Jag skulle välja en katt som inte är van att gå ute. Perser, exotic, Birma, brittiskt korthår m.fl raser är avlade delvis för sina lugna temperament och trivs i regel utmärkt inomhus. Själv har jag omplacerings huskatter som innekatter.

Viktigast är att se till att miljön är berikad så katterna får stimulans. Klösmöbler att klättra i, leksaker att gå loss på, uppmärksamhet från kompiskatt och människor, osv.

Uppmärksamhet tycker jag är svårt med min lille kattunge, han får hur mycket som helst men kan ändå jama hur länge som helst och vara exakt överallt där jag är. Fast jag har väl bara en översocial katt..

#2

Du har en katt som behöver en jämnårig kattkompis.

Alla katter egentligen, men vill man vara riktigt säker kan det kanske vara bäst att köpa en raskatt. Då kan man även välja en lugnare ras om man vill det. En huskatt är det svårare att veta vad man får, men skaffar man en vuxen katt är det ju lättare att se. Så då kan man ju spana på katthemmen Verkar ju även vara så att många som varit hemlösa vill inte ens ut igen. 

Men tycker gärna man ska ha två också så dom kan hålla varann sällskap. Vi människor kan aldrig ersätta en annan katt. 

Sen måste man helt enkelt se till att det finns tillräckligt med aktivering. Och man måste varje dag vara med och aktivera katten också. Sen är det ju olika från katt till katt hur mycket som krävs.

Gärna näta i balkong om man har det.

Kan tillägga att bland jag och mina vänner är jag den enda som valt raskatt. Dom andra har huskatter och det funkar hur bra som helst att ha dom i lägenhet också.

Ragdoll, perser, exotic, birma är lugna raser som inte är så "vilda" av sig. Min ragdoll bor med oss i en tvåa och hon sover mest och klarar sig bra på liten yta. Vill mest ligga i knät och busa är itne så kul alls, bara kanske 20minuter om dagen i 2-3 pass. Den perfekta lägenhetskatten anser jag. Det negativa med dessa raser är väl att om man sedan flyttar till hus så kan katten inte släppas ut för de klarar sig troligen inte många dagar utomhus då de förlorat instinker genom aveln :(

#5 fast en katt ska väl inte släppas ut och förväntas att klara sig själv heller? Och dom förlorar inte instinkterna, men vissa kanske inte har lika starka instinkter. Men mina devons har t.ex jaktinstinkt så då har nog din ragdoll det också.

Och se det positivt, din katt trivs ju jättebra inomhus. Så kan du bara ge den promenader eller bygga en rastgård åt den när du flyttar till hus. Så slipper du allt negativt som finns när det gäller utekatter.

Det som är positivt är att det är större chans att dom funkar helt perfekt inomhus. En lugn ras kanske inte behöver aktiveras lika mycket som vissa andra katter.
Mina katter kräver mycket aktivering varje dag, men dom är heller ingen lugn ras.

Så lite angående det får man tänka på när man väljer ras. Men man ska alltid vara beredd på en hel del aktivering vilken katt man än väljer.

#6 Om man släpper ut en katt i ett lugnt område så förväntar man ju sig att den ska "klara sig själv". Jag anser att en katt som avlats till innekatt inte har samma medfödda instinkt att ex jaga råttor i naturen, undvika bilar, hitta hem mm som en ren "bondkatt" har. Vissa raser har ju dock inte avlats på på samma vis som andra, men ex ragdoll som sagt. Jag skulle ALDRIG våga släppa ut min ragdoll för hon skulle antagligen bara helt naivt sätta sig på vägen och bli påkörd första dagen :( Eller så skulle hon nyfiket gå in i en skog och sedan inte ha instinkterna att hitta hem. Detta skiljer sig mellan katter!

#7 Inge katt har för det första instinkten att undvika bilar, då skulle det inte dö så många katter som det gör idag. Snarare så kanske katten helt enkelt blir stressad och rädd, och springer förhoppningsvis åt rätt håll.
Innekatter har också instinkten att jaga, men när man håller dom inne får dom kanske inte chansen att öva så mycket. Men säg det till min svärmors 7-åriga cornish rex som fått gå ute i sommar. Hon dödade flera råttor varje dag. Så jag skulle nog säga att instinkten finns där.

