Det är tråkigt att det inte finns någon statistik på ärenden som hanteras.

För djurägaren är det ju bra om djuret inte avlivas så att det blir så lite kostnader som möjligt.

Det finns heller inte ett krav på att man ska besöka veterinär vad jag kan se däremot ska man se till skadade djur ofta.

Vi har en lagstiftning som säger att:

1 § Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.

1 § Ett djur som är skadat eller sjukt ska snarast ges nödvändig vård eller avlivas. Om ett djur på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, ska vård snarast ges eller andra lämpliga åtgärder snarast vidtas.

Om skadan eller sjukdomen är så svår att djuret utsätts för allvarligt lidande som inte kan lindras, ska djuret avlivas.

Ingen av paragraferna säger att det är straffbart att inte gå till veterinär eller om det så behövs avliva själv.

I fallet som du hävdar jag muckar i var det ju så att man tog hand om katten för att den haltat i tre veckor.

Det finns inget som säger att den måste till veterinär för att den haltat och än mer intressant blir det när vetten säger att benet får självläka.

Det är stor skillnad på att ta hand om ett skadat djur och måna om det från att akutköa till veterinär som inte gör något.

Det är väl i första hand djurägaren som gör en grundbemanning och inte veterinären.

De har ju en hel del att göra ändå.

Här är ett bedrövligt fall…

Katterna avlivades och kvar står en äldre man som inte kan ta hand om sig själv med kostnader för de nu döda katterna på över 200 000 kronor.

Kort sagt: det kan bli väldigt kostsamt att inte ta väl hand om sina djur.

Djurägare debiteras.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/katterna-ruinerade-91-ariga-ture-har-inte-rad-med-sin-egen-begravning

#4: Det är ett enskilt fall och inte statistik och heller inget som säger att man måste till veterinär.

Bara en kommentar om Ture.

Det är en sjuk och dement åldring som man inte kan hjälpa innan det går för långt - förmodligen en människa som fått lite hjälp på ålderns höst och sen händer det här.

Ynkligt av våra myndigheter - men nu muckar jag visst igen.

#3 Man får inte vara korkad när man läser lagstiftningen. Helt sant. Och jo, det är straffbart om det blir ett djurskyddsärende där veterinärbesök anses vara nödvändigt.

Ja, man får - i vissa fall - avliva katten själv. Det är reglerat i L22.

När det gäller den halta katten så har vi inte hela historien. Vi har några få meningar som vi fått i tredje hand. Det är ett otillräckligt underlag att tycka en massa utifrån. Du har ingen aning om vad veterinären sagt eller varför.

Det där med grundbemanning - där begriper jag inte vad du skriver.

#5 Jag påstod inte att länken gick till statistik. Vill man ha närmare statistik får man höra av sig till de olika länsstyrelserna och höra efter vad som går att få fram.

#6 Men det är ju det jag säger hela tiden. Bakom varje katt som far illa finns ofta en människa som far illa.

I Tures fall hade det bästa sannolikt varit om man ingripit tidigare, och om han hade fått ha kvar t.ex. två kastrerade katter som anhöriga och grannar hjälpte honom att ta ansvaret för.

Här hade ett katthem kunnat gå in och hjälpt till istället, om det funnits ett i närheten med platser lediga. Då hade kostnaderna för Ture hållits nere och katterna fått fortsätta leva.

Men du tycker att ägare ska ta ansvaret, men när Ture får göra det så är det också fel.

Jag säger ju det: det är inte svart-vitt. Varje fall är unikt.

Det finns massor av sådana här fall med äldre människor i dåligt skick, om du googlar runt lite.

#7: Vi vet att man frågat om rehabilitering- är det inte sådan information man får från veterinären?

Vi vet att trådskaparen frågat här på Katter iFokus om rehabilitering.

Vi vet inte vad katthemmet har gett katten för rehabilitering, eller vad veterinären sagt/gjort. Det vet katthemmet.

#8: Om du bara kunde läsa det jag skrev vore bra men du ska ju tydligt vända på allt.

Ja jag tycker att många ägare som inte tar sitt djurägaransvar kommer enkelt undan.

Det är trots allt skillnad på människor som hamnat i andra bekymmer sjuklighet mm än på de som låter katthemmen ta hand om sina katter oavsett om de kommer från länsstyrelsen eller om man skilt sig.

Det är tråkigt att katthemmen hamnat mitt mellan och jag förstår mycket väl när de säger nej.

Katthemmen gör fantastiska insatser men ibland blir det fel och de utnyttjas gruvligt.

#11 Skiljer man sig så får man som regel betala om man vill ha katthemmets hjälp att omplacera katten. Inget seriöst arbetande katthem tycker att skilsmässa ska innebära skilsmässa från katten, och i de allra flesta fall är det bästa för katten att inte behöva ta vägen över katthemmet för omplacering, då katthemmet är en stressande miljö för de flesta katter.

Seriöst arbetande katthem brukar i första hand uppmuntra att man omplacerar sin katt själv. Den skyldigheten har man mot sin katt.

Kollade på några av de större katthemmen, de skriver bl.a. så här om omplacering:

Katthem 1. De tar emot omplaceringskatter i mån av plats. Avgift 1300 :- De kan oftast inte ta emot katten direkt. Är ärendet akut är det bättre att ägaren själv försöker hitta en lösning. De ger också förslag på hur man kan gå tillväga för att omplacera sin katt. De tillägger att man inte ska försöka hota katthemmet med avlivning etc - det är ett beslut som får ligga på kattägaren.

Ett annat stort katthem skriver att de så gott som aldrig tar emot omplaceringskatter. Gör de det så tar de ut en avgift. Var ute i god tid. De hänvisar i första hand till privata, seriösa omplaceringar.

Ett tredje katthem skriver: "Om du inte är villig att prova att lösa problemet, utan är ute efter att bara bli av med katten för att du tröttnat på den och tror att det är enkelt och gratis att dumpa ditt problem på ett katthem kanske du ska ta och fundera lite innan du hör av dig till oss". Även de tar ut en omplaceringsavgift. "Katten behöver även vara kastrerad, vaccinerad, avmaskad och id-märkt när den kommer till katthemmet. Om inget av detta är gjort kommer vi även att be dig bekosta det. Vi har inte resurserna att stå för de kostnaderna på en katt som har en ägare".

Katthem 4: Vi prioriterar alltid hemlösa katter i nöd. Endast i mån av plats kan vi ta emot omplaceringskatter. Om vi tar emot din katt så tar vi en omplaceringsavgift på 1000 kr.

Ett femte katthem skriver: Vår prioritet är alltid hemlösa katter men i mån av plats tar vi ibland in katter på Katthemmet för omplacering. Katten ska då vara kastrerad, id-märkt och vaccinerad (senaste vaccination får inte vara äldre än ett år), och vi tar en omplaceringsavgift på 1000:-.

Ett sjätte katthem skriver: I första hand hjälper vi hemlösa samt katter från dödsbon.
Om vi har gott om plats på katthemmet kan vi också ta emot katter som har ägare och hjälpa till att omplacera katten. Vi tar 500:- per katt. Kattens/katternas vaccination får inte vara äldre än 1 år, om den är det behöver katten/katterna vaccineras igen. En allmän hälsokontroll ska göras så att vi vet hur hälsan är på katterna vi tar emot.

Och så här fortsätter det.