Det här blir en väldigt svår fråga och måste vara upp till veterinären själv att bedöma situationen och i såna här frågor kan man nog enbart gå till sig själv hur hade jag agerat om jag var veterinär.

Jag hade hjälpt katten förutsatt att det finns hopp om att hon orkar och kan leva ett gott liv likaså kattungarna att dom klarar av kejsarsnitt och har hopp om livet men det är något varje veterinär måste ta ställningstagande till vad som är bäst för kattmamman och kattungarna.

Sånt här är så tragiskt och så viktigt för djurägare som inte har råd med djuren att inse djur kostar och det kan dra iväg men i det här fallet gjorde kvinnan ändå rätt som vände sig till en veterinär och inte bara slängde ut kattmamman som vi så ofta hör om att en del gör när det blir lite besvärligt eller kostsamt.

Hur gick det för katten och kattungarna ? du skriver att exemplet är taget ur verkligheten. Hoppas innerligt allt löste sig till det bästa en pigg glad kattmamma med sina ungar att dom får ett gott liv ❤️

Jag tycker veterinären ska hjälpa katten när det handlar om akutfall, informera ägaren om att den blir skyldig att betala sen.

Klart det bästa vore om man som ägare hade pengar till plötsliga vet kostnader men tror inte alla har det.

En veterinär ju ingen djurrättsorganisation utan ett företag.

Tyvärr är det många som har djur utan att egentligen ha råd.

Det är just det här som jag går jäkligt hårt åt och har gjort i alla år och det med all rätt för ska man ha djur ska man ha råd med dom också och en del brukar ställa sig frågan är djur en klassfråga ja det är dom med tanke på alla kostnader som våra djur medför och har man inte råd med vård har man inte råd med mat mm då ska man banne mig inte skaffa för det är liv som behöver omsorg under hela sitt liv det ska man som djurägare ha insikten om annars ska man banne mig inte skaffa djur.

Frågan som TS ställer jag vill minnas att jag läst om en del veterinärer som hjälpt djur när ägare inte haft råd men det här ser nog väldigt olika ut och sen vad som hänt med djuren om dom kommit till något hem eller tillbaka till ägarna det måste jag låta vara osagt så det här är något som blir upp till varje veterinär att avgöra det är endast dom som i en sån situation kan ta beslut det kan ingen av oss andra ens spekulera i för det ser så olika ut beroende på både veterinär och även hur situationen för djuren ser ut.

Att komma in med en dräktig hona är visserligen behjärtansvärt men vad är planerna för kattungarna sedan?
Det finns ju uppenbarligen inga pengar till till vaccinationer, kastrering chipmärkning mm.

Egentligen borde den stackars kattmamman omhändertas och ungarna framledes adopteras.

I en bra värld borde det funka så tycker jag.

Veterinären bör erbjuda sig att kontakta det katthem som de förhoppningsvis har ett väl upparbetat samarbete med. Kvinnan får skriva över katterna på katthemmet (om katthemmet kan ta emot). Kvinnan avsäger sig därmed rätten till katterna. Katterna får bli kvar i katthemmets ägo tills dess att de kan adopteras ut. Ägaren ges ej möjlighet att adoptera någon av katterna. Rimligtvis bör dock ägaren betala någon typ av "vite" då hen brustit i sitt kattägaransvar. Kanske ett vite som täcker sådant som kastrering av mammakatt och vaccinering och märkning av samtliga katter. Det får bli ett avtal mellan kattägare och katthem, då det nog inte går att få till på annat sätt. Alternativet är kanske att kattägaren anmäls till länsstyrelse och polis för djurplågeri, och då slutar det sannolikt med att kattmamma och kattungar avlivas.

Jag skulle hoppas att veterinären tar emot och hjälper katten, samt erbjuder faktura/klarna.
Ägaren får då en möjlighet att skrapa ihop de pengar som saknas och djuret får den hjälp den behöver, mycket kan hända på de två månader katten är dräktig.
Även om ägaren hade sparat och räknat på kostnader kan annat oförutsett hända i livet och det slutar med att man står där med mindre pengar på kontot än man tänkt.

Såvitt jag förstått det är man som veterinär väl skyldig att kontakta länsveterinären för beslut i sådana här fall, om ägaren inte kan/vill medverka till att hjälpa eller till att låta avliva katten? Men antar att katthem kan få chans att gå in och rädda katt + ungar.

