Men lilla vän. Så tråkigt, men ack så vackert du har skrivit. 19 år är en lång tid, så jag förstår vilken sorg och saknad du bär på, vilken smärta…

Som du själv skrev så finns hon i Regnbågslandet och leker med kompisarna…

R.I.P. Charlina…

Beklagar sorgen! :(

Vila i frid Charlina.

ja så fint du har skrivit

vila i ro du lilla misse

19 år är en hedersvärd ålder, R.I.P lille misse

Tack snälla ni för de värmande orden.Alla vi djurägare som varit med om detta,vet hur det känns…det är ju en älskad familjemedlem som går bort.Just en sådan här gång är detta forum så fint,där vi delar både glädje och sorg med varandra vi kattälskare.Dessa underbara små pälsklingar som ger våra liv så mycket..

Tackkramar!

Kära vän.

Jag vet exakt hur hemskt det är. 14,5 vecka har gått sedan jag var med om en hemsk dag på djurkliniken. Fick ett besked jag inte väntat mig och fick ta en blixtsnabbt beslut. Vad ont det gjorde och fortfarande gör. Kände att jagi nte han förbereda mig och ta farväl.

Börje var mitt allt. Min första katt som jag hade sedan han var 11 dagar. En bit av mig dog. Nu kan jag knappt se djurkliniken och tänka på de timmarna utan att sjunka in i djup sorg. Den går nog aldrig över även om den lättar.

Har en Bellakatt kvar men det hjälper inte. Aldrig mera vill jag utsätta mig för sådan sorg. Kanske dumt tänkt för det var så mycket kärlek med Börje. Men det onda tar över mitt liv. Jag lider varje dag ännu och kommer alltid att göra tills vi möts igen.

Hoppas du kan gå vidare, det tror jag. Men ack så grått livet blir.

Börjes ledsan mamma

#6,Oh usch så hemskt..men även om han hade en sjukdom som inte gick göra något åt så är det svårt beslut att ta.Särskilt om man inte är beredd på det.Men vi måste ju handla av kärlek,kan inte ha dom kvar till vilket pris som helst.Så du gjorde det rätta och lät honom bli fri.

Jag gjorde likadant fast i hemmiljö.När inte vet.kunde göra något för henne och hon inte hade smärtor, så beslutade jag att hon skulle få sluta sina dagar hemma.Enligt veterinären gick det bra.Hon somnade lugnt i min famn med huvudet i min hand.Jag tackade henne för våra 19 år tillsammans och sa att jag älskade henne.Egentligen var det vackert men oh så smärtsamt för mej..

Jag försöker tänka mej att hon har det bra nu och är fri i en ung frisk kropp igen,leker med kompisarna..annars orkar jag inte.Sen har jag hennes två kattvänner kvar här hemma som tröstar mej.När Charlina somnade in kom dom fram och luktade på henne och liksom sa -hej då kompis,vi ses!Så rörande..tror dom kanske förstod.Men saknaden är hemsk!

Önskar också att jag kunde fått det gjort hemma. Vi bor 2 minuter från kliniken men jag visste ju inte…

Min andra katt försöker också trösta mig, men saknar nog honom också. Visserligen gillade de inte varandra så mycket. Börje jagade Bella så hon vågade inte gå på lådan. Hon var en problemkatt i många år. det är borta nu. lite tröst.

Men Börje finns alltid framme på en vacker målning på väggen och än så länge står hans aska på hyllan. När vårsolen kommer ska han grävas ner i min dotters trädgård och få sitt gräs under sig och sitt halsband med sig. Innekatter ska ha halsband när vi går ut. Han gick utan koppel men hade sitt halsband på sig.

detta hjälper mig när tårarna tränger på

Regnbågsbron
_På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som
vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit
frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…_

det här håller mig uppe tills min tid är slut. 

Jag längtar inte efter döden men när den en gång kommer så står Börje där och viftar på svansen och vill ha räkor och sova på sin egen kudde i min säng.

Knäpp?

Ja antagligen men han var allt jag ville och vill ha.

Och det kan jag inte få. Livet går vidare men mycket tristare.

Börjes ledsna mamma

Så vackert och hoppfullt!Tack..