Finns sommarstugeby nära min farfar, och där hittar stadens katthem många katter på hösten😕

#1 Att de hittades är en sak, men lämnades de med berått mod?

#2 Ingen aning🤔 Troligtvis tror folk att katterna klarar sig

Jag tror att det finns många upphittade katter som faktiskt redan har ett hem. Det finns gott om goda människor som vill "rädda" hemlösa katter, och många antar nog att en katt är hemlös bara för att den ser raggiga eller hunrig ut. 

Känner några som råkat ut för detta, men det hade inget med sommarkatt att göra. Men en släkting fick sin katt inlämnad på katthem och fick betala för att lösa ut den. Tydligen en halvgalen tant som menade att bilister siktar på katter.

Även medlem i många lokala katt och husdjurs-grupper på facebook. Det är många som har problem med att andra tar in deras katter och matar. Även folk som blivit av med sina katter över hela sommaren. 

Jag tror det är lika vanligt att en katt som går i närheten av sommarställen blir matad och då stannar. Personerna ifråga har alltså inte köpt katten, men "hittat" den. Är katten då inte id-märkt tas den nog som en sommarkatt och hamnar på katthem i slutet av sommaren.

Var av med en (öronmärkt) katt i 5 år för att någon tag hand om henne. Sedan när de skulle flytta fick de syn på öronmärkningen.
Men nu bor hon hos mig igen iaf :) Även om det blev lite knas då jag efter förlusten skaffat två nya katter och det blev lite ojämnt mellan dem (den ena fick flytta till en bekant som formligen älskar henne och är så glada för hon passar precis utmärkt i deras familj) men nu funkar det bra igen.

#3 Eller så hittar de helt enkelt inte katten när det är dags att åka hem. Det finns massor av katter som försvinner och särskilt under semestertider när katten befinner sig i ny miljö, det kan man se i efterlysningsannonser (eller bara höra runt bland folks erfarenheter).

Sedan är det bara en bråkdel av alla kattägare som faktiskt vet eller förstår hur man annonserar effektivt och letar efter en saknad katt eller har brytt sig om att id-märka och ägarregistrera katten. Är k atten okastrerad kan den ha hunnit få en och annan utefödd kull också innan den förhoppningsvis omhändertas.

Bara 40% av de ägda katterna är id-märkta enl. SCB 2012. Ännu färre är ägarregistrerade.

Det kan jämföras med att ca 80% av de ägda katterna i samma undersökning var kastrerade.

Om 80% av de ägda katterna även vore id-märkta och ägarregistrerade så skulle det göra stor skillnad när det gäller antalet katter och kattägare som kan återförenas igen om katten kommit på villovägar.

Då skulle också katthemmen slippa lägga tid och resurser på katter som egentligen har ett hem, men där man inte lyckas spåra ägaren. Slipper katthemmen lägga tid och resurser på katter som egentligen har en ägare så kan fler verkligt hemlösa katter få hjälp.

Jag tror också att många s k sommarkatter är födda "i det vilda" pga okastrerade katter som rör sej ute…….

#7 Precis! Det är så lätt att skylla kattsituationen på hemska människor utan hjärta i kroppen, men ansvaret ligger till största del på oss vanliga kattägare.

När jag växte upp på 70-talet hade vi en katt i familjen som var högt älskad, men varken id-märkt eller kastrerad. Han följde utan problem med till Gotland på semester (där han var utekatt som vanligt), men när han följde med till stugan i Dalarna trivdes han plötsligt inte alls och vägrade att gå in i huset. När det närmade sig hemfärd var han försvunnen och vi såg honom aldrig mer. Jag var ett barn och mina föräldrar antog att "räven hade tagit honom" och satte inte ens upp en lapp i området vad jag kan minnas.

Jag tror även att många av sommarkatterna är kattungar till en ägd katt där katten helt enkelt har fött kulle ute eller i någon utbyggnad och när de sedan är avvanda så strövar de fritt. Ägarna till mamman kan ju vara helt ovetande om att hon har fått en kull.

#10 Ja, det tror jag också. Har man en okastrerad utekatt (eller katt på rymmen) är det inte självklart att man känner ansvar för eller ens vet om dess ungar.

Det finns nog en hel del människor på landsbygden som lever kvar i den gamla synen på katter och inte bryr sig om att kastrera dem eller hur de mår. Viktigt att nå ut med information där!

