På större djursjukhus brukar det finnas fysioterapeuter som kan hjälpa till med rehabprogram etc.

Det vore direkt olämpligt av oss att börja tipsa om övningar, då ingen av oss är veterinär/djurfysioterapeut och har träffat katten.

Dock tycker jag att det är viktigt att katten kollas upp med avsikt på ev. rehab.

Nervskador kan ta tid på sig att läka, men hur ser planerna ut framåt? Du skriver att du ska hämta katten. Vad avser du då? Adopteras katten ut till dig i det här skicket, eller ska du vara jourhem/läkehem?

Lägg upp en plan med din veterinär och kolla sen med ställen som tar in hundar för friskvård och rehab, dem tar ofta in katter med.

#1: Tack för tipset!

Jag adopterar katten i det ”skicket”

#3 OK. Då hoppas jag att katten har en försäkring som du får ta över, ifall katten skulle behöva mer omfattande veterinärvård framöver.

Hoppas att det löser sig för er!

Jag tog nyligen hand om en katt i liknande skick (baserat på din beskrivning). Vi amputerade benet då katten hade benbrott/underutvecklade ben som inte gick att laga och därför kunde katten inte använda benet (på annat sätt än som du beskriver). Har detta uteslutits?

Se bilder för referens. På röntgenbilden ser man även att armbågen är "ur led".

Hamnade katten på katthem p.g.a. att tidigare hem inte hade råd med den skadan? Opererades katten då?

Det är också bra att diskutera med veterinär/fysioterapeut om framtiden. Jag gissar att katten kommer att snedbelasta kroppen och att det ev. kan ge smärtor etc. i framtiden. Hur kan man förebygga det? Hur stor är risken att det blir så?

#7 Har en bra poäng med följdproblem. En annan sådan risk är att katten riskerar att få sår/skador på "armbågen" eftersom den inte har trampdynor som skydd. Dessa sår kan vara svårläkta och dessutom lätt bli infekterade.

#5: Hej!

Så som på den bilden går inte denna katt. Man kan säga att den glider med tassen framåt. När det sitter/står upp använder den tassen. Det är endast när den går den inte använder tassen riktigt som den ska.

Det är extremt svårt att förklara hur den går😅

Hade varit spännande att se bild/film. 😊

#6: Den tidigare ägaren brydde sig inte om att åka till veterinären efter påkörningen. Så katthemmet blev kontaktade av länsstyrelsen. Därav veterinärbesök samt ortoped.

#7: Bra synpunkt!

#10: Hämtar katten ikväll! 😊

#11: Jag fattar ingenting - om kattägaren inte vill ta hand om sin skadade katt ska väl inte länsstyrelsen skicka den till katthem?

#14 Självklart blir det ett länsstyrelseärende om en kattägare inte ser till att en skadad katt får nödvändig veterinärvård alternativt avlivas. Hur tänker du nu?

Många länsstyrelser har uppstallningsavtal med katthem.

Om veterinären i sin tur bedömer att katten kan få ett fortsatt gott liv skrivs katten över på katthemmet så att den kan adopteras ut efter behandling.

#15: Men är kattägaren känd så är det ju inte länsstyrelsen ansvar utan kattägarens.

Om kattägaren sen väljer att avliva är väl kattägarens ensak inte länsstyrelsens.

Är det inte så att kattägaren vill avliva men katthemmet vill ta hand om den ändå?

#16 När en kattägare inte tar sitt ägaransvar så går länsstyrelsen in och omhändertar katten om ärendet inte kan lösas på annat sätt. Man får som kattägare inte ha en allvarligt skadad katt hemma utan att katten får komma till veterinär.

Kattägare brukar i sådana lägen få välja mellan att ge katten nödvändig veterinärvård alternativt låta avliva katten. Länsstyrelsen bryr sig knappast om vilket.

