Jag brukar inte vara speciellt orolig, lite smånervös såklart, lite som före julafton  :)

Vi förbereder med allt som kan behövas, bäddar bolådan, tar fram rena trasor, trubbig sax att ev klippa navelsträngen med, våg att väga kattungarna på, handsprit, modersmjölksersättning finns hemma, äggulor till honan efter förlossningen finns i kylskåpet, näringspasta om hon blir väldigt slutkörd. Jag har säkert glömt nåt som vi brukar ha.

Jag förbereder jobbet på att jag ska vara ledig med kort varsel, och från dag 63 är någon hemma med henne.

Jag föder upp norsk skogkatt med stamnamnet S*Capsicum´s
www.capsicumcats.se

Veckan innan kattungarna är beräknade arr födas packar jag en korg med de saker som jag behöver ha till hands när det drar ihop sig till förlossning.

Från dag 62 är jag med

katten i princip dygnet runt.Sover i samma rum och behöver jag iväg tar någon annan över och jag finns på telefon max en kvart bort.

De katter som mammakatt vil

ha med och som vill vara med får vara med.

Jag tycker att det är bra om unghonorna som ännu inte fått kull är med och hjälper till och lär sig hur det ska gå till.

Orolig brukar jag inte vara om allt verkar normalt. Förberedelser handlar väl om att födslolådan ska vara rengjord och bäddad och lite grejer samlade på ett ställe:

• Jodopax (rengör navelsträngarna när mamman tuggat av)
• hushållspapper
• våg
• telefonnummer till veterinär
• papper och penna
• nagellack (för att märka likisar)
• slemsug

I övrigt låter jag allt vara som vanligt. Jag har 3 katter hemma och de två som inte föder kattungar brukar hålla sig på avstånd när det händer. Sedan är det mamma katt som bestämmer när de andra katterna får träffa hennes ungar. Bolådan står i köket så vill mamman vara ifred med ungarna stänger jag bara dörren.

Förstagångsföderskor kan jag tycka är mer nervöst, andra gången vet man mer vad som kan anses normalt för just den honan. Men jo, lite nervös är jag allt, fast på ett positivt vis. :)

Jag förbereder mig genom att minst en vecka innan beräknad förlossning plocka fram allt viktigt, sover med honan och hon lämnas aldrig ensam den sista veckan.

Mina andra katter brukar lämna den födande katten ifred, utom en hona som verkligen är en mönstermamma. Hon vet direkt att det är förlossning på gång och beger sig högt spinnande till bolådan tillsammans med den dräktiga honan när det drar ihop sig, sedan ligger hon bredvid som stöd förlossningen igenom. Det är fantastiskt hur starka instinker kan vara; hon fungerade som självsäker extramamma redan innan hon fick egna bebisar.

Aldrig nervös,men uppmärksam. Är med kattan från dag 58-59 och tills förlossningen är över. Har massor av rena trasor,en ren sax, jodopax,varma filtar i beredskap. Toarulle och plastpåse för sådant som ska slängas.

Så har jag de telefonnummer jag kan behöva (till taxi,veterinär etc)telefonen laddad. När förlossningemn ser ut att börja,gör jag matlådor till mig,samt har mackor och frukt nära.Vissa honor vill hålla tass hela tiden så då får det bli så🙂

Papper och penna förstås,våg kan vara bra att ha.

Hur kan ni vara så lugna?! Jag höll på att bajsa ner mig! Jag hade sååå ont i magen av nervositet och våran katt skrek vääldigt högt och bet oss när första ungen kom. Jag ville bara ringa dit någon kunnig och sen springa därifrån hahaha ( gjorde dock inget av detta )

#6

Kanske för att jag känner att jag har läget under hyfsad kontroll. Har fått fem egna barn varit med vid flera hästförlossnings,grisar lamm osv.Sen hade jag sån tur att jag innan jag fick min egen kattkull fick vara med då min hankatt blev far.

Pluggat en massa om kattdräktighet och förlossning.

#7 Ja då kan det ju kanske vara lite lättare :)
Jag har inga egna barn men varit med vid 6st kattförlossningar, lika orolig och nervös varje gång!