Vår djurskyddsmyndighet är nuförtiden Länsstyrelserna. De bidrar tyvärr inte heller direkt till att höja kattens status. Så här skriver Lst Västra Götaland i sitt infoblad om katter:

"Du ska veta hur många katter du har, det räcker inte att bara veta antalet på ett ungefär."

Det räcker alltså med att veta antalet katter, ungefär som om katter vore opersonliga insekter eller liknande, som man knappt kan se skillnad på. Inte ett ord om att man ska ID-märka och ägarregistrera katterna!

#11 Enligt förslaget till ny djurskyddslag ska det bli förbjudet att ha okastrerade katter gående fritt utomhus.

#12 Ja, herregud… Meningen "Du ska veta hur många katter du har, det räcker inte att bara veta antalet på ett ungefär." avslöjar hur vanligt det förmodligen är att folk faktiskt bara vet ungefär hur många katter de "har".

Jag känner ingen som dumpat katter, däremot en som varje år vid samma tidpunkt hittar dumpade katter runt sin bostad (lantbruksfastighet med ladugård). Fick min Kiara ifrån henne efter att Polisen skrivit över Kiara på henne.

Att det handlar om sommarkatter är helt uppenbart.

Vad som gör att folk skaffar katter som de sen dumpar tror jag hör ihop med huskattens låga status och att de fortfarande skänks bort.

#13 Ja, och så har de mage att i samma infoblad skriva:

"Länsstyrelsen arbetar för att höja kattens status, genom att sprida information om vad en katt behöver för att må bra."

😡 … sänka kattens status hade varit ett sannare ord.

#14 Tror du inte att det är mer rimligt att tro att någon dumpar katter där för att hålla nere det egna kattbeståndet? Okastrerade lösgående katter innebär en stadig tillförsel av kattungar som är svåra att bli av med.

Jag har haft katter som dumpats under sensommartid eller efter sommaren men det har varit ägarens katter som fått ungar som ägaren inte vill ha. Alltså inte sommarkatter men övergivna iaf…

#16 I just det här fallet känns det inte så, det är 1-2 katter/år och samma tid varje år (i juli-augusti). Okastrerade katter föder olika tider på året och därför känns det inte som det mest troliga alternativet i just det här fallet.

Just begreppet sommarkatter känns inte så relevant. Det är snarare semesterkatter. Dvs. familjen ska på semester men har inte orkat bemöda sig om att katten får tillsyn. Kostnaden för ett pensionat anses ofta för dyrt i sammanhanget och katten släpps ut för att klara sig själv, vilken den inte gör särskilt väl ens om vi pratar om sommarsemester.

Att som någon tidigare i tråden menade på att en tam hona lagt ungar i smyg och att ägaren inte vetat om att den är dräktigt håller jag som ett dåligt försvarstal för usla kattägare. Det är även för ett otränat öga helt uppenbart att en  hona är dräktig ffa under de sista veckorna när hon ser ut som en tunna på mitten och dessutom har fullt synliga spenar vilket en icke-dräktig katta aldrig har. Men det är ju jobbigt att ta hand om ungar, så då är det enkelt att spela ovetande. Och att det kanske finns 6 st fertila djur som inom loppet av trekvarts år ger upphov till ett större antal ytterligare katter, osv., osv. i all oändlighet, det behöver man ju inte heller låtsas om.

Galna grannar som tar katter, ja det kan hända. Men blir katten inlämnad till ett katthem och är id-märkt och ägarregistrerad så kommer katt och ägare att återförenas. Alla katthem har mer än nog med de katter som inte har en ägare och behöver definitivt inte hjälp att få fler i stallet.

Gör dig själv, din katt och samhället en tjänst: kastrera, id-märk och ägarregistrera alla katter! Det finns huskatter nog för många generationer framåt så det finns ingen som helst anledning att avla på dem. Att hävda att man inte behöver märka sin katt för den är innekatt är inte ett hållbart resonemang. Det finns inga garantier för att en katt inte kommer ut om olyckan är framme. Hur ska man då kunna återförena den med sin ägare? Det är ägarens ansvar, i alla lägen, att möjliggöra att katten kan återförenas med sin familj och att den inte bidrar till att öka på antalet hemlösa katter som redan nu är ett alldeles för stort antal.

