Men fy vad hemskt!

Kom blodet verkligen från örat och t.ex. inte från munnen (som kräkningar)?

Var katten ensam levande varelse hemma när du lämnade honom?

Fanns det något i hemmet som katten kan ha blivit förgiftad av eller skadat sig på på annat sätt?

Var katten innekatt?

Gud vad hemskt, usch. beklagar sorgen 😢

La ni honom i en låda eller ligger han direkt i jorden? om han ligger i en låda eller liknande så skulle jag nog grävt upp honom och ta med honom till vet som kan göra en obduction(?).

Stackars kisse :(

Blodet kom definitivt från örat - jag kollade munnen och det var inte en droppe där. Vi har två katter till och en hund, men katterna har aldrig bråkat tidigare och hunden skulle aldrig röra honom. Kollade dessutom alla andra djur för tecken på slagsmål, men det enda vi hittade var lite blod på ena kattens trampdyna, hon har troligen bara gått fram och nosat på brorsan.. 

Kan inte tänka mig att han kan ha blivit förgiftat av någonting, det enda "giftiga" vi har hemma är diverse rengöringsmedel och dom var väl instängda och orörda.. 

Alla våra katter är innekatter så han har inte fått i sig någonting utifrån..

Tack… Han ligger i en handduk, det har ju säkert skyddat till viss del, men det känns sjukt obehagligt att gå och gräva upp han nu…

Det du beskriver tyder ju på att ett kärl har brustit i örat, vilket om det är en artär faktiskt kan leda till att katten förblöder.

Att pölen är så stor och att det har stänkt runt omkring är säkert för att det var obehagligt, så att han har ruskat på huvudet och gått omkring innan han hade tappat så mycket blod att han inte orkade längre.

Om det finns någon möjlighet att han har fått i sig råttgift, kan det vara orsaken, men då brukar det också finnas blod från andra vävnader, nos, ögon, munhåla och anus.

Ja, det låter logiskt. Råttgift är ingenting vi har hemma så det är det inte. 

Men vad finns det då för orsaker till att en artär bara brister?

#6 nog för beroende på hur nära du har till grannar som ger råttgift är det ju ingen omöjlighet, råttor och möss kan ju ta sig igen nästan hur små hål som helst.

#7 Jo visst, det är väl möjligt antar jag. Känns som att vi skulle ha märkt råttor springa runt i vår lilla tvåa, dock, och med tre katter känns det som vi borde hittat nått spår av jakt vid något tillfälle om det är så att dom tagit sig in till oss tidigare. Men vad vet jag..

#8 Jag beklagar verkligen, det här är ju en så fruktansvärd händelse! Många styrketankar till er!🌺

Kanske kan katter, precis som människro, ha bråck och försvagningar på kroppens större blodkärl. På människor kan dessa brista och det är väldigt allvarligt.

#6 Vi har ju flera fall av fotbollskids som plötsligt har dött på plan, för att ett kärl har brustit i hjärnan, och det hände ett barn som jag kände ganska nyligen. Man vet inte vad det är som gör att kärl brister, utan brukar anta att det rör sig om medfödda defekter, som ibland ger sig tillkänna vid hård ansträngning, men som egentligen kan uppträda när som helst. Det är ganska sällan sådana bristningar är katastrofala. Till exempel i ögat kan de ge blodfyllnad som ibland så småningom resorberas och synen återställs helt eller delvis. I hjärnan leder de nästan alltid till övertryck och död, medan ytliga artärer i exempelvis näsa, öron, eller tarm sällan släpper så mycket blod att man dör innan skadan repareras.

#9 Stort tack till stödet. Ja, visst skulle det väl kunna vara så. Har aldrig ens tänkt tanken på att det skulle kunna vara så, att nånting sånt helt plötsligt kan inträffa en liten katt. Känns så overkligt att våran lilla familjemedlem, som skulle vara en del av våra barns uppväxt, inte finns längre…

#10 Men gud vad hemskt! Vilket helvete för föräldrarna och stackars barnet. 

Om det ska ha vart dödligt så måste det alltså vart ett kärl i hjärnan som brast? Kan det då ha runnit ur örat? Inte så påläst i ämnet som jag önskar att jag var…

#11 Plötsliga försvinnanden är såklart de svåraste att acceptera. Den enda trösten är att tiden läker alla sår, det gör mindre ont ju mer tiden går. 

Gläd dig och var stolt åt att du gett er kisse ett bra liv den korta tiden han hade, många bondkatter får inte chansen att ha en husse och matte som bryr sig och ser fram emot att dela livet med denna lilla varelse.

Om det verkligen kom från örat kan det säkert ha varit så som #5 skrev angående ett pulsåderbråck, även om det måste vara extremt ovanligt att det börjar blöda från örat på ett så dramatiskt sätt då.

Det kan i så fall säkert ha berott på en medfödd försvagning eller missbildning av kärlet som plötsligt brast.

#14 kan det vara värt att nämna att vi hämtade katterna från, vad som uppenbarligen var, en riktig pundarkåk…? Kan han som unge, eller kanske mamman under graviditeten, fått i sig någon tveksamt laglig substans som senare i livet resulterade i detta?

#15 Det troliga är nog bara att katten föddes med de anlagen helt enkelt. Det är sånt som drabbar både människor och djur ibland utan att det finns någon logisk förklaring. Oerhört tråkigt, men jag tror inte att det var något någon kunde ha gjort annorlunda för att förhindra att det hände just den här katten förr eller senare.

#15 okej då känns det…jag vet inte om bättre är rätt ord, men det är lite lättande tror jag att ha ett litet hum om vad som troligen har hänt.. Tack så mycket för stöd och hjälp med teorier, om det är fler som tror sig veta vad som kan ha hänt så skriv gärna!

#17 Det måste ha varit en fasansfull chock för dig att hitta din katt död på det sättet, men det var kanske ändå "bra" att du inte visste om felet han bar på. Nu fick du glädjas åt honom utan oro under den tid ni ändå fick tillsammans.

Fy vad hemskt!!! Jag tror också på en medfödd defekt om det inte finns någon risk för förgiftning. Har varit med om det på människor då jag jobbar som sjuksköterska.

fy beklagar verkligen och förstår att de måste vara en hemsk syn och undra vad som hänt om ni var hemma och såg allting, usch beklagar så mycket.

Tack alla för allt stöd, det värmer starkt

Det måste ha varit (och är förmodligen fortfarande) en stor chock för er. Du har fått en del hjälp av andra kattkunniga här tråden läser jag.

Jag beklagar verkligen det som har hänt. Ta hand om de andra katterna, vovven och varandra riktigt ordentligt nu. Och låt sorgen få ta sin tid.

Så oerhört sorgligt. Har ingen aning om vad som kan ha orsakat det hela. Vill bara uttrycka mitt varmaste deltagande. Ta vara!