Jag är ganska övertygad om att problemet uppstått p.g.a. fri tillgång till fri utevistelse.

Katter utvecklar naturlig samhörighet när de lever inom ett gemensamt kärnrevir. Miljö och flockmedlemmar skapar en gemensam flockdoft som upplevs som trygg och välbekant. Könsmognad kan undvikas genom kastrering, men alla katter (även kastrerade) uppnår något som kan kallas "social mognad" och det brukar märkas tydligast först i 2-årsåldern. Det är vid social mognad katter utvecklar en vuxen katts revir- och statuskänsla i sitt förhållningssätt till andra katter. När katter gör det kan det uppstå underliggande konflikter i en kattgrupp om/när statusordningen är otydlig och det kan alltså ske även när katterna enbart hålls inom ett gemensamt kärnrevir.

När två lika unga katter dessutom ges möjlighet till fri och obegränsad utevistelse är risken stor att de förr eller senare kommer att börja se varandra som inkräktare istället för flockmedlemmar. Det beror på att de tillbringar för mycket tid var för sig och utanför det gemensamma kärnreviret.

Katten E har enligt din beskrivning redan tagit över kärnreviret, ser det som sitt och ser katten P som en inkräktare som ska jagas och skrämmas bort därifrån. Den samhörighet hon kände med P när de var kattungar och delade både mamma och kärnrevir är borta nu när vuxeninstinkterna tagit över.

Att som E uppleva att en ovälkommen inkräktare i form av en annan vuxen katt då och då dyker upp mitt i det egna kärnreviret är väldigt stressande. Att som P, då och då vara tvungen att ta sig in i en annan vuxen katts kärnrevir för att äta är också väldigt stressande. Det är bara en tidsfråga innan E börjar urinmarkera inomhus för att markera sin närvaro och/eller att P ger sig av för gott för att söka sig ett ledigt revir någon annanstans.

Lösningen är att begränsa utevistelsen och introducera katterna på nytt UTAN att återgå till obegränsad tillgång till utevistelse. Spika igen kattluckan och skaffa gott om toalådor inomhus. Utevistelse måste begränsas så att katterna spenderar kortare tid utomhus och huvuddelen av dygnet inomhus i det gemensamma kärnreviret för det är där naturlig samhörighet uppstår.

Tack för intressant svar. Jag har haft utekatter med kattlucka i över 20 år och aldrig tänkt på att för mycket utevistelse skulle kunna leda till problem, men nu fick jag något att fundera på.

Kanske kan jag ställa in kattluckan så att de bara kan gå in via den, och sen skaffa innetoaletter och se om det hjälper. Då kan jag släppa ut katterna några gånger på dagen men sen låta dem vara inne på kvällen och natten. Jag får testa och se om det kan hjälpa.

En uppdatering ifall någon har samma problem och råkar googla sig till min gamla fråga. Efter två månader med extra mycket feliway (tre dosor till tvåvåningshus på 140 kvm) har det vänt och blivit ganska bra igen, det hade jag aldrig vågat tro.

E som var inne 90% av tiden och konstant jagade bort sin syster blev lugnare och mindre aggressiv mot P när vi ökade med mer feliway. E går ut mer nu när hon inte har fullt upp med att vakta huset mot inkräktarsyrran.

Vi satte in en extra dosa feliway i köket eftersom det var vid maten det blev mest bråk. E slutade nästan att bry sig om när P kom in och åt. Tyvärr fattade ju inte P att E nu var lugn och inte alls särskilt fientligt inställd, så P kom in och morrade och fräste varje gång hon skulle äta. Hennes morrande triggade bråk mellan dem och ibland blev hon utjagad av sin syster.

Vi försökte passa på att ge godis och mys när båda råkade vara i köket samtidigt (och sprutade lite extra feliway) och till slut så började även P fatta att det kanske inte var så farligt att träffa E.

P började stanna inne mer och mer, och ju mer hon har varit inne desto lugnare har det blivit. Vi ser till att det alltid finns två matskålar 2-3 meter ifrån varandra, och båda katterna äter nu från båda matskålarna.

Jag har inte stängt av kattluckan eller skaffat toa inne, men jag har bytt till en kattlucka med en app till mobilen där jag kan se hur de har gått in och ut, och hur länge respektive katt är inne per dygn. Vid behov går det att styra så att bara den ena eller den andra katten får gå in eller gå ut eller stänga kattluckan nattetid.
Nu håller sig båda inne större delen av natten, men de har olika dygnsmönster, P är kvällstrött och kommer in runt 18-19 och sticker ut vid 5 på morgonen, medans E gärna tar en sen kvällstur ute och sen sover till 9 på morgonen.

De är långt ifrån bästa vänner men de tolererar varann, morrandet har nästan helt slutat och jag upplever att de har nått någon jämvikt och mestadels ignorerar varann. P sover oftast i sonens säng och E sover i alla andra sängar, men huset är stort och vi är många så det borde räcka till båda.

Under vintern brukar de vara inne mycket mer så jag hoppas att det kommer fortsätta bli ännu bättre.

/Nylsa, matte till systrarna Elvis och Pepsi-Ester