Tyvärr har vi ju problem med dumpade katter hela året om. Men problemet med s k semesterkatter (d v s katter som dumpas när ägaren ska iväg på semester) verkar ju snarast öka… Och det är inte bara katter som dumpas inför semestern, utan även hundar, gnagare, reptiler o s v…

Man ska också veta att katthemmen vanligtvis har mycket långa köer och tvingas prioritera hårt när det gäller vilka katter som kan tas in. Det är alltså stor brist på katthemsplatser i hela landet. Kattungar, dräktiga honor och katter i dåligt skick är de som prioriteras högst. Inte välmående katter som hittas av "Svensson" hemma på gatan.

Som kattägare har man ett stort ansvar att kastrera, id-märka och ägarregistrera sin katt.

Katten har ju faktiskt själv inga möjligheter att tala om var den bor…

I vårt område släpps katter och kaniner ut på närmaste bondgård på sensommaren och hösten. Det ligger ett koloniområde en bit ifrån. Och ja, jag tror det finns många hjärtlösa människor som dumpar djur ute "när de inte är roliga längre", istället för att  omplacera eller avliva. Borde finnas en lag på att idmärka sina katter samt kastrera de som inte är i avel.

Det finns mängder som söker katt inför sommaren så sina barn har något att göra..*idiotiskt* men de har även brett ut sig till "julkatter" så i slutändan är det oansvariga djurägare som släpper ut katten då barnen har lessnat eller då katten visar sig bli könsmogen (dvs börjar löpa, skrika och revirmarkera)

Och oansvariga säljare som säljer eller ger bort katter till sådana människor.

#23 Tyvärr går det inte att kolla upp alla "avarter", men självklart har säljaren ansvar att kolla upp så mycket som möjligt. Problemet är att folk inte berättar det de vet kommer göra att de inte får köpa katten.

Som regel så ges katter bort. Bara man blir av med dem är resonemanget. Ska du betala så är dun och lite räddare om dem. Undantag finns naturligtvis.

#25 Gissar att det är mig du syftar på. Ja, tyvärr ger folk bort katter snarare än säljer. Däremot valde jag att skriva säljaren av anledningen att jag betraktar inte den kategorin människor som uppfödare.

# 26 De är uppfödare enligt lagens mening lika mycket som en registrerad och de har samma ansvar i 3 år  för katten och dolda fel.

#22 Men det gäller väl inte bara de som skaffar katt för "barnens" skull utan alla som inte riktigt tänkt igenom vad det innebär att ha katt?

Jag tycker att det är fel att sprida myten om att det är hemska barnfamiljer som är orsaken till "sommarkatternas" öde. Skulle man ha möjlighet att spåra upp alla sommarkatters ursprungliga ägare skulle bilden högst troligen bli en annan.

Jag tror att det finns flera orsaker till att en katt blir hemlös, vad de dock alla har gemensamt är huskattens dåliga status och att katter ges bort/säljs billigt. Själv sålde jag mina kattungar för 1000kr/st (efter vaccinering och avmaskning och ja, det var en olycka, mamman var ung och är nu kastrerad) och nej, det täckte inte mina kostnader för kattungarna, bara vaccinationen kostade 800kr per katt(2st) och en blev inte såld, så nu har jag en katt för mycket själv. Men trots allt tror jag att det bidrog till att mina små ungar fick bra hem och jag valde av den orsaken att inte ”rea” ut den sista utan behålla henne.  En huskatt borde enligt min åsikt inte säljas för under 2000 kr (ja; omöjligt idag) och borde aldrig säljas ovaccinerad.  Det är dit vi måste komma för att ändra situationen.

Här är några av de orsaker jag tror finns:

1. Kattsamlare utom kontroll: Jag har ofta när jag hjälpt till att fånga in hemlösa katter i sommarstugeområden stött på historier om s k kattsamlare i trakten. Människor som har en mängd okastrerade katter och som inte kastrerar dem samtidigt som de låter dem gå ute. De kan ha så få som 5 katter och så många som 20 till att de faktiskt inte har en aning om hur många katter de har.

2. Jag har stött på en kattsamlare som faktiskt gick och botaniserade bland utekatter, fångade in den katt som hon tyckte var fin och tog hem den(märkning inget hinder). Hon hade mer än 20 katter i sin lägenhet (2 rum och kök). En vän till mig som var hemma hos henne hittade en död mumifierad katt bakom soffan. Även om hon inte släppte ut dem var det katter som lyckades smita när hon öppnade dörren. Då hon ofta botaniserade en bit från hemmet och körde hem dem i bil, gissar jag att många av de katter som lyckades smita inte hittade hem igen, så de blev s k hemlösa. Jag hade dessutom en vän som blev av med sin katt och efter lappuppsättning fick veta att katten hade setts hos en kvinna i ett hyresområde i närheten (en vecka efter försvinnandet) Hon gick dit och det visade sig att kvinnans 10 årige son hade tyckt att katten var fin och burit hem den. Kvinnan hade redan 3 katter och en hund själv och hade  mage att ”tycka” att hon skulle få behålla katten eftersom hon avmaskat den och hennes son skulle bli så ledsen annars, han hade ju fäst sig vid den… Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hänt med den katten efter att hennes son tröttnat.

