Kan aldrig tala nog om min pälskling<3

Spencer är troligen omkring 5 månader gammal och född i en minkgård.Han är smart, envis, energisk och extremt mammig. Men även äventyrlig och modig. Han älskar att äta, kela, sova och hitta på ofog så matte blir galen och sliter hår. Just nu tillbringar han 1 till 2 veckor hos mina föräldrar för att de ska kunna ta honom till vetten och kastrera honom eftersom han har blivit könsmogen. Saknaden är helt enorm från min sida medan han myser för full över att ha ett helt hus att leka i och inte en futtig lägenhet hihi.

Minkgård?

ja?

Rufus, Som betyder den rödhårige. Det säger väl sig självt varför han fick det namnet ;)

Han är ett halvår gammal och är son till en stallkatt. Jag skaffade honom när jag flyttade in i min lägenhet. Jag kunde inte gjort ett klokare val. Jag älskar honom så otroligt mycket, han är en katt med mycket personlighet och hans stora svaghet är… mat, haha! Han älskar uppmärksamhet och vill gärna vara med där allt händer, alltså en nyfiken liten herre. Sitter man vid matbordet vill han gärna ha en egen stol, annars duger knät gott och väl. Han är helt underbar att ta med på långa resor och när man träffar nya personer. Han beter sig för det mesta exemplariskt, många vill gärna stanna och klappa och säger alltid att han är väldigt väluppfostrad när han är still och nöjer sig med att sitta på tåget i flera timmar som det tar att åka upp till mina föräldrar! Den resan brukar vi göra varje eller varannan månad!

**Elden

**Min kära dam med många och stora åsikter om hur saker ska vara! Jag skaffade henne när hon var 4 månader från en gubbe, och jag har haft henne i 3 veckor. När hon kom till mig var hon väldigt blyg och rädd och satt mestadels under sängen, men efter några dagar vågade hon sig fram. Nu är hon hur kelen som helst och även hon vill vara med när jag gör något. Hon är en väldigt smart och försiktig katt. Hon busar alltid väldigt försiktigt i jämnförelse med Rufus som kan plöja fram som ett ånglok när han väl kommer igång, haha! Hon är fortfarande väldigt blyg mot främmande personer, men även det kommer släppa snart tror jag.

Fia

Fick hem henne i december 2010 då hennes ägare hastigt gick bort.
Bestämd och tjurig dam men samtidigt kelig när hon sätter den sidan till ;)
Bestämmer över Findus hehe :)
Busig katt trots sina 14 år! :)

**Findus
**
Fick honom 14 augusti 2009 av min underbara pojkvän.
Jag hade sedan min förra katt dog 15 jan 2005 velat ha en egen katt igen. Helst röd eller rödvit. Min pojkvän hittade en annons på kattungar i smyg, och ringde och frågade om dem hade en röd katt och det hade dem! Så vi åkte dit och hämtade honom :) Han var då 14 veckor gammal. Överlycklig blev jag såklart :)
Första veckan bara fräste han åt hunden och allting var allmänt läskigt men det försvann mer och mer :)
Nu är han superkelig och verkligen världens snällaste, lite dumsnäll hehe
Min underbara "bebis".
Han är en röd kastrerad bondkattshane :D

Det här är Viktoria, som snart blir 6 år. Hon är en bondkatt, bor med mig i en lägenhet på 7:e våningen i centrala Borås, så hon är alltså 100% innekatt. Viktoria är en steriliserad, smått överviktig dam som kan beskrivas som kelsjuk. Gillar att busa och leva rövare här i lägenheten och är därför inte välkommen inne i reptilrummet. Viktoria missar aldrig en måltid och påminner matte högljutt om när det är dags för nästa. Ve den som ignorerar hennes uppfordrande jamanden…

Ronon

Detta är en pojke på 3½ år och so är en riktig clown som älskar alla runt omkring sig. Jag skulle inte vilja beskriva honom som en kaxig självsäker katt, även fast han är det, på ett mjukt sätt. Han är otroligt mammig och kan inte vara utan mig en sekund. Där jag är, är Ronon. Han älskar att busa och att visa upp sig själv, ibland spelar han en tuffing, men snart går han tillbaks till den lilla kärleksfulla buspojken han är. Han är den absolut goaste och snällaste katt jag träffat och han slutar aldrig att visa hur mycket han tycker om mig. Ronons favoritmat är lax. Så fort det lagas lax så väcks rovdjuret i honom och han blir galen! Han ska bara ha massa lax att mumsa på, vilket han ofta får när vi har över.

