Min britt är extremt social, så fort vi får besök är hon först på plats att hälsa i hallen, sedan är hon gärna med överallt tex när man kollar tv, lagar mat, på toa, sover, osv. Hon spinner 24/7, och jag skojar inte, hon spinner t.o.m hos veterinären när dem tar blodprov, världens snällaste och goaste katt. Älskar allt och alla, det bästa som finns är att kela och mysa. Hade aldrig träffat barn innan hon kom till mig men älskade barn direkt. Hon är även väldigt lätt i nya miljöer, nya situationer och stressar aldrig upp sig.

- hon fäller väldigt mycket (hon fäller lika mycket som min korthåriga huskatt)
- inte kul att vakna kl 03 på natten av att hon lagt sig bredvid huvudkudden och spinner som en motor (dock vet jag ej om alla britter är "spinn-maskiner")
- iaf min hona är svår att hålla en bra vikt på då hon är ganska slö och svår att aktivera/motioner, hon gillar dock att leka med leksaker, men ja hon är tyvärr en tjockis (väger 5 kg)

Jag skulle aldrig rekommendera en britt som ensam katt + att trots kattkompisar saknar hon oss väldigt mycket när vi vart på tex jobbet, så har men ett liv där man är ofta borta på fritiden ska man nog tänka en gång till innan man väljer britt :)

Ragdollen är en lugn och harmonisk ras som är väldigt tillgiven till sin ägare :) har 3 st!

#1: Åh gud hon låter helt underbar. Låter som en otroligt trevlig katt! :-) Gällande fällandet är det inga problem från våran del, det är sådant man får vara beredd på haha! Gällande att den inte ska vara ensam katt, min sambo är egenföretagare och jobbar oftast hemifrån. Han är borta runt tre timmar per dag, annars så är det alltid någon hemma. Tror du att det är för mycket för en ensam britt? :-)

#2: Ragdollen är en otroligt fin ras, det måste jag säga! Hur är det med pälsvården? :-)

Selkirk Rex kan vara ett alternativ. Relativt ny ras i Sverige som ofta beskrivs som en lockig britt. De är väldigt lika britten i temperament då britterna har använts när man breddade avelsmaterialet i rasen. Finns som både lång och korthår.

Min förra katt Teddy var en Selkirk och han var helt underbar. Han älskade att ligga nära och mysa, gärna med huvudet på min arm. Han kunde vara envis som synden och nyfiken så han nästan vred nacken ur led om något hände utanför fönstret.

Då de inte har någon underull så tovar de sällan :) jag kammar mina 1 gång i veckan ibland varannan :)

Vill bara säga att när jag va inne på katt-tankar så tänkte jag oxå på brittisk korthår, pga jag ville ha en lugn o kelig katt… För att göra en lång historia kort, så blev det 2 hittekatter från Monikas stödhem i Skåne genom Kks som hade så otroligt bra koll på sina katter och jag fick precis det jag önskade. Lugna, otroligt keliga och sociala katter som håller sig på markplan och ej klöser på annat än klösträd :) och de är vanliga bondkatter :) så hittar man ett bra stödhem som har koll på sina katter så kan man få det man önskar utan att de kostar flera tusen för en "ras" plus att man gör en god gärning och adopterar en katt som varit hemlös. Dexter älskar o bli klappad på magen, inte många som gör det haha.

Måste bara inflika med att man inte ska haka upp sig på priset på katten, det finns en anledning att raskatter har sitt pris då allt från innan parning tills kattungarna är flyttklara läggs det ner tusentals kronor. MEN jag säger det också att bryr man sig inte om ras ska man besöka närmaste katthem och hjälpa en fyrbent in i värmen :)

#7 jag har raskatt och huskatt, precis lika sjuka så tyvärr ger jag inte 5 öre för stamtavla ur hälsosynpunkt.
Men ska man avla, ställa ut eller vill ha en speciell ras så är det klart att man köper en raskatt. Annars är en huskatt från ett katthem samma sak enligt mig :)

Burmakatter är enormt sociala, och vill alltid vara med och vara nära. Enormt påhittiga och roliga är de också! De kräver ingen pälsvård alls men vill ju inte vara ensamma. Annars håller jag med om att om man tar en katthemskatt så gör man en god gärning.