3. Dåliga kattägare som fått sin katt praktiskt taget gratis. Jag har själv haft en sådan till granne. Han åkte iväg ett dygn eller två i taget och slängde då ut katten utan vare sig mat eller vatten. ”Katter kan ju hitta föda själva” och utan hänsyn till väder. Katten fann sin väg till min kattlucka och gick in och åt av min katts mat. Efter ett tag så ville den flytta in. Jag hade ett helvete med det och grannen innan han till slut tröttnade på att bråka med mig och gav bort katten. Enda orsaken från första början till att han ville ha den kvar var att ”den var så söt” (tjejfångare). Den var långhårig och liten. Jag tror att en av orsakerna till att han slutligen gav bort katten var just att den, efter att den blev könsmogen, också började få rejäla tovor och faktiskt krävde en del omvårdnad för att inte alla grannarna skulle förstå hur han misskötte den. Så: Vänd aldrig andra kinden till för att du vill slippa bråk, markera om du tycker någon missköter sin katt. Tala om att du ser vad som pågår. Katter som missköts och får gå ute har en benägenhet att gå iväg för att leta efter ett nytt hem.

4. Innekatter som ”rymmer”  genom att ramla ner från ett fönster, balkong eller blir skrämda hittar inte alltid hem igen. De kan ofta vara omärkta och okastrerade dessutom.

5. Okastrerade hankatter som går långt för att hitta partner på partner hittar inte alltid hem.

6. Ladugårdskatter: Tyvärr är många av våra bönder dåliga på att kastrera sina ladugårdkatter även om de sköter om dem. När maten inte räcker till börjar katter att emigrera. De ger dessutom bort kattungar till vem som helst utan frågor. Till och med till barn utan att prata med föräldrarna. Dessutom: En del praktiserar ”gamla tiders” metod för att bli av med kattungarna och slår ihjäl dem efter födelsen. Kattmamman kommer då med stor sannolikhet att tillfälligt emigrera nästa gång hon blir med kattungar och försöka gömma dem. En mängd hemlösa katter som följd.

7. Kattpassning; Någon ställer upp som kattvakt och släpper ut katten. Eftersom katten vare sig känner område eller sina nya ”ägare” kan den få för sig att försöka hitta hem.

Okay jag får sluta nu. Jag kan komma på en mängd andra anledningar till att katter blir hemlösa men som sagt vare sig den faktiska hemlösheten beror på att katter flyttas p g a upplevd hemlöshet så att de inte hittar hem eller på att katter på det ena eller andra sättet missköts så bottnar det i att man inte ser något värde i huskatten.  Bara för att väcka en tanke hos er: Jag har sätt trådar om hur oansvarigt det är att skaffa kattungar på huskatt osv av kattägare som själva bedriver mer eller mindre organiserad avel på s k raskatter, med flera kullar per år; Vilket värde ser man då i huskatten?

#29 Du räknar upp många troliga anledningar till hemlösa "sommarkatter" och huskatters låga värde är, som du själv är inne på,  själva grundorsaken till att detta förekommer.

Som svar på din sista fråga där du blandar in raskattavel är det inte en fråga om huskattens värde utan kattens värde. Oregistrerad avel bidrar till katters låga värde och registrerad avel leder till att värdet (och därmed även omsorgen) höjs.

Det finns inget egenvärde i att kattungar föds genom oregistrerad avel. Det finns så många godkända raser att man i princip kan få den katt man vill oavsett hur man vill att den ska se ut eller vara. Att den dessutom råkar ha en stamtavla kan ju knappast ses som en nackdel?

