Katter har olika temperament och personligheter och jag tror att det du ser är din katts individuella egenskaper. En närhets- och uppmärksamhetssökande, väldigt social plåsterkatt helt enkelt. (Vilket f.ö. är många kattägares dröm!).

En rädd, otrygg och orolig kattunge söker inte en främlings närhet när den är helt nyinflyttad och som ny kattägare är man ju vanligtvis mer eller mindre en främling.

Närhetssökande katter brukar uppskatta sällskap av lika närhetssökande kattkompisar. Det finns kattraser där sådana egenskaper är rastypiska. Bland huskatter är de mer slumpartade.

Är det en ensamkatt? Då är det inte helt ovanligt

Bra svar! Jag har också haft samma erfarenhet, men med lite tid så gick det över och blev jättebra.

Skaffa något att bära honom i. En väska, en schal, stora fickor, huva eller nåt.
Det allra bästa är att låta honom gå sin väg själv. Han kommer inte att vilja vara i din ficka hela livet. Att låta honom veta att han får det han behöver när han behöver det är bästa sättet att undvika verklig separationsångest.
Förstår att nätterna blir jobbiga, nöjer han sig inte om du lägger en hand på honom? Hos sin mamma sov han tätt ihop med henne och med sina syskon.
Kan du få honom att känna lite trygghet ihop med något mjukisdjur? Ett litet större som du också gosar med? Kanske han känner din lukt sen och det kan hjälpa lite.

#0: Min ena katt var likadan när han var liten. Varje natt blev jag väckt flera gånger av att han skulle ligga mellan mitt huvud och sänggavel och trampa och tugga i mitt hår. Han var som i trans och kurrade intensivt. Gulligt men otroligt störande att inte få sova. Fick fösa bort honom och dra täcket över huvudet. Det blev bättre med tiden tack o lov.

#5: Kan tillägga att våran katt inte var ensam. Vi har också hans bror. Han har dock aldrig haft samma beteende. Dom har alltid varit nära varann, sovit och busat ihop. Men ändå har den ena varit som ett litet plåster på mej.

Jag tror att han skulle må bra av att få en kattkompis.

Hej.
Du behöver komma ihåg att han har gått från att få leka och umgås med sina syskon och sova tillsammans med dom i hela hans liv, tills nu..
Nu är han ensam och har "bara" dig.
Att skaffa en kattunge är som att skaffa barn, till viss del. De behöver din uppmärksamhet hela tiden och sover sällan hela nätter.

Jag har två kattungar just nu, Main Coons, och de är väldigt krävande.
Sen blir de tonåringar och då blir de "ännu värre" tills de tillslut blir vuxna om 3-4 år.
De tips jag har är:

-Om du kan, köp ett av hans syskon också. (Alt. en till kattunge, men se då till att de möts på rätt sätt. )
Det var det absolut bästa beslutet vi tog, var att ta hem två systrar. De leker med varandra, de sover tillsammans och de har varandra som trygghet.
Att ha två katter innebär inte mer jobb på något sätt, det är tvärtom, det tar bort mycket av de jobb du behöver göra med en ensam katt.

-Lek med honom, han behöver det. Det är ditt ansvar att ta hand om din katt och som sagt, en kattunge är som ett barn. De behöver uppmärksamhet -hela tiden-. Men även de kommer att växa upp.
Vi har lek sessioner varje kväll ca en timme innan läggdags. Detta får dom att bli trötta och sover bättre.

-Vad du än gör, putta in bort honom eller ignorera honom. Det kommer att skada honom till att kunna lite på dig och andra i framtiden.

Katter behöver leva med andra katter, och de behöver minst lika mycket jobb som en hund.
En sista tips är att kolla upp Jackson Galaxy på youtube, där finns alla svar du söker.

Jag önskar er lycka till. :)

#0: Det du beskriver är anledningen till att de katthem jag känner till, inte säljer kattungar ensamma.
Du måste antingen köpa två kattungar, eller om du redan har en kattkompis hemma.
Så för din kattunges bästa hoppas jag att du snarast köper en till unge som kompis åt honom.