Ja min katta bet mig för ett par år sen i handleden.
På mindre än 24h blev det infektion och jag fick åka till akuten och få både stelkrampsspruta och antibiotika kur ><

#1 Mysigt du! 🤔

#2 eller hur =P
fick allergiskchock mot antibiotikan också - de va en riktigt ''kul'' månad hahaha

Men katten drabbades av Karma - hon fick själv allergichock 1 vecka senare..

#3 Men fy, hade riktig otur där! Kan tänka mig att roligare dagar finns 😛För er båda då!

#4 indeed it do…

Jag blev biten av en katt första dagen jag jobbade på ett katthem. Det såg inte så farligt ut, men jag ringde Sjukvårdsrådgivningen, och de sa att jag skulle träffa läkare samma kväll, för säkerhets skull, eftersom jag inte hade något stelkrampsskydd. De ordnade en tid på jourmottagning. Där fick jag en stelkrampsspruta och noggranna order att höra mig om det skulle svullna eller bli stelt, men inget av detta hände. Det är 2½ år sen, och jag lever fortfarande, och har alla lemmar kvar, så det var nog inte så farligt.

Jag har blivit huggen ibland. Har bara tvättat med tvål och vatten . Det har inte blivit inflammerat.

Jag var dum nog att sticka foten emellan när två av min katter slogs. Tänkte inte på att jag inte hade skor på fötterna. Har nu två rejäla ärr som går över hela foten.

Trotts noggrann rengöring tog det lång tid för det att läka. Jag har bokat tid för att förnya mitt stelkrampsskydd för det tar snart slut. 

Kattbett är inte att leka med.

#8 Håller med, kattbett är inte alls att leka med.
Det många tror är att det är enbart bakterierna som orsakar alla dessa infektioner, det är snarare en farlig kombination av små vassa tänder och bakterier. Ett kattbett sluter sig ganska så på en gång medan ett hundbett blir mer öppet.

Såg på ett program för ett tag sedan, något fakta program där de jämförde hundar och katter. Katter har otroligt sämre luktkänslighet än vad hunden har men hunden har betydligt mer bakterier i munnen än en katt. Enligt programmet var alltså katten renare i munnen, men det var bara baserat på antalet bakterier och inte vilka sorters bakterier. 
Men lite komiskt ändå att hunden ska ha mer bakterier än katten, även om katten kanske har mer dåliga.

Jag blev biten i tummen av en liten kattunge. I höstas. Han låg och halvsov i mitt knä, jag rörde inte en fena, men helt plötsligt fräste han till och högg mig i tummen. Tyckte inte det såg så illa ut. Bara två små prickar efter hörntänderna. Det svullnade dock upp efter ett tag, började göra ont. Fick antibiotika från vårdcentralen, som inte fungerade. Jag fick feber och tillslut hamnade jag på ortopedakuten, blev inlagd för intravenös antibiotika. Man märkte att jag hade fått in bakterier i leden och behövde opereras akut. Kommer inte få tillbaka full funktion i tummen igen. Kattbett är, efter människobett, de mest bakterierika betten. Deras vassa tänder når även djupare ner i köttet än man tror. Blir man biten i närheten av en led kan det bli riktigt illa. När det kommer in bakterier i en led bryts leden ner VÄLDIGT fort. Blir man biten så att en sena blir infekterad, sprids bakterierna jättefort till resten av kroppen och kan leda till blodförgiftning. Blir man biten så att det går håll i huden, ska man se till att få antibiotika DIREKT!!

Inte blivit biten allvarligt. När vi skulle fånga in en av våra katter som rymt, så bet han dock mig i huden mellan tummen och pekfingret, och det blev sår. Det blev infekterat (det blir alla sår jag får), men antibiotika behövdes inte. 

Nu är det ett fint ärr där istället (:

Jag har bara blivit biten på riktigt en gång och det var när jag försökte fånga in en panikslagen främmande katt som var på rymmen. Det blev ett hål i fingertoppen som gjorde jätteont, men det läkte av sig själv utan behandling.

Går man till vårdcentralen med ett kattbett får man alltid antibiotika i förebyggande syfte, även stelkrampsskyddet fylls på om det behövs. Var det mer än 20 år sedan man fick sin senaste stelkrampsspruta bör man förnya den. Jag gjorde det i somras eftersom mitt skydd hade gått ut.

Jag blev huggen i tummen av en katt som fastnat rejält på katthemmet, en panikslagen liten katt som redan innan var en otroligt stressad och rädd individ.
Enligt läkarna så hade den satt in en riktig 10p då betten var i allt vad leder och senor innebär, totalt 6 bett blev det.

Resulterade i 11 dagar på ortopeden, antibiotika intravenöst under hela tiden samt 8 operationer som gav över 26 stygn och lämnade 4 ärr.
Dessutom antibiotika i tablettform i 10 dagar efter hemkomst.

Katthemmet anser att jag får skylla mig själv då "alla vet att den katten rör man inte".

Idag, två år senare, har jag förlorat cirka 50% rörlighet och funktion och det kommer inte att komma tillbaka.

Panikslagna djur är varken ofarliga, lätthanterliga eller roliga. Oavsett vad för djur det handlar om så kan allt hända.

Den ända katten som bitit mig var en katt som flytta in hos ena systern. Antagligen en dumpad katt lr sommarkatt. Hur som helst hon var lömsk av sig, satt man och hon kom upp i knät så trode jag att hon ville jag skulle klappa henne så det gjorde jag. Fy farao den katten högg tag i handen och hängde med klorna i armen, gjorde jätte ont o djupt vart det av klorna. Stelkrampsprutan hade jag redan så den slapp jag ta igen dok så spola dom rent såren och tejpa lite snyggt. 

Det är den ända katten som bitit mig sen har jag råkat blivit klöst då en katt vart rädd och det sluta med att 2 klor satt fast i min överläpp ena klon gick igenom och satt fast i tandköttet. Och det var svårt att "haka av" klon från tandköttet. Blödde mycket och ägaren till stallet svimma då hon inte tål blod ja ni kan ju tänka er kaoset 🤪 

Katten var stallkatt skulle varje gång jag gick dit lyftas upp och kela men han vart rädd då en häst hosta till på honom (hästen satte i halsen/svalde fel)

Nina bet mig i tummen när vi hittade henne. Vi hade sett henne på gårdsplanen några gånger men aldrig kommit nära, en liten kattunge. En dag kom vi hem och såg kattungen sitta mitt på grusvägen, jag stannade bilen och öppnade dörren, men hon stack ju direkt så jag gick tillbaka till bilen och såg att hon mer ranglade än sprang, snubblade över sina tassar och kunde knappt ta sig fram. Då förstod vi att hon var dålig och att det var akut! Så jag slängde mig ur bilen och efter henne, livrädd att hon skulle försvinna ner i diket eller ut i åkern, då hade vi nog inte hittat henne igen. Dum, panikslagen och väldigt kattovan som jag var dök jag över henne och tog henne med händerna. Hon högg mig i tummen, över leden i ren panik en gång, sen orkade hon inte mer. Hon var det magraste, kallaste, vekaste lilla djur jag någonsin sett. Jag fick antibiotika och omplåstring på vårdcentralen, Nina fick veterinärvård och antibiotika hon med. Hon var ju både sjuk, undernärd och antagligen hade hon inte överlevt många dagar till utan mat och vatten. Detta var i oktober för tre år sen detta år, min Nina är min lilla ögonsten nu! En skyggis värd all tid och tålamod som hon behövt!