Det som hände var att kliniken ringde en ideell katthjälpsförening och frågade om de ville/kunde ta över ansvaret för katten. Katthjälpsföreningen ilade till kliniken, beslut om akut kejsarsnitt togs och inlägg på föreningens facebook-sida vädjade om ekonomiska bidrag och delades snabbt både i grupper och på sidor.

Flera som delade föreningens inlägg la till en egen kommentar om hur hemsk veterinären var som hade mage att tänka på pengar i en sådan situation. Men hur skulle det fungera om bara de som kände för det skulle behöva betala?

Det känns också så himla fel att katthjälpsföreningars insamlingar ska behöva gå till privatägda katters akuta kejsarsnitt.

Insamlingen är avslutad nu.

Trots akut kejsarsnitt och insatser för att rädda liv var det ingen av ungarna som klarade sig, men mamman kommer förhoppningsvis klara sig iallafall. Enda "glädjen" är att katten förhoppningsvis kommer att kunna adopteras ut till ett betydligt bättre hem och aldrig behöver genomgå dräktighet igen.

Ja, ofta i de här scenariona hängs veterinärer ut som horribla personer för att de "inte hjälper till". Men likväl som att veterinärer skulle jobba gratis - och själva bekosta materialet - så kan väl de som klagar hosta upp motsvarande kostnad? 🙄
Veterinärer är inte någon slags allmän välgörenhet och den största anledningen till att det idag är så få kliniker som det går att få faktura från är för att folk har satt det i system att blåsa dem.

Jag tror för övrigt att få veterinärer blånekar att åtminstone avliva en katt som lider.

I Sveriges veterinärsförbund skrift "Djurskydd i kliniken" finns riktlinjer för hur veterinärer bör agera i t.ex. fall som detta.

#9 Grejen är väl att de här katterna inte riktigt kan betraktas som ägda katter, utan det är katter som är i behov av att omhändertas akut (d.v.s. de behöver tas ifrån kattägaren av djurskyddsskäl).

Efter att katterna omhändertagits (tagits ifrån kattägaren) samlar katthjälpsorganisationen ihop pengar för att försöka rädda kattmammans och kattungarnas liv. Många katthjälpsorganisationer har inget annat val när det uppstår akut höga kostnader.

Ja, det borde finnas en ansvarsfull kattägare bakom varje ägd katt, men där är vi inte (ännu). Långt ifrån.

Katthemmen förlorar ekonomiskt på varje katt de tar in/adopterar ut, genomsnittligt sett.

Fördelen med att få in tama, tidigare ägda, katter är att de katterna kan hjälpa till att dra folk (kattköpare) till katthemmet. Många kommer dit för att adoptera en social katt, men kommer därifrån som nyblivna ägare till en försiktigare katt. Det är till hjälp både för de lite mer försiktiga/skyggare katterna (som får ett hem), men hjälper också katthemmet som får loss platser så att de i nästa steg kan hjälpa fler hemlösingar.

Man låter inte kattägare adoptera tillbaka/få tillbaka den katt som omhändertagits, för då skulle kattägare kunna börja utnyttja katthjälpsorganisationerna för (mer kostsam) veterinärvård. DET har katthjälpsorganisationerna inte råd med, och det vore definitivt både oetiskt och att inte ta ansvar.

En del tycker att katten borde få komma tillbaka till sin familj och sitt hem. Men katthjälpsorganisationer kan inte arbeta på det sättet. Vill kattägaren behålla sin katt får hen ta en annan väg redan från början: låna pengar, samla in pengar själv, se om det finns fonder o.s.v.

A och O är att man redan från början har sin katt försäkrad och att man har en ekonomisk buffert avsatt för veterinärvård.

#12: Ja, när katthjälpsförening övertar ägandet är det inte längre en privatägd katt, men det VAR en privatägd dräktig katt ända tills dräktigheten innebar kostnader.

Föreningen hävdar nu i efterhand att ägaren sagt att hon inte visste att katten var dräktig när hon övertog katten från någon annan, men såklart att ägaren säger det. Hon vill ju såklart inte framstå som en idiot nu när det gick så fel.

Att honkatten råkar vara långhårig, maskad med blå ögon brukar inte precis öka folks angelägenhet om att kastrera istället för att "ta en kull", så jag tror vad jag vill om att dräktigheten var ett oönskat misstag. Att hon har det utseendet kommer även öka intresseanmälningarna när hon läggs ut för adoption, även fast hon är kastrerad då.

