Viktigt att tillägga är att en katt inte kissar för att jäklas, straffa eller protestera utan den finner situationen ohållbar även om det varit rimligt ok tidigare.

Katter är känsliga djur framförallt när det gäller doft och trygghet.

Orsaken till att en katt kissar fel spänner över så många områden att det kan vara svårt att hitta rätt med en gång.

En katt fångar även upp stämningar i en familj och kan på så sätt bli otrygg.

#1 Ja, det är jätteviktigt att man förstår att såväl felkissande som rättkissande har med naturliga behov och beteenden att göra och att katter aldrig kissar fel med avsikt att förarga ägaren, hämnas eller p.g.a. "lathet" (som jag också läst att ägare tror ibland).

P.g.a. det ogillar jag ordet "protestkissande" eftersom det kan leda kattägare att tro att felkissandet är en planerad "protestaktion" och att kattens avsikt är att demonstrera sitt "missnöje" över något inför ägaren. Katter har inte förmågan att förstå vad felkissande innebär för ägaren.

Däremot kan stress/oro hos katten skapa ett behov av att både revirmarkera och välja andra ställen att kissa på. Om den befintliga lådsituationen sedan tidigare innebär konstant stress (p.g.a. att den inte fullt ut motsvarar kattens behov) kan felkissande uppstå när det tillkommer ytterligare stressfaktorer i tillvaron. Då beror felkissandet på att stressnivåerna blir så höga att katten undviker att dessutom utsätta sig för den stress lådsitationens brister innebär.

Stackars katter.

#3 Ja, man kan undra vad som hände med dem… Tyvärr är det nog relativt vanligt att felkissande katter avlivas eller bara släpps ut någonstans p.g.a. att felkissandet tillåtits bli så invant att det inte längre går att ha katterna inomhus.

Urinmarkering ses väl också som felkissning, antar jag? Det förekommer hos typ 10 % av kastrerade hankatter och < 5 % av kastrerade honkatter, enl. forskning.

#5 Ja, i de mer extrema felkissningsfallen handlar det ofta även om urinmarkerande katter som kissat på både väggar och golv. Oftast okastrerade då. Även vid urinmarkerande finns det (förutom kastrering) åtgärder att göra som handlar om den befintliga miljön och resurserna där.

Jag har sett två av mina kastrerade hankatter urinmarkera (stå upp och spruta urin bakåt), men bara utomhus på en buske där andra katter markerat tidigare. Att så många som 10% av kastrerade hankatter skulle urinmarkera inomhus tycker jag låter konstigt, men de menar kanske överhuvudtaget, även de som bara gör det utomhus?

Jag kan inte utläsa om katterna urinmarkerat bara inne, eller både och, i den bok jag har.

Det hänvisas till en annan bok - som jag inte har. Verkar vara en forskare som heter Hart och hans kompisar som har forskat en del kring felkissande katter. Finns nog en del artiklar etc att hitta på nätet gissar jag.

#7 Jag har boken "The Domestic cat - the biology of its behaviour" (som inte är direkt lättläst 😵‍💫😅), och i den boken nämns många olika undersökningar som har med beteenden att göra, men det irriterande är att det inte framkommer vad det är för katter som ingått i olika undersökningar. Katters beteenden påverkas ju enormt av om de är kastrerade eller inte, ensamkatter eller i flerkattshushåll, utekatter eller innekatter, hur miljö och tillvaro ser ut, vilka insatser ägaren har gjort etc..

#8 Nej, man måste gå till källorna, tror det finns en omfattande källhänvisning längst bak i den boken…

#1: Hmmm…. Om min systers katt fick mat som han inte tyckte om så kissade han i matskålen. Fick han mat som han tyckte om så kissade han inte i matskålen. Hur tolkar man ett sådant beteende då? Är det inte likt en protest? :)

#10: Katter kissar för att markera eller övermarkera dofter.

Ni förmänskligade beteendet och tolkade det som en protest.

Katten neutraliserade doften och är inte en protestaktion utan återskapande av ett för katten neutralläge.

#10 Hur såg den erbjudna lådsituationen ut? 😉

Om katten kissar i matskålen så har katten såklart inte tänkt äta den maten och då kanske katten istället såg matskålen som ett tänkbart toalettalternativ. För att söka egna toaletter krävs att det finns ett behov av att hitta sådana alternativa lösningar. Det behovet kan uppstå p.g.a. att den befintliga lådsituationen inte motsvarar kattens befintliga behov.