Bara en parantes utanför ämnet, jag är inte särskilt förtjust i avel på s k raskatter. Min aversion mot det började när  själv hade en blandkatt, perser och norsk skogskatt, som fick diabetes redan vid 9 års ålder (den var inte överviktig). Fick då veta att det var en vanlig sjukdom bland perserrasen. Det gav mig många bekymmer (sprutor 2ggr per dygn och jag kunde inte åka på semester hur som helst med en mängd mera)och när den dog endast 16 år gammal var jag otröstlig. Min nuvarande katt (mamman) köpte jag när den var 8 månader gammal och jag fick i efterhand veta att den hade raskatt i sig (mamman var tydligen en raskatt) En stor besvikelse, sedan diabeteskatten var huskatten det ända alternativet för mig. Jag gick då in på nätet och läste om rasen. Det visade sig att det hade börjat med en katt som man hade parat för att sedan para ungarna med samma katt och dessa ungar med samma katt igen osv… Inte särskilt trevligt. Det finns en orsak till att  raskatters ägare när de trackar ner på huskattägare som vill ha en kull ungar säger saker som; Har du tänkt på blodgrupps kompabilitet osv. En faktor som uppkommit p g a för snäv avel. Om alla människor skulle sluta skaffa kattungar på huskatter hur skulle sådana som jag då hitta en katt som de vill ha?  Och ja, jag skulle utan vidare kunna betala 2000 kr för en huskatt.

Det finns dock raser som inte är ett resultat av den här formen av kattavel t ex norsk skogskatt. Jag skulle dock om jag (mot all förmodan)köpte en Norsk skogskattunge titta noga på ”avelstavlan” för att försäkra mig om att släktingar inte parats medvetet.  Ta det från en som vet; Det är ett evigt jobb att ha en sjuk katt (Jag blev faktiskt av med det jobb jag hade när katten blev sjuk eftersom jag inte kunde jobba över med kort varsel i samma utsträckning som jag gjort tidigare. Jag tvingades välja; Katten eller jobbet. Jag valde katten).

#30 Vet inte om jag förstår dig rätt: Vill du utrota huskatten eller få till en mer seriös/begränsad avel på svensk huskatt?

#31 Jag tycker att du resonerar väldigt konstigt. Registrerad avel är den enda aveln på katter som medvetet strävar efter att ge katter de bästa förutsättningarna för ett långt och friskt liv. Är eventuell inavel lättare att stå ut med för att man inte vet om den? Inom registrerad avel kan man åtminstone  undvika den eftersom det finns dokumenterat hur släktleden ser ut. Man kan också undvika att genetiska sjukdomar förs vidare genom dokumentation och hälsotester och det görs enbart inom registrerad avel.

Den blandrasavel som din långhåriga huskatt kom ifrån är inte registrerad och seriös avel.

Sedan måste jag även opponera mig mot att din diabetessjuka katt som blev 16 år dog när hon endast var 16 år. Var tror du att en katts medellivslängd ligger?

#32 Det finns ingen överskådlig risk för att oregistrerad avel kommer att försvinna, så det behöver man inte oroa(?) sig för. Om andelen kattungar som föds inom registrerad avel ökar på bekostnad av de som föds inom  oregistrerad avel skulle dock ingen vara gladare än jag.

#32 Om jag får önska fritt så skulle jag vilja ha mer kontrollerad avel av huskatt. T ex skatt på katt samt registreringstvång och att man endast får ha godkänd avel av huskatter.

Låter omöjligt, jag vet. Men huskatten är trots allt den mest motståndskraftiga och friska katten och #33 jag ”tror” att medellivslängd på katt om den inte blir sjuk eller råkar ut för en olycka är 20 år eller mer.

#35 Men hur skulle godkänd avel se ut om den inte var registrerad? De raser som finns och används inom registrerad avel har alla sitt ursprung i huskatter. Skillnaden är att aveln börjat registreras och därmed även blivit restriktiv enligt kattförbundens regler.

Huskatter är inte en homogen grupp. Det enda de har gemensamt är att aveln varken är kontrollerad  eller dokumenterad, så  därför kan man helt enkelt inte påstå att de är friskare än andra. Rimligen borde det snarare vara tvärtom.

Jag håller med dig om att katter som varken drabbas av sjukdom eller olyckor kan leva i över 20 år. Vi människor kan bli över 100 om inte vi drabbas av något, men det gör vi ju, i de allra flesta fall…

Bara en tanke;-) Skrota all avel på katter, Tillåt endast en kull per katt max, därefter måste alla katter steriliseras.  Böter utfästas om regler inte följs. Genpolen skulle bli versifierad, katterna leva längre och bra priser för kattungarna skulle kunna tas;-) Utopi jag vet, men ibland kanske man kan få fantisera lite… Naturliga (små) raser s s norsk skogskatt skulle i vissa fall kunna få dispens men får då inte paras med samma hane 2 ggr…

Ojoj, dröm…

Jo då det finns sommarkatter fortfarande. Tyvärr måste jag säga. Men det är inte bara under sommaren som katter dumpas. Det sker hela året runt dessvärre. I vårt land uppskattar man att det nu finns runt 150.000 hemlösa katter. Något som har blivit Sveriges största djurskyddsproblem.  Alla hemlösa katter är produkten av kattägare som inte tog sitt ansvar. 

