Hur ser katternas relation till varandra i övrigt ut, dvs. hur "nära" varandra är de och hur beter de sig emot varandra? Verkar de trivas ihop och gilla varandra?

Hur ser deras bakgrund och uppväxtmiljö ut?

Att två kattindivider har olika personligheter och att individernas inbördes "status" skiljer sig åt är vanligt och något som faller sig helt naturligt för katter. Att den ena katten går undan och låter sig utkonkurreras av den andra som är mer "på" och har högre status är alltså inget som katten själv automatiskt mår dåligt av. De kan mycket väl känna både samhörighet och stor trygghet med varandra ändå.

De sover tillsammans, leker, busar, osv. men det jag uppfattar är en "resursfight" över vår uppmärksamhet och leksakerna. 

Deras bakgrund vet jag inte så mycket om mer än att de var tre stycken i kullen och vi adopterade två. Honan blev som sagt klämd i svansen när hon var liten och har alltid varit lite mer skygg och försiktig men mer än så vet jag inte. 
Vi bor i en 2:a där ca 50 kvm är tillgängliga för dem och dem har två klösställen, mat på varsitt ställe och en gemensam vattenskål och låda som töms ca 3-4 ggr per dag.

#2 Jag tror inte att den enstaka svansklämningsincidenten har satt så stora spår att det påverkat hela kattens personlighet. Katters personlighet formas av både arv och uppväxtmiljö (socialisering). Eftersom de är syskon kan man nog räkna med att de haft ungefär samma erfarenheter under socialiseringstiden, men fast även föräldrarna är desamma kan syskon ärva olika temperamentsanlag och det är nog det som den största skillnaden beror på i det här fallet.

En del katter föds helt enkelt med anlag som gör dem mer försiktiga och känsliga av sig och andra föds med anlag som gör dem mer framåt och nyfikna. Än så länge är dessutom både miljön och du ny för katterna, och då märks troligen skillnaden mer. Jag tycker alltså inte att du behöver känna någon oro.

En viktig sak att komma ihåg är att känsliga katter som inte "tar för sig" riskerar att bli ännu försiktigare om man ömkar och försöker trösta dem. Försök därför att bete dig på samma sätt mot henne som du gör mot hennes bror. För att hon ska kunna släppa loss med dig utan att störas av brorsans närvaro kan du faktiskt skilja dem åt genom en stängd dörr då och då.

Tack för hjälpen!
Vi har vid ett par tillfällen separerat på dem för att låta Fia ta för sig lite mer utan att Harry "stör" vid exempelvis lek, gos och utfordingstillfällena och det har märkts att hon tar för sig lite mer nu så då vet jag att vi är på rätt spår iallafall :)

#4 Fortsätt så!