Om det fanns fler katter i hemmet skulle beteendet även kunna ses som en revirmarkering lämplig att göra där eftersom katten själv ändå inte tänkt äta den maten. Revir-och statuskonflikter i en kattgrupp beror på känsla av konkurrens - och konkurrens minskar om befintliga resurser utökas och förbättras. Lådsituationen är en av de allra viktigaste resurserna i innekatters revir.

Möjligen ot men jag tycker det är intressant att många påpekar "förmänskligande" av katters beteende.

Jag tänker att det finns väldigt lite forskning på katters beteende och att det generellt är svårt att säga varför katter gör som de gör.

Personligen har jag väldigt svårt att tänka mig att människor är det enda däggdjur som kan protestera. Dessutom tänker jag att forskning visat att katter inte jamar när de kommunicerar med varandra utan bara när de pratar med sina ägare. Det om något borde ju antyda att katter kan (och har) förändrat sina egenskaper efter domesticeringen.

Det ligger nog i vår natur att förmänskliga beteenden för att förstå dem bättre men jag tror inte man ska utesluta att våra katter också blir lite mer förmänskligade för varje generation.

#13: Det är inte ok att förmänskliga våra djurs beteende - de har helt andra funktioner än vad vi människor har och ska betraktas som de arter de representerar och inte en pälsklädd, fyrbent minimänniska.

#13 Vad lägger du för innebörd i att göra något för "att protestera"? Jag tänker att begreppet "att protestera" kan tolkas som en medveten handling i syfte att demonstrera ogillande mot något inför någon vars "fel" det är att den ogillade situationen uppstått och som förmodas kunna göra något åt det.

Det är faktiskt ganska avancerade tankebanor och tankeförmågor katter tillskrivs i så fall. Att ö.h.t. tänka att det som sker skett p.g.a. någon annans beslut och handlingar och att därefter även förstå och förutse hur andra ska komma att reagera på och kunna påverkas av det man själv gör efter det. Jag tror att inte att katter har den förmågan, annat än som rena instinkter (riktat mot andra katter) när de t.ex. kissar på en buske som någon annan katt kissat på tidigare. De bara gör det - och kan känna viss oro p.g.a. den andra kattens kissande - men av instinkt - utan att ligga i bakhåll för att ta reda på hur den andra katten kommer att reagera när den upptäcker det.

När det gäller "protest i form av felkissande" tycks katter även tillskrivas förmågan att förstå vad kiss i sängen eller i en väska innebär för en människa. Hur skulle katter kunna förstå det?

Att protestera för mig betyder att visa missnöje. Och det tycker jag är självklart att katter kan göra.

Jag inser att det finns risker med att förmänskliga beteenden och att (bort)förklara beteenden på det sättet. Jag argumenterar inte för att göra det men tänker som sagt att det är naturligt att göra det i vissa lägen.

Mitt inlägg var inte specifikt för felkissande heller utan rent allmänt katters (och för den delen andra djurs) beteende.

Katter ska tas hand om och ges allt de behöver efter sina behov. Eventuella problem ska självklart utredas och kontrolleras utifrån deras förutsättningar, som t.ex. att kontrollera om det finns bakomliggande sjukdom och utreda lådsituation vid felkissande. Men jag tycker inte att risken med "förmänskligande" ska överdrivas heller. Jag pratar t.ex. med mina katter, berättar för dem vad som ska hända, om jag ska ut och resa o.s.v. Det är ju också att förmänskliga men jag tror inte det skadar…

En liten uppdatering med mer information om fallet som beskrivs i inlägget. https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/EaL3W2/katterna-kissade-fritt-i-lagenheten--far-betala-en-kvarts-miljon

I en kommentar (#3) var reaktionen "stackars katter" och det kan man ju verkligen hålla med om. I den nya artikeln framgår vad som hände med åtminstone en av de 3 katterna:

"Katten Felix fick avlivas

När Aftonbladet når mannen i paret berättar han att problemen började 2018 när han och hans fru köpte katterna Måns och Nelle som sällskap till deras första katt Felix.

– När de kom till lägenheten blev Felix stressad och fick urinvägsbesvär. Vi var hos veterinären men han blev sämre.

Enligt mannen försökte han och frun få katterna att använda kattlåda utan att lyckas.

– Det var framför ett ställe i lägenheten, nedanför ett fönster som de alltid kissade vid. Det var en jobbig situation.

Besvärades ni inte själva av urinen?

– Det är klart att det var jobbigt. Jag försökte göra så mycket jag kunde. Men urinen trängde in i golvet väldigt fort.