Tyson

Här har ni Ronons kullbror Tyson som jag tog över efter min syster. Han är 3½ år. Tyson är lite mer av en tungviktare (han brukar kallas för tjockis osv). Men han går sakta men säkert ner i vikt då han nu hemma hos oss får blötmat tre gånger om dagen istället för att torrfoder står framme hela dagarna. Tyson håller sig lite mer i bakgrunden när vi har främmat men när det bara är vi i familjen tar han stor plats. Han blir bara mer och mer kontaktsökande och busigare för varje dag som går (har haft honom i ca 1 år nu). Han är en underbar katt med mycket kärlek, men man måste vinna hans förtroende och ge honom tid. Vilket vi i familjen lyckats med nu, då han precis som Ronon är lite utav ett plåster. Tyson är en bärande katt, alltså han gillar att bära och lyfta saker. Ibland kommer han släpandes på en stor kattbädd eller stor filt, jag förstår aldrig hur han orkar släpa på det. Han är otroligt stark! Jag brukar även komma på honom med att sitta och fantisera ca 20 cm ifrån en vägg och bara titta in i den, utan att reagera på att jag kommer in i rummet. Han är verkligen en charmig pojke :)

# 9 & 10  Gud vilka sötnosar, hade garanterat kidnappat dem om jag fick chansen 

Haha tack! Det är många som velat ta med dom hem när de varit här på besök 

Herkules

S*PreciousBlue's Michigan är en kille på 5½ månader av rasen Maine Coon. Han bor med mig och min sambo i studentlägenheten i Gävle. Herkules är väldigt busig, och älskar att apportera små tygbollar till oss som vi kastar till honom. Eftersom att Maine Coon är en sån stor ras väger han redan 5 kilo, och har vi tur blir det kanske 5 till. Det lär väl öka på lite extra snart när det är dags för kastrering! För övrigt har han en kompis som är en vattensköldpadda som heter Torsten och bästa sovplatsen är såklart ovanpå akvariumet. Där ser man ju alla fiskarna!

Bilden är tagen idag då vi var ute i snön och lekte :)

MAJSAN

en 4årig dam som tror hon är drottning;)

älskar att ligga i nacken på folk och gosa hehe

sitter man vid datorn o skriver så kommer hon o sätter sig på tagenterna för att hon vill gosa;)

MONSTER

ja som man kanske förstår på namnet så är detta ett litet monster haha

står man och diskar så ligger han på golvet bredvid och river eller biter

går man så springer han ivägen hela tiden och ska gå mellan fötterna

han tar allt i munnen och springer iväg med

han äter exakt allt tex currysås hehe

ibland tror jag att han egentligen skulle ha blivit en hund;)

MISSY

en liten dam som älskar att busa ;)

lite mera försiktig än monster men följer han vart han än går fast på lite avstånd

en riktigt kelig dam när hon tycker det är ok:P

MOLLY

min fina lilla molly som absolut HATAR att gosa haha

vet inte riktigt hur hon blev sån men har aldrig riktigt gillat att bli rörd

hon sover på mitt nattduksbord varenda natt och är min lilla ängel

men ibland tagar hon till ordentligt och ger dom små, missy och monster, stryck (endast på lek, inte så dom skadar varandra)

Sigge

En underbar cornish rex- hane som tyvär inte finns med oss längre. Världens snällaste katt som jag fick när jag var tre.

Älskade att ligga och mysa på varma ställen såsom Akvariet, torktumlaren, TVn, torkskåpet och under täcket. Född 2001 och dog 2009 av njursten.

Världens finaste katt som jag saknar varje dag helt enkelt!

Till TS: Hoppas att det är okej att skriva om en katt som inte längre finns, annars kan du ta bort detta inlägg.

Klart du får !
Alla katter får vara med här !

Bubbe

en av världens kelsjukaste katter vill hela tide vara med i famen eller vara där jag ärm just u ligger ha bredvid datorn på mina armar och spinner

fick reda på av hene som jag köpte katten av att han förlorade sin mamma precis då ungarna hade lärt sig att äta fast föda

han är den som bestämmer här hemma av oss 2 

Laban!!

En kisse som busar med våran hund o kanin.

Sover gör han på en filt som ligger på marsvinsburen eller i en fotölj. På natten i min säg.

Gillar att jaga en leksak som svänger i luften när man drar den efter golvet är de inte lika kul.

Tilly

Detta är en till Devon Rex jag haft i min familj. Denna katt har jag växt upp mig då jag fick henne när jag var 4 år gammal och hon var 1 år. Vi tog hem henne då hon hade sjukdomar och behövde vara i ett hem där hon kunde få mer uppmärksamhet och där det fanns ett mindre antal katter. Tilly är en sådan katt som man bara stöter på MAX en gång i sitt liv. Hon är min "once in a lifetime cat!" I Tillys fantasi finns det ingenting som heter ondska. Hon är så otroligt snäll mot alla hon möter och ger alla en chans.

