![[SueHn]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Studier om att lösa upp urinstenar - Varning långt
Jag har ägnat mig åt att läsa vad jag hittat på nätet om studier på urinsten hos katter och behandlingar med foder. Jag har enbart läst sammanfattningar för det kostar en slant att få tag på hela texten. Det finns säkert fler studier. Om jag råkat översätta namnet på någon kemisk förening fel finns det kanske någon kemist här som kan rätta mig.
I en studie användes 12 katter för att se om surgörande av urin skulle påverka tätheten av benmassan vilket inte verkade vara fallet men med så få försöksdjur bör nog denna studie ses som en förstudie.
En studie med 21 försökskatter har gjorts av Royal Canin. Hela försöket kunde genomföras med 17 katter. Det tog mellan 10 och 55 dagar innan urinstenarna lösts upp. Ett försök med enbart 17 försöksdjur bör även den ses som en förstudie som inte säger så mycket speciellt med tanke på att
Royal Canin sannolikt redan innan studien började hade bestämt sig för vilket resultat som man ville få. Vad som inte framgår är hur många studier Royal Canin gjort innan man hittade en grupp på 17 katter där deras teori gav önskat reslutat. De fyra katter, där man måste avbryta försöken, hade urinstenar av kalciumoxylat och kalciumfostat. Dessa stenar togs bort genom en operation.
En studie som genomfördes på ett universitet i Minnesota använde sig av 30 katter där 28 försöksdjur genomgick hela försöket. Man surgjorde urinet på dessa katter och de fick också antibiotika. Medianvärdet för hela gruppen för att lösa upp urinstenarna var 36 dagar men medianvärdet för de katter som hade en stafylokockinfektion i urinvägarna var medianvärdet hela 79 dagar. Urinstenarna för de två katter där behandlingen inte gav någon som helst verkan var av ett urinsyresalt resp kalciumfostat och kalciumoxalat och magnesiumfosfat.
I Minnesota har en stor studie gjorts med 173 katter med urinstenar av kalciumoxalat och 290 katter med stenar av magnesiumfosfat samt 827 friska katter. Man ville se hur olika dietfaktorer inverkade på bildandet av urinstenar. Mat som ökade risken av den ena sortens urinstenar minskade risken för den andra sorten och vice versa. Tyvärr hade man ändrat så mycket på den mat som gavs till försökskatterna så att det är svårt att tolka resultatet.
I Minnesota har ytterligare en studie om urinsten genomförts och här ingick 32 försökskatter för att se om det var någon skillnad mellan två olika kommesiella foder för att lösa upp urinstengenom att ha låg magnesiumhalt och surgjord urin i den torrmat som testades. De 32 katterna lottades till vilket foder de skulle äta. Med foder A löstes stenarna upp dubbelt så snabbt som med foder B. För fem av katterna löstes inte stenarna upp alls. De stenarna bestod av kalciumoxalat respektive ett salt av urinsyra.
De studier som jag hittade är svåra att jämföra och de omfattar rätt få försöksdjur. Det tycks ändå som att en icke försumbar del av urinstenarna inte kan lösas upp alls av de sätt som dietfodren använder. Det synes mig som att de veterinärer som rekommenderar ett dietfoder för att lösa upp urinstenar tar det lite lättvindigt eftersom kanske bortåt 10 % av urinstenarna inte påverkas av dessa foder. Jag skulle också vilja veta om veterinärer som rekomenderar dietfoder mot urinstenar känner till hur olika lång tid det kanske tar att lösa upp stenarna.
Av sammanfattningarna framgår att man använt levande katter som försöksdjur. Jag skulle vilja veta om dessa katter fått gå med urinstenar medan man tagit prover på deras urin. Uppgifter finns om 55 och 72 dagar. Hur många gånger har katterna sövts ner, hur ont har de haft, hur har de behandlats under försökstiden? Katterna som använts är försöksdjur och inget annat. När det tar så lpng tid som 55 dagar och till och med mer än 72 dagar för att stenarna ska lösas upp undrar jag om det månne var något annat som gjorde att stenarna försvann.
