Svårt beslut..
Har ett svårt beslut att ta.. Den 11 maj fick jag hem en förvildad katt. Hon hade bott i Malmö och kommit till ett par som börjat mata henne (och några andra katter) och strax där efter märkte den att hon var dräktig. Så de sökte hjälp hos Kattjouren som sedan tog kontakt med mig om jag kunde ställa upp som jourhem åt henne och de kommande ungarna. Vilket jag gjorde. 15 maj föddes fyra fina kattungar. Jag var inte nöjd med Kattjourens sätt att "sälja" kattungarna så jag sa upp kontakten med dem eftersom de inte ville ta kattungarna till veterinären. Och jag själv fick inte det heller. Så jag vaccinerade, chipade och besiktade kattungarna och sålde dem sedan till underbara hem. En av ungarna har jag själv kvar. Och under denna tiden jag har haft Fera (mamma katten) så har hon inte blivit "tam" och hon har bott hos mig i snart 9 månader. Hon är fortfarande rädd och gömmer sig nästan hela tiden, förutom när hon löper, då springer hon runt i huset och jamar. Jag har aldrig fått klappa henne. Någon gång när hon har ätit så har kan kunnat nudda henne, men då har hon sprungit iväg. Man märker mycket på henne att hon inte trivs. Nu har hon även börjat kissa inne.. Det kan dock vara för hon inte är kastrerad än. Hon ligger mesta dels av dagarna under min säng. Nu till mitt dilemma.. Jag planerar ju att kastrera henne nu i januari men så han många man pratat med undrat om det verkligen är lönt? Om hon kanske inte "mår bättre" av att få somna in. Många tror inte det blir någon katt av henne.. Och det har jag ju ockupation funderat på, men jag vill ju helst inte behöva avliva någon katt! Men sen vill man ju hennes bästa. Vi har inte möjlighet att skäppa ut henne(efter kastrering så klart) eftersom vi bor väldigt nära en 90 väg. Och hon trivs inte med att bo hos oss. Och även om hennes ungar var tama och älskade människor så höll hon sig ändå så långt borta från en som möjligt.. Vad ska jag göra? :/
Fy vilken jobbig situation, men som du säger, hon mår inte bra av att hela tiden behöva vara rädd och gömma sig för människor. Om jag hade suttit i din sits hade jag nog tagit det jobbiga beslutet att låta henne få somna in🌺
Lycka till med Fera och hennes kattunge!😊
/Gizzma
/Gizzma
Everything has its beauty, it's up to you to see it!
Jag skulle skriva frågan inne på hittekatter.ifokus eftersom de finns många som har stor erfarenhet av hittekatter, skyggisar med mera. Jag tror du får många tips, förslag och bra råd där. Kanske hittar ni någon som är villig att ta hand om mammakatt t o m. Jag hoppas verkligen det!
Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott! / Catta-Y
Meeow!
Allmänna råd till 1 kap. 23 §
Katter som levt utomhus och är förvildade bör inte tvingas leva inomhus.
http://www.jordbruksverket.se/download/18.26424bf71212ecc74b080001024/1370040518362/2008-005.pdf
För mig skulle valet vara lätt, för att det liv hon lever nu är djurplågeri. Det finns gränser för vad vi rent moraliskt bör utsätta djur för i välviljans tecken.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
![[HundochKatt]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Många kommer säkert att protestera när jag har skrivit detta, men jag är av den åsikten att inget djur ska behöva lida på något sätt, mer än nödvändigt.
Helt klart mår inte katten bra, när hon får hela tiden vara rädd och gömma sig. 9 månader är ju ganska lång tid - om än du inte får klappa henne så skulle hon i alla fall inte gömma sig hela tiden. Kastrerar du henne och släpper ut henne, så kommer hon förr eller senare att bli påkörd och får då kanske lida av skador eller förhoppningsvis så avlider hon på en gång. Innan dess är frågan lite om hon skulle komma hem till dig för mat eftersom hon ännu inte funnit tryggheten hos dig. Är det ett liv för en katt att förbli en "vildkatt" även fast den är kastrerad? Det är kanske lätt för mig att säga så här "på sidan av", men faktum är att jag har avlivat förvildade katter, när de inte velat ha med människan att göra. (En lång historia som jag inte tänker ta upp här och nu) Och det kändes rätt att ta göra det. Så jag behöver nog inte säga mer om vad jag tycker.
Har testat både zylkene och PET remedy (liknade som feliway) men inte mycket skillnad.. Det känns som det bästa för Fera, för skulle hon få gå ut så skulle hon antagligen springa ut på vägen och bli på körd, och då känns det snällare om man själv låter henne somna in så slipper hon lida.. Och eftersom jag inte vet om hon kanske är lika stressad när hon är ute så är det nog snällare då också om hon får somna in.. :(
Jag skulle gett henne chansen och kastrerat henne, det hjälpte otroligt mycket med min första jourhemskatt som var ungefär likadan som du beskriver.
Vänligen läs sitens regler. Denna tråd låses och tas bort
Starta ny diskussion