… men föräldrar som inte gör något!

Här hemma finns det en katt vid namn Selma som är 10-12 år gammal och på senaste veckorna har hon gått ner i vikt väldigt drastiskt - från att ha varit överviktig till att ha blivit mer normalviktig. Vägde henne förut med en vanlig personvåg och den stod på 5,2 kilo. Hon går konstant runt matskålarna och tigger efter mat men hon får bara blötfoder då hon kräks utav torrfoder (kan inte ens äta en ynka lilla bit). Hon kräks väldigt ofta, minst en gång i veckan. Hennes kiss och avföring har jag ingen koll på så vet inte hur det ser ut.
Det börjar synas tydligt på henne att hon mår dåligt!

På kort tid har hon mist två utav sina närmaste, sin mamma (hon var en enoooooorm morsgris och lät aldrig mamma vara ifred mer eller mindre) och sin syster och i Oktober 2013 kom det in en kattunge, hane, i hushållet men jag tror inte det är han som är problemet då det började i slutet på december/början på januari har jag för mig. Det var då hon började tappa vikt i alla fall.

Mina föräldrar är inte speciellt positiva inför förändringar utan tycker att allt ska vara som det har varit, dock börjar jag må dåligt över att se henne tigga mat konstant men jag vet inte vad jag ska göra! Jag har kommit med påpekande som att "Oj, hon har gått ner väldigt mycket i vikt!" eller "Med tanke på att Selma kräks så mycket utav torrfodet så borde vi kanske inte köpa torrfoder alls."
Men inget sjunker in! De kommer bara med bortförklaringar och pratar om något annat efter 2 sekunder.

Det börjar märkas väldigt tydligt på att något är fel och jag har ingen aning om vad jag mer ska göra… ta torrfodret och kasta det eller vad då…