Jag har just skaffat katt nr 2, det skiller drygt 1 år mellan dem.  Jag tycker inte man ska vänta alldeles för länge, då det är stor chans att den "gamla" katten bara blir less på den lilla. Om det nu är en kattunge som blir nr 2. Det behöver ju självklart inte vara just så, men som jag upplevt det på andra. Man, eller rättare sakt jag, skaffade en till katt just som sällskap/lekkamrat åt katt nr 1. :)

Mina 2 jag har nu skiljer det 3 år på:) Det har funkat jättebra från dag ett så åldern upplever inte jag som något avgörande, snarare då hur katterna är till sättet och hur de haft det..  min skogis som är äldst är inte mycket för att gosa öht mer än med ena sonen så hon brydde sig inte om att hon fick "konkurrens" om oss, medan huskatten är jättekelig och troligtvis inte skulle gilla om en till skulle komma och stjäla uppmärksamheten..

men det får vi kanske se snart:) Vi ska ev vara jourhem till en liten kattherre snart och om det funkar bra med hunden och de 2 katter som vi har så blir nog den med kvar;)

Katter är individer och man kan inte veta hur det går med att introducera en ny katt fast för det mesta går det ju bra oavsett ålder och åldersskillnad. Men tänk på att det finns katter som helst är ensamkatt.

#1, Som du säger, nummer 2 kan ju lika gärna vara en vuxen katt! :) Men det var nog främst kattungar jag tänkte på.

#2, Vad roligt, hoppas det i så fall går bra med den lille! :)

#3, Absolut, alla katter är ju individer, men när man skaffar ny kattunge så går det ju inte att veta hur den kommer att bli till sättet eller hur ens ensamkatt kommer att reagera på nytillskottet. Så det är ju nästan alltid en chansning, för oss ägare, när man skaffar nummer två.

Men man kan ju ändå ha en åsikt eller idé om frågorna i #0, en tanke om vad man personligen tycker känns "mest lämpligt" osv. :)

Jag tycker man skaffar 2 kattungar samtidigt. En kattunge ska alltid ha kattsällskap. (tycker jag). Antingen av en vuxen katt, eller en annan kattunge.

Jag har två kattsystrar som nu är ett år, det funkar jättebra! Det kändes bra när vi tog dem att de var syskon, så de fick sällskap av varandra som de kände redan från början. Och att de är i samma ålder har jag tyckt varit bra, i början lekte båda som tokar med varandra, men det minskar nu när de blir äldre, till bara ett par gånger om dagen

#5, Jag tänker nog ungefär samma som dig.

#6, Härligt det låter! Jag har aldrig haft två syskon samtidigt, men jag tänker lite själviskt om inte de är mest med varandra..? Istället för att ty sig till matte/husse, som man ju också vill. Vet inte om det är så eller inte, det är bara en fundering.

#7 O nej! De blir så sällskapliga. Det beror helt och hållet på hur man är själv och bryr sig. Vi har två 9 åringar som varit hos oss sedan bäbisåldern. De är mycket mysiga var för sig men har haft en jättetrygghet i varandra. De är de enda två som ligger och gosar tillsammans fortfarande. Våra andra 2 hittekatter är sams med dem men lever liksom sina liv mer självständigt. Dock ingen konflikt katterna emellan även om de kommit in i hemmet på 3 olika tillfällen.

#8, Men vad kul att höra! Och ja, jag kan tänka mig att de har mycket ut av varandra. :) Är det dem som små på bilden..? Skitsöta, i så fall.

#9 Japp det är de små busungarna som nu närmar sig 9 år… (gud vet vad man gör den dagen en av dem lämnar den andre…)

Dom som jag har nu är brödrar från samma kull. Det kändes skönt och dom trivs mycket bra tillsammans., Bråkar som syskon gör. Dom är väldigt kelna av sig. Nästan bråkar om vem som ska gosa med mor.

ja här har vi 5 år mellan Arne och Esther, men han å andra sidan var ju lillkatten tills Pyssa dog. Sen är det två år mellan  Esther och Pipis och tre år mellan Pipis och Mee

Vi skaffade (eller ja rättare sagt tog hand om) en kattunge, den andra katten som brukar vara här hemma (de två andra är mer hemma än borta för att jaga sork) åtig sig titeln "lekfarbror" trots han är 5 år gammal.

Tog det väldigt försiktigt i början och såg ut att ha lika kul som oss mäniskor när vi har en fjädervippa som när han retades försiktigt med sin tass. När kattungen blev större blev han också med och mer "hårdhänt" efter att ha behandlat lillkissen som ett skört ägg från början.

Idag är dåvarande kattungen 2 år och har fortfarande lite barnasinne kvar. Så lekfarbrorn hänger med på en och annan brottningsmatch!

Lekfarbrorn är för övrigt en kisse som ligger och gosar eller spanar från trappan, inte alls någon busig sort!

Jag skaffade nr 2 (zorro) när jag hade haft Puma i drygt 1 år. de kom jätte bra överens.. nr 3 (zigge) skaffade jag för ett år sen när zorro var 4 år o Puma drygt 6 år. här märker man skillnaden.. zigge e för livlig för dem. Puma tycker han e pain in the ass o zorro leker ibland med zigge men anser även han att zigge e för lekfull