Det är klart att mina två hjärtegryn ska ha en egen bildtråd!

Först ut är Nessa. Hon kommer från Kattakuten i norrbotten och är född någon gång under slutet på 2010 till i början på 2011. Hon har blivit misshandlad och sedan övergiven. Blev intagen av Kattakuten under i juni 2011, och var som ett vandrande skelett. Väldigt rätt för människor. Hon bodde hos jourhem i Luleå efter att hon blivit kastrerad, och i augusti hämtade jag henne efter att ha sett hennes "annons" på Kattakutens hemsida. Jag blev kär på en gång, och jag bara visste att hon hörde hemma hos mig. När hon väl var hemma var hon rädd för allt och alla. Hon vägrade röra på sig de första dagarna. Hon vågade bara gå och äta samt gå på lådan under nätterna när hundarna låg och sov. Jag lät henne vara, och tog allt i hennes egen takt. Det tog inte länge innan hon började öppna sig mer och mer. Hon blev väldigt kärleksfull och full av bus. Hon var som en magnet på mig, då jag blev någon form av krycka för henne. När jag var där så vågade hon allt.

Än idag är hon lite likadan. Hon är väldigt fäst vid mig, lite mer än vad jag önskar, faktiskt. Hon blir rädd och springer iväg och gömmer sig så snart det kommer folk på besök. Men så fort det blir lugnt så kommer hon och stryker sig mot mig, och jamar. Hon är väldigt pratglad och social av sig mot mig och folk hon känner. Hon pratar heeela tiden. Och hon "sjunger" med när jag visslar eller sjunger. Hon har separationsångest och skriker vid dörren när jag är ute med hundarna. Men hon är min prinsessa, min älskade lilla Nessa.

Jag kan nog babbla på hur länge som helst, men även Gilgamesh behöver ju presenteras! Han är inte alls särskilt gammal, utan han är född i augusti 2012. Utomhus, i en lada vid Grans Naturbruksgymnasium. En förvildad katthona är hans mamma, så Gilgamesh och ett av hans syskon lyckades man fånga in och flaskmata från 3 veckors ålder. Han och hans syster bodde hos en gammal klasskamrat till mig, som till slut behövde fixa ett tillfälligt hem åt dem vid 12 veckors ålder, då hon själv skulle hem till sin familj som är kraftigt allergiska mot pälsdjur. Jag tog mig an dem i väntan på att hitta de rätta hemmen åt dem. Det var inte det lättaste. Båda två var kolsvarta, och sorgligt nog är det inte en direkt populär färg. Men efter några veckor lyckades jag hitta det perfekta hemmet åt honan, som då förstås flyttade. Kvar blev hanen, som var lite mer tillbakadragen än vad honan var, och trots annonsering öööverallt så fick jag inte många napp. De som faktiskt hörde av sig var inte ett dugg seriösa, så jag väntade och väntade.

Under tiden blev han mycket mer framåt och social, han myste och busade med Nessa, och blev dessutom totalt förälskad i en av hundarna, Ester. Han älskar att vara i hennes närhet. De tvättar varandra, och de sover tillsammans. Han liksom portionerar ut kärleken mellan Nessa, hundarna och mig. Helt underbar. Det gick ytterligare någon vecka innan jag insåg att han hörde hemma här med oss, och så blev det. Han stannade här, och jag kunde inte ha gjort ett bättre val. Han är fantastisk på alla sätt och vis, och beter sig mer som en hund än en katt, men är samtidigt ett fruktansvärt bra sällskap åt Nessa. De busar dagligen med varandra, och jag skulle inte ens klara av att tänka tanken på att sära på dem.