Jag finner det synnerligen osannolikt att kattdjur som lever vilt drabbas av urinsten. Mer sannolikt är, att urinsten är en åkomma som uppstår när katter får mat som är resultatet av hård industriell process som dessutom innehåller ingredienser som inte hör till en katts naturliga näringsämnen. Det ter sig för mig helt absurt att första tillverka mat till katter som innehåller stora mängder av ingredienser som inte tillhör vad kattdjur egentligen äter och sedan, i stället för att sluta med tillverkningen av mat med låg halt av kött, använder man katter som försöksdjur för att ta fram vad som kallas dietfoder i förhoppningen att minska besvären av dessa industriprodukter som ligger mycket långt från vad som är bra mat för katter.
Tyvärr låter sig veterinärerna uppenbarligen köpas av reklamen om de olika fabrikaten och säljer mat som bidrar till att höja risken för att katterna blir sjuka för att sedan lättvindigt rekommendra foder som ska rätta till det som blivit fel och trots att dessa foder sannolikt inte har någon effekt över huvudtaget för vissa urinstenar.
Personligen skulle jag vilja se studier som jämför förekomsten av urinsten hos katter som äter industrimaten innehållande märkliga ingredienser med katter som äter färdig mat som innehåller enbart kött alternativt äter rått kött.
Bra sammanfattat, och det är svårt att hitta bra och större studier. Har själv plöjt många då jag blev "tvungen" när min kisse fick stora problem. En grej jag tänkte på bara som du skrev: "Det synes mig som att de veterinärer som rekommenderar ett dietfoder för att lösa upp urinstenar tar det lite lättvindigt eftersom kanske bortåt 10 % av urinstenarna inte påverkas av dessa foder. " Jag tror inte att någon veterinär rekommenderar ett foder för att lösa upp just de 10% stenar du menar, i studierna är det väl oftast oxalater och urinsyra det står om som olösliga. Dessa funkar inte att lösa upp utan MÅSTE opereras bort, och det vet veterinärerna jag varit hos i alla fall. Däremot kan dom få för sig att efteråt rekommendera foder i förebyggande syfte som inte alltid varit så lyckat, typ torrfoder av olika slag. Det här är mina erfarenheter. Struvitstenar, som är de vanligaste som man kan lösa upp, bildas vid högt pH på urinen. Därför kan de gå att lösa upp med vissa foder som innehåller surgörande ämnen, som sänker urinens pH. Men säkerligen är det ju bättre med ett våtfoder än ett sådant torrfoder. Vad som avgör är balansen mellan olika mineraler och vattenintaget, och så länge vattenintaget är tillräckligt blir det svårt för stenar att bildas. Oxalatstenar mm (mer ovanliga) uppkommer vid ett för lågt urin-pH, och där finns idag ingen annan medicinsk lösning än operation. Till er som har katt med oxalatstenar, detta har jag lärt mig den hårda vägen: Man ska vara särskilt uppmärksam mot torrfoder överlag och ännu mer om man har en katt med för lågt pH på urinen, som en av mina katter som fått kalciumoxalater tre gånger. Detta för att torrfoder, oavsett om det är specialfoder eller "vanligt", generellt innehåller surgörande ämnen. Vi blev tyvärr för några år sedan rekommenderade ett visst foder efter den första operationen, ett vanligt torrfoder. Vad hände? Jo hon fick givetvis stenar igen, och igen =/ Fick ta reda på allt själv och gick sen emot vet. ordination genom att sätta katten på blötmat istället. Hon har varit frisk sen hon gick över helt till blötmat och blir snart 10 år :) Nu går vi till en specialist som vet vad han talar om och hon kommer få gå på denna diet resten av livet. Undvik torrfoder överlag och jag är övertygad om att man minskar riskerna med urinproblem till ett minimum (men visst finns undantag från regeln).
www.kattstatus.se - Allt du behöver veta om katter
Roligt att du # 1 tyckte att det var en bra sammanfattning.