Katter hittar heller inte magiskt bara hem hela tiden. Dom kan gå vilse.

#8 Katter (bondkatter) hittar visst automatiskt hem, det är en instinkt de har, annars skulle det ju inte funka. Men de kan ju välja att vara borta en längre period ibland, men det är knappast för att de inte hittar hem. Det är min åsikt.

Och instinkten med bilar, om katter inte hade medfött att hålla sig undan för bilar så skulle ju ingen katt som bor vid en stor väg överleva många dagar, men det gör de. Många katter kanske dör i trafiken, men då bor de antagligen vid en större väg och det ska de ju inte göra. Själv har jag som sagt knappt varit med om någon katt som blivit påkörd, trots att många kompisar i upväxten hade katt.

#9 Nej dom kan gå vilse även dom. Vore ju konstigt annars, eftersom en hel del katter verkar gå vilse. Som en katt som min kompis såg lite då och då i somras och som dom fick tag i lite senare. Den hade gått vilse och lyckades då heller inte få i sig tillräckligt med mat och blev bara mer och mer mager. Eller valde den kanske att vara borta och svälta också?

Var ju någon som t.ex hade en katt ute på landet. Enbart en enskild väg och katten blev ihjälkörd ändå.
Eller en granne jag hade när jag var mindre, dom körde ihjäl sin egna katt på den lilla vägen som gick till deras hus.
Så nej dom har inte riktigt den instinkten att automatiskt hålla sig borta från bilar. Däremot kan dom säkert en hel del gånger vara rädda för bilar och då samtidigt utsättas för en stress varje gång en bil närmar sig. 
Och jag har hört om många fler katter som blivit ihjälkörda. Även i den lilla byn där jag bodde när jag var liten. Och alla var huskatter. Så jag kan inte riktigt se hur dom kan ha haft instinkten att hålla sig undan bilar.

Men nu börjar vi vara en aning OT här kanske.

Raskatt/bondkatt. Katt som katt. Men alla katter är olika INDIVIDER med olika PERSONLIGHETER.

Dom flesta katter kan vara inomhus, eller lära sig vara det. Medans vissa andra inte kan. Och där spelar inte ras/huskatt in.

Min skogis hona jag hade hade levt inomhus i alla sina tidiga år. Tills jag flytta ut på landet då jag kände att äh. här kan hon springa lite lös. Och det gjorde hon. Och hittade lätt hem igen. Och kom oftast när man ropade eller visslade.
Jag tror absolut inte att det skiljer sig där mellan raskatter/bondkatter om att kunna hitta hem eller ej.
Tyvärr finns det allt för många som går vilse. Vare sig bond/huskatt eller raskatt. Varför skulle det änns vara någon skillnad där inom på det område? Instinkt om att hitta hem eller ej? Det fattar inte jag. Är väll ändå absolut ingen skillnad där.

Och att förlora instinkter med att vara inne? Nja. det tror jag inte heller. Släpp en mus på golvet så jagar katten, antagligen. Men där är det också mellan individ och inte mellan ras och huskatt.

Och nej, dom har ingen instinkt att se upp för bil. Det har inget djur, förutom människan då förstås.

Om det är obegribligt eller felstavningar så ber jag om ursäkt. känner att det är just nu en söndag morgon inte rätt tidpunkt att skriva. så kollar igenom det sen =)

#3 Han har ju varit ensamkatt hos förra ägaren med..

#13 Katter vill oftast ha sällskap =)

#10 och #11 JAG tror iaf helt klart att det spelar roll. Norsk skogkatt är ju däremot ingen av de raser jag nämnt som katter som avlats till att vara innekatter. Det finns ju uppfödare av vissa raser (ex norsk skogkatt, bengal, sibirisk katt) som har som krav el iaf vill att deras kattungar ska få vara utekatter. Sedan finns det uppfödare ex av ragdoll som kräver att katten ska förbli innekatt och hävdar att de inte klarar sig utomhus. Dessa katter som inte FÅR hållas som utekatter anses jag avlas för att vara inomhus och har itne haft föräldrar i flera generationer som varit utekatt. Klart vissa instinkter försvinner då. Uppfödarna tycks ju också anse det.

