smaka? haha om ni förstår min jämförelse?

Det med katthem ska jag absolut kolla upp! Tack för tipset!

#8  Så här skulle jag göra. Kastrera din kisse han är säkert orolig och kärlekskrank därför är han så "på", det är hormoner nu som ställer till det för honom. När du gjort det så är det lämpligt att presentera honom för en annan kastrerad buskompis gjärna i samma ålder.   

 katthemmen har säkert någon passande "färdig" kisse som kan bli kompis med din kille.

Man kan med stor fördel lära kissen att den får gå ut i sele. Men det man bör vara beredd på redan innan är att om man börjar ta ut katten i sel så kan den vilja gå ut minst varje dag, och bli olycklig och protestkissa om den inte får det.

Det är rätt vanligt faktiskt att folk vill ta ut sin kisse i sele nån gång i veckan, men att de sen blir helt förtvivlade när katten börjar skrika vid dörren nästan jämt och kissa utanför lådan. Så är katterna nöjda med att bara vara inne, så kan man med fördel låta dem vara bara inne, om man inte är beredd på att gå ut varje dag.

Men skapar man rutiner kring utevistelsen, eller om man är okej med att gå ut så fort katten vill, så brukar det gå bra. Det är ju härligt för katterna att få luftas lite :) Och det är kanonbra stimulans! Och får man in bra rutiner som funkar för både dig och katterna så är det ju kalasbra.

Det finns flera bra trådar om det här på katter.ifokus!