Jag tycker att veterinärkliniken agerade helt rätt och i rätt ordning. Att ägaren själv (förslagsvis tillsammans med "tidigare ägare") skramlade ihop pengar eller skuldsatte sig för kattens och kullens skull hade varit den naturliga lösningen, men om den lösningen avvisades måste katten få en lämpligare ägare.

Jag måste säga att när jag läser inlägg i den här tråden och i andra trådar med på katt och djursajter jag blir helt bestört hur oansvariga katt och djurägare kan vara och jag har lärt väldigt mycket av dig Uppkatten som jobbar med katthem du har tillfört mig väldigt mycket och för mig är det en sån självklarhet att man tar hand om sina djur till varje pris. Naivt av mig jag vet för jag hoppas och önskar att alla katt och djurägare tar sina ansvar men så ser inte verkligheten ut och det övergår mitt förstånd 😢

Försäkra djuren ja det borde egentligen alla göra men det finns också undantag där människor faktiskt har råd med kostnader för veterinärvård med mera jag har det och behöver inte bekymra mig om mina katter blir sjuka vi fixar det vi klarar det men samtidigt vill jag att djurägare tänker på djuren här för en försäkring kan hjälpa en himla massa om oturen och det tragiska är framme.

Nu vet jag inte hur det var för ägaren som TS handlar om en del har inte ens råd med försäkringar men då ska dom inte heller skaffa djur hårt men sant och dom ska också komma ihåg försäkringar täcker inte allt kostnader drar ändå iväg beroende på vad ett djur behöver för vård det kan fara iväg rejält och som djurägare kan man få räkna med några hundratusen beroende på vad det är och handlar om i ett krisläge och sånt här måste djurägare vara jäkligt införstådda med oavsett försäkring eller ej innan dom ens tänker tanken att skaffa djur.

Allt det här är så viktigt att ha i åtanke har man inte det ja då kan många stå med en ekonomisk kris eller välja att djuret avlivas och då kommer vi omedelbart in på tar man an sig ett liv så gör man det för resten av deras liv om inte ge fan i att skaffa djur för det är liv som ska tas om hand om under hela deras livstid oavsett vad som händer och sker.

Djuren är våra barn vi avstår inte barn samma sak och djuren har samma värde som våra tvåbenta barn har man inte den insikten så ska man inte skaffa djur och inte heller barn om man inte kan ta hand om dom allt är liv allt är kärlek och det får vi aldrig någonsin glömma.

Ingen veterinär vill avliva en högdräktig tik eller honkatt och de flesta kliniker gör det de kan för att undvika det. Vissa har tom. som policy att man helt enkelt kejsarsnittar och riskerar förlusten.

Med det i åtanke går det bara att konstatera att de stora djursjukhusen har flera miljoner i uteblivna fakturor, sådant som till sist bara kommer avskrivas som ren förlust pga. att folk inte betalar för den vård deras djur har fått. Det kan låta hårt att man vill ha in pengar i förväg för oförsäkrade djur eller att folk hamnar hos inkasso, men vi snackar också om miljonförluster för djursjukhusen.

Ytterst ligger det ekonomiska ansvaret på djurägaren och när det snackas om känslomässig utpressning… är det inte just det de ägnar sig åt när de kommer med sina sjuka djur som behöver vård utan att ha möjlighet att betala? Förstår de vilken situation de sätter personalen i?

Igår träffade jag en veterinär som berättade att han tyckte det var jättejobbigt att behöva berätta om de höga kostnaderna för djurägarna som var inne med sina djur.

Som ett prisexempel kan jag nämna att jag var inne med Lasse (visserligen en hund) akut för några veckor sedan för plötslig feber.
Trots att det gällde en vardag så gick ett dygn på djursjukhus inklusive undersökningar och provtagning på i runda slängar 35 000:-
Helt oväntat, på en ung och tidigare frisk hund. Man gjorde inga extrema insatser även om det var tal om tex IVA.
Han klarade sig men det var på håret.
Självklart är det mitt ansvar som djurägare att se till att jag har de pengarna!
Det är definitivt inte veterinärens eller en ideell organisations!

Som kund hos en veterinärklinik känner jag heller inte för att betala för de kunder som inte betalar för sig, vare sig de har satt det i system eller inte har råd.

#16: Att veterinärvård är jättedyrt borde alla djurägare redan veta, så det ska inte behöva komma som en chock.

#17: Sådana prisexempel är jättebra! Ibland verkar folk vilja tro att höga kostnader enbart kommer handla om avancerade operationer/behandlingar när katten är obotligt sjuk eller jättegammal, dvs. sådana ingrepp som är relativt lätt att tacka nej till.

