Självklart ska det inte finnas kattungar som blivit till p g a lösgående okastrerade katter utomhus (d v s oplanerad avel), men när nu kattungarna ändå finns till så är det bra att de får hjälp att överleva. Men nästa steg är förstås att kastrera mammakatt.

Tyvärr har ju de nya föreskrifterna varit lite luddigt formulerade, så dels har nog informationen inte nått ut helt och fullt, och dels så fattar inte folk hur föreskrifterna ska tolkas…

#1 Såklart de ska få hjälp att överleva! Det jag reagerade på är mest att det i artikeln står att katten i fråga blivit mamma tidigare och att det i hushållet just nu finns ytterligare en honkatt som nyligen fått ungar. Verkar alltså inte finnas någon intention att kastrera någon av mammakatterna…

#2 Precis, och just därför tänker jag att det är viktigt att i artiklar som denna framhålla att man inte BÖR hålla sig med okastrerade katter enligt nya riktlinjer och att det dessutom finns regler kring uppfödning. Himla synd att riktlinjerna blev så tandlösa, men vad jag tänker är att gull-artiklar som denna som inte överhuvudtaget nämner de nya riktlinjerna eller något om reglerna för uppfödning bidrar till problemet snarare än lösningen. (Och att om detta nu är registered avel så borde det framgått i artikeln.)

#0 Ja, det finns inget i artikeln som pekar på att det handlar om ansvarsfull registrerad avel. Bara samma gamla oansvariga och romantiserade syn på katter och deras fortplantning som vanligt… som att det är helt naturligt att en helt vanlig kattägare råkar har 2 nyförlösta honkatter hemma och att den uppmärksammade kullens mamma "har fått kattungar tidigare och varit en fin mamma"…😩

…och att det nu enbart fanns 3 kattungar kvar eftersom "En av kattungarna var dödfödd och två förde Molly bort så att vi inte kunde hitta dem"… Förde hon bort dem så att de inte kunde hittas måste hon ha burit ut (!) dem!! Och haft möjlighet till det!!! En möjlighet som kattens ägare inte brytt sig om att förhindra…😤😭

För att ta reda på om det är registrerad avel eller inte brukar jag söka på uppfödarens namn både på facebook och google, vilket t.ex. kan leda till hemsidor, kattklubbar, rasringar och utställningsresultat. Personens egen facebooksida och ev. instagram kan också ge många ledtrådar. Framför allt om kullar, stamnamn och katter visas upp där med namn, men också genom andra mindre uppenbara ledtrådar. En registrerad uppfödare har oftast vänner som också är registrerade uppfödare och gillar ofta sånt som har med avel, raskatter och utställning att göra. En registrerad uppfödare är oftast med i rasspecifika fb-grupper och går man med där kan man hitta inlägg och bilder som uppfödaren lagt ut som rör den egna uppfödningen.

Har man fått fram ett SVERAK-registrerat stamnamn kan man söka i SVERAKs offentliga stambok på nätet (FindUs) och se exakt hur många kullar som registrerats under det stamnamnet och när.

Det jag tycker är fascinerande är ju hur ett djurslag hjälper ett annat. D v s artöverskridande adoption. Själv undrar jag om taxmjölk och kattmammamjölk är lika till sin sammansättning.

Jag tycker också det är vettigt att hjälpa kattungarna, många hade nog bara haft ihjäl dem…

Däremot instämmer jag i att kattägandet inte verkar helt genomtänkt och seriöst. Jag reagerade också på att kattungar försvunnit, frågan är när och hur. Om kattmamman har kattlucka och kan komma och gå som hon vill? Eller händer det att kattmammor äter upp kattungar (vet att jag har läst det någon gång, men vet inte om det stämmer eller är en myt? Har inte jättemycket kunskap om de allra yngsta och deras kattmammor).

Man får dock beakta att det är en tidningsartikel och inte "sanningen" som beskrivs.

Men som det presenteras så finns det ju många synvinklar att diskutera utifrån.