Du skriver: ""Det synes mig som att de veterinärer som rekommenderar ett dietfoder för att lösa upp urinstenar tar det lite lättvindigt eftersom kanske bortåt 10 % av urinstenarna inte påverkas av dessa foder. "
Jag tror inte att någon veterinär rekommenderar ett foder för att lösa upp just de 10% stenar du menar, i studierna är det väl oftast oxalater och urinsyra det står om som olösliga. Dessa funkar inte att lösa upp utan MÅSTE opereras bort, och det vet veterinärerna jag varit hos i alla fall. Däremot kan dom få för sig att efteråt rekommendera foder i förebyggande syfte som inte alltid varit så lyckat, typ torrfoder av olika slag. Det här är mina erfarenheter."
Det som jag avsåg var just som du senare nämner. Man rekommender något av dessa dietfoder utan att göra en analys på vad stenarna som de spolat ut består av.
En annan sak som jag tycker att alla ska ta i beaktande är att det är många katter som varit försöksdjur för att göra dessa och andra studier. Vore det inte enklare att ge katter mat som de kan ta upp, dvs mat som liknar sork så långt det är möjligt. I Mjaus blötmat finns i princip noll kolhydrater så man behöver inte ta steget till barf för att komma ifrån kolhydraterna.
Jag tar mig friheten att putta upp min egen tråd eftersom det är sex stycken som klickat att de tycker att det är ett bra inlägg. Visst, det är lite långt men jag vill så gärna dela med mig av det som jag hittat om en sorts dietfoder. För dem av er som inte orkar läsa alltihop kan kanske dela upp läsningen i omgångar. Man kan också läsa sista tredjedelen med behållning utan att ha läst hela.
Förvildade katter som fixar käket själv drabbas inte av dess problem. Jag kan se om jag kan gräva fram artikeln när jag kommer hem. Urinstenar och kristaller är helt klart orsakade av foderindustrin och det är bara struvit som kan lösas upp.
Äh, jag behövde inte åka hem. Hela artikeln finns tillgänglig online.😃Here you go.
En väldigt intressant studie och även referensen till en tidigare studie som visade:
"No bladder stones were found in any of the 198 feral cats examined. In a large number of cats examined, urinary crystals were found to be present in the urine and bladder. This crystal formation is likely to have occurred during the freezing/thawing of the bladder and not in the bladder of the live cats."
Tack för länken fast jag väntar tills imorgon med att läsa den. Nu gäller det att sprida denna kunskap.
Jag är 100% övertygad om att urinsten är ett foderorsakat problem
Kommersiellt TORRfoder är största boven, och ersätts ofta med annat kommersiellt TORRfoder till dessa patienter 🤔
Motvilligt så kan faktiskt de stora företagen erkänna att blötmat i förebyggande syfte har bättre effekt än deras dietfoder
Andra sjukdomar hos katt som jag tror är foderrelaterade är fetma (*doh*), förstoppning, diabetes och njurinsufficiens. I de flesta av dessa fall skulle jag tro att TORRfoder spelat stor roll
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Nu behöver alla som tvivlar på torrmat, kattmat med spannmål, potatis och andra kolhydrater, dietfoder och förstås är emot djurförsök på katter hjälpas åt att sprida dessa tvivel så mycket som möjligt.
Skriv insändare i era lokaltidningar men påstå inte mer än ni kan svara för. Ange gärna länkar till ställen där resultat av studier. Ifrågasätt vad era veterinärer rekommenderar. Kräv att de anger på vilka grunder de rekommenderar och då duger det inte att hänvisa till vad tillverkaren påstår.
Ni som är med i olika kattföreningar kan ju försöka få upp denna fråga på möten eller i medlemstidningar.
I Djurskyddslagen står det: Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras.
Starta ny diskussion