Katter iFokus

Katter

Läst 263 ggr
krist78
5

Min katt avled igår. Känner mig helt död inombords. =(

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Hej alla kattägare!

Igår kom domen hos veterrinären om att min fina katt behövde somna in.

Min lilla "Baileys" som han hette blev 14 år, och hade avmagrats rejält samt kräktes alltid flera gånger i veckan sedan senaste veterinärbesöket tidigare förra året.

Han vägde strax över 5 kilo April 2023, och i går vägde han bara 4 kg. Han har lidit av kronisk inflammation i tarmarna under en tid som var obotlig.

Själv lade jag märke till att han sov mest hela dagarna samt kvällarna, och hoppade mer sällan upp till mig, och när han gjorde det så sat han på mig istället för att ligga ner och mysa som han brukar, med benen isär så man kan gosa med magen rejält. Dessutom hoppade han alltid ner efter en mycket kort tid, och gick tillbaka till sängen där han fortsatte sova.

Missen hade oxå svårigheter att hoppa upp på sina favorit ställen där han vanligtvis brukade sova och vila, så troligen gamla trötta ben. Gjorde ont i hjärtat att se honom så slö och ovillig att busa lite som han gör ibland. Desutom åt han endast med bara ena käken, som om han hade svårigheter att tugga maten (vilket han tappade hälften av maten bredvid tallriken).

Med detta sagt, så tror jag att jag gjorde bäst i att få låta honom somna in och träda in i katthimlen bland alla andra misarna. Vill inte se honom må dåligt eller lida så detta var nog det allra bästa för min älskling!.

Finner dock inga ord om hur sorgsen jag är. Mår så dåligt just nu pga detta. Är nedstämd och känner mig helt tom och deprimerad. Men tiden läker alla sår som man brukar säga, så hoppas att jag en dag snart kan blicka tillbaka och glädjas åt alla fina minnen!

Hur har ni andra känt inför/efter avlivning av Er katt? Hur lämge tog det innan ni "mådde bra" igen? Berätta gärna i denna svåra situation. MvH/ Kristian

MonicaLagerquist
0
#1

Beklagar 🌹
Man sörjer ju lite olika.
Vissa katter mer än andra.

Stolt ägare till tre La permer

  • Redigerat 2024-02-15 17:53 av MonicaLagerquist
Maria
0
#2

Så ledsamt.
Sorg är så individuell. Det kommer att bli lättare men kan ta olika tid.

/Maria

New2ragdoll2
0
#3

Lider med dig.
Tror att saknaden alltid kommer att finnas där. Det är nog individuellt hur man bearbetar sorgen och hur intensiv den är, dess duration kan nog variera mycket.

För mig kommer sorgen och saknaden i svallvågor som ibland växer till en kraftig våg. Gråter inte längre men tänker på kattrackaren varje dag. Grät gjorde jag de första dagarna.
Vi avlivade vår katt för 5 månader sedan.

OberonsMatte
2
#4

Inte för att det någonsin är lätt, men jag tycker ändå att själva förlusten/saknaden är lättare att acceptera och hantera när man (som jag) varit med om det flera gånger tidigare - och överlevt.

Att stunden för avsked kommer att komma och efterföljas av saknad är något jag är medveten om redan när jag tingar en ny kattunge - men oavsett tanken på den smärtan har tanken på glädjen alltid övervägt. Saknaden och sorgen är priset man får betala för att ha släppt in katten i sitt hjärta - och det är ju ett val man oftast kan minnas med glädje och tacksamhet över den tid man ändå fick tillsammans.

Sajtvärd Katter iFokus

Tarotstollan
2
#5

Det är lika vidrigt och ledsamt varenda gång men man gör det för att kissen inte mår bra och skall inte lida, oberoende på hur dåligt man mår själv.
Det är bara att bita ihop och hålla sig lugn så kissen inte märker för mycket och sen brukar jag gråta hemma i lugn och ro.