#8 Dräktighet och förlossning är naturligt men samtidigt det farligaste och den största hälsomässiga risken en honkatt kan vara med om, så visst ska man vara medveten om att det faktiskt kan bli livsfarligt.

Att vara påläst och förberedd är det bästa, och för kattens skull hålla sig så lugn som möjligt oavsett vad som händer.

Efter ett par kullar blir man tryggare eftersom man har bättre koll på vad som är normalt och inte. Jag satt med en erfaren uppfödarvän i telefon natten till julafton när en av mina första kullar föddes. Det var guld värt att ha henne tillgänglig.

Känner mig rätt trygg i mig själv efter 20 år som uppfödare, har även fött 2 barn själv🙂

Det viktiga är att honan och jag har kontakt på alla plan. Tillit är viktig.

Jag är nervös, har bara haft två kullar dock. Jag förbereder allt i god tid så alla grejer jag behöver finns i det rummet där bolådan står, sover med mamma katt, har däremot inte varit hemma från jobbet och vakat (men båda gångerna födde hon på kvällen som tur var). Nervositeten släpper däremot under tiden kattungarna kommer, jag har haft tur med bara lätta förlossningar även om en unge tyvärr har fått avlivats. Jag har läst på massor innan, fast det gör mig nästan ännu mer nervös ;)

Dom andra två katterna har inte försökt vara närvarande vid förlossningen, efteråt så har jag dörren stängd när jag inte är hemma, men öppen när jag är där och kan ha lite koll.

Inför min första kull fick jag tillfälle att vara "praktikant" hos en annan uppfödare när hennes hona skulle föda, och det var mycket tacksamt! Det var iofs en mönsterförlossning, men jag kunde ställa många frågor, och hon kunde ge många bra små tips på saker att vara uppmärksam på osv…
Teorin hade jag via pawpedskurserna och annan litteratur, men att få vara med praktiskt var guld värt!…

Från ungefär tre veckor innan födseln fanns bolådan på plats (och alla katter förutom blivande modern tyckte den var jättemysig!) och ca 1 vecka innan hade jag bullat upp med trasor i massor, våg, värmedyna, papper/penna, bajspåsar, steril sax, sterila snören, mjölkersättning och nappningsutrustning.
Från dag 61 försökte jag börja stänga in honan i rummet tillsammans med mig, men I_C_K_E att hon skulle det, hon ville vara på kyliga altanen, så det var för mig att bädda en transportbur åt henne där ute och själv sova en halvtimme i stöten i en trädgårdsstol och hålla koll…
Men, när det väl var dags för henne så gick hon raka spåret till bolådan och födde bebbarna.

Jag var nog mer förväntansfull än nervös, visst, lite scenarion av vad som skulle kunna gå fel malde ju runt i huvudet, men mest var det förväntan. Och eftersom hon var förstagångsmamma vore det ju dumt att stressa upp henne med att vara nervvrak själv :-)

Det jag funderar på till nästa gång, om honan accepterar det såklart, är att jag ska försöka ha bolådan uppe på ett bord under själva födseln, för min rygg och kropp slog inte några frivolter av glädje av att behöva vara som en märla på golvet… Hon gillar ju att vara högt annars, så jag tror att hon skulle kunna uppskatta det då med, och jag skulle vara lycklig av att få kunna sitta på en stol under tiden…

De två andra katterna (hanar) tyckte att kattungarna var äckliga, så de gick oftast långa omvägar, och mammakatt hade inget emot de var och kikade ibland. Stängde in henne en gång med bebisarna när vi skulle åka iväg, men hon försökte bryta sig ut såpass att hon skadade sig själv, så det var enda gången vi försökte med med det, sedan fick det vara öppet hela tiden och det gick jättebra…

#13 ha bolådan i sängen eller i soffan! Det är ju lätt att täcka med plastad frotté när honan gör sina små avstickare eller kliver ur lådan och ska näst intill sitta i knät🙂när hon föder.Du sitter iaf bekvämt!Fotpall är toppen om det drar ut på tiden.

Bättre att stänga in de andra vuxna och låta lilla familjen vara själva.Bara ett tips.

Ja, mina honor har då alltid valt att föda i sängen eller i soffan så jag placerar alltid födslolådan där. När mamma katt kommer och säger att det är dags åker födslolådan (botten till en Atlas30) upp på den plats hon har valt.