När paret flyttade från lägenheten i Kristianstad tog de beslutet att avliva Felix som fortfarande var sjuk.

Nelle och Måns har däremot fått följa med till det nya boendet och uträttar nu alltid sina behov i kattlådan. "

Som så ofta annars leder felkissande till att katter avlivas p.g.a. att ägaren inte förstår hur viktigt det är att omgående agera och söka rätt hjälp när de egna kunskaperna inte räcker till.

När befintlig katt utvecklar urinvägsproblem p.g.a. stress när två främmande katter flyttar in och det i sin tur leder till revirkissande är det en kattbeteenderådgivare och ett genomtänkt åtgärdsprogram som behövs som handlar om introduktion och miljö. Inte bara medicin för urinvägsproblem.

Jag har gått igenom det här med en av mina katter och det blev efter att en nykomling blev könsmogen då började den äldre att kissa överallt och fortsatte även fast lillkillen blev kastrerad. Vi var i kontakt med beteendeveterinär men för oss fungerade inte hens metoder snarare stressade det katten än mer men det där är olika en del katter fungerar det för andra inte.

Många gör ett stort fel höjer rösten och straffar katten vilket i sin tur bara leder till mer stress men alla förstår inte att dom gör egentligen inte fel det är deras sätt att visa. Det som blev utvägen ur det här för oss var tålamod, tålamod och ändå mer tålamod och han fick vara som han är och till sist kände han sig klar. Nu händer det ytterst sällan och nykomlingen är idag 2½ år och den äldre katten har hela tiden vart otroligt förtjust i sin kompis tagit hand om och bryr sig så enormt i sin vän och jag har fyra katter som är en underbar liten flock som har så mycket värme och kärlek både till mig och till varandra.

Jag förstod katten hela vägen vad det här rörde sig om och är den som aldrig ger upp mina katter då ska dom vara sjuka och inte ha möjlighet att återhämta sig. Vi har gjort otaliga besök hos vet och katten är fullt frisk och han leker och är glad men just den där stressen gjorde att han kissade överallt samtidigt använde han lådorna men kunde inte hålla sig och var tvungen att göra sina revir. Han kissade till och med på mig och i sängar ja överallt men jag skaffade vattentäta sängöverdrag så det finns många bra lösningar när sånt här pågår men det går att ta sig ur om än det tar tid.

Idag är det sällan sällan så vi är så gott som ur det här, det första jag märkte var att han slutade göra en bajs hög på sängen sen kom det sakteliga mer och mer med kissandet och nu kanske det händer en gång i månaden om ens det så visst går det att ta sig ur men man måste ha förståelse, lugn och tålamod för det går inte på ett par veckor det tar tid.

Jag måste säga att jag kan inte förstå ägare som låter katt kissa fritt utan att göra rent och man måste hålla efter och idag finns så många bra medel som är anpassade för just det här utan att störa katt så tar det bort lukt bra så städa upp är A och O så det inte blir som det står i artikeln.

Något jag fick lära mig var att gned jag för mycket så var han snabbt där och gjorde nytt revir men han luktar knappt något alls som kastrerad så jag fick lära mig att städa men städa på ett sätt som gjorde att katten ändå kände sitt revir men inte vi människor kände doften.

Det är första gången jag är med om något sånt här och har haft många katter i många år men aldrig har någon tidigare gjort så när nån ny flyttat in och jag kommer inte att skaffa någon mer så länge den här kattkillen är med för risken är att han då börjar om nu när vi kommit så långt och det är så gott som över.

Jag blir alltid lika bedrövad när jag läser om folk som avlivar i såna här fall, vi har tagit hand om ett liv och det livet ska vi ta hand om resten av dess liv och är katten frisk i övrigt och inte har något livshotande så ska vi inte ge upp.

Beteendeveterinär är absolut att rekommendera även om det för min katt inte var lämpligt men jag vet dom har hjälpt många samt undersöka katten hos veterinär för att kunna utesluta fysiska besvär. Vi gjorde allt med feliway och you name it men här behövde katten få sin tid det var min katts väg ur och än är det lite lite kvar men det är så oerhört sällan det händer nu så han är så gott som färdig med sitt och den tiden måste han få ha.

Råkar ni ut för det här nån gång så ge inte upp vi har tagit ansvar för kattens liv och det är vår skyldighet att ta det ansvaret under hela kattens liv och sånt här får vi räkna med kan hända men det kan gå över om än det tar tid.