#15 Tycker det verkar att alla raskattuppfödare helst vill att katterna ska vara innekatter. Även norska skogkatter, bengaler och sibiriska katter. 

Och jag kan med säkerhet säga att det har inget med katternas instinkter att göra när uppfödare vill att man ska ha katterna som innekatt. Jag har då inte hört någon prata om att de inte klarar sig utomhus.

#16 Det har jag hört. Ragdollar anses vara just för naiva för att klara utelivet enligt flera jag pratat med. Sibirisk katt och bengal anses av flera uppfödare som för aktiva för att hållas inomhus och man uppmuntras ha dem ute. Så är det bara, det är fakta att jag hört det.

#13

Jag skaffade själv först EN katt, men efternågra månader kände jag att han skulle må bra av sällskap. Bara en magkänsla jag fick, för MIG hade det räckt med en. Nu har jag två sötnosar som har så kul tillsammans, de leker, de tvättar varann, de pratar med varann och det känns så bra att de har sällskap när jag är borta. Av någon anledning så trodde jag att man inte kunda ha samma "band" till sin katt om man hae mer än en, men det var HELT fel. Katten jag hade sedan tidigare är precis lika go som tidigare och min nya grabb är helt underbar han med. Jag är så glad att jag lyssnade på magkänslan, jag har två lyckliga, keliga harmoniska kattpojkar. Det är så härligt att komma hem till två charmtroll som genast springer jamandes till hallen. Förut möttes jag av en katt som mötte, men jag kände mig skyldig då jag varit borta då jag visste han varit helt själv. Nu är det bara lycka, för jag vet de haft varann under tiden jag var borta, men de är ändå glad att matte är hemma :) Jag rekommenderar varmt en kattkompis!

Inget katthem säljer kattungar som ensamkatter och jag skulle ALDRIG själv göra det.

#19 En katt är ju dock inget flockdjur, så är det inte en innekatt så anser jag inte att de behöver en kattkompis.

I mitt område går det många lösa katter bl.a en helig Birma. Min granne som hade två Birmor beklagade sig hur man kunde släppa ut så dyrbara katter. Jag sa att jag släpper heller inte ut mina katter vind för våg.

-Vad har du för sort, frågade hon. -Huskatter sa jag och de är såå dyrbara för mig

#21

#17 Undrar vilka uppfödare du råkat ut för i såna fall. Då jag inte hört talas om en enda uppfödare av någon ras som släpper ut sina katter helt fritt.

#20 Katter är väldigt sociala djur.

Norska skogkatter fungerar också mycket bra som innekatter.

#21

 Har själv en Ragdoll och en Huskatt. För mig känns tanken precis lika skrämmande och orimligt att släppa ut min Huskatt som min Ragdoll. Precis lika dyrbar båda två.

#23 Ja, du bara måste fortsätta ifrågasätta mig. Dessa uppfödare är helt vanliga uppfödare i södra sverige, två finns i norr, helt otroligt va att uppfödare kan ha olika åsikter..? Har också sett många annonser på blocket med dessa djur fotade gåendes fritt i trädgårdar, tagna av uppfödare. Vad är så konstigt med det? Det förstår jag verkligen inte?

#26 bara undrade då jag inte sett en enda som gör på det sättet du säger. Speciellt svårt blir det ju med djur uppfödare har i aveln eftersom det inte finns något sätt att hindra t.ex en hona att bli dräktig. Eller hindra hanarna från att springa runt och hitta en massa honor och även råka ut för sjukdomar.
Och som registrerad uppfödare får man inte föda upp huskatter. 

Därför finner jag det konstigt.

#27 Jag frågade nyligen en uppfödare om fodervärdskap, hon har sibiriska. Jag fick enbart vara fodervärd om "du bor så till att katten kan vara ute". Så konstigt eller inte, men så är det :P

#28 Har den uppfödaren både hanar och honor?