Att seriösa katthem skulle gå runt och stjäla ägda katter som antyds i tråden är en skröna som inte har någon förankring i verkligheten.  Lite samma stuk som vandringssägner av typen "råttan i Pizzan" och "potatisodlingar i parkettgolvet". Det brukar användas som försvar av dem som inte vill acceptera den skrala verkligheten. Många gånger är de själva oansvariga kattägare. 

Vi hoppas att förslagen om obligatorisk kastrering* och ID-märkning + att det blir olagligt att överge sin katt, som ligger i utredningen för ny djurskyddslag går igenom. Då skulle det bli ett slut på dessa galenskaper. 

*av alla utegående katter.  

Och visst är det så att en hel del hemlösa katter är bortsprungna katter som aldrig kunnat förenas med sin ägare.  Det beror på att de aldrig blivit ID-märkta och registrerade. Inte heller anmälda som förvunna hos polisen.  Halsband är inte tillräckligt som ID-märkning eftersom katter ofta tappar dem.

Är det någon här som någonsin har hört talas om faktiskt fall där man köpt en katt enbart för att ha den under sommaren och sedan med berått mod övergivit (åkt ifrån den) när semestern är slut?

Min barndomskatt (köpt för 1 krona vid 5 veckors ålder) försvann när han var 3 år gammal och släpptes ut i ett sommarstugeområde under semestern, men det var ju liksom inte meningen att vi skulle lämna honom där. Mina föräldrar hade varken kastrerat eller id-märkt honom och när han försvann antog de (som så många andra) att han blivit tagen av räven och till slut var vi tvungna att åka hem. Att Figaro försvann beror på mina föräldrars okunskap och förlegade kattsyn, men han var aldrig en sommarkatt enligt mig.

#0  #39  Ja jag har hört o sett folk som har köpt en katt bara för att sedan överge den!!!

Ja, folk dumpar eller överger sina katter med berått mod!Jag känner folk som gjort det. Det är fint att tro gott om mänskligheten om än naivt, men jag önskar att alla fick jobba ideellt på ett katthem i minst 1 år. Då skulle ni få se hur verkligheten ser ut. Det finns många samvetslösa och okunniga, människor som inte tänker sig för där ute som dumpar o överger katter på alla möjliga sätt. Dom som skaffar katt till semestern o sen lämnar dom då dom ska åka hem. Eller flyttar ifrån sin katt som man har haft i många år för att man inte tycker den passar in i ens nya livsstil. Eller dom som åker några mil o slänger ut sin katt från bilfönstret rätt ner i diket. Eller knyter in dom i en konsumpåse o slänger dom helt sonika i en soptunna. Eller sätter dom i en transportbur o ställer dom långt ut i den mörka skogen. Och sen finns det ju dom som på många hemska sätt försöker ha ihjäl sin katt.

 Men frågan var om det finns människor som lämnar "nyinförskaffade" katter vid tex sommarstugan, jo dom finns, tyvärr inte bara på sommaren utan året om numera. Man kan kalla dom vad man vill, "sommarkatter" eller "semesterkatter" eller "åretruntkatter" oavsett namnet så finns dom där. Många skaffar en söt kattunge o sen när den plötsligt inte är så liten o söt längre så dumpar man den. Ni som inte tror på att detta är möjligt lever i en annan värld än vi som ser detta ske dagligen. Ni vill inte tro så ont om andra o väljer därför att försköna det med allehanda ursäkter, visst kan det vara på alla de sätt som ni tror på oxå men den bistra sanningen är även mycket värre än så. Precis som man väljer att se eller inte se de hemlösa katterna så väljer man att tro eller inte tro på "sommarkatten".

#40 och #38: Så väldigt märkligt att i ena andetaget anklaga andra för att sprida ”vandringssägner” och i nästa andetag göra det själv. Vad har ni för bevis/ erfarenheter(personliga, inte hörsägner) som visar att människor (enligt er dessutom, mer som regel än undantag) köper/tar hand om katter för att bara ha dem under en sommar?