Har aldrig hört talas om att länsstyrelsen gått in och omhändertagit en skadad katt som ägaren velat avliva, för att därefter få in katten på ett katthem (där ju länsstyrelsen också får betala för de platser de utnyttjar). Länsstyrelsen har galet många kattärenden, och skadade katter avlivas nog närmast regelmässigt.

Var fick du de här tankarna ifrån????

Katthem/katthjälpsorganisationer kan möjligen i samråd med kattens ägare ta över katten, om ägaren inte har råd med veterinärvården men vill ge katten chans att få fortsätta leva.

Då blir katten katthemmets och kommer att adopteras ut till annan familj på sikt.

Då brukar inte länsstyrelsen bli inblandad normalt sett, eftersom katten ju får nödvändig veterinärtillsyn.

Eftersom en katt anses vara en sak och den är upphittad så är det ägaren som ska ombesörja eller betala vård, uppehälle respektive avlivning.

Om man tolkar lagarna på det här viset så går katthemsplatserna inte till hemlösa katter utan till helt andra behov och statistiken som redovisas blir än mer fel.

Varken märkning eller ägarregister kommer ändra på det om det är så man hanterar skadade katter.

Vem betalar veterinärvårdskostnaderna skattepengar eller katthemmet?

Det verkar som att katthemmen tar på sig andras ansvar för att man är blödig.

#16: Katten gick och haltade i nästan 3 veckor innan länsstyrelsen kom och tog katten ifrån ägaren.

#20: Vem betalar veterinärkostnad och rehab?

Det måste vara billig veterinärvård ni har alternativt mycket dyra avlivningskostnader.

Är det inte så att katthemmet beslutat att ta över vården?

#19 Som jag förstått det så omhändertar länsstyrelsen katten. Katten stallas upp på en uppstallningsplats i väntan på veterinärbedömning etc. Länsstyrelsen betalar för sina uppstallningsplatser ett visst antal dygn. Den kostnaden vill jag minnas att de ålägger kattens ägare, men oklart om dessa alltid har medel att betala - så här vill jag inte uttala mig närmare om hur man gör.

Katthemsplatserna går inte bara till hemlösa katter och vilken statistik du menar blir fel vet jag inte? Katthemsplatserna går till hemlösa katter och i viss utsträckning till omplaceringskatter och till s.k länsstyrelsekatter (om man har ett avtal med länsstyrelsen).

Även ägda katter kan bli länsstyrelseärenden, det är inte ens ovanligt.

Sedan katten skrivits över på katthemmet (om katthemmet sagt ja till detta) så övertas kostnaderna för kattens vård av katthemmet, som då har att t.ex. skramla ihop pengar genom insamlingskampanj för katten ifråga på t.ex. Facebook.

Målsättningen för många katthem är att omplacerings-katterna (som grupp) ska bära sin egen kostnad. T.ex. genom att man tar ut en omplaceringskatt från ägarna, och genom att man kör t.ex. Facebook-kampanjer för enskilda katter.

Vad du menar med din sista mening begriper jag inte. Att katthem tar på sig andras ansvar för att man är blödig??? Om andra missköter sitt ansvar så grovt att länsstyrelsen omhändertar katten för att det annars är djurplågeri, så är det väl rimligt att katthemmen försöker ge katt-stackaren en andra chans om det kan göras på ett humant sätt?

Men som sagt, det är nog vanligare att katter som omhändertas skadade, avlivas relativt omgående via Länsstyrelsens försorg.

#22: Katthemmen gör det enkelt för kattägaren att smita från sitt ansvar och katthemmen tycker det är synd om katten.

Länstyrelsen ska kräva ägaren på stallavgift/avlivningsavgift/veterinärvårdskostnad.

Det här är inte en hemlös katt och tar bara plats för de verkligt hemlösa.

Du har ju själv pratat om 100000-tals katter som är hemlösa och att katthemmen är fulla.

Katthemmet har tagit hand om katten och tar fulla ansvaret och är därmed inte hemlös.