Vi hade henne hos en annan familj i ett tag då ett syskon till mig hade astma och vi trodde att det var på grund av Tilly, men det visade sig senare vara damm. Vi var helt förskrossade över att länmat bort henne. Efter ett tag ringde ett par till oss som sa att dom hade Tilly hos sig. Då hade ägarna sålt Tilly vidare utan att säga någonting, vilket vi kommit överens om. Tilly hade blivit misshandlad i det förra hemmet och inte fått ordentlig mat. Min älskade katt utan någon form av ilska, hur hade någon kunnat behandla henne sådär. Vi var så otroligt besvikna. De berättade även för oss att hon inte kom in och lade sig i sängen förens de somnade, på grund av rädsla att bli slagen. (Tilly var vanligtvis den första som hoppade upp i sängen och skrek av glädje när vi skulle lägga oss varje kväll) Vi berättade varför vi sålt Tilly till de där personerna och de förstod vår sorg över att ha misst henne i "onödan". Tur som det var så var de nya ägarna otroligt godhjärtade och sa att vi kunde få komma och hämta hem henne igen, vilket vi självklart gjorde. Men de nya ägarna grät floder när vi hämtade henne, dom, precis som vi, hade fäst sig i denna lilla ängel. När Tilly kom hem var hon lyckligare än vad jag någonsin sett henne och hon sprang runt i hela huset och lekte och gosade.

Tilly har i alla år haft en vana av att ta hand om mig. Hon har tagit på sig någon form av "mamma" roll över mig. Varje kväll i alla år har hon stått i trappan och ropat på mig att jag ska upp och lägga mig, samma tid. Så fort jag sagt att "jaa Tlii, jag kommer strax" så har hon sprungit upp i mitt rum och väntat. Har jag inte gått upp så har hon kommit ner och hämtat mig igen, och då följde jag alltid med upp. Och det söta slutar inte där, hon satt hos mig i sängen och slickade mig i ansiktet och bara låg tätt intill mig tills hon var säker på att jag sov, för när jag somnat så gick hon ner till de andra i familjen och umgiks med dom resten av kvällen. Hon "nattade" mig varje kväll.

De senaste 3 åren har hon bott hos min syster då hon tog med henne i flytten eftersom Tilly var min systers katt. Hon orkar inte heller med att bo här då vi har så många andra djur, hon behöver lugn och ro. Tilly har kommit upp i hela 13 år nu, vilket många inte trodde på grund av alla hennes sjukdomar. Hon hade ett flertal cystor plus att hon har en hudsjukdom som gör att hon tappar sin päls och tänder, samt hud. Hin flagar hela tiden, precis som vi gjort när vi bränt oss i solen.

Till avslutning vill jag bara skriva att denna katt betyder så otroligt mycket för mig och jag älskar henne av hela mitt hjärta. En katt med ett finare hjärta får man leta efter. Tyvärr har hon börjat bli riktigt gammal vilket märks tydligt på henne… Men jag är så tacksam för allt hon gett mig, och fortfarande gör! <3

#22 Vilken hjärtkrossande historia! Det verkar som en otrolig katt! Ge henne en kram från mig :')

#23 Hon är verkligen otrolig! Det ska jag absolut göra :)

Världens bästa Vox, som tyvärr fick somna in igår. Bilden togs i mitt knä inne på djursjukhuset, vår sista mysstund.

Guuuuu vad söta alla kissar ääär!!!!

#26, beklagar :(.

Jag har två katter, huskatterna Grållis & Sippan - som ni säkert läst är de tyvärr osams nu och jag hoppas verkligen de ska bli sams, för jag vill verkligen inte behöva omplacera någon av mina älsklingar. Men jag måste ju nämna att det blir bättre för varje dag, och om det inte hade blivit det utan om de hade blivit mer osams för varje dag som gick då hade jag inte kämpat så mycket för att de skulle bli sams. Men nu är det ju inte så, utan de blir ju mer vänner för varje dag så jag ska kämpa ett tag till och hålla tummarna om att de blir sams..

Iallafall nu till presentationen, först ut blir Grållis

Grållis är en väldigt speciell dam på snart 4 år. Jag och min mamma fick henne utav en av mina vänner som hade fått kattungar - mina föräldrar hade precis skiljt sig och vi hade flyttat till en lägenhet i Mars och i maj föddes Grållis och sen fick hon flytta hem till oss när hon var leveransklar. Jag ville först ha en svart katt kommer jag ihåg, bara för  att den var den gosigaste av alla kattungarna  men sedan tog jag med min mamma, mormor & morfar för att de skulle få vara med och bestämma och de fastnade för Grållis då hon var den enda i kullen som var grå. Så då fick det bli hon, och det ångrar jag inte! För hon är min lilla prinsessa. När hon var liten och ensamkatt så var hon väldigt jobbig, flög på fötterna när man låg och sov osv. Så efter nån månad så åkte vi till ett katthem och köpte en kompis åt henne, Wille. Men han finns tyvärr inte med oss längre, han hann inte ens fylla ett innan vi var tvungna att ta bort honom pga ett medfött hjärtfel.

