Samm sak hände med min lilla Mimsan när jag var liten. Hon hann knappt bli 5 månader. Hon var världens raraste.

Någon idiot körde på henne, och brydde sig tydligen inte om att stanna och se hur det gått. När vi ropade på henne den dagen, hörde vi hennes bjällra låta på ett väldigt konstigt sätt. Men hon kom inte, sen tänkte vi inte mer på det. Senare hittade vi henne på garageuppfarten och då var det för sent. Jag minns att hennes nos var blodig, men annars såg hon alldeles oskadd ut. Men kroppen var alldeles stel och kall.

Min stackars Mimsa hann aldrig växa upp…

Våran Prinsen blev också påkörd.. Föraren stannade, men åkte sen iväg igen.. Vad tänker man med då?
Och dessutom såg våran granne bilen som stannade, men de gick inte dit för att kolla vad som hänt.
Vi fick inget reda på förrän dagen efter, och då var det redan försent.. Prinsen hade dött..

Om man ser en bil som stannar intill vägkanten och går runt bilen, varför reagerar man inte? Det var först några timmar senare som de gick ner till vägen och kollade vad det var. Och där låg min älskade Prins. Då var det ju redan försent.

Vi var inte hemma den kvällen.. Jag och pojkvännen kom hem senare på kvällen, och jag tyckte det var konstigt att inte Prinsen kom springandes som han brukade. Nästa dag knackade det på dörren och där stod grannen och frågade om vi hade en gul/beige/vit katt.. Ja. det hade vi ju, så fort på med skorna och vi gick till vägen.. Att se honom ligga där gjorde så fruktansvärt ont.. Såg ut som om att han sov, förutom blodet ur näsan.

Det är 6 månader sedan nu. Och det går inte en dag utan att jag tänker på honom..

Usch!

Det är så farligt där ute för katterna, men sålänge dom är ute utan och klara sig mår dom så bra!

Och att bilarna inte stannar är bara- idiotiskt!

Berättar om Totte:

Jag kom precis hem från skolan, mamma var ledig den dagen och det var varmt ute så somvanligt hade inte mamma stängt ytterdörren.

Vi åt biff med potatissallad och majs.

När vi hade skulle vi ropa på Totte, han skulle få lite majs.

Vi har en buske så att vi inte ser en bit ut på vägen, men vi ropade: Totte! Totte! Totte!

Han kom aldrig, då stannade en gul ''mini'' buss utanför vårt hus, vi reagerade inte utan vi tänkte att Totte följde efter en katthona eller något :).

Mamma kollar ut på vägen från vårat vardagsrumsfönster för att se vad den gula bussen gjorde där.

Då ser mamma Totte: och hon säger: Nej! Totte är överkörd, hon springer ut och över vägen, jag vågar inte tro att det är sant, kollar ut genom fönstret.. och jo, där ligger min bästa vän!

Jag trodde han var död, jag började gråta och sprang också ut.

Det kom inga bilar då så jag gick över vägen, det låg blod där, på vägen och då trodde jag att det var kört, han var död.

Jag satte mig bredvid honom och mamma sprang över för att hämta en filt så att vi kunde bära hem honom.

Då såg jag att han andades, hans öga stod rätt ut, han hade blod ut näsan och blod ur munnen. Och hans lungor var punkterade och blodfyllda förmodligen för han hade svårt och andas.

Mamma kom över från vägen igen och han som körde minibussen sa att det var han som körde framför som hade kört på honom, katten kom jättesnabbt och han kunde inte hjälpa de.

Men han kunde väl ha stannat?!

Vi bar över Totte, och jag satt hos honom.

Vi har ingen bil så mamma fick ringa morfar och fråga om han kunde köra oss till djursjukhuset, han kom en kvart efter och i bilen var totte jätte konstig, han höll på och sätta sig fast i sätena, ja allt.

Väl framme gick vi in i ett rum, och vi fick vara själva med Totte, efter att dom hade gett honom sprutan, och när han dör så reser sig svansen på honom, och han var rädd för allt så då visste vi att han var framme.

Stackars er. Jag blir väldigt trött på folk som inte kan stanna när dom kör på djur. Om dom skulle köra på barn skulle dom stanna då?? =/