Katter iFokus

Katter

Etikett: allmänt-kattprat
Läst 242 ggr
Rabusto
0

Tappade humöret på en skygg katt

Hej!

Med risk för att bli dömd så skulle jag vara väldigt tacksam för hjälp.
Har adopterat en skygg katt som man absolut inte ens får gå i närheten av eller röra.
När jag skulle ge henne mat så fräste hon och denna gång så tappade jag det och skrek till på henne och smällde till hennes kattträd som hon sitter i så att den skaka till, hon vart livrädd.
Nu har hon blivit jätteförsiktig runt omkring mig, förut så kunde hon äta när jag var i samma rum nu så väntar hon och hon gör ingenting sålänge jag är vaken, förut så brukade hon åtminstone kunna tassa sig till fönstret för att kolla ut.

Har jag helt tappat hennes förtroende?
Går det att repa detta eller är det kört?
Har försökt smöra för henne med massor med godis, det verkar inte hjälpa hon är fortsatt jätterädd och det har gått ett par dagar nu.

Tack på förhand!

Vixxen
1
#1

Det är bara att fortsätta ge henne tid om du vill återfå hennes förtroende.

Rabusto
0
#2

#1: Så du menar att det inte är helt kört?
Har fått höra att katter är långsinta, kommer hon eventuellt komma över det eller kommer hon aldrig lita på mig fullt ut?

Skall även tillägass att hon sedan innan redan är skeptisk emot oss 2benta innan hon ens kom hit. Kommer det gå att vända detta?

Tack för svar!

  • Redigerat 2024-05-24 18:27 av Rabusto
Vixxen
4
#3

#2: Det är svårt att veta om hon kommer att lita på dig. Time will tell!

Om det inte blir fler; som hon upplever obehagliga, reaktioner från din sida så kan er relation kanske bli bättre.

Tsireya
0
#4

Talar endast utefter min egen katt. Men hon kände sig aldrig trygg med mitt ex, och han hade aldrig ens agerat utåt mot henne, "bara" hennes bror. Hon är i vanliga fall inte en skygg katt men undvek mitt ex. Hon låg inte ens i sängen om han var där, men så fort han lämnade så hoppade hon upp och la sig som en plåster på mig.

Om du vill få kattens förtroende får du inte agera utåt mot henne (inte runt henne heller). Det enda du kan göra är att hålla dig lugn runt henne och inte gå över hennes gränser. Låt henne komma till dig. Det kan ta tid att få hennes förtroende så du får helt enkelt ha tålamod. Skygga katter kräver en lugn och trygg miljö.

  • Redigerat 2024-05-24 18:43 av Tsireya
Rabusto
0
#5

#4: Tack för svar!

Dilemmat är att hon inte äter om hon inte har maten nära sig, så jag är nästan tvungen att gå nära henne (katträdet) när det är matdags så att hon kan äta ostört men samtidigt så blir hon orolig såfort jag ens rör på mig.

Har inte velat "utmana" henne och ställa skålarna för långt bort, det gör ont av att se henne inte äta pga rädsla men detta kanske är fel?

Tsireya
0
#6

#5: Detta är helt och hållet efter den erfarenheten jag har av katter och det som funkat bäst för mig med skygga katter. Jag hade ställt skålarna vid henne, men gjort det väldigt lugnt och typ ignorera henne, som att hon inte är där. Inte titta på henne, inte prata med henne osv. Så jag tycker du gör rätt i att inte ställa skålarna för långt bort.

Matar du henne vid specifika tider? Tänker att en fast rutin kanske hade hjälpt henne. Enligt min erfarenhet gillar alla djur fasta rutiner, då vet de vad de kan vänta sig. Så att det inte blir som en överraskning varje gång du är vid katträdet utan att efter ett litet tag vet hon när du kommer dyka upp igen.

Rabusto
0
#7

#6: Tack för svar igen och ja, hon får måltider vid fasta tidpunkter :)

Tsireya
1
#8

#7: Lycka till! Hade även varit kul att få se en uppdatering i framtiden om hon börjar våga sig framåt😊

Uppkatten
12
#9

Är det här en katt från ett katthem? I så fall tycker jag att kissen ska få komma tillbaka till katthemmet, för det här låter inte bra.

Skygga katter måste få äta där de känner sig trygga. Det viktiga är ATT de äter - inte VAR.

Att katten fräser betyder ju bara att den känner sig rädd och osäker. Då kan du ju inte reagera/agera så att katten blir ÄNNU mer rädd och osäker…!

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Krullibull
5
#10

Hej! Det är bra att du är ärlig och frågar om hjälp med det här.

Jag vet av egen erfarenhet att det kan vara otroligt svårt med tålamodet och känslor och har fått lära mig en hel del över de åren som jag har haft min hund. Både om mig själv, min hund och hundar överlag.

Ibland så har man helt enkelt en stressig, trött eller allmän skitdag vilket gör att man har en kort stubin och inte är lika tolerant. Speciellt om man tar situationer personligt för att man misstolkar dem i brist på kunskap.

Däremot så måste jag hålla med Uppkatten här. Det finns inte utrymme för sådana dagar och reaktioner med en katt som redan är så skygg och rädd att den fräser och nu inte ens vågar göra något i din närhet, speciellt inte då den såvitt jag förstår den är väldigt ny i ditt hem och inte ens har fått etablera en trygghet.

Katten mår inte bra och är fruktansvärt rädd och stressad, vilket riskerar att göra den sjuk. Jämför det med att adoptera ett barn som har haft det illa ställt och sedan placeras hos ännu en instabil familj som ska vara trygg.

Jag tror hårt på personlig utveckling, men inte med en katt som mår såhär redan ifrån början. Sedan så måste du vara beredd på att även en väldigt tam och cool katt kan bli osäker och rädd med en flytt innan den har fått bo in sig.

Därför tror jag att det bästa för både dig och din katt är att den får komma tillbaka till sitt tidigare hem om möjligt och att du tar dig tiden att lära dig om dig själv och katters beteende och behov innan en ny katt flyttar in. Om det redan är såhär är risken att katten inte återhämtar sig enorm då jag uppfattar det som att detta kommer att fortsätta hända pga de bakomliggande orsakerna.

Allt detta är med största välmening, men jag vet att det är otroligt svårt att ta kritik om man redan inte mår bra eller har stora svårigheter. Men tro mig, jag har så mycket som jag ångrar över min hund ifrån när jag mådde uruselt och inte kunde reglera mina känslor. Jag vill bespara dig och katten ifrån detsamma.

Jag fick även avliva min katt i december innan den hade chansen att flytta till sitt nya hem och jag kan inte släppa tanken på att det var mitt fel eftersom jag inte var någon bra kattägare och vi helt enkelt inte passade ihop längre trots ansträngningar, vilket orsakade vantrivsel så att han blev sjuk. Då hade vi ändå levt ihop i många år.