Hur man tänker? Man tror att det är naturligt för katter att ströva fritt. Trots att katten ursprungligen är ett litet värmeälskande ökendjur, som inte alls är gjort för det svenska vinterhalvåret.

Man försöker stötta varandra i idén om att det finns särskilda "stadskatter" som utan problem kan lära sig att hantera trafiken och stadslivet. Det går inte särskilt bra, många av de här så kallade stadskatterna blir inte särskilt gamla, utan dör i trafiken. En del hinner skadas i trafiken ett antal gånger först.

Katter har inget som helst trafikvett, och håller sig inte på de grönytor där deras ägare vill se dem vistats och leka. Katten går dit den vill - när den vill.

Folk säger att katter "alltid" har gått ute. Att det är onaturligt att ha innekatt. Man glömmer att hela samhället har blivit onaturligt för såväl barn som husdjur. Att väldigt mycket av grönytorna har försvunnit, samtidigt som antalet bostäder och fordon har ökat.

Många släpper inte ut sina barn utan tillsyn. Det handlar om barn upp till kanske 7-8 års ålder, ibland ännu äldre. Det är helt enkelt för farligt för barn att vara ute själva i dagens samhälle. Men man släpper ut katten.

Katter anses alltså vara smartare än lågstadiebarn.

För att inte tala om vilken irritation det skapar bland grannarna med katter som gör sina behov i barnens sandlådor eller ens rabatter, katter som river sönder, katter som faktiskt anfaller hundar, som smiter in i lägenheten, som gömmer sig under bilen…
(Ja, jag blir ruskigt irriterad på folk som inte tar sitt ansvar, det är givetvis inte katternas fel!)
Bor man på landet så är det en annan sak och de katterna brukar dessutom inte vara lika påträngande.

Vi hade jätteproblem en period i mitt hus. En granne hade skaffat ungkatt och släppt ut den. Katten skulle bli utekatt, men var inte alls mogen för det. Och miljön var allt annat än lämplig.

Det var kallt ute, och katten gjorde allt för att slå sig in genom portarna. Dessutom följde den efter varje person som kom ut från huset.

Det innebar att katten ofta sprang efter folk som gav sig iväg längs stora vägen etc. Jag vet inte hur många gånger jag fick vända om för att försöka "ruska av mig katten", då jag inte ville att den skulle följa efter och riskera att bli påkörd.

Det är inte OK att utsätta varken sin katt eller sina grannar för detta.

En bekant till mig bodde i ett lägenhetshus där en person hade utekatt som han släppte ut och in genom trapphuset. Det hände rätt ofta att katten hade varit ute, smitit in med någon granne in i trapphuset men inte blivit insläppt i lägenheten. Så att katten var fast i själva trapphuset. Eller så satt den utanför ytterdörren och väntade på att bli insläppt.
Min bekanta har en stor hund med mycket jakt i sig och hunden försökte alltid jaga eller få tag på katten. Katten var dessutom tillräckligt hundvan att den kunde sitta kvar utanför ytterdörren fast dom kom väldigt nära och trots att min bekante försökte få bort katten så dom kunde gå in. Min bekante var livrädd att hunden en dag skulle få tag på katten, och att katten skulle skadas eller till och med dö. Så det var en stor stress varje gång dom skulle ut och in ur lägenheten. Att prata med grannen och med värden gjorde absolut ingenting.
Förutom att det är fel att göra så mot sina grannar, så förstår jag verkligen inte hur man kan utsätta sin katt för den livsfaran.

Min mamma har utekatt. Hon bor visserligen lite mer lantligt i hus, men det finns ändå en rätt stor väg närheten och jag tycker inte det är en lämplig miljö för utekatter. Tyvärr vill hon inte alls lyssna på mina argument

Alla dessa katter jag möter på väg till bussen…😔

Inte kul heller när katter parkerar i trapphuset och både kissar och bajsar där för att de inte kommer ut….

Tänker?…..De tänker inte alls!
Bästa vore om man hade katt lagen utskriven på något papper som man kunde stoppa in i grannens brevlåda och hoppas att de tar sitt förnuft till fånga och agerar efter lagen.
I värsta fall får man prata med dem och sen om de inte agerar, anmäla dem.