Hur sätter han sig fast på hundens huvud och barnet? Är det som i parningsposition med juckande?

Nej han håller fast med klorna och biter tag med munnen. Viftar på svansen och lägger öronen bakåt. För att sedan vara som vanligt.

#2 Då är det något i situationen som han blir överstimulerad eller frustrerad över. När det gäller frustration är det vanligt att sånt beteende syns hos katter som separerats för tidigt från sin mamma, men om han är född hos er antar jag att så inte är fallet? Har ni kvar hans mamma eller finns det andra katter i hemmet?

En annan teori är att han har en medfödd känslighet som gör att han lätt blir överstimulerad vid fysisk kontakt och alltså inte klarar av att gosa någon längre stund innan det slår över och urartar i en instinktiv attack/försvar- situation. Hos kattungar kan man se det eftersom de har ett ständigt närvarande lekbehov, och hos äldre katter kan man se det när de uppnår social mognad vid 2-4 års ålder (och därmed börjar tänka/känna som de vuxna rovdjur de faktiskt är). Att han är ute och jagar ofta gör antagligen att den delen av honom är extra närvarande.

Jag tror att det bästa är att minska och begränsa gosandet och uppmärksamheten han får av er. Märker han att ni är rädda för honom eller att ni går att styra finns risk för att han utvecklar ett terrorvälde, vilket varken han eller ni mår bra av. Eftersom han har tillgång till utevistelse finns ingen risk för att han blir understimulerad.

I första hand bör man så långt det är möjligt göra allt för att undvika situationer där bitandet sker. Är det i samband med klappande, klappar man en eller två gånger, men inte mer än så.

Om han biter ska man avbryta beteendet så odramatiskt och avslappnat som möjligt. Inget fyande eller stirrande, utan bara ta bort handen, ignorera katten, gå därifrån eller avleda med något annat (utan att det uppfattas som en belöning för det).