Hon tycker inte om när det kommer för mycket folk, då drar hon sig undan. Och hon tycker inte om barn (antagligen för att de låter för mycket) och hon tycker inte om när det kommer människor hit som gråter. Hon tycker om lugn och ro  

men för oss ( min mamma och jag ) så är hon världens mysigaste kisse. Hon är nog mest min katt, då hon mest tytt sig till mig  hon är en väldigt vacker kisse!

Nu till min andra katt, Sippan

Sippan var från början min farmors katt, men samma dag som Wille gick bort så fick vi henne utav min farmor när hon var ett par månader. Sippan är världens mysigaste kisse, hon är tvärtemot vad Grållis är hon tycker om att vara med när det är folk här. Hon är väldigt social, och de flesta faller för henne. Hon är också väldigt busig och det är fullfart på henne - men hon kan också vara väldigt seg och ligga och sova halva dagen.  

Efter kastreringen så har hon blivit väldigt pratglad också. Vilket är ganska roligt, haha  hon har fortfarande lite "kattunge-utseende" så hon är väldigt söt. Hon blir tre år detta år i November. Hon och jag brukar kunna bråka ibland då hon brukar kunna vara så "kaxig" ibland

så nu har jag presenterat mina kissar lite, skulle kunna skriva hur mycket som helst men vill ju inte trötta ut någon. Haha!

Sist men inte minst så vill jag tillägga att mina katter är det bästa jag har och jag älskar dem så otroligt mycket

Våran katt heter Gustaf :-)

Han är en kastrerad katthane som gillar att slåss med grannkatten Maxi. :-) han är en 6-årig kattgubbe som sover på dagarna och är ute på nätterna, älskar räkor, ärtor, svamp, kycklingben, skinka, kött, senor, potatis, mjölk och torrfoder. Världens snällaste kelkatt (han är ju ingen gris, så kelgris kan han ju inte vara XD) som föddes från världens argsintaste och ondaste katthona i universum: ROSA. Att Gustaf är så snäll är ganska konstigt, På grund av (just) ROSA.

Jaa, han är bara en vanlig bondkatt, antar jag :-)

Har så många fina bilder på honom…

Tar denna ;-)

Här är min prins Manson! Kallas för Manne :) han är tre år gammal och hans mamma är turkisk angora medans hans pappa är okänd. Manne har den underbaraste personligheten jag någonsin sett hos en katt! När vi bodde på Gotland kunde vi gå ut på långa promenader utan koppel och han följde alltid med mig hela vägen tills vi kom hem igen :) förutom när han skulle uträtta sina behov i någon buske men då stod jag bara brevid och väntade ;) nu bor vi i Dalarna och här är det svårt att ta promenader för det är mer bilar och vägar här :/ när det plingar eller knackar på dörren så är han först där och hälsar!

Pratar jag med honom så pratar han näst intill oavbrutet tillbaka så det låter som ett riktigt samtal vilket många skrattar åt :P han är otroligt nyfiken och ska in i varenda skåp man öppnar (trots att han utforskat alla skåp hundra gånger om) inkl skafferiet hoppar han in i… han leker gärna tills han blir trött och sover helst i ett knä eller i sängen.

Något som är väldigt personligt för just honom är hans leksakstiger (mitt gamla mjukisdjur) som jag gav till honom när han var en kattunge. "Här ska du få något att slåss med" sa jag, i hopp om att han skulle bli en stor krigare! Det slutade med att han blev tonåring och började leka med sin tiger på ett mer… vuxet sätt… han blev kastrerad vid ett års ålder men tigern lämnar han aldrig! Har testat tvätta den men han fortsätter att "befrukta" den om och om igen… blir han rastlös så är det oftast tigern som får lida ;) det konstiga är att han förstår att mjukisdjuret är en katt så han håller den under sig och biter den i nacken som om det faktiskt vore en hona :S  tänkte ladda upp en bild på det först men tänkte att denna bild var finare :) KÄRLEK TILL HONOM!! <3

Mina grabbar då:

**Moses:
**Född 2010, kastrerad hankatt som jag fångade in som ca 10v kattunge på motorvägen efter att nästan ha kört över honom. Han var mager, maskig och hade brutit svansen som sedan fick amputeras då den dog. Han är en ganska liten katt men det väger han upp med attityd och kan vara en riktig plågoande mot den andra katten ibland. Han är supersocial och vill hemskt gärna vara med HELA tiden.

