Egentligen inte. Alla mina katter har varit mjuka och fina i sin framtoning, oavsett kön.

Däremot skulle jag inte bli förvånad om människor bemöter honkatter och hankatter olika, och därmed får olika svar från katterna, liksom att människor kan tillskriva honkatter och hankatter olika egenskaper.

#1: så typiskt att människor skulle få för sig att projicera könsroller på katter också 😅

Har för närvarande också min första katt som dessutom är en hona så kan inte riktigt själv uttala mig då jag aldrig haft hankatter eller andra honor. Tack för svar 🙂

Aldrig sett någon skillnad kopplad till könet.
Däremot kan jag ibland se visa saker kopplade till rasen.

Enligt min totalt icke-empiriska erfarenhet och mina fördomar så tänker jag honor är mer reserverade än hankatter. Om man möter en katt ute att det är större chans att en hane är intresserad av att komma fram och hälsa än en hona. Men, jag tror inte det går att generalisera så heller, det är nog olika från individ till individ.

Jag har en honkatt, och har tagit hand om många katter sedan jag började som jourhem 2020, och jag kan väl tycka att det kan finnas en liiiiiiiten skillnad mellan könen.

Jag har haft 7 jourkatter sedan 2020.

Som en veterinär sa till mig en gång, en kastrerad hankatt kan man sätta på en bänk och där sitter den kvar helt lugnt.

Om man säger till humör, så kan jag tycka att honor har mer humör än hanar.

Min honkatt är supersnäll och går med på det mesta, men ibland kan hon få för sig att hon ska protestera och vilja se om hon kan slippa undan saker som t ex kloklippning.

Lika var en av jourkatterna jag hade nu sist, som också var hona.

Jag har haft hand om två hanar också, varav en var blind.
Den blinda gick med på allt! Man kunde lyfta honom i svansen om man ville (men det gjorde jag såklart aldrig!) och han bara accepterade det. Jag fick en ångestattack en gång när han var hos mig. Han la sig då mot mitt bröst och kurrade, och jag la armarna om honom och höll om honom krampaktigt som ett gosedjur. Efter nån minut kom jag på att jag kanske höll på att kväva honom, och släppte. Men han bara kurrade och trivdes så bra.

Den andra hanen var väldigt rädd av sig, men otroligt kelig. Han gick inte med på allt, pga rädsla. Men han var också lugn och protesterade bara av rädsla.

De andra två jourkatterna jag hade var kattungar, och de är ju alltid lite livliga så det är svårt att säga något där 😋

Den sjunde jourkatten var också en hane, men i så dåligt skick så han orkade inte protestera. Han fick tyvärr avlivas dagen efter han kom till mig pga sitt dåliga skick. Mager som ett skelett, dålig andning, dåliga tänder.. Det var nog något mer också. Han hade gått ute väldigt läng och blivit sjuk 😕

Det kan vara individuellt också, så det kanske inte alls har med könet att göra.

Sedan sa någon till mig när jag skulle skaffa katt, att jag skulle skaffa en hane. För enligt denne person så tyr sig hanar mer till kvinnor, och honor till män.
Om det stämmer eller inte, kan jag inte svara på. För alla mina jourkatter har tytt sig till mig 😋

#5: Jag har en vän som säger likadant! Dethär med att honor skulle föredra män och hanar kvinnor. Har själv inte upplevt det då honkatter föredrar mig framför sambon men hanhunden föredrar sambon framför mig! (trots att jag uppfostrat honom och varit med honom sedan liten)

Lilla kisse kommer och ska alltid kela med mig, den absolut socialaste katt jag någonsin stött på. Så roligt hur olika det kan vara och hur olika erfarenheter alla har! Intressant!

Jag har haft ganska många katter av olika kön och känner att jag har olika förväntningar på hur en typisk hankatt är jämfört med hur jag tänker mig att en typisk honkatt är. T.ex. när jag funderar på kön i samband med att jag vill utöka kattgruppen.

Jag har haft individuella undantag, men i huvudsak tänker jag mig att en ung hankatt är lite vildare, lite våghalsigare och leker mer fysiskt och mer hårdhänt med kattkompisar än vad en ung honkatt gör. En honkatt är oftast lite mer lagom busig och lite mer diskret. Min nuvarande 1,5-åriga Lotus är en typisk ung hankatt. Ingen av mina honkatter har varit lika busig.

En äldre hankastrat tänker jag på som en "värdig och genomsnäll mysfarbror". Min Moltas var en typisk sådan hankatt som var så ettrig som ungkatt att hans äldre kompis Miranda blev så stressad att hon slickade bort sin egen päls, men som vuxen blev han precis en sådan "värdig och genomsnäll mysfarbror". HAN var den som låg och mös med nyinflyttade kattungar och blev deras stora idol. Oberon var också alltid snällheten själv mot alla, även mot nyinflyttade kattungar, men mer som lekfarbror.

Jag har även haft äldre kastrerade honkatter och de har istället nästan alltid varit skeptiska till nyinflyttade kattungar. Inga omhändertagande modersinstinkter där inte!

Jag tror att det är vanligare att honkatter har lite hetsigt humör som vuxna och att det beror på att naturen har tänkt att de ska skydda och fostra framtida kullar. Då är det en fördel att vara lite skärpt och inte gå med på vadsomhelst. Min förra honkatt Doris var en typisk äldre, kastrerad honkatt med hetsigt humör. Världens goaste för det mesta, men med hetsigt och ibland nästan komiskt ombytligt humör (särskilt mot sin närmaste kattkompis Moltas).