Jag har jobbat på katthem och är väldigt kritisk, som jag skrivit om tidigare(för länge sedan), mot dessa. Största problemet är att det finns inget som helst krav på lämplighet eller utbildning för de aktiva. Det enda som behövs är att de ”vill hjälpa till”.  Leder naturligtvis att såväl lämpliga som olämpliga personer dras till verksamheten av olika orsaker.  Slumpen avgör vilka som har kontroll i verksamheten och vilka som tar besluten.

#38; för övrigt tycker jag att de lagförslag som du hänvisar till är precis vad vi behöver. Har själv utekatter och tycker att det är bra med ett förslag om att utekatter bör vara kastrerade. Så vi får hoppas att det blir verklighet.

# 29 När du säger huskatt. Vilken huskatt avser du då? Den som kommer från Sverige och som i uppfödd form kallas för Europé eller menar du någon katt från något annat ställe på jorden. Alla raskatter härstammar från en huskatt någonstans.

Själv hade jag en korthårig huskatt som fick diabetes vid 8 års ålder och jag känner också till ett katthem som hade en korthårig huskatt med diabetes.

#41 Ja jag har ju varit engagerad i hemlösa katter större delen av mitt liv och därför sett både det ena och det andra! Så NEJ jag sprider inga vandringssägner. INTE ALLS! Fast jag hoppas att det hade varit det. Den verklighet vi möter är långt ifrån romantisk och trevlig. Den är vidrig och visar människans allra sämsta egenskaper och sidor. Sommar katter och katter som dumpats andra tider på året inte bar dumpas, många av dem utsätts även för extrema saker som att sättas ut i lådor, burar i skogen, slängas i vattendrag, i soppåsar, släppas ut utmed trafikfarliga vägar, slängas ut från bilar, broar, skjutas…. Ja vi kan hålla på hela kvällen. 

#42 Huskatt = alla katter utan stamtavla. Det är ett vedertaget samlingsnamn på alla katter som inte är raskatter. En raskatt har alltid stamtavla.

Björne33, du är ute på mycket tunn is om du ifrågasätter det Lena skriver om hemlösa katter!! Om någon  vet något om dem så är det faktiskt hon. 🏆

Tror även att Jassan vet vad h*n talar om.

Ser att vi har träffats förr förresten, i den här tråden:  

http://utekatter.ifokus.se/discussions/55dd6dd68e0e742a6b00006c-katthems-kampanjer-angaende-hemlosa-katter

Där skrev du också en del märkliga saker om katthem. Jag kommer inte att försöka bemöta dig igen.

#44 Vi som är utkastade från Utekatter kan tyvärr inte se den tråden.

#45 Där skrev Björne33 (=TS) bl a detta:

"Jag tror helt enkelt inte på att problemet ser ut som det målas upp. Jag anser till och med att katthem bidrar till huskattens dåliga status genom sina konstanta kampanjer, som inte bara tar upp problem med hemlösa katter utan som ger en bild av att det är mer regel än undantag att människor använder katter som ”slit och släng” objekt.  Jag tror inte det är så. De flesta människor som skaffar husdjur älskar dem obetingat och man fäster sig lika mycket och lika starkt vid en katt som vid en hund. För mig är att påstå något annat rent skitsnack.

Jag har jobbat extra som volontär på ett katthem.

 Många katter bodde alltför länge på katthemmet eftersom alla nya ägare skulle godkännas av ett par fanatiska innekattsanhängare(som också hade synpunkter på civilstånd, fönsterkarmar, ”kattvana” (Tänk efter nu, ni har alla haft många katter, men är ni egentligen så mycket ”bättre” nu än när ni tog hand om er första katt? För mig handlar det om kärlek) och ”utseende”, hos köparen . De avlivades då för att katthemmet inte skulle få sitt tillstånd indraget av länsstyrelsen. Kattungar fanns alltid på medlemmars jourhem och kunde inte ”betittas förrän de kom till katthemmet efter att de fyllt minst!! 12 veckor. De presenterades inte ens på hemsidan. I ungefär hälften av fallen hann de bli vuxna katter innan ett hem hittades. Ibland fick de avlivas av ovanstående orsak.

En sak som vi inte får glömma med katthemmen är att det är ”självutnämnda” experter som engagerar sig. Det finns inget krav på utbildningsbakgrund, ingen avgörande bedömning förutom deras egen bedömning av sina egna ”kvalifikationer” utan bara ett ideellt engagemang och önskan att omge sig med katter"

Jag ifrågasatte dessa uttalanden och frågade Björne33, två gånger, vilket katthem och vilken Länsstyrelse detta handlar om, men fick inget svar.