**Saphires Extreme Master of Disaster "Kingston":
**Pensionerad avelshane (birma) född 2008 som omplacerades till mig efter att ha kastrerats då han blev stressad av att vara fertil och vistas bland honor. Nu är han väldigt lugn och lite för snäll, den lille kör en del med honom men han säger aldrig ifrån utan gnäller bara. Han är också supersocial mot mig och sambon, kommer det främmande så springer han förbi, kikar vem det är, gömmer sig en stund och sen är han lika social mot dem. Kan tända till och leka om man ger honom ett ihopknycklat kvitto -fråga mig inte vad som är så fantastiskt med dem, men han älskar dem (och p-böter).

Min William

Den här "lilla" herren kom till oss en vinterdag och ville ha lite mat.. Vi kunde inte motstå honom, han va så fin.. Han fick mat på balkongen varje dag.. För varje dag som gick så kom han närmare dörren, till sist gick han in genom den och åt av maten jag ställt innanför.. Sen gick han ut igen.. Så höllt det på i ca 2-3 dagar.. Sen kom han in och stannade där.. Men tyvärr så kunde vi inte behålla honom.. Vi tog honom till vet. för och se om han hade chip, men icke.. Vi satte upp lappar om honom, men ingen gav sig till känna..
Vi fick reda på att han har vatt innekatt från början med tanke på att han var så välskött och tillgiven och inte rädd för människor.. Dels också för att han var rumsren.. Fick också reda på den ung. åldern på honom..

Min mamma erbjöd sig att ta hand om honom då vi redan hade några katter, så av bar det med hans få saker han hade fått av oss, sin toalett och lite mat.. Han gjorde sig väl hemmastadd hos mamma.. Med flera leksaker, stor ställning att klättra på och fixa klorna på.. Underbart tyckte han..
Dock fällde han ganska mycket, så det försökte mamma lösa.. Det slutade med att bara en sort torrfoder (Friskies) funkar så att inte fäller lika mycket och sen att han får ett par tabletter med vitaminer (Vita-Be) om dagen..

Tyvärr så blev det ju så att min mamma gick bort 31 december
2010.. :( Så det blev att William fick flytta hem till en vän till oss, men bara tills vidare.. Då vi var tvungen att ordna med vissa saker.. Vi hade ju redan ett antal katter, som dock skulle till nya hem och en fick somna in pga sjukdom..
Så i februari 2010 flyttade William hem till oss. Och här bor han än.. Jag har belutat att han ska stanna hos oss, då jag inte har mage att lämna bort honom..

Han kan sova precis hur som helst hihi

Lizzie & Millie

Syskonen som blev lämnade vid vår balkong av sin mamma när dom va runt 13-14 veckor.. Deras mamma va en liten dam som kom och tiggde mat av oss om kvällarna.. En helt vanlig kväll som det var när hon kom och jamade efter mat och vi ställde ut lite mat till henne.. Senare på kvällen när vi skulle ta in skålen efter henne, så hörde vi något som lät utanför balkongen.. Underligt tyckte vi, så vi tittade och där satt dessa små liven.. Mamman var borta.. Jaha vad gör man nu.. Vi lät dom va i några timmar i hopp om att hon skulle komma tillbaka, men icke.. Vi såg inte henne igen.. Och dom stackars liven fick komma in till oss.. Och här har dom stannat..

Detta är Lizzie

Och detta är Millie

Det här är lille Rufus. Han älskar matte, husse, blötmat, att spana efter fåglar och att bli jagad av "storebrorsan" Toulouse. Han vill alltid kela (om han inte är upptagen med att busa, förstås) och går runt och stryker sig mot hemmets alla hörnor. Det måste ju lukta Rufus om allt, annars kanske vi glömmer att han bor här!

Han är rädd för allt som påminner om "yttervärlden". Dvs: ytterkläder, sin sele, ytterdörrarna och andra människor. Han är även mycket rädd för att vara utan Toulouse. Om Toulouse blir utsläppt blir lille Rufus helt vild, springer omkring och piper, försöker gräva sig ut. Vare sig matte eller husse är lika viktiga som Toulouse!

Rufus är född utomhus men blev omhändertagen av ett katthem vid ca sex veckors ålder. När vi köpte honom vid cirka 12 veckors ålder bodde han i ett hönshus med mamman och riktiga brorsan, och för hans del var det knappast kärlek vid första ögonblicket när han såg oss… Han var snarare livrädd och fräste mot oss konstant! Väl hemma så var det Toulouse som fick ut honom ur hans skal :). Det blev lite jobb för att få hans förtroende men nu är han som vilken katt som helst, sover gärna i sängen med matte och busar glatt med husse.

På bilden är han cirka 14 veckor. Mer om Rufus kan ni läsa i bloggen.

