Jag minns en arbetskamrat som hade två stora hundar och en katt.
De åkte ett par gånger om året lååångt norrut i Sverige och rastade hundarna på vägen såklart men de passade också på att rasta katten utan sele eller annat???Det gick hur bra som helst tydligen😮
Det var nog bland det värsta jag hört.
Det hade ju kunnat hända det oundvikliga varje gång…

#1 Ja, det finns många som brukar hävda att det minsann går hur bra som helst med deras katter, men det de menar är att det gått hur bra som helst hittills..

De läser antagligen aldrig om efterlysta katter eller så saknar de förmåga att förstå att de efterlysta katternas ägare rimligtvis också trodde att det skulle gå hur bra som helst även inför den enda gång katten faktiskt försvann.

Ja, det här borde man ha en "reklampaus" om på TV….

Vi ser det hända gång efter annan, och det är lika sorgligt varje gång…

Och svårt att få hem katten igen.

Kan de inte bara använda kattlådor som man har med sig?

Man kan ha en lite större "hundbur" bak, med filt över och en liten kattlåda i, ifall man ska resa långt.

Ojj, nej det där skulle jag aldrig våga. Vi ska imorgon resa till Sverige från Belgien och vi kommer absolut inte att 'rasta' vår katt. Vi har kattsandslåda med som hon kan använda vid behov då vi tar pauser.

Hohoho, måste erkänna att jag är skyldig till detta… jag tror man blir lite invaggad i falsk trygghet av att det, som ni säger, har ”gått bra hittills” och då känns det inte som en sån stor grej när man väl är där. Jag får bättra mig.

Men jag har också så svårt att föreställa mig hur det går till att tappa bort en katt sådär? De gånger min katt tagit sig ur selen har hon ju fått åla sig i många sekunder för att komma ur, gott om tid för mig att plocka upp henne. Men det är kanske den lilla djävulen på axeln som säger det..

#7 Ja, jag har varit med om att plötsligt stå med en tom sele i andra änden av kopplet vid minst 4 tillfällen (säkert fler som jag har glömt nu).

De första två gångerna var med en tidigare hankatt som var lugn, nyfiken och stabil under invänjning i nytt område ända tills vinden satte fart på en stor prasslande påse som kom prasslande rakt emot oss. Det tog ungefär 3 sekunder innan jag stod med tomt koppel. Andra gången kom en stor hund som slitit sig från sin ägare farande som ett jehu och det tog kanske 2 sekunder.

De andra gångerna var när jag försökte introducera utevistelse för Lotus förra sommaren. Lotus är väldigt nervös och lättskrämd utomhus, trots att vi är på en avskild plats bakom huset, men i hans fall skedde 1:a smitningen när vi precis skulle gå in genom porten och en granne samtidigt kom upp i trapphuset från tvättstugan med stora prasslande påsar. Lotus fick totalpanik, slängde sig upp/bakåt i luften och krumbuktade och sedan stod jag där med tomt koppel, bitmärke och rivsår. Andra gången han smet hände samma sak. När jag gick ut igen efter att ha plåstrat om mig var han i närmaste buskage, men var så uppskärrad att han t.o.m. blev rädd för mig så det var knappt jag lyckades få tag i honom igen. Jag fick hämta extra god mat (som han egentligen är allergisk emot), kattkompisen, fjädervippa och en transportbur innan jag till slut lyckades få in honom igen de gångerna.

Lotus är väldens goaste och mest sociala katt man kan tänka sig inomhus och på balkongen, men utomhus (som är relativt okänd miljö för honom) triggas hans flyktinstinkt igång väldigt lätt och när en vuxen katt drabbas av panik och verkligen vill fly, så är det i princip omöjligt att förhindra det med hjälp av sele och/eller sina bara händer.

Katter är otroligt viga och smidiga, så när de hoppar ur selen sådär så är det genom att göra akrobatiska rörelser i luften. Är katten lugn och står på alla fyra tror man kanske inte heller att selen behöver sitta så tajt, för det behöver den ju inte heller..då.

Jag har också varit med om att ha blivit stående med tomt kattkoppel, flera gånger om, men tack och lov på hemmaplan. Det går på några sekunder, och ibland har jag inte fattat ö.h.t. hur det gick till. Har hänt även med extremt koppelvan katt, som jag var ute med varje kväll under typ 17 års tid.

Nu finns det bättre selar än vad det fanns då, men jag har svårt att tro att det finns någon sele som kan stoppa en katt som t.ex. får panik. I värsta fall kan de ju både riva och bita, och dra iväg med både sele och koppel på sig.