#0:

En naturlig död är inte ett alternativ för sjuka djur i Sverige. De ska avlivas innan sjukdomen tar kål på dem eftersom det betraktas som onödigt lidande att låta sjuka djur dö naturligt.

Hur snabbt man måste agera och när Länsstyrelsen kopplas in beror helt på hur djuret mår. Det går inte att säga exakt när.

Vad som kan sägas om just mjälttumörer är att det gör fruktansvärt ont när de spricker och den döden som följer är inte stillsam och fin på något sätt. Eftersom man inte vet när/om tumören kommer spricka är det viktigt att faktiskt agera snabbt. Jag förstår att veterinären anser att det är brådskande. Jag ser oftare hundar än katter med mjälttumörer, men de mår bra helt som vanligt fram tills tumören spricker. Då drabbas de av kraftig smärta, inre blödningar och kollapsar. Där vill man inte hamna. Det är ett superakut tillstånd som kräver omedelbar avlivning eller operation (ta bort mjälten) vilket inte är aktuellt i de fall cancern har spridit sig.

"Naturlig död" är kanske när en gammal men till synes frisk katt dör helt oväntat i sömnen i sin hemmamiljö, men det händer väldigt sällan. För en konstaterat dödssjuk katt kan "naturlig död" lika gärna innebära att katten faktiskt plågas till döds i sin hemmamiljö. Det är inte försvarligt att vänta in att dödssjuk katt dör av sig själv till följd av sin sjukdom.

Vill man att katten ska få somna in i sin trygga hemmamiljö är det kanske en veterinär som gör hembesök som bör anlitas.

När det gäller eventuella skuldkänslor är det nog inga skuldkänslor som är värre än att i efterhand förstå att katten utsattes för oförsvarligt lidande och att det hade kunnat undvikas. Det finns kattägare som efter att katten dött blivit anmälda för djurplågeri p.g.a. att de hållit katten vid liv för länge. Jag kan bara tänka mig hur det måste kännas när/om den polletten trillar ner. Att veterinären verkar angelägen om att tid för avlivning ska bokas är tecken på att det måste ske snarast.

Jag håller med. Är veterinären angelägen om att avliva så snabbt som möjligt ska man inte försöka dra ut på det. De har kunskapen om hur olika cancerformer påverkar en katt, och som ägare försöka läsa av kattens hälsostatus och välmående och därigenom försöka bilda sig en uppfattning om när "det är dags" blir nog ofta väldigt fel.

En katt kan ha ont men ändå bete sig ganska normalt. De är ju mästare att dölja sin smärta. Vår ene katt hade långt gången TR/FORL på flera tänder som han inte visade några symtom på överhuvudtaget. Och TR/Forl ska ju vara väldigt smärtsam för katten. Vår andra katt fick avlivas pg a cancer i munnen. Han visade inga tydliga symtom på att han hade ont. Drog sig inte undan, ville alltid ha sällskap och kelas men åt mindre mat och gick ner i vikt.
Jag tycker att du ska följa din veterinärs rekommendation. I Sverige är palliativ vård av sjuka djur inte vanligt (eller är den alls förekommande?) jämfört med USA där t ex en katt med munhålecancer, vars utväxt nästan sticker ut ur munnen ändå tillåts leva genom sondmatning, antibiotika och stora mängder smärtstillande.