Avliva eller inte?
Min mammas överväger nu att avliva sin gamla herre som blir 17 år till sommaren. Jag skriver här för att jag undrar hur ni hade gjort. Han har besvär med luftvägarna och han är ansträngd när han andas, och han har lite svårt med balansen ibland. När han är inne har han lite svårt att koppla av och han pockar ständigt på uppmärksamhet. Men han äter bra, han tvättar sig ordentligt och han har pigg och fin blick, och är väldigt fin i pälsen. När han är ute tar han fortfarande snabba, men korta, språng och ibland klättrar han även i träd. Han har medicinerats för sina luftvägar med luftrörsvidgande och kortison men det har inte fungerat. Ska man låta honom somna in, eller orkar han med ett tag till? Det som gör valet så svårt är ju att han beter sig precis som en frisk katt, om man bortser från andningen. Han är ju trots allt gammal och det är ju inte konstigt att han är lite trött ibland. Det sista vi vill är att hålla honom kvar bara för att vi tycker beslutet är jobbigt att fatta. Mamma överväger ju som sagt att ta bort honom, men om han inte lider så kanske han kan få vara med även denna sommaren. Vad hade ni gjort?
![[lenniiis]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Oj, vad svårt! 😕 Vad säger er veterinär? Verkar det som att han tycker att det är jobbigt? Verkar han nöjd med tillvaron? Så länge det verkligen bara är lite jobbigt med andningen ser jag ingen anledning till att avliva… Men då får man också anpassa miljön till honom. Dock säger du att han har svårt att koppla av… Så det kanske är ett tecken på att han faktiskt lider? Katter brukar ju inte vilja visa det förrän det är riktigt illa. Så det kanske är en liten varningsklocka där?
Ja du kanske har rätt. Man vill ju gärna att han ska må bra så man inte behöver bestämma sig än. Han har svårt att komma till ro ibland, han springer gärna runt benen på oss.
Lysnar på en bra vetinär
Lysnar på en bra vetinär
Lysnar på en bra vetinär
Lysnar på en bra vetinär
Så länge man inte ser tecken på att katten lider så tycker jag att den kan få finnas kvar. Det mottot har jag på alla mina djur, katt som hund.
Så om jag förstått det rätt så är han fortfarande pigg och har gnistan trots den aktningsvärda åldern, ja då skulle jag nog vänta och se… (och snart tas väl även denna tråd bort pga avlivningshotet).
#7 Problemet är väl att djur sällan visar om dom lider
l'm back
# 8 Det ser man faktiskt om man lever nära sina djur. Gnistan i ögonen försvinner tex.
#9 Det stämmer inte alltid (i alla fall när det gäller andra djur än bara hundar och katter). Sen så vill man ofta inte se det heller vilket gör att man kan missa det.
l'm back
#10 Jaja, det beror väl på en själv i så fall, hur uppmärksam man är och hur man tänker. Jag tex. har aldrig låtit ett djur lida för min egen skull och jag har då haft många, många djur genom livet.
#11 Många gånger är det inte ett aktivt val, man bara älskar djuret så att man inte kan se det.
l'm back
#12 Det får stå för dig i så fall. Min mening är att om man verkligen älskar sitt djur så ser man alla fel och brister, alla förändringar. Även fast det gör ont i en själv. Det är också vår skyldighet som djurägare, att vara observanta och inte vara egoistiska. Härmed lämnar jag denna diskussion med de orden.
#13 Är det därför länsstyrelsen får tillvarata mängder av djur från ägare varje år och avliva? Eller tror du verkligen att de ägarna inte älskar sina djur?
Folk blir hemmablinda, jag kan garantera dig att du är det också. Jag brukar passa på att fråga folk om de tycker mina djur är smala/tjocka när de hälsar på, för jag vill inte svälta/göda dem.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
#13 Jag skulle snarare säga att du hör till ovanligheterna då folk väldigt lätt blir hemmablinda som #14 säger. Tex tycker jag att våra kaninungar är små men varje gång nån uppfödare kommer till oss får dom ögon stora som tefat för att våra kaninungar är så stora (för rasen).
l'm back
Håller med de ovan. Djur visar sällan, speciellt katter, att de är svaga så vi går och tror att de inte har ont fast de egentligen har det. Det handlar inte om att man inte känner sin katt utan det handlar om att det ligger i deras natur att inte visa tecken på svaghet.
Starta ny diskussion