Jag beklagar din förlust! Baileys har det bra nu och slipper må dåligt!❤️

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Mattetilltvå
1
#6

#0: Så tråkigt, beklagar ❤️Förstår hur ledsen du måste vara. Jag har haft och mist många djur i mitt liv och varje gång tänkt att jag aldrig mer ska ha nåt fler djur för att det gör så ont när dom dör. Men hur ledsen man än är så går det med tiden över även om saknaden kan finnas kvar länge. Som djurägare tvingas man ibland ta beslutet att låta sitt älskade djur få somna men man får tänka att man gör det för att djuret ska slippa lida. Det är av kärlek. Sätt fram ett foto, tänd ett ljus och tänk på alla fina år ni fått. Låt sorgen ta sin tid och sen en dag så kommer det att lätta. ❤️

Vixxen
0
#7

Tråkigt!
Beklagar förlusten av en familjemedlem! 😢🥰

krist78
3
#8

Tack för alla fina ord! Ja, det kommer ta ett bra tag innan det lättar då jag är en väldigt lugn och emotionell person. Grät floder i går, samt även idag, och det kommer säkerligen många fler tillfälen. Men med tiden så ska jag försöka endast fokusera på de fina minnena man fick genom åren, och att jag gjort allt för honom!.

Så svårt att förstå hur det skulle sluta så här! Har aldrig förr varit med om något hemskare i livet!. =(

Vixxen
0
#9

Det tar tid att komma över. Man blir påmind om dem varje dag. 😻😻😻

Skeppskatten Dina
0
#10

Beklagar! ❤
Det är lika jobbigt varje gång. 😻
Baileys har det bra på andra sidan. 🌈

🤗 Elisabeth och Amira 🐈

[solljust]
4
#11

#0 Beklagar sorgen och det här är den jobbigaste biten med våra djur ❤

Jag har vart med om det här så många gånger och även om jag inte tycker det är obehagligt när man är där hos veterinären för allt går så lugnt till och dom är så förstående för både djuren och oss djurägare så är det ändå alltid lika jobbigt lika många tårar och en tid med sorg som vi ska tillåta oss att sörja för vi är så individuella i hur lång tid vi behöver för att återhämta oss efter att en familjemedlem lämnat.

Vi får många fina år tillsammans vi får en fantastisk tid med kärlek och bus omtanke och värme för djuren är så oerhört fina med oss så att det gör ont när dom lämnar det är så naturligt och sunt samt att vi sörjer olika i tid men det viktigaste är att släppa ut sorgen för dagen kommer då allt känns lättare tro mig jag har vart där så många gånger genom åren med både hundar, katter och andra djur och hur ofta man än går igenom det här man vänjer sig aldrig man behöver och måste få bearbeta sin sorg.

Minns jag sa det till en veterinär man vänjer sig aldrig och hans svar var det ska man heller inte göra för det är en vän en familjemedlem som funnits med i ens vardag i många år.

Mins första egna katt då räknar jag inte med dom djur jag växte upp med i mitt barndomshem han föddes 91 och sen dess har det kommit och gått många katter genom åren så jag har 10 urnor som står här i sin egen hylla det har vart mitt sätt att bearbeta att få ta hem dom även om dom enbart är stoft men fina träurnor med namnskyltar och dom får vara samlade det har känts viktigt för mig.

Alla förstår det inte och det förväntar jag mig inte heller att alla ska göra men för mig har det här känts både harmoniskt och bra både för mig själv och mina katter dom är med mig om än i stoft men dom är också med mig i anden från andra sidan den övertygelsen har jag och bevisen har gett sig tillkänna många gånger genom åren med flera av katterna dom är med oss.

Jag står inför det här sen en lång tid med en fröken som närmar sig 18 år och 9 månader hon har cancer men är oerhört pigg glad och full av liv men här kan allt gå så fort så jag kan få åka iväg på bara några minuter men hon tuffar på och jag är tacksam för varje dag hon är glad och pigg men en dag tar det slut och det är jag väl förberedd på mentalt samt jag har två andra en på snart 5 år och en som fyller 14 så även honom på 14 börjar jag tänka det kan gå snabbt även om han är pigg och frisk men han är uppe i åren så även där behöver jag känna mig beredd.

Du har gjort helt rätt och när det kommer till tid att sörja ta den tid du behöver och släpp ut både sorg och gråt det är det sundaste du kan göra och du gav din katt friheten att släppa dom jordiska banden som kan göra så ont i oss alla både människor och djur att få friheten att bli frisk och tillsammans med alla andra få vara på en plats där det råder kärlek och frid en plats där du också kommer att återförenas med din katt en dag ❤