Kattmamma och kattunge kommer dåligt överrens + dåliga i magen
I våras tog vi in en hemlös katt som var dräktig och fick ungar i maj. Under flera månader under sommaren fungerade allting bra, då kattmamman lekte ofta med ungarna och diade dem. Sedan ungarna fyllde runt 12-13 veckor började hon dock visa agg mot dem, genom att morra och fräsa mot dem. Nu har alla förutom en unge adopterats bort, då vi tänkte att mamman och ungen skulle hålla varandra sällskap och vara vänner.
Men sedan slutet av augusti fram tills nyss har förhållandet i princip bara varit dåligt; kattmamman vill gå ut hela tiden och i princip varje gång ungen kommer och vill leka med henne stöter hon bort honom aggressivt, morrar och fräser mot honom. Hon gör så även mot oss ibland om ungen är i närheten, eller om vi närmar oss henne då hon sitter i ett fönster eller vid en dörr och vill ut. Hon har även börjat lyssna dåligt på sitt namn.
Vi har testat att låta henne gå ut ofta sedan dess att vi steriliserade henne, men då har vi ansett att hon bara blivit ännu mer aggressiv mot ungen. Nu testar vi att ha henne inomhus för att få henne att vänja sig vid att vara inomhus, kattungen och oss, och medan hon ibland kan leka med ungen (jaga honom och bli jagad av honom) är hon fortfarande ofta tjurig, fräser och morrar mot honom och ibland mot oss. Hon föredrar att dra sig undan från oss och kattungen under större delen av dagen, men har annars bra aptit och använder kattlådan som hon ska. Vid väldigt få tillfällen är mamman också kelen mot oss, särskilt då hon blir bjuden på en god bit mat eller om hon beslutar sig för att hoppa upp i en säng ensam med någon för att kela (vilket händer väldigt sällan).
Kattungen mår bra annars. Han är ofta glad och leker gärna med oss (och vill gärna leka med kattmamman), och har god aptit, trots mammans konstiga beteende.
På senare tid har både kattmamman och kattungen även börjat bli dåliga i magarna och har ofta lös avföring. Vi har därför ändrat diet till mildare och snällare mat (kokt kyckling och färs vid sidan om ordinarie kattmat), men de är fortfarande dåliga i magen ofta. Vi har funderat om detta är beroende på stress eller möjligtvis sjukdom?
Vårt hus är annars stort och de har utrymme att springa runt, gömma sig och vi har även ett stort utbud av kattleksaker, samt klösbrädor och ett katträd.
Någon som har några potentiella undringar eller svar angående denna situation? Vore tacksam för kommentarer.
Om ni inte redan gjort det så ska kattungen kastreras asap.
Risken kommer bli att kattungen tar över - det finns inget som garanterar att katter i grupp trivs även om de tillhör samma familj.
Ett naturligt förlopp är att kattmamman ser till att ungarna får ett eget liv och flyttar ut annars tvingas hon att göra det.
Om båda katterna är kastrerade så är de enklare att hantera men det finns ändå inga garantier för att de kommer att trivas tillsammans.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#1: Tack för ett snabbt svar.
Faktum är att båda katterna är kasterade; kattungen kasterades så sent som denna veckan.
Har du några tipps för att kunna underlätta eller förbättra relationen mellan de två? Vi brukar inte skälla eller lägga oss i mycket när kattmamman håller på med ungen, men ibland måste vi distrahera bråket med höga ljud, såsom att klappa med händerna eller ropa till, så att hon får fokus på annat. Vi vill hemskt gärna behålla de båda, och vill gärna att de åtminstone kan tolerera varandra. Vi tycker exakt lika mycket om de två.
#2: Det tar ett tag innan hormonnivån ”normaliseras”.
Det är svårt att med en beskrivning veta om det är ett normalt uppfostringsbråk eller om det handlar om aggressivitet.
Det första ni behöver se till är att det finns platser för båda både när det gäller kattlådor - minst tre och de ska inte stå så att de kan uppfattas som en eller att vägen dit kan spärras av den andra katten. Katter är revirbundna och bevakar sitt revir och de behöver inte bråka för att en katt ska bli utestängd - det räcker med en strategisk placering.
Ni ska ha olika matplatser och som inte står intill varandra - det ska också finnas höga ställen och krypin så att det inte blir konkurrens om dom.
I värsta fall får man separera katterna så att de får bo i skilda rum ett tag för att sedan långsamt introducera dom tillsammans.
Se till att lek mycket med katterna både med var och en men även med dom tillsammans.
Den situation ni har nu skapar mycket stress för katterna - en katt är mycket mer stresskänslig än vad man till en början ser speciellt om de är innekatter.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#3: Tack igen för ett snabbt svar och starkt engagemang!
Vi är ganska osäkra också på om det är uppfostringsbråk, då kattmamman inte har klorna ute.
Vi har tre kattlådor; en på nedervåningen (där mamman gillar att vara) och två på ovanvåningen, som också är ganska långt från varandra.
När de skall äta brukar vi ofta ge dem mat på två separata ställen i köket, men alternativt brukar vi även komma ner med mat på nedervåningen om kattmamman inte är på ovanvåningen vid det tillfället. Vi har även många hyllor, fönsterbräden, gardiner, bord och höga skåp de kan gömma sig vid.
Kattmamman brukar som allra oftast hålla sig på nedervåningen medan kattungen håller sig ofta på ovanvåningen. Vi är som allra oftast på ovanvåningen också, så där har vi ett visst problem med social kontakt för kattmamman troligen. Vi försöker gå ner ibland och umgås med henne, men då följer gärna kattungen med, vilket kan orsaka mer stress.
Vad vi har varit dåliga på att göra är att leka med kattmamman. I och med att vi brukar vara på ovanvåningen oftast och hon brukar vara på nedervåningen och vila för det mesta brukar vi inte vilja störa henne, men detta kanske har lett till att hon inte känner sig lika underhållen? Vi brukar leka med de båda på samma gång dock när de båda är uppe; särskilt med en laserpekare som de båda gillar att jaga.
Tack åter igen för tippsen och engagemanget. Det är väldigt givande.
#4: Det verkar som att ni har bra koll på läget och att katterna har det fint även om de ”trilskas”.
Avvakta och se om inte kastreringen kommer att hjälpa sedan är ju ungkatter i sig precis som barn och tonåringar odrägliga under vissa perioder - det hör ju till! 😏
Det kan ju också finnas andra anledningar till att de har problem med magarna.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
Starta ny diskussion