Min ena katt föddes på gatan. Kallt och hungrigt. När han fick ett varmt hem hos oss så har han aldrig varit särskilt förtjust i att komma ut. Och är det kallt, ljust, "låter mycket" eller på annat sätt obehagligt så står han och krafsar på dörren till tryggheten igen. Men ibland på sommarkvällarna kan vi gå riktigt härliga promenader =D. Men ja, vissa katter trivs så bra inne att de inte förstår tjusningen med utsidan. Din misse vänjer sig nog snart och kommer säkert tycka det är jättespännande. Eller så gör hon det inte, då vet du även att hon verkligen uppskattar dig och ditt hem ^^_

Nej jag vill INTE gå ut._

Våran äldsta katt Smille vägrar ha på sig koppel, men får han gå ut själv går det finfint, vilket han fick göra när vi bodde i hus med en gigantisk gård men nu är han innekatt igen eftersom vi bor dåligt till för utekatter, och han trivs med det :) Dixie och Jonna vet jag inte än hur de skulle reagera, men Lukas älskar att vara ute.

Min ena kille går gärna inte ut, han är ute någon halvtimme om dagen om jag har tur. Jag vill att han ska få lite frisk luft åtminstone men jag kan ju inte kasta ut honom direkt, bättre på våren och sommaren då jag kan ha öppet altandörren. Då sitter han på altanen och tittar åtminstone :)

Han fyller två år i mars, är helt frisk och är (eller ska vara) utekatt, kullbrorsan är jättegärna ute och kan vara borta många timmar innan han kommer tillbaka. Under tiden sitter den första och glor i fönstret..

Har fått rådet att inte tvinga i alla fall, bättre att locka och göra det lockande men låta honom välja själv :)

Katter är så himla olika. Vissa vantrivs ordentligt med att vara innekatter och gör vad som helst för att smita ut. Andra vill inget hellre än att vara inne jämt. De katterna blir väldigt vilsna och rädda då de kommer ut.

Om man har koppel på eller inte verkar inte ha någon betydelse.

Vår ena har sitt territorie som han patrullerar (vi bor på landet med stor plats och inga direkt trafikerade vägar), men den andra som vi fick från ett katthem nöjer sig med att gå runt huset och ligga på altanen i solen. Det bästa (tycker han) är att ligga i fönstret hos min man och titta ut, medans mannen spelar dataspel (shoot them up-spel) eller lyssnar på heavy metal (högt).

Teddy avskyr att gå ut. Går vi ut i sele ska han sitta på min axel men helst inte gå på det otäcka gräset. På sommaren kan han vara ute på altanen om det är soligt och vi är där. Han har försökt rymma ett par gånger, men när han kommer ner på marken så blir han helt panikslagen och sitter bara och tjuter tills jag kommer och lyfter upp honom.

Det är ytterst olika från katt till katt, jag själv har en av varje, ena katten gör allt för att stanna inomhus medans andra katten står och piper vid sitt sele och dörren halva dagarna.

Det har hänt att katten som vill vara inne har rymt två gånger men båda gångerna står han och skriker nedanför fönstret eller vid dörren, hans koppel är ju hans livlina tycker han.

Varför är det så viktigt för dig att katten ska gå ut, TS? Om katten inte vill, strunta i det.

Dessutom ska man nog tänka sig för innan man vänjer katten att få gå ut. Om den verkligen gillar det och du går ut med den dagligen men sedan tröttnar eller inte hinner finns det risk att katten kommer att börja protestkissa inomhus.

#8 Jo jag vet, men jag kan bli lite nojig ibland för min katt är så "enkel" på ett sätt, och då menar jag att jag har flera klätterställningar hemma och aktiveringsleksaker så att hon ska kunna stimulera sina jaktsinnen osv. men hon är liksom inte så intresserad av nånting. 

Det verkar räcka för henne att bara leka med mig och sen mysa i sina favorit ställen här hemma helt enkelt!

Hade liksom förberett mig på helt andra bullar.. hahaha :) 
Men hon är i mina ögon världens bästa kisse iaf såklart!

Du anar inte hur många som önskar sig en katt som är helt tillfreds med att 'bara' få leka och mysa med sin matte/husse. Kisse har det bra hos dig.

#10 Jag! Ena katten är en latmask (#3) men andra är krävande.

Först ska han ut, sen ska han inte ut. Sen skulle han visst leka lite, eller nej, ångrade sig visst. Ska nog gå ut ändå, springer till dörren, eller nä. Leka kanske? Sitta lite på mattes huvud och slicka henne i örat. 
Och så skriker han högt om jag inte tillbringar varje minut med att titta på honom.

Vi leker flera timmar om dagen, både jaga laserstråle, kasta boll och lite brottningsmatcher. Han älskar att småslåss och ibland får jag en high five men han får verkligen aldrig nog. Enda som funkar är om jag tröttar ut honom rejält, då sover han några timmar. Verkar vara född med alldeles för mycket energi.

Så är katten glad och tillfredställd TS så kan du vara det också (och så kan du vara glad att din katt är "enkel" för det är många gånger att föredra) :)

Har en som är precis likadan. Han föddes och växte upp i en kattkoloni tills vi väl fånga in honom och tog hem honom. 

Han är glad när kopplet kommer fram och jamar som en dåre men när man väl öppnar ytterdörren så går han inte en meter, möjligen bara sätter sig utanför dörren vid sidan av öppningen och tittar på omgivningen men försvinner in så snart någon kommer gående förbi.

Baksidan är helt annan, jag kan öppna altandörren så sätter han sig och äter lite gräs men går sen in igen och sitter vid öppningen och tittar på fåglarna i träden och hunden som leker mm. Sitter jag på trappan ut till tomten kan han på sin höjd komma och sätta sig bredvid mig och gosa lite eller så sitter han bara där och tittar omkring sig, jag brukar ha en tendens att prata med han då och han svarar allt som oftast med ett "meow" som om jag skulle fatta hans svar.

Vintertid är off-limits anser han. Snö är inte hans grej. Jag har haft altandörren öppen några gånger för att hunden ska få hoppa i djupsnön på tomten men katten sitter bara vid öppningen bredvid mig och tittar på hunden, behöver inte ens ett koppel på han då för han går inte en meter men håller ändå ett vakande öga på honom utifall att.

Våran gammelkatt går sällan ut på vintern. Hon är hellre inne då men går gärna ut när det är snöfritt och på våren & sommaren och en bit in på hösten :)