Inga nya lagar kommer att förbättra kattens situation när det finns denna krypväg.

#21 Länsstyrelsen kan skriva över katten på katthemmet tids nog (efter att en veterinärbedömning gjorts). Då får katthemmet inte längre betalt för uppstallning av katten. Katthemmet avgör själva om de kan/vill ta över katten eller inte. Länsstyrelsen kan också fatta beslut om avlivning av katten om den är i dåligt skick. Länsstyrelsen kan alltså förbjuda att katthemmet behåller katten och ger den vård.

När katten har skrivits över på katthemmet så bekostar katthemmet kattens vård, t.ex. genom insamlingar i sociala medier vilka skapas för den enskilda katten (för att den t.ex. inte ska ta pengar som folk har skänkt till de hemlösa katterna). De flesta katthem jag känner till brukar vara rätt noga med att "hålla isär", så att inte omplaceringskatter gör av med pengar som skänkts till hemlösa katter.

#23 Det finns två alternativ: antingen avlivas katten direkt via länsstyrelsens försorg (vilket nog är det vanliga i det här läget), eller så får det katthem som lst har avtal med chansen att hjälpa katten och ägaren ser aldrig sin katt mer. Gissningsvis belastas ägaren också med kostnader för katten, och i den bästa av världar får ägaren djurförbud.

Varför straffa katten med avlivning (om den kan få ett fortsatt gott liv), katten har inte gjort fel.

Vad länsstyrelsen ska och inte ska är reglerat. Tycker du något i den frågan eller vill veta mer så kontakta länsstyrelsen.

Katthemmen tar som sagt emot både hemlösa katter, enstaka omplaceringskatter (t.ex. dödsbo-katter, eller katter som lämnats in för avlivning där veterinärerna bett att få omplacera katterna istället o.s.v) samt länsstyrelsekatter (d.v.s. katter från misärhem/djurskyddsärenden).

Länsstyrelsekatterna får de betalt för att ta in, vilket gynnar verksamheten och därmed även de hemlösa katterna.

Dessutom behöver du även en och annan socialiserad katt på ett katthem, för att dra dit folk etc. Det är väldigt vanligt att folk har sett någon social snyggingkatt på hemsidan, men kommer från katthemmet med en lite skyggare hemlösing som de har förälskat sig i.

Fattar inte varför du är så aggressiv mot katthemmen. De gör ett jättejobb, och dessutom gör de det ideellt på sin fritid, vilket är fantastiskt.

Visst tusan kan man ut och avliva alla katter som haft oturen att få fel ägare, och det är väl också vad man i hög utsträckning har gjort/gör. Katter från misärhem/i djurskyddsärenden/från kattsamlare vill jag påstå avlivas i hög grad.

Det är ju inte precis någon brist på katter, och många av dessa katter är i dåligt skick och behöver dyr veterinärvård, om de alls kan räddas.

Jag upplever att du bara är ute efter att mucka nu igen. Trist att kapa någons tråd för den typen av aggressiva diskussioner när du inte ens vet hur seriösa katthem arbetar, eller hur deras avtal med lst ser ut.

#25: Kattens träffas direkt eftersom den tas ur sin invanda miljön.

Om jag förstår det hela rätt finns det ingen rehabplan och katten får självläka för inget annat görs.

Varför fick inte katten vara kvar i sin miljö - varför måste den omhändertas?

Det verkar ju som ägarens och veterinären var överens.

#26 Ja, det är trist att katter behöver tas ur sin invanda miljö, men här har djurskyddsmyndigheten gripit in då katten inte fått veterinärvård.

Att katten BÅDE ska tas ur sin invanda miljö OCH avlivas är väl dock snäppet värre än att få komma till en familj som längtar efter att få ge katten ett gott hem och vad den behöver.

Vad som gjorts veterinärmedicinskt vet bara katthemmet och veterinären. Det händer att katter får mkt avancerad vård med sjukgymnastik i veckor och månader via sitt katthem. Jag har själv följt sådana ärenden.

