Tatuering i örat ska inte påverka bedömningen. Tatuering kan man få gratis ibland i samband med kastrering så chip brukar vara dyrare, men det får du fråga veterinären som ska utföra ingreppet.

Okej. Men det ska alltså inte vara någon "fara" att öronmärka en katt och sen åka på utställning..?

persoligen så föredrar jag chip, då det aldrig kan blekna som en tatuering.

Dessutom, och detta är min högst personliga åsikt, så tycker jag det är lite "fult" med en tatuering. Vet inte varför, men jag tycker den förstö kattens utseende på något vis.

Men den ska inte påverka bedömningen på katten.

Här hemma har jag också en underbar liten halv maine coon tjej även kallad huskatt. Jag kasterade henne för ca en månad sen och var också lite orolig för att öronmärkning skulle ha någon betydelse vid utställning, då jag vill ställa ut henne framöver. Men jag fick till svar av många att det inte har någon betydelse med tatuering vid utställning.

Det jag har upplevt angående huskatter och tatueringar är att domaren snarare premierar katter som är öronmärkta.Har ställt huskatt ett par gånger och då har domaren sagt högt och tydligt.Titta en sån vacker öran tatuering så bra att katten är märkt tänk om alla kunde märka sina katter.

Nu är jag själv mer inne för att alla katter ska chippas eftersom att jag upplever det som att tatueringarna i många fall snabbt blir oläsliga.

Tack så mycket för svaren :)

Har också funderat på att tatueringar kan blekas men jag är orolig för att om dom skulle springa bort så tror alla att den är hemlös om dom inte ser öronmärkningen och det är ju inte alla som tar en omkring strykande katt till veterinären för att kolla om den är chippad.

Mina katter är innekatter just nu men vi ska skaffa hus inom en snar framtid och jag är rädd att dom kanske blir lite rädda och då springer bort.

Men vad skönt att det antagligen inte spelar någon roll om den är öronmärkt vid utställningar.

Jag vet inte riktigt hur katten är men dom som tog han om den nu sa att den var gosig och så, då kan det vara lite roligt att prova på att ställa ut honom någon gång. Har inte träffat katten men det var en hemlös katt som stod på väntelistan för det katthem där jag brukar jobba men dom ringde igår och sa att dom inte ville vänta, dom skulle avliva katten så då erbjöd jag mig att ta hem honom. Han är inte ens ett år gammal och ska vara väldigt mysig så jag vill ge honom en chans :)

#6 Väldigt fint gjort av dig och en stor guldstjärna ska du ha! Hoppas på bilder på den lille sötnosen sen! :)

#7 Tack så mycket! :) Hoppas bara att det går bra med mina andra katter, dom sa att han kunde vara lite arg på hankatter och jag har en här hemma men jag hoppas att det bara är för att han inte är kastrerad, han är ju bara knappa året gammal så jag tror att han kommer vänja sig till slut :)

Självklart kommer det bilder på lill killen sen :) Så länge kan ni få lite bilder på mina älsklingar som jag redan har här hemma :D Den "creme" färgade heter Trisse, är 5 år och sköldpaddan heter Ronja, är 4.5 år och båda kommer från katthemmet där jag jobbar.

Kan berätta också att det var Trisse som gjorde att jag träffade min sambo :) Jag jobbade på katthemmet och min sambo kom dit för att han ville adoptera en katt, det hela slutade med att han fick en flickvän på köpet :P Och sedan skaffade vi Ronja :)

:)

Ronja ligger och tvättar Trisse :)

Ronja leker "Titt-ut" i fönstret :)

Trisse med magen upp i vädret :P

Det här är Mimmi. Hon kommer också från katthemmet som jag jobbar på. Hon bor dock hos mina föräldrar för jag skaffade henne medan jag bodde hemma men hon är van utekatt så hon fick stanna hos dom, vill inte ta in henne i en lägenhet.

Hon är verkligen en solskenshistoria, hon kom in till katthemmet och jag trodde att jag aldrig mer skulle få se katten igen. Utan att överdriva, man såg VARENDA ben i kroppen på katten. Hon kunde inte behålla någon mat, antingen så spydde hon upp allt eller det lilla hon fick behålla kom ut i diarréer. Jag fick sitta och tvångsmata henne med kokt fisk för hon visste inte vad mat var, hon ville inte äta eftersom hon inte visste hur. Och som ni kanske ser så har hon tappat lite av öronlapparna. Hon förfrös dom när hon fortfarande var hemlös och senare så tappade hon dom. Senaste gången jag vägde henne så vägde hon 4.4 kg, när hon kom till katthemmet vägde hon 2.0 och jag tror att hon har gått upp mer för det var ett bar tag sedan jag vägde henne. Trodde hon skulle dö den där dagen, men nu mår hon prima och har blivit en riktig liten diva :P Hahah :P

Och det här är gammel katten Tusse :) Han är 15 år gammal. Vi tror att han har tappat hörseln och är dement men hur go som helst, och han verkar må jättebra :) Han föddes på uppe på mitt flickrum så han kommer inte från katthemmet, och han bor tillsammans med mina föräldrar.