Den korta versionen: Kan en kattunge vara bra sällskap till en katt som verkar understimulerad och inte är speciellt människokär även fast hon tidigare visat sig fientligt inställd till andra katter?

Den något mera informativa versionen: Min Alice (ragdoll/perser, 5 år gammal) bodde ihop med andra katter i sin förra familj men omplacerades på grund utav bråk. Jag vet inte om det är hon som var den dominanta och bråkiga eller om hon blev påhoppad men med tanke på hur bestämd och divig hon är skulle det förstnämda faktiskt inte förvåna mig.

När jag är hemma hos familjen längre perioder,  som har en ung bondkatt (~1 år gammal), brukar Alice följa med. Detta leder oftast till att deras katt jagar eller smyger på Alice som inte bryr sig nämnvärt men emellanåt (främst när familjens katt löper) får Alice tokryck och fräser, slår till med tassen eller springer undan för att gömma sig.

Hon är inte speciellt social jämtemot mig utöver att hon åmar sig för att bli tittad på och ibland hoppar upp i sängen. Dessutom är hon lat och sover bort hela dagarna MEN under nätterna får hon tokryck och flyger runt i lägenheten samt skriker. En tanke är att detta kan bero på att hon är understimulerad och behöver aktiveras - därav varför jag tänker på att en kompis kanske skulle vara bra då hon inte bryr sig ett skit ifall en försöker aktivera henne. Å andra sidan så har det ju varit problem med andra katter tidigare men jag tänkte att det kanske skulle gå bättre utifall en skaffar en kattunge så att hon liksom känner att hon ändå är den som bestämmer?

Vad tror ni?