Varför katten inte fick vara kvar i sin miljö? Därför att ägaren inte tog sin katt till veterinären och såg till att katten fick den hjälp som katten behövde. Då blir det ett djurskyddsärende. Vi har en lagstiftning som säger att:

1 § Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
1 § Ett djur som är skadat eller sjukt ska snarast ges nödvändig vård eller avlivas. Om ett djur på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, ska vård snarast ges eller andra lämpliga åtgärder snarast vidtas.

Om skadan eller sjukdomen är så svår att djuret utsätts för allvarligt lidande som inte kan lindras, ska djuret avlivas.

Om ägaren varit med sin katt till veterinär och de var överens så skulle det aldrig ha blivit ett länsstyrelseärende.

#26 Rekommenderar att starta en egen tråd i stället för att avvika vidare från TS ämne. Rekommenderar dig också - om du nu verkligen vill debattera ämnet - att läsa lagstiftningen, primärt Djurskyddslagen (2018:1192) samt läsa på Länsstyrelsens hemsida om vilka möjligheter de har till buds i samband med djurskyddskontroller (som kan vara normalkontroller eller anmälningskontroller).

#13 Hade varit intressant med en video eller foto som #10 säger. Kanske kan vi alla lära oss något. Jag våndades mycket innan vi tog beslut gällande katten på fotot.

#28: Men katten togs ju in för att den haltat i tre veckor men veterinären har ju bedömt att det kommer att lösa sig med tiden - varför hanterar man katter så här.

Att få ny miljö för en katt innebär ju att den går hem igen till kända marker om den nu inte är innekatt.

Vi känner inte till omständigheterna fullt ut, därför är diskussionen inte möjlig på detaljnivå.

Vi kan bara diskutera mer generellt.

Kattägare är skyldiga att ta svårt haltande katter till veterinär för utredning enligt lag. Man kan inte se hur svårt skadad en katt är genom att titta på den som amatör. Vi vet inte hur mycket och vad som har gjorts i utredningsväg/behandlingsväg.

Innan en katt omhändertas brukar kattägaren ha fått chansen att själv ta sin katt till veterinär för utredning/behandling, alternativt att låta avliva katten. Länsstyrelsen har sannolikt också möjlighet att "utdöma" ett vite om katten inte får komma till veterinären, så att det blir billigare för kattägaren att ta sin katt till veterinären än att behöva betala vitet.

Exakt hur det ligger till i det här ärendet vet vi inte, och det brukar katthemmet inte heller berätta i detalj för den som vill adoptera en katt, då det handlar om en annan familjs privatliv etc.

Har katten en allvarlig skada så lär den nog inte bli utekatt i det här läget. TS hade ju en annan tråd om att gå ut i sele, just därför att katten inte bör gå ute på egen tass i det här skicket.

Länsstyrelsen brukar normalt inte omhänderta katter som har det bra där hemma, utan först när djuren inte får den hjälp och tillsyn de behöver.

#29 Tror du på allvar att länsstyrelsen åker runt och omhändertar friska katter från välfungerande familjer (med röntgensyn) som vill sin katt allt gott i världen? Och att det sker för att ett enskilt katthem skulle ha fått för sig att de vill ha just den katten för att "det är synd om den"? I så fall har du en rätt märklig syn på omvärlden.

Däremot finns det dessvärre en hel del människor som inte skulle ha haft katt från början, och där problematiken blir ohållbar vid en allvarlig skada hos katten. Många gånger är det människor som inte kan ta vara på sig själv, och än mindre sina husdjur, och som inte vill/kan kosta på sin katt något. Det är gott om katt-misär där ute.

#29 Ny tråd. Den här tråden handlar inte om huruvida katten borde ha omhändrtagits eller inte, utan om rehabiliteringsråd och tips gällande skadan.