Fast om man ska köpa katt speciellt raskatt är det viktigt att katterna gått igenom de tester som bör göras för varje ras innan parning. Det är superviktigt och nä det är inga garantier för stt du alltid kommer ha en sjukdomsfri katt men du kan säkerhetsställa att katten inte bär på några genetiska sjukdomar vilket inte du kan med otestade katter och katten har bättre förutsättningar dessutom. Alla djur kan bli sjuk men vill man ha en raskatt så ska man kolla att uppfödaren följt respektives ras hälsotester. Ursäkta OT TS :)

#4: Dem var verkligen jättefina. Hur är det med deras pälsvård, krävs det något speciellt? :-) 

Jag tror att både och jag min sambo tänker främst på en raskatt då man har ett speciellt stöd ifrån uppfödaren :-) Skulle det behövas information ifrån kattens föräldrar eller tidigare symptom när den var liten vid ev. sjukdom så vet man att man alltid kommer att ha den tillgänglig hos uppfödaren! :-) Intressant diskussion dock, glad att ni tog upp det!

#9: Burmakatterna har jag aldrig hört talas om innan, men gud vad svårt detta blev nu haha. Jag och min sambo velar mellan Brittisk Korthår, Burma & Ragdollen nu. :-)

#11 Nej pälsvården är relativt enkel. Jag har bara haft korthår och där var det ungefär samma som med andra korthårskatter. Det som skiljde var att när Teddy fällde så fällde han i små lurviga tussar eftersom det krulliga håret hakar fast sig. Så under fällperioden kändes det lite som vildavästern med små tussar som rullade fram över golvet. Men lätt att dammsuga upp i alla fall 👍.

Om man badar katten så är det bra att låta den självtorka eftersom hårföning drar ut lockarna. Men det är sällan man behöver bada en selkirk. Det är mest om man vill ställa ut. När de fäller som mest kan man dra med en fuktig handduk över deras päls så lossar mycket av den lösa pälsen.

Inget lätt val! Det jag tycker skiljer är följande (jag har bara egen erfarenhet av burma, de andra har jag bara läst om och träffat någon enstaka):

Ragdoll - semilånghårig men med lättskött päls, en mycket lugn myskatt, fint sällskap i soffan och en mycket populär ras på utställningar. Dock väldigt matglad och inte så vig men ofta tillgiven sin familj.

Britten - korthårig men tät underull så den fäller en del, mitt emellan i aktivitet men åt det lugna hållet. Sveriges populäraste ras kanske för att den är trevlig och enkel att ha? Matglad och kan vara lite bekväm av sig.

Burman - helt klart aktiv och påhittig, och kanske den av dessa raser som har störst behov av sällskap och aktivitet och vill alltid umgås med alla människor (tycker om gästerna också). Blir ledsen om den lämnas helt ensam, många får rådet att skaffa två om man arbetar mycket. Mycket korthårig utan underull, släpper därför i nästan inte alls, vilket betyder att man helt slipper pälsvård och knappt ens behöver dammsuga.

Lycka till i ditt val! 🙂

Vill bara tillägga att jag tycker att det inte alls är jobbigt med två katter eftersom de verkligen uppskattar varandras sällskap (burmor gör i regel det och brukar t ex sova "i hög" alltså omslingrade med varandra). 

Bidrar med bilder på mina burmor, Simon och Saga 🙂

Simon

Saga

Om du vill ha en katt med ett visst temperament så varför inte skaffa en lite äldre katt, åtminstone några månader. Då vet du vad det är för en individ. Du skaffar ju en familjemedlem och inte en ras. Det kryllar av omplaceringar där ute.

Kan tillägga att jag skaffade min katt via Blocket. Ringde på några annonser och träffade en katt innan Lillan men det var inte rätt. Vi behövde en kelig och social katt i familjen, lite som terapi till min son som hade en jobbig tid. Jag gick inte ett dugg efter ras eller kön eller om den var kastrerad osv. utan bara efter personlighet hos katten. Och det blev helt rätt! Världens goaste Lillan, lekfull och sällskaplig och kelig, orädd och lätt att hantera på alla sätt.

Fast nu är TS ute efter en raskatt och dwt är inget fel med det!