Toulouse. Lite över ett år, otroligt envis. Ser alltid ut att ha en lömsk plan. Var en helt underbar kattunge som alltid ville vara med. Husses hjärta (men säg det inte så att Rufus hör). Är väldigt modig och rätt smart, tänker innan han agerar. Har rinniga ögon vilket varit ett stort problem för honom. Är för tillfället iklädd tratt.

Det bästa han vet är att vara ute med matte och husse. Vi brukar gå på kvällspromenader runt kvarteret och han är okopplad men springer efter oss som en hund. Det enda som stoppar honom är toabesök, andra katter (som han vill jaga) och hundar (som han är livrädd för). Då får vi ta upp honom och bära bort honom från faran :). Toulouse har alltid varit väldigt snäll vid möte av andra katter. ALDRIG har han höjt tassen eller fräst mot någon grannkatt när vi varit ute. De luktar på varandra och sen kan de börja leka. Otroligt signalkänslig katt. När Rufus var ny här blev Toulouse jätteavundsjuk och utsatte honom för en otrolig mobbing… men nu älskar han lillbrorsan och på kvällarna ser vi dem ofta ligga och tvätta varandra.

Båda är huskatter. Toulouse mamma var dock en renrasig perser. Tyvärr visste jag då inte bättre än sponsra en oseriös uppfödare =/.

Highonbluetomorrows : Läser just nu din blogg, och kan inte låta bli att skratta!  kommer fortsätta följa den! tycker det är så roligt när man försöker sig på och tyda vad man tror katterna egentligen säger  

Jättefina katter alla har

Det här är Teddy, min underbara Ragdoll hane på 10mån. Han älskar att ligga på rygg och han springer efter mig vart jag än går. Han pratar högt och mycket och om han inte gillar något eller vill ha mer uppmärksamhet så hör hela huset det :)

Han ska vara med överallt, när jag badar, lagar mat, sitter vid datorn, sover osv osv. Han apporterar gärna och leker kurragömma med matte.

Snart får han en liten kattkompis så då blir han nog ännu gladare hoppas jag :)

#39. Tack :D! Då borde du kanske kolla in

http://turkvanplexi.wordpress.com/ och

http://metrobloggen.se/wikipedia/

#31. Så sött med Gustafs breda ansikte, ser ut att ha så kramgoa kinder :).

Våran katt kallas för Ålli, han är en sibirisk kille på 1 år och 2 månader :)

Ålli är superbusig och har väldigt mycket energi, han är i farten väldigt ofta, vilket är roligt! När han väl lugnar ner sig så är han världens mysigaste. Han är innekatt men gillar att få gå ut ibland, mest i koppel och på balkongen men ibland nöjer han sig med att sitta i fönstret och titta ut. Något han tycker väldigt mycket om att äta är skinka och kyckling. Han sitter ofta i toppen av sitt klätterträd eller på ryggstödet på soffan. Han är med överallt och vill inte gärna vara ensam.

Snart får Ålli sällskap av en liten britttisk korthår Tjej, det ska bli väldigt spännande :D

Bilden är från i somras när han var ute och klättrade i träd på gotland :)

Det här är Herr Sid. Han kom hem till oss i dec-12 som jourkatt från det lokala djurskyddet. Det var en sur , arg och rädd herre som kom och låg under dotterns säng. Men redan dagen efter var han runt och kollade in oss. Han är bly för främlingar och rädd för många saker.

Men för oss är han hela världen. Vi har inte så fint i våra fönster längre =) men Sid är den vackraste blomman .. Nu för tiden kommer han fram och hälsar på gäster, men sen räcker det. Han är innekatt men gärna ute på balkongen. Han HATAR selen och den skrämmer livet ur honom. Han hatar burkmat , men älskar vatten =) Sid är inte längre jourkatt, utan han bor här för alltid..det var kärlek direkt <3

Min katt heter Bebis. (Egentligen Shelby, men hon har alltid kallats Bebis, eller Skunken ;))
Hon blir 3 år den 29e Maj, och hon är min absolut bästa vän :)
Min pärla <3

Elsa

aka Elsa-pälsa-chan, Busfis, Söt-Tant m.m är min supersöta kastrerade innehuskatt på 3år. Hon är från en byb och jag köpte henne innan jag hade någon större koll på att man inte borde köpa i från dem… Jag har lärt mig nu dock! Hon hade knappt blivit hanterad alls av människor när jag köpte henne, så det tog ett ganska bra tag innan hon började lita på mig. Nu är hon dock extremt mammig, men hon börjar acceptera min pojkvän (1½ år är ganska lagom tid att lära känna någon enligt henne 🤪).