#30: Jag står fast vid att det verkar mycket konstigt. Jag har ingen aning men katten har det bäst i sin invanda miljö men det var någon som inte tyckte det.

Tur att vi inte gör så med människor - låter dom byta hem och trygghet för att de haltar. 🐈‍⬛

#33 Om en katt far illa så till den grad att det bryter mot djurskyddslagen och katten blir omhändertagen så har den det inte bäst i sin invanda miljö. Det är ju därför den får hjälp därifrån/omhändertas av djurskyddsmyndigheten. Ofta hinner det gå alldeles för långt innan ett djur omhändertas i Sverige i dag. Och då pratar vi fortfarande generellt. Hade det varit en vettig familj, som värnade om sin lilla katt, så hade de ju tagit sin katt till veterinären när lst hörde av sig om inte förr…?

Om du hade en partner som undanhöll dig möjligheten att få söka vård när du behövde hjälp, så skulle det nog inte kännas som ett särskilt tryggt och bra hem.

#34: Fast dels verkar katten inte vara så dålig och dels leder det till att ägare inte bryr sig utan låter katthemmen ta hand om det och det funkar bra.

Synd att du inte ser att det blir en otjänst mot katterna.

#35 Nu får du ge dig och sluta mucka. Vi har ingen aning om hur det enskilda ärendet har sett ut, och det är heller inget vi någonsin kommer att få veta. Det är ett myndighetsbeslut.

Och som sagt: de flesta katter i sådana här ärenden hamnar inte på katthem och får en andra chans, de avlivas.

Och det gynnar definitivt inte katterna.

I djurskyddsärenden som leder till omhändertaganden handlar det f.ö. nästan aldrig om "vanliga" välfungerande familjer (med röntgensyn), utan vanligtvis handlar det om människor som inte skulle fått ha djur från början, eftersom dessa människor har svårt redan att sköta om sig själva.

Ibland finns inga "perfekta" lösningar. Världen är inte svart/vit.

Nu börjar det bli rundgång i den här tråden, som så ofta i mucka-trådarna. Det är inte intressant för någon. Skapa en egen tråd istället.

Och som framgår i annan nystartad tråd här på sajten så är djurskyddsärenden kostsamma för djurägaren, OM brister upptäcks och anmälan således är befogad.

Det gynnar inte katterna om ägarna inte tar sitt ansvar och dumpar katter på katthem som viktigt tar emot.

Du ser inte att det inte gynnar katten - och det är mycket tråkigt.

Det finns inga "katter som dumpas på katthem som villigt tar emot". I vart fall inte på de katthem som jag har haft närmare kontakt med över åren. Katthemmen får många påringningar per dag/vecka som de måste säga nej till. Så krasst är det.

Är det omplaceringskatter så tas en omplaceringsavgift vanligtvis ut. Vet inte vad den ligger på i dag, men då låg den väl på 1000 - 1500 kr för att katthemmet skulle ta emot en katt från en privatperson för omplacering. Som jag skrev så ska omplaceringskatterna bära sin egen kostnad (som grupp betraktat).

Och lst-katterna får katthemmen ersättning för via lst (om de har avtal), som i sin tur kräver betalt av kattägaren.

Så jag vet inte vad du är ute efter riktigt. Du muckar runt i cirklar, vilket ingen av oss på sajten uppskattar. Kommer med misstankar mot både den ena och den andra. Stjäl TS tråd. Säger till mig att jag inte ser vad som gynnar katterna, trots att du själv inte har närmare koll på hur seriösa katthem jobbar.

OK, om vi lämnar katterna vind-för-våg i misärhem/vanvårdshem där kattägarna knappt kan ta hand om sig själva. Tror du verkligen att de börjar ta ansvar då? Det har de ju misslyckats med hittills, det är ju därför lst står på tröskeln. Tycker du att katterna dragit högsta vinsten då? Vilken är högsta vinsten för katterna? Skapa en egen tråd där du diskuterar detta istället.

Det är dags att du lägger ner nu.