Att det kan kosta massor bara att försöka ta reda på vad djuret drabbats av, att fler och fler undersökningar kan behövas och att akut sjuka djur behöver understödjande behandling under tiden glöms ofta bort.

Jag hade 6/7 veckor gammal kattunge med lunginflammation som låg inne 2 dygn över påsk.
Kostade runt 25 tusen utan försäkring, jag betalade runt 5000 efter försäkringen tog.
Jag är mest glad att det bara var en och inte hela kullen, hade kunnat bli riktigt dyrt fort.

På tal om prisexempel hoppar vi tillbaka i tiden 6½ år när min Mose inte försäkrad slutade äta han skulle ha blivit 15 år i Mars det har var i Februari så han låg inne i tre dygn det var inte så mycket man gjorde på honom dropp prover med mera och då på den tiden betalade jag inte fullt 18000 så här ser vi att priserna har gått upp dom här åren om man jämför med både Lona och Nephi.

Jag tyckte inte det var något hutlöst pris man är så medveten om att veterinär kostar men jag har också vart med om vid några tillfällen där veterinärer bett lite om ursäkt att kostnaderna är som dom är och väl i kassan har jag ändå tyckt att det är fullt normala priser som finns hos veterinärmottagningar så visst reagerar en del veterinärer också på priserna absolut men det är inte deras fel men dom som får ta skiten när en djurägare lackar ur och blir uthängda på sociala medier.

Jag var med om en händelse hos en veterinär som jag gått hos i många år jag har flera jag gått hos i många år och garderar mig lite ifall det är ont om tider så är det bra att ha flera veterinär kontakter.

Den här damen hon är bara bra toppen toppen med både djur och ägare jag var där med Walter han sövdes ner misstanken var något hår som fastnat i halsen men så var det inte .

Jag skulle ta en bild på Walter där han låg nedsövd och direkt tog veterinären full sats fart bakåt med sin stol på hjul och for in i väggen bakom hon blev uppriktigt rädd och kameran riktades inte ens mot henne enbart Walter så möjligen en hand på henne hade kommit med.

Hon hade utsatts för sånt där med både bild och namn hängts ut och jag var ju inte alls beredd så jag såg nog ut som en fågelholk där jag stod med telefonen i handen.

Vi pratade en god stund om det där hon berättade om både sig själv och andra som blivit utsatta vilken rädsla det innebär och hur maktlösa dom känner sig med både namn bild och även adresser förekommer på sociala medier.

Jag lugnade henne genast med att jag inte har sociala medier eller ens delar bilder på det sättet dom är enbart för mig men är med på i fokus och att jag aldrig skulle ta en bild på henne eller någon annan utan att fråga innan men det här lärde mig något det är några år sedan och efter den händelsen när jag tar fram kameran hos en veterinär talar jag om att jag tar enbart bild på katt inte dom något som har uppskattats enormt och vittnar stort om hur utsatta veterinärer är för sånt här att det finns en rejäl rädsla och så här ska det ju absolut inte vara.

En annan händelse från samma klinik en klinik som tar emot både små och stora djur så som hästar mm och en tjej/dam kom in med om det var en katt eller hund jag minns jag inte men i alla fall där på plats hon tog det ena lånet efter det andra och till slut blev personalen misstänksamma och tvungen att bromsa och stoppa henne hon hamnade över 120 000 i lån och när dom kollade upp hennes ekonomi genom Ratsit det visade sig vara en låg inkomst samt betalningsanmärkningar där och då tog dom beslutet att djuret fick somna in och hade inte heller klarat sig länge men någon månad till och dom trodde på henne att hon skulle fixa och klara det men den ekonomiska kollen visade något helt annat.

Här kan man snacka om att som klinik ta ansvar jag tycker det var helsnyggt av dom så jäkla fint och rejält gjort det var inte pengarna som styrde det var djurets liv och hälsa främst ett hopp om en tid till i livet men också omtanke om ägaren som skulle få än mer skulder än hon hade innan. Hur det sen gick med lån och betalningsanmärkningar har jag ingen aning om för jag vet inte alls vem det är men kliniken agerade så otroligt rätt och ansvarsfullt helt otroligt imponerande 😎

Här: 3 veterinärbesök inom loppet av 1 v. Inga märkvärdiga undersökningar/behandlingar. Två röntgenplåtar. Några basala blodprover. Lite läkemedel, uppvätskning, rakning av nedbajsad rumpa etc. Kostnad närmare 20 000 kr så här långt…