Sedan tycker jag inte att man ska gynna oseriösa uppfödare som kryllar på blocket utan vända sig till ett katthem om man vill ha huskatt då vi redan har 150 000 hemlösa huskatter som behöver ett hem :)

Om man vill ha en raskatt ska man skaffa en raskatt, man ska förhoppningsvis leva med katten i minst 15 år, och det är ett stort beslut att skaffa katt så det gäller att man skaffar det man verkligen vill ha :)

TS eftersom du vill ha en raskatt, där personligheten och temperamentet är viktigt, då kanske den bästa lösningen är att ringa runt till de seriösa (viktigt!) uppfödare som har de raser du är intresserad av, och fråga om de har en omplaceringskatt som uppfyller dina behov? Ofta är det katter som köpare måste lämna ifrån sig, det behöver inte alls vara på grund av katten utan handlar ofta om allergi, flytt eller ändrade familjeförhållanden. 

Då får du en katt som passar efter dina önskemål, och du får en raskatt med allt vad det innebär av kontrollerad avel, hälsotester, hantering, chipp, vaccinering m.m., och även att du alltid kan vända dig till uppfödaren med eventuella frågor. 

De flesta katter omplaceras genom uppfödaren och hamnar alltså inte på blocket. För att veta om en uppfödare är seriös kan du kolla med de rasklubbar som finns för respektive ras. Hoppas du hittar rätt katt för dig! 🙂

http://www.burmaklubben.com/

http://www.ragdollklubben.com/

http://www.brittringen.se/ eller http://www.brittsallskapet.se/Uppfodare?ccp=2107

Och oftasr när en katt ska pensioneras från aveln så brukar uppfödaren omplacera dem så du kan också höra om uppfödarna själv har några som ska pensioneras :)

Tänkte bara tillägga ang. Burmor att även om de är helt underbara individer så är de inte 100% soffpotatis-katter. Eller snarare, min Burma älskar att kela och så fort man lägger sig ner i sängen eller soffan så kommer han och ska gosa ner sig, helst under täcket eller filten. Även om jag sitter med datorn i knät så kommer han och försöker klämma in sig mellan datorn och magen vilket aldrig funkar (varpå han då försöker tycka ner nosen under datorn och "knuffa bort den"). Däremot så är han väldigt full av energi, och kan vara ganska outtröttlig, speciellt när det kommer till lek.

Han får också små ryck då och då, vilket innebär att han rusar igenom huset i 120 km/h, far upp som en raket på soffryggen och hoppar vidare upp ovanpå skåpet eller bokhyllan för att sedan hoppa ner igen och fara vidare. Vi bor i en enplansvilla så vi har mycket yta för honom att springa omkring på utan att det "stör" oss, men minns när han följde med upp och bodde i en liten fjällstuga i en vecka för några år sedan och höll mina föräldrar vakna när han röjde omkring mitt i natten. 

Eftersom min Burma är ensamkatt så förlitar han sig  på oss människor som  hans lekkamrater, och standardleken är att springa omkring som en dåre medan han jagar efter, och jag kan lugnt säga att när jag tycker det räcker så vill han fortsätta en timme till, haha. När vi i början misslyckades med att ge honom nog uppmärksamhet (i form av lek) så tog det ut sig i att han t.ex. klöste på soffhörnen (då han visste att detta innebär att vi skulle kliva upp ur soffan, lyfta upp honom, bära med honom till klöspelaren, titta på medan han klöste och sedan berömma och kela med honom). De är alltså rätt smarta med haha. 

Vi löste hans stora behov efter energi genom att låta honom bli utekatt, men om du nu ska ha en Burma som innekatt så skulle jag nog skaffa två så de kan trötta ut varann. Min poäng är alltså att även om det är en underbar ras (skulle aldrig kunna tänka mig någon annan, haha, helt såld) så är de inte den typen som endast sover/myser, iallafall inte när du är hemma :) Blev lite långt såg jag nu men hoppas du fick en lite bättre inblick i rasen. Sen bör jag tillägga såklart att det finns individer av alla raser, kan hända att min herre råkar vara ovanligt krävande på aktiveringsdelen, vad vet jag 😉

Min Burma, dock för två år sen så han är lite mörkare idag!

Själv är jag mycket förtjust i Brittisk korthåriga katter. De är lugna, keliga och stora katter. Självklart blir det även ett antal tjuvrusningar också 😀. Skickar med en bild på mina pälsklingar Micke och Molle som är av Brittisk korthårig ras.