Det första folk brukar reagera på med Elsa är att hon är ganska blyg och vill hålla lite avstånd, men även hennes enorma ögon. Hon stirrar alltid så anklagande säger min pojkvän 😛

Det trevligaste som finns enligt henne är att bli borstad riktigt ordentligt men en skön karda, men mjuka godisar kan lätt slinka ner de med även om jag som matte är jobbig nog att vilja ha vacker tass först 😇 Fotmassage är även en otrolig hitt enligt Elsa!

Torsten

aka Torstilorsten, Torsten-babe, Lurvis m.m är en kastrerad Norsk hane som jag fick ta över efter en kompis som jobbade för mycket för att hinna med honom ordentligt. Han kom till mig som två-åring och blir nu 5 år gammal denna månaden 🎈.

I princip alla som träffar Torsten brukar reagera på hur stor han är, men även på att han är så otroligt sällskaplig och orädd. Han älskar gäster och ska genast fram och hälsa på allt och alla. Dock brukar han bli så exalterad att han inte riktigt vet vad han ska göra och springer i väg i sin lycka och förstår inte alls varför gästerna inte flöjer efter honom

Torsten älskar även belly-rubbs, att springa runt i lägenheten och jama, prasslande saker samt så klart godis… och skosnören 🤫

Jag förlorade mig älskade lilla valp för snart 2 månader sedan när hon var 6½ månad gammal. Kvar här hemma hade jag hennes mamma Tindra som inte tyckte att det var så kul här längre utan ett fyrbent sällskap och hellre bodde hos mina föräldrar och hennes hundkompisar där och det var då tanken på en katt dök upp och jag fann Luna.

Luna, eller Lady Godiva som hon hette på katthemmet, hittades ensam och övergiven med en stor hankatt som stod över henne och muckade gräl. När hon hittades hade hon ett halsband på sig och hon var tatuerad i örat men ingen ägare fanns registrerad och trots idogt annonserande så var det aldrig någon ägare som hörde av sig.

När jag beslutade mig för att börja kolla efter en katt på allvar så kollade jag först på annonser i närheten men jag fastnade inte för någon särskild och det var då jag började kolla på katthem inom rimligt avstånd. På ett av katthemmens hemsida så fick jag syn på Luna och tyckte att hon var otroligt fin och verkade ha en härlig personlighet men jag tänkte väl inte så mycket mer på det då jag var säker på att någon redan hade bokat henne men att de inte hade hunnit ändra på hemsidan än. Det gick några dagar och jag kunde inte sluta tänka på Luna, det var något med henne som bara kändes rätt, det kändes som att det var här hon hörde hemma. Vi var i kontakt med katthemmet och fick då reda på att det var en som skulle komma och kolla på henne om några dagar men vi skulle återkomma på kvällen den dagen och då få besked om hon fortfarande var ledig eller inte. Känslan då var jahapp det var det, varför hade jag tvekat så länge.

Jag var 100% säker på att den personen skulle boka henne vid besöket så jag började kolla efter en annan katt men ingen kändes rätt, inte som med Luna. Två dagar efter att vi hade varit i kontakt med katthemmet, dagen innan den andra personen skulle kolla på henne, så ringde telefonen och det var katthemmet som berättade att den andra hade avbokat besöket p.g.a. olika omständigheter och om vi ville så kunde vi komma på besök redan samma dag, vilken lycka! Väl där så såg vi Luna på en gång när vi kom in genom dörren då hon nyfiket tittade ut genom nätet och när personalen öppnade dörren till hennes "rum" så gick hon direkt fram och nosade på handen, inte ett dugg rädd och jag kände att det här var min katt och hon bokades på en gång =)

Det lustiga med det hela, som även personalen på katthemmet reagerade på, var att personen som först skulle ha kollat på henne hade samma namn som jag så det kanske var bestämt att Luna skulle få en ägare med just det här namnet vem vet ?

Nu har vi haft henne i en vecka men det känns som att hon har bott här betydligt längre än så och hon går hur bra som helst ihop med min hund som också är gladare nu och trivs bättre med en ny kompis i hemmet. Vi vet inget om Luna men veterinären som katthemmet anlitade gissade på att hon var ungefär 3 år gammal men hon kan vara yngre och hon kan vara äldre men jag hoppas och tror att hon kommer finnas här hos oss i många år framöver. Här kommer hon få stanna resten av sitt liv ❤️

Det blev visst en hel novell men jag hoppas att det inte gör något =)

#47 Otroligt vacker katt! Ögongodis😍

#48
Tack så mycket! Hon är lika underbar i sin personlighet också som hon är vacker ❤️

Jessie Detta är min Jessie :) hon blir två år den 28/7 (dagen innan jag fyller år) :) jag har haft hon sen hon var 7 veckor. Hon är väldigt speciell och hon vet att jag är hennes "mamma". Även om vi är många här i hushållet så är det bara mig hon vill vara med, men det är ändå hon som bestämmer när man ska kela ;) Hon har bara fått vara innekatt men dock går jag ut med henne i sele (och då har hon lyckats rymma) Hon skulle aldrig få för sig att äta saker som luktar (t.ex våtmat) hon älskar bara torrfoder och när hon var mindre fick man stänga in henne om man skulle äta makaroner för de va hon helt galen i. Finns så mycket man kan berätta om henne men då blir det för långt ;) Men Jessie är och kommer alltid vara min älskling! Hon är den som gör så det är värt att leva!