Det jag motsätter mig är myten om att det är särskilt onda och empatilösa människor som bär skulden till problemet med hemlösa katter. T.ex. "såna som skaffar sig en sommarkatt". Detta är den absolut värsta sortens kattägare enligt alla de jag stångats med i olika trådar på kattforum, men själva vill de minsann bara ta en kull på sin katt… Om den omärkta katten varit försvunnen i 3 månader kan de på sin höjd skriva en lam fråga på nåt obskyrt forum om det finns någon där som är synsk!

Katthemmen brukar numera lyfta fram att tillströmningen av oönskade och/eller till synes ägarlösa katter är något som pågår året runt, inte bara efter sommaren.  Att man framhåller detta är BRA tycker jag eftersom det blir svårare att skylla på en enskild grupp då. Som jag ser det varje kattägares ansvar att se till att inte huskattöverskottet och därmed hemlösheten bland katter ökar.

# 41 Man måste har utbildning/kunskap för att starta ett katthem och du behöver ha tillstånd från länsstyrelse och de har regelbundna kontroller. Så ja det nog länge sedan du var på ett katthem.

#44 Som jag sa har jag behandlat ämnet tidigare och svarat på de frågor som kom in medans jag fortfarande var inloggad… Jag har inte tid att gå in och läsa/skriva varje dag. Ibland är jag mer upptagen med annat ibland mindre.  

#44 ”Om du kände Lena så…”.; Get real… Om jag kände Lena så skulle jag utifall hon inte hade någon utbildning fortfarande inte kunna avgöra om hon var lämplig som volontär/styrelseledamot på sitt katthem eller inte i nuläget, kanske om jag hade gått igenom hennes inlägg sedan hon startade forumet hade gett mig en bättre bild. Att man har/har haft många katter eller att man varit aktiv länge är inget bevis för att man är kunnig eller lämplig.  Om hon har utbildning t ex som djurskötare eller veterinär så skulle jag kanske se henne som en stor tillgång för katthemmet hon är på men jag skulle nog ifrågasätta hennes metod för att särskilja sina påståenden om katter som ”fakta” från andras påståenden om katter som ”vandringssägner”. Man är fri att tro vad man vill, men det är långt från tro till att veta.

#43 Du ger mig fortfarande inga konkreta exempel på där du vet med säkerhet att personer tagit in en katt/kattunge på försommaren för att skicka ut den efter att semestern varit slut. Du ger mig heller ingen statistik. För övrigt är allt prat om hur många hemlösa katter som finns en ”uppskattning”från tummen till pekfingret som katthem gör (dock ej samordnat dem emellan). Vad jag vet har aldrig någon forskning gjorts i ämnet, vare sig av katthem eller av forskare. Rätta mig om jag har fel (och ge mig en källhänvisning så att jag kan läsa rapporten och se hur siffrorna tagits fram).

#46; Jag tänker inte tala om för dig namnet på katthemmet eller på länsstyrelsen av förklarliga skäl.

Och slutligen gällande katthem säger jag vad jag sagt tidigare en sista gång.

”Största problemet är att det finns inget som helst krav på lämplighet eller utbildning för de aktiva. Det enda som behövs är att de ”vill hjälpa till”.  Leder naturligtvis till att såväl lämpliga som olämpliga personer dras till verksamheten av olika orsaker.  Slumpen avgör vilka som har kontroll i verksamheten och vilka som tar besluten.”

Jag orkar inte hålla på och bråka, men jag kommer läsa eventuella kommentarer ni lägger in efter det här och ta dem till mig. Vem vet ni kanske kan få mig att ändra min åsikt i frågan.

#45; Har du blivit utkastad från utekattsforumet? Vad märkligt, vad gjorde du då?

;-) är bara lite nyfiken

#48: Länstyrelsernas krav på verksamheten är  fysiska (storlek på bur, hur länge en katt får vistas på katthem etc) . Det enda krav på "kunskap" är krav på veterinärsvård.

#50 Det var inte svårt, jag försökte bara sprida lite kunskap och viktig information där.

http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/djur-och-natur/djurskydd/tillstand-for-verksamhet-med-djur/katt/Pages/default.aspx

# 50 Länsstyrelsen har inga synpunkter hur länge en katt får vistas på ett katthem. Det är vissa organisationer som har detta själva. Du är väldigt oinformerad förstår jag. Ingen idé att diskutera med dig.