#29 Ja, hurså?

Jag håller med Emma--. Jag har heller aldrig stött på såna uppfödare när man själv levt i uppfödar och utställarefamilj (S*On Tin Tio's - Norsk Skogkatt) i en massa år av raskatt (dock inte dom senaste åren då det är nerlagt). Dom jag har stött på vill att man har katterna inne. Vare sig skogis, birma, siames o allt vad det nu är.

Jag tror inte man kan avla fram en katt för att vara inne eller ute katt heller. Vare sig ras och icke raskatt.

#31 Okej, då har inte ni stött på någon sådan uppfödare, men jag har det. Vad spelar det egentligen för roll, är det förbjudet för uppfödare att ha olika åsikter?

#30 Och den låter sina katter springa löst och fertila? låter i såna fall som en mycket oseriös uppfödare.

Jag är inte inne på det här med raser, men det bästa kanske vore att vända sig till någon uppfödare som har som mål att få fram så lugna individer som möjligt?

Själv har jag bara stött på hus/blandraskatter (vad jag vet). Oftast har det funkat för dem, men det har även funnits fall där katterna mått så dåligt att de har omplacerats. Bl.a. en av mina föräldrars nuvarande katter - när han var innekatt försökte han rymma hela tiden och han var ostabil i psyket - på en handvändning kunde han gå från att kurra och vilja bli kliad till att hugga/riva en blodig. Blev direkt världens goaste katt när han fick chansen att springa av sig utomhus om dagarna.

Men så är han en rätt storväxt katt, så det kanske förklarar att han inte trivdes som innekatt? De katter jag träffat som trivts bäst med innelivet har varit mer åt det småväxta hållet.

#34 Det kan finnas massor av orsaker bakom varför katten betedde sig så. Men det finns dom som har maine coon inomhus så storleken ska nog inte ha någon betydelse i just det.

#35 Tur att alla dessa orsaker blev som bortblåsta när han fick chansen att få springa fritt

#33 Ja, självklart är det en oseriös uppfödare…suck. Antagligen menade uppfödaren att katten skulle få vara ute efter kastrering, det antar jag eftersom jag inte vill se alla som oseriösa.

#34

Storlek har ingen betydelse alls.
Min stora skogis hona och en av mina större huskatt hanar får man slänga ut på balkongen om man vill ge dom lite frisk luft nu för tiden. Är ju kallt ute. =)

Jag känner flera uppfödare som föder upp flera olika raser. Alla de är med på att katten ska få utevistelse och frisk luft såklart, men det ska ske kontrollerat. Dvs genom koppel, rastgård etc.

Men att de skulle få gå ute helt på egen hand, det är uteslutet.

Men jag tänkte på att de flesta katter kanske nöjer sig med en innätad balkong. Men jag tänkte på en väns bengaler. Eller bengalningar som jag kallade dem för. De var extremt krävade och satt bara och skrek inomhus så det lät som att någon höll på att slå ihjäl dem. De krävde mera koppelpromenader á la hund för att bli någotlunda nöjda.

#37 Du fick det att låta som att även uppfödaren har sina katter ute.

#40 Jag vet inte, jag känner henne inte personligen. Delade bara med mig av vad hon sa när jag ville vara fodervärd.

 Fodervärd innebär att ha katten under uppsikt. i sele eller kattgård -bakong.   Ta ett nytt samtal med uppfödaren och diskutera fodervärdsavtalet.

#42 Fodervärd innebär väl vad ägaren vill att det ska innebära. Uppfödare får väl skriva kontraktet hur de vill. Dessutom är det inte aktuellt med fodervärd just nu, så jag bryr mig inte, hur hon vill ha det är ju hennes ensak.

#4   Som fodervärd har man ansvar över en annan ägares katt med allt va det innebär. 

Men det va inte aktuellt ser jag för din del.

#44 Ja, men om det skulle stå i avtalet att katten ska få vara ute, OM, så är det ju det man ska hålla sig till.