Franz.

Franz är den mest underbara katt jag träffat, allt började med att jag så gärna vill ha en katt men min bror och pappa var allergiska.

Så hittade jag den SIBIRISKA KATTEN! jag blev fast direkt så jag kollade uppfödare och letade och letade och tillslut fick jag kontakt med en norsk uppfödare i Halland.

Själv bodde jag i Uppsala området så det var en bit dit. Men hela familjen fasnade för lilla enögda franz då kallad Mabrigas* Matt.

Han kostade bara 3000 p.g.a ögat men vi hade betalat som vanligt för denna katt.

Så Jag min pappa och min bror åkte dom 5 långa timmarna till uppfödaren och skulle se om allergin tillåt Franz.

När vi väl var där så fick vi hälsa på lite blyga Matt och allt klickade!

han skulle me oss hem, så vi tog hem honom direkt för han var redan 15 veckor då ingen vill ha en enögd katt.

Vi hade knappt förberett men uppfödaren var så snäll att vi fick nästan allt vi behövde till honom.

Första natten var underbar och han förgyller var enda dag i mitt liv!

FRanz älskar mat,leka,mysa ja helt enkelt allt!

min katt heter Qryzolit (en annan stavning till det latinska namnet krysolit som betyder guldklimp), men kallas för krysset eller stålmannen;) han är en birma-korsning på ca 9 månader. född 19 aug-12

han är nog den góaste katten jag träffat, och jag har haft ett par stycken. han är uppfödd tillsammans med mina tamråttor och bry sig inte om dom, älskar att busa med grannens stora shäffer-rottweiler korsning och springer efter när han aporteras. jag har även en son på 15 månader och de är ett riktigt litet radarpar när det gäller att hitta på hyss.;) roligast är att smita iväg till sovrummet och öppna klädes-lådorna och riva ut allt, och katten är med på allt! otroligt gosig och social är han och ska vara med överallt, och pratar rätt mycket. tror inte det finns något som skrämmer honom och han hittar alltid på bus. nästan lite för snäll är han ibland då min son vill leka och gosa med honom (drar katten till sig genom att dra i pälsen, jag försöker givetvis förhindra det men det är inte alltid man är där) och katten har aldrig så mycket som morrat eller än mindre bitits eller fräst. däremot när vi hälsade på min mamma som har kattungar nu i veckan och Qryzolit fick följa med så tyckte han allt att de små kattungarna var lite läskiga och håller sig gärna på avstånd. att åka/ligga i transportburen älskar han. när jag är bortrest eller är och hälsar på min mamma längre turer (över en helg eller så) så får krysset hänga med och han älskar att åka transportbur och går självmant in och är aldrig orolig. han älskar dessutom vatten, det räcker med att jag sätter på duschen eller vattenkranen så kommer han springandes och ska bada.;)

han är så vacker och gör sig så bra på kort, svårt att välja. men blev ett från idag.:)

Min katt heter Bönan, och fyller snart 2 år (14/6). Hon är en bondkatt / blandras, men hennes pappa är en renrasig skogkatt ;) 

Min klasskompis fick en oplanerad kull, och hennes pappa vill avliva katterna, så jag bidrog med att rädda dem, genom att ta hem denna underbara lilla tös.

Hon är mitt allt. Min lilla ögonsten. Hon är så mild, klok och förstående. Ibland måste jag påminna mig om att hon faktiskt, trots allt, bara är en katt, inte en liten människa :')

Bönan är väldigt gosig av sig. Så fort hon ser mig springer hon fram till mig och börjar spinna. Hon gillar även att "pussa" mig; hon trycker sin nos mot min mun eller kind. Hon kan även pussa på kommando. 

Eftersom vi bor på en stor gård på landet, är hon en utekatt. Men jag brukar ibland ta in till mitt rum och gosa. Hon har två "låtsasbröder", så hon är inte så ensam där ute. 

Nu i sommar ska vi flytta, och då kommer jag att bo på nedervåningen, och då planerar jag att bygga en ramp från marken ute upp till mitt fönster, så att hon kan komma in till mitt rum när hon vill. 

Jag älskar henne verkligen över allt annat! Min lilla bebis <3