Hur menar du?

Undrar också vad du menar?

Det jobbigaste jag varit med om är att tvingas ta beslutet om att låta katten få somna in.

Det största ansvaret är att man är helt och hållet tvungen att se till så att ens katt mår bra och får ett bra liv. Att katten får bra mat och andra behov tillgodosedda som klösträd och sovplatser och lek. Gärna en kompis. Att man sköter sin katt efter regler som vaccinering, kastrering, chipmärkning, veterinärkoll vid behov, försäkring osv.

Att man är medveten om att en katt kan bli väldigt gammal så ansvaret finns kvar även om man flyttar och hamnar i olika situationer i livet.

Att inse att en katt är en levande varelse som behöver mat och tillsyn osv varje dag i uppemot 20 år, hur man själv än mår och även när man själv reser bort.

Inte så mycket förutom känslomässigt tungt när de lämnar mig eller den dagen jag behöver avliva någon av mina för att de inte får ett värdigt liv. Jag är väldigt försiktig med vilka jag litar på som Kattvakt, jag lämnar inte ens in de på pensionat och avstår hellre att resa långt. Det är inte lätt att hitta långsiktigt bra kattvakter som förstår vad det innebär att ta ansvar för djur. Jag har tre kattvakter som jag kan lita på när jag kommer hem sent någon kväll eller behöver sova över en helg eller nån dag pga. jobbet så kan jag alltid lita på dem. Men däremot är det svårt att hitta kattvakter som kan vara med mina i längre period så om man älskar att resa som jag så får jag våga ”testa” olika kattvakter tills jag kan bygga upp en god relation med innan jag vågar överlämna mitt hem med katterna till kattvakten en längre period till personen. Jag tycker mina katter förtjänar goda och pålitliga kattvakter som är ansvarsfulla och djurkära. Det tar tid att rekrytera en pålitlig främling. Jag tror att det lönar sig i längden om man är i god tid ute och hitta en pålitlig Kattvakt som har kunskap om katter och vill hjälpa till.